Mens och mens och lite mer mens
Andra veckan med LCHF fick jag mens och det har jag inte haft på fyra år då jag käkat cerazette regelbundet och aldrig haft problem. Hade väl normala blödningar med en hemsk mensvärk som liksom aldrig gav sig den här gången. Mensen varade i fem dagar och tog äntligen slut inför helgen. Vad roligt tänkte jag, då kan jag och sambon äntligen ha lite kul. Men nu verkar det vara slut på det roliga igen. För nu har den kommit tillbaka. Ska det verkligen vara så här och är det någon mer som har haft så här?
Kul att det funkar dock… men… jag vill inte mer.
Jag åt cerazette när jag började med LCHF och hade mens i en månad, sen tröttnade jag. Tidigare så var jag i princip helt blödningsfri, så det kändes sjukt jobbigt och frustrerande.
För ca en vecka sen så slutade jag med pillren och nu har mensen slutat.
Hormonförändringar är vanligt i början av LCHF. Kosten är hormonnormaliserande vilket är bra för de med problem (PCOS osv) men inte så bra för de med preventivmedel som tar bort mensen. Kvinnor i klimakteriet kan till och med börja blöda igen!
Att du fått mens betyder alltså att kosten har effekt på din kropp, tyvärr inte den effekten du hade hoppats på…
Det här är ett omställningsbesvär bland många andra och antingen får du stå ut med det tills kroppen är i balans igen eller så får du börja experimentera antingen med kosten eller med olika preventivmedel. Men eftersom det är ett övergångsbesvär så kommer det gå över, men ingen kan säga när…
Jag äter inga hormonpreparat alls och min mensvärk och pms blev hemsk när jag började med lchf. Provar nu med progesteronkräm som min syster säger ska ta bort mina problem. Jag ger det en månad och blir det inte bättre så slutar jag med krämen och får helt enkelt stå ut med en veckas paniksmärtor i månaden och överdosering av ipren.
Jag hoppas att det är ett övergångsbesvär.
Kanske inte har med denna tråden att göra, men jag behövde prata om det och dessutom så får du veta att det finns fler med hormonkaos med lchf.
Lycka till och hoppas att det går över snart!
Jag får väl helt enkelt stå ut då. Med tanke på att andra preventiv medel kan jag inte äta just nu, då jag fortfarande är för stor och tung för något annat. Men jag har ju gått ner 10 kilo, så även fast mensen är jobbig som fortsätter så är det något jag kan stå ut med tror jag. Är det omställningsbesvär så får jag väl helt enkelt stå ut tills det lugnar ner sig. För jag slutar inte med kosten, då den passar mig perfekt. Jag saknar inte pasta, potatis och ris, inte heller saknar jag godis då jag mådde dåligt av det. Jag biter ihop och tar mensen ett tag framöver.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Har haft regelbunden mens sedan jag började med lchf. Men oj vilken fruktansvärd mensverk - så ont så att jag många gånger var tvungen att stanna hemma från jobbet.
Började med cerazette förra månaden och fick en blödning ungefär när jag skulle ha fått mens, den har hållit på i två veckor, men det är inte mycket och jag har inte ont. Jag får hoppas att det släpper så att jag kan känne mig normal.
Har heller inte mycket denna gång och har heller inte ont. Första veckan var det hemskt, men denna gång kan jag stå ut.
#icegirl Hoppas vi slipper detta snart!
Så nu har jag haft mens en månad!! Fan vad roligt det är… jag börjar tröttna. Vad fasen gör man?
Det kanske är dags att någon besvärar en gynekolog och ställer relevanta frågor. Eller är det samma där som hos VC-läkare att dom inte har någon vidare lust att läsa på eller utnyttja sina redan inhämtade kunskaper.
Jag har p-spruta och var helt blödningsfri i flera år tills jag började med LCHF för 1,5 år sen. Blöder lite varannan månad så det är inte övergångsbesvär för mig. Inget fel heller har kollat.
Jag blöder inte varannan månad, jag har haft blödningar i en månad.
Det är nog samma som hos VC har försökt kontakta någon men ingen ger mig svar om jag nu kommer fram överhuvudtaget.
Jag blödde konstant hela januari, inga fel men ont som f*n och kramper.
har inte ont som fasen och inga kramper heller, det hade jag bara första veckan. Men jag är ganska trött på att använda bindor och pluggar och annat tjaffs, då det kliar och skaver. Men nångång lär det väl gå över.
