Många börjar äta lite friare (fler kh, fler sorters mat, men fortfarande lågkolhydrat) när de når målvikt. Du märker nog ifall du behöver ändra nåt. Eller vill ändra nåt.

Var man stannar är nog lite individuellt. Ibland är det svårt att bli av med det sista, men inte för alla. Har läst förut exempel där någon gått ner till nära undervikt men fortsatt käka som vanligt och sen gått upp lite igen till ett bra viktläge.

Så länge du får i dig det du behöver borde risken inte vara så stor att du blir/kommer att se ut som ett undernärt benrangel. Tror jag.

Jag skulle vara nöjd om jag kom ner till 80 kilo eller kunde ha 42 44 i kläder för att slippa handla på tältavdelningen. Nu börjar liksom en helt ny värld öppna sig, fler alternativ i kläder och grejer. Vilket jag tycker är super kul. Vissa gånger har jag varit deprimerad för att jag inte kan klä mig i det jag vill. Tycker om annorlunda och färgglada kläder men det finns inte alltid på BIB, generous eller XLNT. Men för några veckor sedan köpte jag byxor i vanliga avdelning i storlek 46, men de är för stora igen.

Värsta är att barnmorskan fortfarande skulle klaga på övervikt och sitta och snurra på sin BMI skiva efter att jag vägt mig. Jag var där förra gången och nämnde att jag gått ner 30 kilo, fick aldrig någon reaktion annat än gå ner 10 kilo till för du är fortfarande överviktig. Ingen uppmuntran, inga frågor och ingen reaktion. Men jag slapp ju å andra sidan höra att jag var fet vilket jag fick lyssna på förra gången jag var där och vägde 30 kilo mer. Ska dit om två månader och jag bävar, jag orkar inte lyssna på att jag är överviktig.

fy attan vad sur man blir över sådana reaktioner som den där bm:s! Först så säger de (dietister et al) om att  om du går ner 10 % har du uppnått en stor hälsovinst! Vet inte hur många gånger jag läst detta! Men sen om man gjort det,  eller tom som du gått ner hela 30% eller vad det kan vara så uteblir ovationerna eller ens reaktionerna och då ska man fortsätta utan att de ens reflekterar! Det är som att det bara gäller framåt och inte bakåt!!

Hon frågade till och med om hon skulle skicka remiss till en dietist. För att hjälpa mig med min övervikt. hur dum får man bli om jag självmant gått ner 30 kilo behöver jag väl ändå inte någon dietist.

#4 Dietisten kanske behövde hjälp..? Remissen dit var för att du skulle lära dietisten något. ;-)

#6 Du har nog en poäng där. Förra gången jag var där skulle jag käka musli och havregryns gröt, fettsnålt och inge socker. Kanske skulle behöva gå dit och röra om i gryta lite. Kanske skulle ha tackat ja till erbjudandet. följde dock dietisten råd till punkt och pricka den gången och gick upp 5kilo. Så det kanske vore nyttigt för henne att lära om

Jag skulle genast ha bytt barnmorska. Fy vilket otrevlig människa.

Jag har för mig att zepp har skrivit ungefär såhär angående jämnvikt:

När man väger mer förbrukar man också mer energi och när man går ner i vikt så förbrukar man allt mindre energi efterhand. Till syvende och sist är det hungern som styr hur mycket man äter och förr eller senare möter ens kalorintag ens kaloriuttag och då stannar vikten.

#9 Ja, låter jättebra! I teorin. 

Frågan som uppstår är väl hur många av oss det verkligen stämmer på. Förutsätter bl a fullt ut fungerande och perfekt fininställda hunger- och mättnadskänslor.. Jag tror inte ens att om vi alla vore helfriska, så skulle vi funka exakt så allihopa. Man får vara beredd på individuella variationer.

De flesta minskar portionsstorlekarna ganska fort efter kostbytet, både hormonsystem och magsäcksstorlek justeras. Ska man sen minska ytterligare på matmängden när man gått ner i vikt? Kanske inte vore klokt, men det beror förstås på hur mkt/lite man äter.

#2 skrivetav Mabrotnosh

Vissa människor väljer fel yrke, så enkelt är det.

En sjukköterska när jag berättade att jag gick ner 8 kilo, svarade:

"Och? jag märker inte sånt på folk."

#11 okej… vad svarar man på sånt. Tack så mycket eller.

Jag har bestämt mig. om två månader ska jag dit igen. Säger hon något om att jag ska gå ner i vikt ytterligare och nämner dietist, då kommer hon få en svada. Jag är trött på att höra det nu.

Vilken fruktansvärt osympatisk människa. Jag skulle blivit förbannad och skällt ut henne, bett att få komma till en annan. Hos barnmorskan är man utsatt så det räcker med undersökningar och allt och då ska man inte behöva höra sånt. Om man på egen hand lyckats går ned så mycket i vikt så behöver man väl för f-n inte en dietist.

Skitkärring! Jag blir så upprörd.