Hur låta bli överäta?
Har hållit på sedan januari, gått ner 5 kilo men det mesta är väl vatten om jag förstått rätt. Funkat bra med sötsuget förutom första veckan då jag åkte dit två gånger, men sedan dess har det faktiskt varit 100% LCHF. Grejen är att jag sista veckan ätit för mycket, ja nästan svullat, jag har känt efter och upplever det varken som hunger eller sötsug, så då återstår rastlöshet och uttråkning. Överätandet har i och för sig enbart bestått av lchf-kost men det underlättar ju knappast viktminskningen att överäta. Är det enbart mental styrka som gäller här?
Mental styrka, eller en plan för hur du ska undvika att bli uttråkad.
Varje gång du vill äta något, stanna upp och känn efter om du är hungrig. Är du inte hungrig så sysselsätt dig med något annat. Så gör jag. Tycker att det fungerat hyfsat för mig men inte säkert att det fungerar för andra.
Jag har en hel lista med aktiviteter att ta till:
* Promenad
* Kör snöskoter
* Tv-spel
* Bok
* Pälsvård på hunden
* facebook
* Ring en vän
* drick en kopp kaffe (inget till den!)
* sortera recept och städa bland länkarna på datorn
* Handarbeta
* städa bilen
* se en film
osv osv osv. Har man lätt för att överäta av tristess så är det bra att undvika att bli helt sysslolös tänker jag.
~God loves you, and I´m trying! ~
Ja jag får bli starkare mentalt helt enkelt. Och enbart laga mat för stunden, inte laga större mängder som ska räcka till dagen efter för då går man bara till kylskåpet och småäter.
ja, det är nog också en smart väg att gå. Inte ha en massa färdigt att tillgå. Just det har inte varit mitt bekymmer då jag i princip alltid fryser in sånt som blir över. Inte lika roligt att plocka saker ur frysen
~God loves you, and I´m trying! ~
Jag har liknande problem med den skillnaden att jag faktiskt är hungrig. Jag lagar också vartefter, alternativt fryser i portioner - snabbt, innan det är för sent. 
För en del kan det hjälpa med periodisk fasta - bara äta en gång om dagen, när man kommit in i det är man inte hungrig övrig tid och på ett tillfälle är det svårt att få i sig så väldigt mycket. Det är en väg att gå också, men många som inte mår bra på det också.