Ibland finns det anledning att vara nöjd med sin ålder - på skoj säger jag detta, jag har verkligen haft min mer än beskärda del av helvetespinan mens, men jag tycker att ni som är aktuella ska söka vården som finns, om inte annat så för att störa, det kanske blir någon framgång såsmåningom, dom måste ju få veta hur det faktiskt är och upplevs.
Ringde till mödravårdscentralen för att få råd och tips och fick tro det eller ej, en telefon tid. Nu är det bara och vänta och se vad de säger.

Jag har också fått tillbaka min mens som hormonspiralen tidigare höll borta. Jag vill inte vara normaliserad, jag vill slippa menshelvetet! Lyckligtvis är det ändå mindre blödningar och mindre plågsamt än innan.
Nu har jag suttit på nätet och läst och kommit fram till att jag har anemi, missfall och är med barn. Nätet kan göra vem som helst till hypokondriker :P

#16 Haha, ja cyberkondriker har man ju hört talas om! Min man brukar ha ALS med jämna mellanrum.
Jag förstår att du är seriöst irriterad, mens i en månad är ingen picknick. Jag hade det sista gången jag blev övertalad av en ***** barnmorska att pröva p-piller en gång till. för just den HÄR sorten hade jag ju inte testat och jag kanske alls skulle bli lika galen på den som på de tio andra sorterna jag provat med samma resultat? Jo tjena. Efter en månad av störtblödning och suicidtankar slängde jag pillren och svor på att ALDRIG gå på det igen.
Och det tog många år innan jag själv tog reda på att det fanns nåt som hette hormonspiral och som kunde vara jättebra mot riklig smärtsam mens. Inget som någon barnmorska någonsin nämnt, de bara tjatade på mig nya p-piller som gjorde mig galen varje gång.
Jag har samma problem. Har ätit LCHF sen 2009 dock med massa avsteg, men äter nu helt utan avsteg, sedan 5 månader tillbaka :)
Cerazette har jag ätit i omgångar sedan 2006 och den här senaste omgången i drygt två år. Jag har ibland sluppit mens och några gånger fått en liten blödning som snabbt varit slut, men nu i april började mensen att krångla och har återkommit med en veckas mellanrum sen dess :( Sen kan jag blöda upp till två veckor varje gång!
Jag håller på att bli tokig! Ringde vårdcentralen för att få hjälp och där gjordes ett cellprov som inte visade något, och BM sa att ibland behöver man byta preventivmedel och jag skulle få utskrivet p-piller istället men då såg hon att mitt BMI låg för högt och därför fick hon inte skriva ut det. Så jag får vänta tills jag kommit ner ett par kilo till i vikt innan jag kan testa byta preventivmedelssort. Har ca 1,5 kilo kvar innan dess och bara därför går nedgången extra långsamt ;)
Har försökt propsa på spiral men får det inte eftersom jag inte fått barn, men läst någonstans att det finns en spiral som vi kan använda som inte fått barn. Nu käkar jag cerazette för enligt min barnmorska får jag i princip välja mellan det eller vara utan för att som hon uttryckte det (var för fet) för att kunna få något annat. Sen hade jag jag högt Blodtryck också, undra på det när jag löpt från jobbet och till barnmorskan upp för backar som gjorde att jag kände mig halvdöd innan jag kom fram och hon testar blodtrycket precis efter att jag sätter mig ner på stolen inne i rummet, och eftersom jag var sen hann jag inte direkt vänta i väntrummet heller. Kan också tillägga att efter hon kallade mig för fet så reste jag mig upp och gick därifrån. Har nog aldrig varit så förbannad i hela mitt liv förutom då jag hade en halv clementin klyfta som satt fast i halsen och läkaren propsar på globus som innebär ångest vilket jag inte har en tillstymelse till.
Att jag söker hjälp för detta är otroligt då jag egentligen inte alls har lust att gå till vare sig barnmorska eller läkare med detta. Men jag får väl göra det, så inget konstigt händer med min kropp. Men om jag ska vara helt ärlig så skulle jag hellre avlida än att bli kränkt på sjukhus som så många gånger förut. Känns som om bara för att jag är överviktig så är jag inte skitviktig då får man behandla mig som man vill. Skulle vara intressant att göra en undersökning på detta. För att se på skillnaden på sjukhus hur man blir behandlad som överviktigt och "normal"byggd.
