Å vilket tufft år! Helt förståeligt att det har känts tungt. Mitt bästa tips är att du fösöker att hänga här så mycket som du kan. Jag tycker att det så gott som alltid finns intressanta och trevliga trådar att läsa. Om du har tid - starta en egen tråd. Där kommer du säkert att få massor av pepp och glada tillrop. Och man kan alltid ta nya tag hur många gånger man än trillar av bana! :-) Lycka till! Och kom ihåg att vara snäll mot dig själv!

Tack!

Jo, men visst vet jag att det funkar ganska bra att vara inne här och läsa, men ibland har jag helt enkelt inte hunnit (eller haft tillgång till dator med son i datorålder). Ibland har jag även hamnat i tyck synd om träsket och tyckt att jag kan ändå inte göra som alla andra.

Men jag ska göra mitt bästa, har mängder av kokböcker hemma, lchf alltså, så borde ju inte lida brist på lämpliga måltider. Egentligen borde sonen också må bättre av detta, men när jag började föreslå detta blev han alldeles förtvivlad över allt han INTE skulle kunna äta. Men jag kör med mycket fett, sukrin och lite annat som han förhoppningsvis inte märker…

Spar pengarna som du annars skulle lagt på godis o dynga o köp en smartphone, läsplatta eller dylikt… Så roar jag mig då min man tagit kommandot på familjens dator… Om du inte har sådant redan dvs o har det ekonomiska utrymmet i övrigt såklart :)

#3, jomen det har jag ju (smartphone) , ska jag söka in som vanligt eller finns det särskild app?

Nje jag söker som vanligt! Man får förstora/ förminska fram o tillbaka… Men när 4-åringen lagt beslag på iPaden får man ju stå ut! Passar bra i pauserna när man slötittar på TV tex… Att läsa här är ju bättre än att gå o kolla om det finns något ätbart i skafferiet/kylskåpet :)

Själv håller jag på fram o tillbaka med. Nu är jag uppe i 64-65kg till mina 162cm o jag otrivs. Har ätit LCHF inspirerat under ett drygt år MEN behöver skärpa mig för att ta de där hopplösa kilona till drömmen om 58. Vi kanske ska peppa varandra :) Jag la till en gratisapp ShapeUp där jag via telefonen kan bokföra allt jag petar i mig smidigt, lägga till motion etc. På så sätt tycker jag det blir roligare. Ute efter någon stegtävling med för det är toppenpepp såhär när det lider mot vår! Jag kommer dvs helt enkelt köra kalorirestriktion/LCHF under en tid… Tycker inte om att hålla mig så extremt lågt i kolhydrater… Får se vad som händer

Jo men visst kan vi försöka peppa…! Slängde sista brödbiten igår när jag kom hem, åt omelett till kvällsmat, men dagen har börjat med hämtfrukost bestående av cappuccino o scones, dock med philadelphia ost…

Blir bättre hädanefter. Ska börja lätt med uteslutande av potatis, bröd o pasta, ris har jag aldrig varit förtjust i förutom till sushi så inga större problem där. Är nog mest surdegsbrödet med fikon o valnötter i till helgen som kommer saknas.

Men stegräkning är inte riktigt ngt för mig, blir fixerad vid det och kör hellre med ordentlig träning. Igår var jag på spinning, det var roligt, men kände mig lätt illamående mot slutet, nog pga allt godisätande på eftermiddagen.

Ska försöka starta en tråd, men måste fundera på vad jag ska skriva i den!

TAck för att du tog dig tid till att svara, för min del känns det bättre redan för att jag har insett att jag måste för min egen skull börja äta lschf igen, för att jag helt enkelt ska bli av med sockersuget, och egentligen må bättre.

Detta kanske är idiotiskt men du säger att du inte orkar laga mat när du har sonen. Om du orkar laga mat när du inte har sonen, kan du laga mer mat än du har tänkt dig och kanske frysa in och äta när du har sonen på besök. Mousakka är perfekt för detta eller tacogratäng eller något liknande. Då har du förhoppningsvis något snabbt och lätt att ta fram ur frysen när du känner att "jag orkar bara inte".

Låter dock inte som något roligt år, låter kämpigt och förstår att du ibland inte orkar.

