det kan ju räcka med en tråd i ämnet! 

Tycker jag inte då det är skilda ämnen, e du min morsa?

Det är väl bara att prova att äta 50 g/ dag. /Inte heller din mamma

Tycker jag inte då det är skilda ämnen, e du min morsa?

Det fanns en tydlig fråga som ingen av er har svarat på men om det finns några seriösa på detta forum så får ni gärna svara på följande: Tar frågan igen! Varför rekommenderar de flesta 10-20gr kh per dag när det räcker med 50gr kh per dag för att stanna i ketos? Mvh Tony

du tagga ner lite! Vi är 17 000 på forumet och jag tror det finns några seriösa.Men det kanske inte finns så många som hunnit läsa än…  Då du redan vidrört frågan i din första tråd ( jag tror nog att du tyckte jag svarade seriöst där) så kan du ju fortsätta där… detta handlar ju om övergångsfasen så så olika ämnen är det ju inte…

eller menar du generellt? För att gå ner i vikt tror jag 50 gram per dag är för mycket för de allra flesta, tom 10 kan vara för mycket då många måste ner under 5 gram för att gå ner.

För att nånstans behöver man börja och 20g är en bra start. Då får man plats med en del grönsaker, nötter och mjölkprodukter men inga jättemängder. Märker man att man inte riktigt fixar det så ökar man lite, vill man testa att ännu bättre resultat minskar man ytterligare.

Men som vanligt med LCHF så VÄLJER MAN SJÄLV! Man får råd här, läser på och gör SOM MAN SJÄLV VILL!

Dessutom är ketos inget magiskt, det är bara ett annat ord för fettförbränning. Bara för att man bränner fett betyder inte att man går ner i vikt.

I artikeln Vanliga frågor och svar kan du få en hel del svar, (som namnet antyder)  där nämns 0-20 gram för att uppnå viktnedgång, vilket kanske är det första skälet (men inte det enda) till att många börjar fundera på LCHF.

Det har visat sig att runt 20 gram är en nivå som fungerar väl för de flesta.

Det finns dock ingen fix nivå för alla där man kan vara säker på att ketosen kommer att inträffa

Många är i ketos redan vid 100 gram men vid 20 har man med sig hela gänget

Det finns ju även annat att beakta som kan ha betydelse för hur omställningen går som aptitreglering sockersug och allmänt mående

Som andra säger är det bara att prova på vilken nivå du själv behöver ligga på för att må bra och samtidigt nå dina mål med kosten

@ Figko

Jag undrar om du inte blivit lite missförstådd i den här tråden? Jag uppfattar det som en fråga av mer vetenskaplig karaktär. Inte ett klagorop kring övergånsproblem. Men jag kan ha fel.

Hursomhelst - har jag rätt så är det så att jag också är nyfiken på dessa gränser - alltså vad den fysiologiska förklaringen skulle vara att det på något vis tycks vara "antingen eller",  inte "mer eler mindre" när det gäller viktnedgång/ketos. Om man äter så få kolhydrater att kroppen måste använda fett i stället och om man inte får i sig lika mycket energi som man gör av med borde man ju gå ned i vikt, om än lite långsammare ju fler kolhydrater man konsumerar. Men tydligen visar erfarenheten att det inte fungerar så utan att det finns "magiska" gränser, som i o f s varierar från person till person.

Jag skulle också gärna vilja förstå VARFÖR, inte bara nöja mig med "så här är det för de flesta". Men jag gissar att man inte riktigt vet hur det hänger ihop, att det är därför du inte kan hitta svar på din fråga. Uppenbarligen finns mycket kvar att utforska när det gäller människokroppen!