Mental styrka kanske det inte handlar om, det kanske handlar om att du nu är i ett skede då du menatalt saknar högt blodsockers mättande effekt?
Jag tror flera av oss gått igenom den perioden.. och det enda man kan göra är att äta bra mat.. tills det går över?
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Hej!
Jag är kronisk tvångsmässig överätare (har tidigare varit underätare + bulimiker). Har provat det mesta i behandlingsväg, men det enda som funkat (snart 10 mån utan triggermat eller överätning) är OA - Anonyma Överätare/Overeaters Anonymous:
Lycka till!
ps. PM:a för frågor!
Jag tampas också med frågan huruvida det är jävlar anamma som behövs eller är det helt enkelt kroppen som signalerar.
Frågan är om vi har helt slutat att lyssna på kroppens signaler och istället låtit tankeverksamheten ta över bestämmandet om när vi är hunriga, hur mycket vi ska äta och vad vi ska äta.
Vi matas hela tiden om detta i media så konstigt är det inte om vi tror oss veta bättre än kroppen. För min del tror jag att jag har förstört ett naturligt flöde genom att äta lightprodukter och ett konstant bantande
Jag tror att det handlar om vilja OCH gamla vanor som nog också en viktig aspekt att ta hänsyn till. Märker t.ex. att jag och maken har olika känsla förknippad med ordet mätt. Han kommer från en FET familj (alla föräldrar, 3 syskon) Själv kommer jag från en normalviktig familj. Mat har nog haft olika ”värde” för oss vanemässigt. För honom är mätt = PROPP mätt och däst, för mig har det aldrig varit så. Maken ”blandar ihop” hungrig och sugen, för mig helt skilda saker. Det är nog viktigt att uppmärksamma sig själv på, vilket är det man EGENTLIGEN känner. Min övervikt som väckte intresse för LCHF bottnar i tio års användning av SSRI preparat, tyvärr fanns inte biverkan som viktuppgång redovisad och med den allmänna ”låt gå” mentaliteten medicinen skapade brydde jag mig inte ens när kilona staplades på varandra. Före medicineringen (som annas bara var positiv) hade jag jeans storlek 30/36 till mina 180 cm trots fem graviditeter och då hade vi ätit samma mat jag och maken i 20 år och hans BMI låg på fetma.
Jag håller med #6.. Just nu kanske din kropp verkligen är hungrig och vill ha mat? Du har ju inte hållit på så länge än och det är inte det lättaste att i början veta vad som är hunger vad som är sug etc…Så länge du äter bra mat så är det ju inte farligt eller hur? jag dricker alltid en kopp kaffe med grädde och koksfett efter middagen och är aldrig varken hungrig eller sugen på kvällarna. Lycka till!
Det låter som vanlig omställningspryl. Ät på. Så småningom kommer kroppen att inte vilja ha så mycket mat.
Det är väl inte så att du är spyfärdig efter måltiderna? Eller menar du "överäta" enligt någon norm?
Sen är det så att man kan behöva hitta en ny hobby när man äter LCHF. Tidigare har ofta mat och ätande varit som en hobby, tankarna har varit upptagna med planerande och tänkande kring mat och sen har det handlats och fixats. Nu behövs inte allt det där.
Maten är mer mättande och man äter mer sällan och framförallt TÄNKER man inte på mat lika mycket. Är man då van att tänka på sitt ätande flera timmar om dagen så blir det lätt ett "hål" som vissa faktiskt kan sakna. Tror en som skrev här inne till och med slutade med LCHF för att hon inte klarade av att INTE tänka på mat hela tiden…
Fördelen är ju att det nu blir plats och tid för nån annan hobby…

En grej jag råkade ut för i början var att det kändes som om något saknades, lite som att förlora en kär vän!
I början ersatte jag allt det där med att testa olika LCHF- deliaktesser, efterrätter och några bakverk.. sen så försvann det behovet och jag tänker alldrig på sådant längre.
Det är rätt skönt att inte behöva tänka så ofta på mat och ätande.. allra bäst är det på semestern.. då äter jag bara två gånger!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

.. Ja altså inte hela semestern.. två gånger per dag!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#11
Nej spyfärdig handlar det inte om, utan jag har överätit av ren lusta för att det är gott helt enkelt och jag lagat för stora portioner så jag blivit mer än proppmätt. Lustig nog när jag kontrollvägde mig i kväll (gör det en gång i veckan) så hade jag lik förbannat gått ner ytterligare 1 kg
Mycket mekanismer här som man inte riktigt begriper sig på, än.
#12 Du är inne på något intressant där. Sedan jag började äta kolhydratsnålt i januari så har mitt dygn fått 5-6 extra bonustimmar, främst på kvällarna, timmar som jag förut spenderade sovandes. Samma efter lunch, ingen trötthet där heller och jag tillhör typen som mer eller mindre brukade däcka efter lunch. Nu vaknar jag 6.30 och går till sängs 23.30 och har varit superpigg varenda minut. Inte van att få så många timmar över helt enkelt, jag får väl gå en matlagningskurs eller något för att bota rastlösheten 
Te med kokosfett har funkat för mig. "Suget" försvinner.
Kan tipsa om en väldigt bra smoothie som kan hjälpa suget. dricker denna till frukost varje dag.
kesella (kvarg)
kokosmjölk ( köper en 500 ml som heter coconutcream bara kokos och vatten inga andra stabiliseringsmedel.)
pumpakärnor
linfrön
kokosflingor
och så lite hallon eller blåbär.
mixa och njut, jag står mig länge på denna drink.
köpte nu på ica vaniljpulver, inga kolhydrater i. ska prova och se vad man kan göra för gott med det.