#8, tack för svar! Är lika mycket en fråga om att jag inte orkar tänka ut något som både jag och de kan äta, men det är bra tips du ger. Men vill gärna att det ska vara ngt även de kan (och vill) äta, och är väl medveten om att det handlar om planering (eller brist på sådan…).

Men ska försöka bli bättre på det! Vill dock gärna ha ngt som är enkelt att laga från början utan att man har behövt laga och frysa in. Alltså motsvarande potatis och köttbullar eller fiskpinnar, men lchf.

Soppa! Det är min snabbmat. Brukar tex koka broccolibuketter med någon buljongtärning åså i med lite grädde. Problemet är väl då att man gärna äter bröd till… Men att baka lite lchfbröd då man ids o frysa in är ju en bra lösning. I övrigt brukar vi göra LCHFfläskpannkaka! Alt vanliga pannkakor LCHF förstås! Med grädde. Idag höll jag mig på 24g kolhydrater… Duktigt tycker jag om mig själv :) så skoj med den där appen. Så enkelt att lägga in då telefonen är med hela tiden… Åså fick jag dra bort energin från mina promenader. Nöjd! Jag kan oxå bli lite för på när det gäller stegtävlingar men under typ 3-4 veckor tycker jag det är perfekt pepp.

Jag har börjat med stegräknare. för mig funkar det bra, till och med triggar mig att gå. Den bästa träningen är den som blir av och för min del är det ut och gå. Jag har naturen nästan inpå knuten. där är det bäst. 1 dag i veckan tar jag gångstavarna med.

Godmorgon!

Har laddat ner appen och ska sitta o klura på den, samtidigt som jag ska jobba…

Nu har jag ätit äggrätter två kvällar i rad, får nog hitta på ngt annat ikväll… (har inte barnen den här veckan men tycker likväl det är tråkigt att hitta på ngn mat, får börja med matsedlar)

Ska träna sedan, men ska ut och gå MYCKET i helgen - här är det kallt men strålande soligt (i Lund).

För att bli av med sötsuget så måste du ju under en längre tid 1 vecka till 3 månader beroende på person klara av att avstå från kolhydrater. Jag gissar att vad som gör att du faller dit är att suget blir för stort och du inte klarar av att motstå.

när jag började med LCHF bestämde jag mig för att ta en sak i taget först skulle suget och skåpätandet bort och sen ja sen fick jag se tränings tankar lade jag på hyllan tills jag var mentalt redo. Visst var jag sugen i början men jag tror inte min avvänjning var så svår som den är för vissa. Det tog mig en vecka att bli av med det värsta sockersuget och nästan 3 månader innan hela jag hade vant mig och mina rutiner med skåpätandet och behovet att smaska förändrades helt.

För att klara av att hålla mig till kosten och inte äta sådant som innehöll många kolhydrater så åt jag mig helt enkelt illamåående på vispad grädde vilket gjorde att jag klarade av att låta bli det söta typ en smörgås eller smågodis eller en bulle som jag egentligen var sugen på.

Jag åt vispgrädde med hallon ofta men även vispgrädde i kaffe eller vispgrädee med riven mörk choklad. chokladmouse och pannacotta utan socker eller sötningsmedel åts också. All grädden jag fick i mig höll mig från sött men jag gick inte upp i vikt heller. De 2 första månaderna gick jag inte ner så mycket men det var ok för min kropp mådde bra och omställningen till att inte småäta fick ta sin tid, suget minskade rejält efter första veckan men vanan fanns kvar och det var den som tog sin tid att bli av med.

Så mitt råd till dig är att hitta något som du tycker du får äta när du blir sugen och ät det utan att bry dig om kalorierna (naturligtvis väldigt lågt i kolhydrater) och när du är sockeravvänjd så går det säkert lättare att ta tag i de andra sakerna som du vill ta tag i.

Lycka till hoppas det går bra för dig.

#13, tack för långt svar!

Ja, det är ju det där småätandet och suget som är problem, det är som autopiloten slår på och jag bara gör det, utan att tänka. Ska handla hem storpack med grädde, för det är ju väldigt gott men svårt att äta för mycket av när den är vispad… som du skriver!

Och känns som det är samma för mig som det var för dig, suget kan försvinna ganska snabbt, det är det "automatiska beteendet" (kan man säga så?) jag måste bli av med som är svårare. Ska också försöka planera bättre som också har föreslagits.