Septima $ Du e lite inne på mitt tänk! Uttryckte mig säkert oklart det jag tänker är varför inte Lchf- massan börjar med att rekommendera 100gr kh per dag som startgräns då det också räknas som lågkolhydratkost och sedan jobba sig nedåt! Problemet är ju att många som har viktproblem och problem med kolhydrater är ytterlighetsmänniskor, svart-vita allt eller inget! Ofta beroendepersonligheter, mkt handlar om dopaminet! Jag går i varje fall upp till 50gr nu och funkar inte det så höjer jag ytterligare! Har i övrigt hyfsad koll äter tillskott av Magnesium, D-vit, multivit, lite c-vit o omega-3. Ska testa med ett par krm salt, det kanske kan hjälpa! Tack för alla tips! Mvh Tony

Jag blev färgad av den andra tråden där det gällde övergångsproblem och såg bara en till tråd med samma innehåll!

Eh.. altså.. det finns ingen magisk gräns.. och som redan sagts.. ketosis är inte magiskt det heller!!

20 gram kommer från Atkins induktionsfas och innebär för en normalbantande person på 2000 Kcal cirka 5E% kolhydrater!

Egentligen handlar det mer om att en hel del vill ha magiska gränser.. dvs mirakelkurer, där något helt annat skall inträffa.. som det inte gjort förut!

Så när man är nybörjare har man ofta svårt att fatta fördelning i E%.. och vill veta på gramet som man skall äta så man det magiska skall inträffa.. det som alldrig hände på alla de andra dieter man testat!

Vi förklarar så gott det går.. ibland blir det fel förstås.. vi svarar ofta så att fler skall förstå.. det blir då väldigt allmäna råd för någon medelperson!

Hur som helst.. kan man dra ner på kolisarna till 100-150 gram per dag så inträffar iallafall det magiska att kroppen uppreglerar sin fettoxidation i cellerna, gynnar lipolys i fettväven och gynnar ketosis utifall glukosen inte riktigt räcker till!

Men.. ofta vill de flesta se resultat inom en vecka.. då får de köra cold turkey, dra ner till ett minimum.. cirka 5E%.. klara av omställningen på 2-3 vekor till ketosis.. så de åtminstone tappar en del vatten!!

Sen så.. när de kämpat i tre veckor.. tappat en del vatten så får vi hoppas att de har såpass sunt förnuft att de märker att det kanappast är skillnad mellan 5E% och 10E%!

Allt då under förutsättning att man är frisk för övrigt!!!

Man får skilja på diabetiker, metabolt syndrom och på friska personer som vill banta.. men ofta når vi inte riktigt fram till de som vill koma ner i vikt till bikinisäsongen!

5E% är altså induktionsfasen för en snabb omställning till ketosis, eller för de som har metabola problem.. men även de som vill banta snabbt.. via sänkt hunger och ökade uttag ur fettdepåerna!

Det e lugnt Pennylane😊 Tack Zepp du verkar ha stenkoll! Jag har gått en diplomerad kostrådgivarutb. hos Paulun som gett mig grunderna e utb. kock också. Jag vill må bra o gå ner lite till i vikt ca: 8 kvar har gått ner 18 kg på kappt 2 år insåg att snabbbantning inte fungerade då jag är en beroendeperson! Har faktiskt kört viktväktarna som funkat att gå ner på, faktiskt utan att ha gått upp nämnvärt men har förmodligen tappat lite muskler dessutom varit konstant sugen o hungrig, det är ingen kost som fungerar långsiktigt! Jag mår så dåligt av kh och den stora boven har jag märkt är gluten, ska köra ett år utan till att börja med. Jag gillar resonemanget med lite mer kh. Den dag jag gått ner till idealvikt så kommer jag att gå upp till 100 gr kh/ dag. Även det är ju lågkolhydrat. Nu tänker jag prova fördelningen 70-19-11 på 1800Kcal då blir det 50gram kh per dag. Kör dietist xp därav de exakta siffrorna. Kul o få inspiration, jag provar mig fram 8kg kvar som sagt. Tar gärna emot ytterligare tips som det där med extra salt va intressant. Har full koll på tillskotten , tror jag 😉 Må gott!

