Dumt gjort! Det skapar bara ångest. Jag väger mig hela tiden, försöker låta bli men det är som ett gift.

Nya tag!

Jo, man kan roa sig med vägning om man är nyfiken och det inte har någon emotionell betydelse vilka siffror vågen visar. Jag har gjort det, med hyggliga mellanrum, under några års tid, mest av nyfikenhet. Jag har sett en trend av något minskande vikt, då det för fyra år sedan pendlade mellan 62 och 64 kg, medan det på senare tid varierar mellan 58 och 60. Det har hela tiden varit samma våg. Variationen mellan olika vägningar är ungefär så stor hela tiden, och jag bryr mig inte om att som en del väga före frukost men efter toalettbesöket.

Eftersom det för mig, som inte har några månatliga hormoninslag, slår på två kilo, är det ju rimligt att det för en kvinna skulle vara lite mer än så. Jag tror inte att det är någon fara att väga sig om man inte är fixerad vid siffran, utan använder det för att få någon slags statistik för hur det går över en längre tid.

Men skapar det ångest, så är nog det bästa att placera vågen i återvinningen eller ge bort den till någon som är mer road av siffrorna.

Visst e det hemskt att vara våg-beroende. Väger mig en gång i veckan och bara lääängtar efter den dagen. Vägde mig varje dag förr.

Skäms

Jag är inte den som ska väger mig ofta sedan jag gick över på LCHF. Hade inte vägt mig sedan jul när jag häromdagen ändå tänkte kolla hur jag låg till. Stendöd våg. Batteriet har tagit slut. Gjorde mig ingenting faktiskt. Få se om/när jag skaffar nytt batteri.

När jag tidigare var med i Viktklubben så var ju vågen ett måste. Vägning minst en gång i veckan för att bokföra vikt. Då vägde jag mig nog flera gånger i veckan men har absolut inget behov av det längre.

Släng ut F-skapet!! Man mår bättre av att känna av sin kropp!

Skapar ett onödigt tvång och ångest.

Står där och bligar på en bara, siffror……

Jag är överviktig, ja!

Men jag mår bra och jag kommer i de kläder jag köpt efter viktnedgången från början av lchf tiden.

När min son på tretton år började väga sig och få ångest så slängde jag ut vågen….fy va hemskt att jag fått honom att tänka som jag gjorde då….

Skäms.

Jag vill INTE definieras av siffror! Snacka om mindgames!

Men nu vet jag. Nu har jag en baseline och vet på ett ungefär hur långt det är kvar tills jag är…inte nöjd, för det bestämmer inte fanskapet till våg, men  hur lång tid det kanske, möjligtvis kan ta att ta sig dit. Trots allt så vill jag ju bli mindre, smalare, tränad, uthållig. Och det är jag ju inte. Än.

Och som jag sa, det HAR ju hänt massor på dessa 100 dagar och jag har några mål till  Det första är San Fransisco/Las Vegas i slutet av mars och det andra är ett lopp i mitten av maj. Små kortsiktiga mål som jag ser fram emot och kan förhålla mig till. Det blir alldeles abstrakt annars.

Efter dessa två så sätter jag upp andra mål.

Våga Vägra Våg!