#17
Hemskt det du beskriver, du skulle egentligen göra en Lex Maria anmälan.
Jag fick en remiss till röntgen för ett tag sen, där stod angivet vilket BMI jag hade, till vilken nytta?
Jag tror att dom gottar sig åt oss- det är vad jag tror, då får dom själva vara lite von oben, bättre än oss, iibland kan man undra varför dom sökt sig till vården.
Kanske du kan hitta en privatpraktiserande läkare under högkostnaden, alla är ju inte lika negativa att ha att göra med. I vissa fall kanske det tom är enklare att betala hela läkarbesöket själv.
Jag har en föreställning att en hel del av de privata är det därför att dom inte vill stanna i den konstiga kollegiala VC-vården.

#19 Jag har inte fött barn, har hormonspiral ändå. Men möjligen var det därför ingen föreslog det de första 15-20 åren av mensen från helvetet och intolerans för p-piller…?
Det som KAN hända är att livmodern kan vara för liten om man inte har tänjt ut den, men sånt är ju inte särskilt svårt för dem att kolla. Sen muttrade de någonting om infektionsrisken, vilket man ju alltid får när man har ett snöre genom livmoderhalsen som öppnar upp för att vaginala infektioner kan ta sig uppåt, men jag förstår inte vad skillnaden skulle vara där om man fött barn eller inte, mer än att mödrars livmoderhalsar ändå inte är lika täta?
En annan aspekt som jag däremot kände av å det jävligaste, är att det kan göra lite mer ont att sätta in den eftersom de måste trycka lite hårdare för att få den igenom den oskuldstajta livmoderhalsen. För att få in spiralen håller de emot med en tång runt livmodertappen och det är ingen spaupplevelse om man säger så. Och eftersom det går lite trögare att få in den på nån som inte fött barn måste de klämma åt lite hårdare om livmodertappen för att hålla emot. Men jag har blivit försäkrad att det är HELT ok att svära under proceduren, de tar inte illa upp. 
F.ö. vet jag tyvärr vad du menar med att bli illa behandlad för att man är överviktig. Jag tycker det är ok om en husläkare i neutral ton frågar om man vill ha hjälp med vikten, jag är inte så känslig för att de konstaterar sakläget att jag är överviktig, men jag blir galen när de drar in de i alla möljiga sammanhang där det inte är relevant, eller efter att jag förklarat att nej tack, jag hanterar det själv.
För ett antal år sedan ramlade jag illa och kände att något gick väldigt snett i mitt ena knä. Av en händelse befann jag mig på ett sjukhusområde, och en vaktmästare hämtade en rullstol och körde mig över till akuten, annars hade jag nog knappast gått dit utan till vårdcentralen. Ortopeden klämde lite på knät, sa att det var stukat, bad sjuksköterskan att linda det och gav mig inte ens ett par kryckor för att ta mig därifrån.
Jag tyckte inte knät läkte som det skulle utan efter ett par veckor var det snarast värre (plus att jag hade börjat få ont i det andra knät eftersom jag belastade det mycket mer när jag gick uppför trappor osv), så jag gick till en privat ortopedmottagning där man kunde få tid snabbt. Jag sa att det inte kändes som en vanlig stukning (jag har stukat både knän och vrister förut, så jag har att jämföra med), och bad att de skulle röntga knät. Ortopeden fnös åt detta och sa att det var inte konstigt att jag fick ont i knäna när jag var så överviktig.
Nio månader senare gled plötsligt knäskålen ur led när jag låg på sängen och läste. Omständigheterna var såna att det skulle ta väldigt lång tid att få hjälp, så jag tryckte tillbaka den själv och lindade knät några dagar. Jag orkade bara inte med fler nedlåtande ortopeder!
Däremot gick jag ett par månader senare till en sjukgymnast, eftersom jag kände att knät var svagt och jag ville ha hjälp att träna upp musklerna runt om. Det tog honom ungefär två minuter att upptäcka att knät var uppenbart trasigt, men det var för sent att försöka åtgärda det efter ett år, sa han.
Tänk om nån av de där dryga ortopederna hade brytt sig om att titta på mitt knä istället för min omkrets, då kanske jag hade kunnat gå nerför trappor utan att hålla handen på ledstången, eftersom jag inte kan lita på att knät inte plötsligt viker sig!