Egentligen inte extra salt utan mycket av färdigmaten är fullproppad av salt och kolhydrater.. och når vi helt plötsligt chockar kroppen genom att bara äta mat frånbra råvaror så kommer det inte så mycket salt längre med maten.. såvida vi inte saltar själva!

Salt är essentiellt och dessutom så brukar folk på ketogen diet kissa mer.. varvid mer salt och andra elektrolyter vilket oftast är mineraler kissas ut i större utsträckning.. magnesium nämns oxå i samma andetag.. så sk mineralsalt är att rekomendera!

Är du beroendeperson så kanske det handlar om dopamin oxå?

http://www.kostdoktorn.se/hjarnkoll-pa-vikten-annu-en-professor-mot-fettskrack/

Hade jag varit dig så skulle jag struntat i kalorierna.. de är väldigt svåra att beräkna.. ännu svårare är att räkna ut sin dagliga förbrukning!

Blir lite samma "mellan tummen och pekfingret för någon normalperson" som våra 20 gram!

Altså.. kalorier är helt klart en himla viktig del vad gäller vikten men egentligen helt omöjliga att beräkna utanför ett laboratorium!

Bättre att träna sitt ögonmått.. och lära känna sin kropps signaler.. kan ta en del tid och huvudbry, men med kalibrerat ögonmått kan man leva bra resten av livet.. och äta lagom för vikten och hälsan.

Ja GI-kost är väl helt okej för friska.. grejen är väl som de flesta glömmer att GI bara är ett delmått i GL.. dvs man får även hålla ner mängden.. till rimlig nivå!

Och vad jag vet så har alldrig Paulun varit fettskrämd.. och vill man bränna fett så måste man ha en bra fettoxidationsförmåga.. och det får man inte på stora mängder kolhydrater.

Det många inte inser är att det är lika mycket energi i en kalori kolhydrat som i en kalori fett.. och mig veterligen är det ingen god ide att äta mer kalorier än vad kroppen behöver.. grejen är väl vilken kost som leder till att kroppen.. eller psyket gör att man äter mer?

Klart det handlar om dopamin också, biokemin är otroligt viktig! Personligen tror jag det gäller för de flesta med matproblem och överviktsproblem som på sajter som denna, tror de flesta personer som har problem med kolhydrater är missbrukspersoner med uttalat kontrollbehov och ett sensitivt belöningssystem. Jag ska börja arbeta som beroendespecialist på sikt och maten var mitt första missbruk! så det kommer bli mkt fokus på maten, jag kommer be mina klienter vara nogranna med kosten för att identifiera korsberoenden. Det är möjligt att jag går ner i mängd kh också på sikt, jag vet inte ännu. Jag vill må kanon utan att ha sug o svajigt blodsocker. Använder dataprogrammet för att se och lära mig mängder. Har provat flera gånger att äta fritt av fett lagom protein och minimalt med kh och det fungerar inte för mig jag äter omedvetet för mycket fett och mår dåligt i kroppen känns som jag ska få hjärtattack andnöd o hjärtklappning m.m. Går upp i vikt också eller i bästa fall står still! Missbruksperson som jag är kräver tyvärr en viss form av disciplin, kanske fungerar när jag nått jämvikt att äta fritt lchf!? Kul o läsa dina inlägg 😊

Altså det är nog inget fel i att räkna, men målet borde ju vara att av den erfarenheten man får utav det så borde ögonmåttet ställa in sig bättre?

Disciplinen borde då bli så småningom att man lär sig hur en normal portion ser ut.. och att man inte alltid måste äta sig proppmätt så att magen står i fyra hörn.

Grejen är ju trots allt för de flesta att om man skulle bli lite småhungrig effter fyra timmar så kan man alltid ta ett litet mellanmål?