Men träningen vill jag inte sluta med för det är roligt, har tyvärr belastat främst ryggen fel efter min operation så musklerna på den opererade sidan är betydligt mindre använda än på den andra, och det håller jag på att träna upp nu. Vill ha koll på det innan operationen.
Plus att spinning är roligt och även allt annat! Det har aldrig varit ngt problem vad gäller rolighetsfaktor, det är mera när jag var som längst ner i träsket och knappt hade energi för att ta mig till jobb och hem som det var svårt att ta mig till träning.

Tack för dina tips, ska ta ett steg i taget och främst få koll på suget, och träningen är bara ett bonus.

För att komma i gång och klara av de första tre månaderna på strikt lchf bestämde jag mig för att göra det så enkelt som möjligt:

Att alltid äta ungefär alltid samma saker på bestämda tider.

För min del såg det ut så här:

8.00 Frukost. Äggröra på två ägg, smör, salt, peppar.

12.00 Lunch: Gårdagens middagsrester. Eller tonfisksallad - med betoning på tonfisk, olivolja, ägg - och inte salladen.

19.00: Två "handflator" kött + sallad.

Om jag blev fruktansvärt hungrig mellan målen åt jag antingen lite mandlar eller ett par matskedar grekisk youghurt med kanel.

Enformigt men befriande enkelt. Man slipper tänka på vad man ska äta eller inte äta. Bara följa schemat.

Efter två månader var mitt sötsug helt borta. Men jag fortsatte med matschemat en månad till eftersom det var så praktiskt och enkelt.

Om du orkar börja träna rekommenderar jag det. Träning gör snabbt underverk med självförtroendet när man känner sig låg och deppig.

#15, jo bra tänkt men fungerar inte riktigt när jag har barnen.

Men frukost och lunch kan jag i och för sig köra på det sättet!

Hej

Tänkte även ge dig tipset att läsa Bitten Jonssns bok Sockerbomben.

Den fick mig att inse mitt sjuka förhållande till socker och kolhydrater.

Har även hjälp mig att hålla mig ifrån det då jag nu inser att det är ett gift för mig och att jag lider av en livslång sjukdom vid namn sockerberoende. Det är samma missbruk som tex narkotika och alkolism och det är den som gör att man äter tex godis m.m fast man inte vill och inte njuter utav det.

Verkar som du haft det verkligen tuft, med stress på många plan.

Tyckar du har fåt många bra råd.

Jag har själv haft mycket stress i många år, och gåt ner med utmatningsdep. Så jag vet vad stress gör och hur lite man orkar.

Nåt som jag set hjälpt mig är att förutom undvika kolhydrater så mycket det går. (vilket är mkt svårt, jag har inte lyckats än, fast mer än 3 år med period-LCHF)

Det som ger mig mer energi och lust att fortsätta är att åta så många grönsaker jag orkar, hälst råa. Har kört mkt med sallad, men har nyss börjat med gröna smoothies.

Nåt annat som var med att vända båten var Kelp-tabletter. Det innehållar mkt jod, som jag måste ha haft brist på. För efter 1 vecka med 4dubbel dosis, var jag som närmast normal igen i min energi. Det gör astt jag orkar träna och äta bättre, vilket gör att jag mår bättre osv. osv. osv.

Själv har jag, måste jag ha, ett stort socker/mat beroende. Oavset vad jag gör, så ramlar jag i nån sockerfälla igen och igen och igen……

Hållar på att ge upp, och nu tar jag en dag i taget.

Men det är otroligt svårt det där med beroende. Tror inte man klarar av det själv faktiskt. Och tror inte man klarar av det om ens liv iövrigt är stressande på det plan ditt har varit och mitt.

Jag försökar göra flera saker som jag tyckar är roliga, och försökar slappna av och inte överstressa över sånt jag inte kan göra nåt åt.

Men det är svårt, och dom som inte är beroende förstår inte vad det handlar om. Det är inte enbart "suget" man ska ta bort, det försvinnar som sagt efter ett tag utan kolhydrater. Det förklarar inte varför man ramlar i sockertrasket igen, varför suget plötsligt återkommer.

förlåt det blev långt nu. för att det inte ska komma bort i orden så är mina råd:

Jod och sallad!