Min mens har faktiskt minskat efter 9mån med LCHF! Likaså mensvärken är försvunnen.
Jag har haft hemska blödningar innan, sovit med handdukar :/ men nu har deminskat och är mer normala.
Hoppas dina också blir detsamma! Det känns som i början blir allt lite värre med kroppen för att sen gå in i det normala om inte bättre:)
Angående spiral: det är en myt sa min gynekolog att de som inte fått barn inte kan ha spiral. Förr sa man det, enligt henne, för att det var infektionsrisk och man ville inte att de som aldrig fött barn skulle riskera att få en infektion och bli sterila. Nu är hygien osv. så bra att det inte anses som ett hinder för oss som inte fött barn.
Jag har inga barn och har kopparspiral (blir deprimerad av hormonpreparat). Har också lite högt Blodtryck men hade bra blodvärden. Men det blir samma sak igen, ofta, att man blöder oregelbundet eller lite under en längre tid precis när man satt in den, om man inte har jättetur :)
Varning dock om man har riktigt piniga smärtor, oftast blir mensen rikligare samt mer smärtor med spiral. Jag gick över till kopparspiralen efter att ha ätit cerazette, då hade inte jag heller någon mens, var superskönt men inte värt det om man mår dåligt av hormoner. Kommer också ihåg att jag blödde lite flera månader när jag gick över till lchf, sedan slutade det igen.

#23 Ja, jag skaffade ju spiralen inte i första hand som preventivmedel utan för att jag hade sån överjävlig mens, så då är ju inte kopparspiral något alternativ direkt…
Men då var det ju som jag hade för mig, att de svamlade nåt om infektioner som anledning, men jag förstod aldrig varför det skulle vara ett större problem om man inte fött barn.
Nu är det som sagt inget hinder längre att man inte fött barn. Jag fick min första spiral för 4½-5 år sedan, så det är inget alldeles nytt påfund heller. (Egentligen kan den sitta 5 år, men jag fick tillbaka mensen och sista halvåret började den bli riktigt besvärande igen, så jag bad att få byta tidigare.)
Jag gick förra året och pratade med barnmorskan och alla säger samma sak, spiral kan jag inte ha för jag har inte fått barn och så är jag överviktig också.
#25 Men helt bevisligen har de fel eftersom flera som INTE fått barn har haft spiral. En kompis till mig fick kopparspiral då hon inte tål hormoner och hon har inte fött barn.
Som vanligt tror jag att man får tjata på sjukvårdspersonalen och inte ge sig när det säger nej. Läs på och kom med vettiga och välinformerade argument och säger de fortfarande nej, sök hjälp hos nån annan tills ni får hjälp.
#25
Du kan ha spiral (koppar) även om du inte fött barn. Risken finns dock att den kan skava på livmodern och orsaka infektion.
Gjorde så på mej, när jag prövade. Tål varken hormoner eller latexkondomer. 
Finns en mindre kopparspiral som ska fungera bättre än den vanliga och vara mindre. Skulle fått en sån, men efter flera minuter pina (från min sida) så klarade inte barnmorskan få in den…
Alternativet jag hade kvar var pessar, men det är så förbannat krångligt!
Nackdel med kopparspiral är att du blöder ännu mera…
/Elisa
#27 Det ska finnas en annan slags pessar som man sätter över livmodertappen som ska vara bättre och enklare än det traditionella. Har dock inte testat det själv, bara läst om det.

#27 Det gäller inte bara kopparspiral, jag fick som sagt hormonspiral när jag var gravt överviktig och inte hade fött barn. Det var inte ens någon diskussion. Jag gick dit och sa att jag har hört talas om hormonspiral, och jag vill ha en för jag har så jobbig mens och jag mår skit av p-piller. (Tål f.ö. inte heller latex.)
Javisst, sa barnmorskan.
Har för mig att det var på Södersjukhusets SÖSAM-mottagning, men jag vågar inte svära på det. Kanske är de lite mer uppdaterade på stora sjukhus?
Har återkommande rikliga blödningar och äter Cerazette. Sen jag började med LCHF feb 2011 har detta kommit och gått. Efter mina avsteg har mensen kommit och varit väldigt mycket mot tidigare. Ska till min barnmorska snart och kolla vad hon tycker. Känner att det kanske är ok efter att jag testat kolistorol värden och annat som visar att allt är verkligen jättebra. Är rädd för blodpropp, stroke mm då det ligger i släkten.