Instämmer, jag går över 1800 kcal om behovet finns. Har jag skött mig o är hungrig ändå så äter jag även om jag överskrider nuvarande gräns och blir det en vana så får jag höja till 2000kcal osv.

Zepp såg i den andra tråden att du åt mkt kh de första 3 mån så det kanske blir samma för mig, jag har bestämt mig att jag ska må bra varje dag hädanefter, vem vet kanske hamnar på 20gr kh i framtiden.

Det är som sagt inget magiskt med siffran 20!

Testa vad du mår bäst på och vad som fungerar på lång sikt.. och vad som passar med ditt ätbetende.

Hej Tony Om du själv är medveten om att du just nu pga. få kolhydrater (eller av annan orsak) blir otrevlig, kort och irriterad så bör du kanske ta ett steg tillbaka och tänka igenom hur du formulerar dig. Jag tycker att du har en otrevlig ton i #2, 4 och 5, jag tog illa upp av din kommentar. Alla medlemmar här på forumet försöker hjälpa och ge råd så gott det går, gillar du inte ett svar så finns det ingen anledning att bli aggressiv. På nätet är det svårt att veta om folk är ironiska, skämtar eller är arga men bäst är kanske att förutsätta att de flesta vill väl. Nu har Zepp svarat på din fråga angående att 20 g är rekommendationen, det brukar vara första steget sen är det prova själv, för som du säger, är vi alla unika. Lycka till.

Helt ärligt räven, skärp dig du kommer in i en tråd och spär på otrevligheterna genom att kommentera något du inte har med att göra! Jag skrev - e du min morsa till Pennylane1. Hon va ute o cykla! Vet du vad det roliga är Pennylane har bett mig om ursäkt indirekt så vem f-n e du o kommentera nåt som du inte har med o göra.. Gå ner o göm dig i ditt rävgryt istället, jag är trevlig mot folk som är trevliga mot mig. Lägg inte nosen i blöt utan att ha all fakta.

Att använda gram per dag istället för E% för kolhydraterna är betydligt bättre eftersom om man äter mycket så kan man få i sig allt för mycket kolhydrater trots att andelen är låg.

Säg att man äter 10E% kolhydrater och att man har kraftig övervikt och äter 4000 kalorier. Det innebär att 400 kalorier kommer från kolhydrater, knappast LCHF.

Jag anser att istället för att avända E% så bör kolhydraterna likt protein vara en konstant och det enda som varierar är fettintag. Man räknar kolhydrater i gram och hitta den individuella gräns för hur mycket man tål och håller sig under den.

Proteinintaget beror alltså på hur mycket musklerna behöver, gränsen för kolhydratintaget beror på hur stor belastning man tål och fettintaget beror på hur mycket energi man förbrukar.

Tack Zepp och JAUS och alla tålmodiga veteraner för att ni orkar förklara för oss okunniga nybörjare. Jag tycker ni har förklarat bra varför man har satt de gränsr man har samt varför man räknar i gram och inte procent. Inget konstigt med det och jag har inte det minsta svårt att förstå att vad som är lagom för den ena kan vara för mycket eller för litet för den andra. Figko har gissningsvis fått svar på sin fråga men jag har ett mysterium kvar i samma "härad" som jag skulle vilja få hjälp att få klarhet i.

Åtskilliga av de erfarna lchf:are som kommenterar just kulhydratmängd förklarar för oss nybörjare att det för just dem finns en absolut gräns. De går itill exempel nte ner i vikt om de äter en halv  tomat om dagen eller råkar få i sig en ärta eller två till lunchen. De hävdar inte att det är så för alla så det är inte detta jag inte förstår. Det jag inte förstår är hur det skulle kunna finnas en sådan "antingen-eller" gräns för förhållandet mellan kolhydratintag och viktnedgång. Eftersom så många säger att det fungerar just så för dem (fast kanske inte fullt så drastiska exempel) blir jag nyfiken på att förstå hur det kan komma sig att det inte snarare är så att en ökning av mängden kolhydrater gör att viktminskningen går långsammare inte upphör helt, givet att man inte äter mer än man förbrukar, rent energimässigt. Detta är för mig mysitskt/magiskt just för att jag inte förstår hur det i så fall fungerar.

Jag har inte hittat några förklaringar till detta fenomen vare sig hos Annika Dahlqvist eller Kostdoktorn. Finns de där så har jag inte förstått dem. Svar som "det har visat sig att det är så för de flesta" räcker inte för att man ska förstå hur det fungerar. Men, som sagt, det kan tänkas att man inte vet hur det fysiologiskt hänger ihop. Eftersom erfarna forskare har så olika uppfattning om hur kost och hälsa hänger ihop får man väl utgå från att väldigt mycket fortfarande är outforskat.

#22 Mycket otrevligt skrivet. Du är den som bär skärpa till dig.

#24 skrivet av Septima

Du kan nog utgå ifrån att ämnet inte är utforskat, och att vi knappast kan veta hur olika nivåer av kolhydrater påverkar oss. Bland olikheterna finns ju också de eventuellt ärftliga och i övrigt miljömässiga faktorer som ger en del av oss diabetes, medan andra inte drabbas trots till synes likartad belastning.

Jag gissar att återupptäckten av att fett inte är farligt, så som vi har lurats att tro i närmare femtio år, är ett av de större mediciniska rönen, om inte för vårt sekel, så åtminstone i förra decenniet. Att kolhydraterna i för stor mängd och i fel form kan vålla problem och i värsta fall skada oss, har egentligen inte varit okänt under de senaste tvåhundra åren.

Därifrån till att dra exakta gränser är ett ganska långt steg, och alla behöver inte minska på kolhydraterna för att gå ner i vikt. Även om en stor del av diskussionerna kring vad och hur man äter handlar om vikt, så är vikten i sig inte den essentiella frågan; vikten är en av alla faktorer som ingår i det betydligt vidare begreppet hälsa. Många kommer till LCHF för att de i första hand ser problem med vikten, ofta med större fokus på utseende än hälsa.

Kanske kan man ha olika strategi för minskning av kolhydratbelastning. Många av oss har inte något behov av att minska i vikt, och det finns till och med några som kanske skulle kunna må bättre om de ökar i vikt. Vi vet inte heller om det är kolhydraterna i sig som vållar proglemen eller om det är en kombination av hög belastning av kolhydrater tillsammans med andra faktorer, exempelvis gluten, som leder till komplikationerna som vi ser till följd av att alltför stor del av vårt energiintag är kolhydrater, snarare än fett. När man minskar på kolhydrater är ju oftast en naturlig följd att också glutenbelastningen minskar.

Så mer forsning behövs, och jag tror att forskning inriktad på hur diabetes utvecklas, både typ 1 och typ 2, skulle kunna ge mycket mer kunskap om de här sakerna. Men tills vidare kan vi vara ganska lugna för att en rejäl minskning av kolhydratbelastningen för de allra flesta befordrar hälsa. Precis vilken nivå det handlar om, och precis vilka livsmedel som är mer eller mindre skadliga eller gynnsamma är något som vi måste söka oss fram till. Vi har åtminstone två starkt misstänkta utöver kolhydraterna: vete och omega6-fett. Det senare handlar om en balans, att det inte får vara för mycket. Kanske är det samma sak med kolhydrater i sig, att för mycket under lång tid inte är bra. Nästan alla tål kolhydrater bra, men från att man tål dem till att betrakta dem som nyttiga och hälsobefordrande är steget ganska långt.

Sista ordet har knappast sagts än i den här frågan, och så länge vi inte vet, kan bi bara söka oss fram. Det vi än så länge har fått veta genom att själva söka kunskap, är att det inte skadar oss att dra ner rejält på kolhydrater, och att det inte skadar att öka intaget av fett för att få tillräckligt med energi när kolhydraterna tas bort. Redan det är ytterligt provokativt i dagens samhälle, vilket vi kan se på etablissemangets reaktioner.

Exakta gränser? Det beror kanske på om man ser LCHF som religion, men om man vill få bättre hälsa genom att minska den glykemiska belastningen, handlar det kanske mer om att hitta sin egen nivå, där man mår bäst. Och några av oss kan också behöva gå ner i vikt för att må riktigt bra.

#26 skrivet av Inkanyezi Tack för klokt svar! Jag tolkar ditt svar som att erfarenheter av om halva tomater och liknande som gör att man inte går ned i vikt hänger ihop med kosmetisk bantning - har man inte en ohälsosam övervikt går man ned i vikt utan att behöva gå in så på mikronivå, bara man äter mindre än man gör av med. Omvärderingen av synen på fett är såklart en revolution - jag kan bara konstatera hur omvälvande tanken är för just mig (och från att ha haft kosmetisk viktminskning som drivkraft har hälsoaspekterna helt tagit över för egen del. Men jag är ändå intresserad av viktresonemangen eftersom så många människor är upptagna av sådana, antingen de behöver eller inte.) Det finns även bland kommentarerna och bloggarna många rätt så tvärsäkra påståenden om hur kroppen fungerar som också upprepas så ofta att man (jag) så småningom uppfattar dem som sanningar. Jag vet inte vad som är konstaterade fakta och vad som snarare är hypoteser (som kan vara mycket rimliga). Det talas till exempel ofta om att man kan äta "för lite" och därför dra ned på förbränningen så att man inte går ned i vikt. Man talar om "trygg kropp" osv. VET man verkligen att det fungerar så? Det låter vettigt, men är detta en hypotes eller konstaterat faktum? Jag sökte på "sambandet mellan svält och viktminskning" och hittade denna (2 delar):

http://traningslara.se/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-1-sanning-eller-myt/

http://traningslara.se/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-2-de-som-sticker-ut/

Jag gillar inte tonen i de två artiklarna vilket gör att jag blir negativt inställd till dem. Den är raljerande och antyder "folk är idioter och jag är en supermänniska". Men han kan ju ha rätt i sak. Det kanske är en myt att ämnesomsättningen skulle sjunka så drastiskt av svält att viktminskning även vid påtaglig svältdiet upphör?

Ytterligare en infallsvinkel: Eftersom jag reagerar negativt på "övermänniskotonen" i artiklarna tänker jag att en stor del av hemligheten bakom lchf:s framgång kan vara att den myndigförklarar människor och befriar dem från destruktiva skuldkänslor. Denna skribent frågar sig inte varför människor lurar sig själva och inte klarar att hålla sig till dieten. Det handlar bara om moral och att skärpa sig. I så fall behöver inte framgången BARA bero på de exakta gränserna utan att männsikor må bra av att uppfatta sig själva som tänkande subjekt, inte dumma offer. Att äta så att man är mätt och mår bra är förstås avgörande för att man ska klra att hålla en diet, men den psykologiska drivkraften kan också ha stor betydelse.

Jag kommer ihåg den närmast religiösa kraften i autismrörelsen för ca 20 år sedan - när tanken att det kunde handla om neurologiska skador, inte dåliga föräldrar, slog igenom. De pedagogiska metoder man då började använda i stället för de tidigare psykoterapeutiska var fantastiskt lyckosamma. Föräldrarna blev återupprättade, bildade nätverk och skaffade sig kunskaper. Ofta i motsättning mot "etablissemanget".

Hej en ny dag o nya möjligheter! Om jag skall gå ner i vikt på Lchf så måste jag räkna kcal. Så är det bara. E in - E ut gäller såklart även vid lchf! Äter jag fritt så blir det för mkt fett för mig och jag går upp i vikt o i bästa fall står jag still. Klart blodsocker insulin o det spelar in men jag tror många lchf:are anser att det är fantastiskt att de går ner i vikt o får äta fritt men sen om de skulle räkna kalorierna så skulle de märka att de inte fått i sig så många kalorier som på mjölmaten! Pasta, bröd innehåller mkt kcal. Jag håller med man får en behagligare mättnad o mindre sug på lchf såklart. Blivit fruktansvärt deppig av 20gr kh gått upp till 50 igår, e gladare idag! Jag laborerar vidare nu 1800kcal per vecka fördelat på 70-19-11 kommer äta mer kcal om jag e hungrig. Jag har gått ner 3 kg på 3 v Har då snittat 2200 kcal per vecka! målet är 0,6kg per vecka snabbare än så behöver det inte gå. Jag har planerat att äta fritt lchf när jag nått min målvikt. Tack för alla trevliga inlägg! /Tony

Haha 2200kcal per dag ska det vara 😉 och jag vet att insulin är vårat mest fettinlagrade hormon. Kan tillägga att före jul körde jag lchf med 1 liten portion råris till en portion per dag mådde som en kung inget sug efter mer men jag gick ner för långsamt som jag upplevde det. Det får bli när målvikt är nådd.

Har käkat LCHF i halv år, käkar grönsaker till maten och jag mår prima, har också lyckats gå ner 32 kilo. Ät hur du vill så länge du mår bra. Enligt SSS så säger han att man kan ha omställningsbesvär i två månader innan det rätar till sig.

Hittade ett intressant inlägg ang ketos. -Det där med ketos är inte så mycket att bry sig om - om man kissar ketoner eller inte, menar jag. Det visar just ingenting. Enligt Barry Groves är det individuellt när man går över till fett som huvudsaklig energikälla, men  det sker vid mellan drygt 60 och 150 g kh, om jag minns rätt. Vid 60 gram har alltså alla gått över. Äter man bara lite kolisar så "går man på fett". Annars dog man ju. Jag tror det skiljer vad som händer om man äter för mycket kolisar. Det största problemet är nog för dem som har sötsug och kanske trillar dit ett tag. För andra tror jag inte det händer så mycket alls om det är en enstaka gång. Äter man bara kolisar kan man nog bli lite stirrig och speedad. En del rapporterar att de mår dåligt på olika sätt efter ett rejält avsteg, får tillbaks gamla besvär och får huvudvärk och blir dåliga i magen. Låter lovande för min del! Då är fortfarande frågan varför så överdrivet låg andel kh som 5-20gr kh/dag rekommenderas!? Jag vet svaren, känns ändå ologiskt! Man kanske i lchf världen skulle bli lite mer liberal!? Personligen tror jag att Gluten är den stora boven ihop med laktos/mjölk. skulle börja med och rekommendera folk att äta mellan 50-100 gr kh per dag under de första månaderna halvåret och justera nedåt alt. uppåt beroende på målsättning och mående. Gäller ju att hitta en livsstil som funkar resten av livet. Må o ät gott!

#31 LCHFvärlden är så liberal som den kan bli. En av grejjerna vi trycker på här är just att man gör som man själv vill. Kan det bli mer liberalt än så? 20g är bara en lagom startrekommendation. Den gränsen funkar för alla, friska som metabolt sjuka.

och sen är det också så att det är otroligt många som vill börja med fakir direkt( eller efter en vecka när de inte rasat tio kilo direkt)  och dem rekommenderas nästan utan undantagsfall av oss mer rutinerade att ta det lugnt och öka lite grann för att slippa de värsta övergångsbesvären…  så hur man vänder sig har man röva bak 

#27

Så olika vi är. Jag blir inte ett dugg störd av Jacob Gudiols sätt att skriva och uppfattar inte att han skulle ha någon övermänniskoattityd. Det han för fram är intressant, och jag har en känsla av att de som fastnar i "platåer" är drabbade av precis det här, och att de därför har svårt att förstå varför de inte går ner i vikt. Den enkla förklaringen kan vara tillräcklig; man behöver minska sitt intag av mat för att minska i vikt, och om man feluppskattar det så mycket som en del av försökspersonerna gjorde, så blir det ju väldigt mystiskt.

Det som kanske stör i Jakobs resonemang för den som lyckas bättre med LCHF är kanske att man upplever att man inte behöver tänka på hur mycket man stoppar i sig, för att hungern reglerar ner till ett mer balanserat eller energinegativt födointag alldeles av sig själv. Man kan då föreställa sig att man kan "stoppa i sig hur mycket som helst" och ändå gå ner i vikt, bara huvuddelen av energin täcks av fett. Att det sedan dröjer åtskilliga fler timmar innan man äter igen, jämfört med om man hade gått på kolhydrater förrycker ekvationen en hel del. Man kan alltså ha negativ energibalans när man går på fettdrift, utan att man uppfattar det så.

Inochuterna har rätt i sak, och det som skiljer är mer hur man angriper problemet. När man anammar LCHF som metod förutsätts mestadels att regleringen ska sköta sig själv, och vi kanske blir förvånade när det för en del av oss inte blir så. Man kan överäta också med större andel fett i kosten och med mindre andel kolhydrater. Några av oss kanske ändå måste ta till räkning och begränsning av mängden för att lyckas gå ner. Men också det är mycket svårt, vilket visas av den väldigt höga frekvensen av felaktigt rapporterade intag.

Och kanske den stora skillnaden i hur vi uppfattar Jakob ligger i hur nära vårt eget sätt att beskriva världen hans sätt att skriva ligger. Jag uppfattar Jakob som en person ganska lik mig, och han har onekligen studerat de här sakerna lite mer än jag, vilket inger respekt. Jag har inte heller någon egen historia av markant övervikt eller svårighet att hålla vikten efter viktnedgång, och inte heller har jag någonsin varit inne på att räkna kalorier, även om jag när jag bestämde mig för att minska i vikt skar ner radikalt på mängden mat över hela dygnet. Min erfarenhet av viktminskning stämmer, och också hur det kändes, eftersom jag upplevde att jag frös ganska ofta och på vintern var tvungen att klä mig varmare, vilket ändrades totalt när jag gick över till LCHF. Då kände jag mig varm och kunde ha mindre kläder, och dessutom behövde jag aldrig känna mig hungrig.

Jag antar att det är som Guidol nämner. När vi går ner i vikt äter vi mindre än vi förbrukar, och det är inte något magiskt med LCHF som gör att det fungerar, utan det fungerar för många av oss så att vårt reglersystem fungerar bättre och att vi därför äter mindre totalt. Det hindrar inte att det finns några där det inte funkar på det sättet, och då kanske man måste ta till en annan strategi för att verkligen gå ner i vikt. LCHF är en metod som fungerar för många, faktiskt väldigt många, men det finns också de som behöver ytterligare stöd och kanske hårdare tyglar på sin matlust, för att de ska kunna bli av med övervikt.

Och studierna som Guidol pekar på visar att även om metabolismen minskar, så räcker det inte som förklaring till att man når en platå i viktnedgången. Den beror också på att man ofta tar in mer föda än vad man själv uppskattar det som, och att man inte kan öka förbränningen så mycket att det stora födointaget kan kompenseras. Man blir viktstabil, därför att intag av mat och förbrukning ligger i balans. Om man vill förklara det med sänkt metabolism, så förstår jag att det kan kännas lättare att acceptera, men om man ska gå ner mer, måste man nog skära ner på intaget. Hur det ska gå till kan man ha olika strategi för, men om man förmår överäta på LCHF-kost, är kanske LCHF i sig inte tillräckligt för att reglera intaget till negativ energibalans.

Läste det här på alltomlchf angående hur mycket kolhydrater och varför.

http://www.alltomlchf.se/halsa/Ketos/