Det är synd att om du mår bra av LCHF inte kan hålla dig till det.

Jag började med LCHF/Atkins i juni 2011. Jag upptäkte att om jag inte hade lagat något som jag kan lätt ha i kylskåpet, trillade jag lätt ditt när jag var hungrig.

Nu vet jag bättre. Jag gör snabba köttbullar, biffar, bacon, LCHF-bröd och har kokta ägg färdiga i kylskåpet. Så när jag är småsuggen eller hungrig är det bara att öppna kylskåpet och inte behöva ställa mig först vid spisen.

Det har rädat mig från att trilla tillbaka till kolydraterna.

Jag har nyligen upptäkt äggmjölken. Som kan användas på olika sätt, i kaffe eller rooibos te, med choklad, etc.

Jag brukar värma upp den i micron och lägga i några bitar 70-80% choklad så att de smälter och blir krämig. Det är lika god som godis 

Jag köper bacon per kilo på CityGross som är riktig god och gör hela paketet på en gång. Det är bara att äta kall som den är eller värma upp lite.

För mig lågkolhydrat livstilen räddade mig från insulin och fettma, det är värt hur mycket som helst.

Gör ett nytt försök, hitta dina egna godis.

Ta med dig till jobbet LCHF choklad praliner om du vill ha godis. Jag har lagt receptet här på forumet. Så underbar goda att även min familj som inte följer LCHF älskar de.

http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4ee541b688f4722f580011f5-berusade-bounty-kulor#participating-5

Kom upp på banan igen, det förtjänar du

Planering är ofta det som kan hjälpa.

Förbered frukost innan du går till nattjobbet, så när du kommer hem finns det färdigt att bara värma/äta. Det kan vara omelett, kokt ägg, baconsallad eller riktig mat.

Det finns också många saker att ta med till jobbet och äta. Jag har märkt att kollegorna ofta blir avundsjuka på mig när jag smaskar på kassler, rökt skinka, vitlökssalami, goda ostar eller bär med vispgrädde

Vill man verkligen ha något "sött" finns också många bak/godisrecept. Den kardemummasockerkaka jag brukar göra är populär även hos icke LCHFare

Hoppas du kan få det att funka

Hej! Jag har också tvillingar…fast mina är stora nu. Men det är en intensiv fast rolig tid och mina var också mycket lätta.

Har du testat Moniques mandelbröd? Jag gör några i taget och har i skåpet. Till frukost men även som nödproviant till utflykter eller snabba mål då det är lätt att slita åt sig en macka. Varför inte ta med en till jobbet med smör och ost på. Jag jobbade också natt när mina var små. Då hade alla frukt med sig. Men jag fick så ont i magen och blev hur gasig som helst av det. Fast inte när jag åt det på dagen. Magen gillade väl inte äpplen mitt i natten kan jag tro. Detta var ju innan min LCHF tid såklart.

Jag skulle absolut försöka fylla skåpen med tillåtna, snabba saker att äta. Vet hur det är med två barn när man bara har två armar. Mandelbröden bakar man i micro på två minuter

Jag gör också ischoklad på 50g 86%choklad och 100g cocosfett. Kanske nåt att ta med till nattfikat. 1 st ger 0,25 g kollisar. Eller titta på Marianns blogg. Hon har massa underbara recept. Bla frukostpepparkaka som är ett supergott mellanmål med smör och ost på.

Jag tror du behöver fylla skåpen med sådant du enkelt kan stoppa i dig eller slita med dig till ditt nattpass. Baka ex mandelbröd, frukostpepparkaka och ischoklad då har du alltid något gott OCH tillåtet när suget sätter in. Man är ju faktiskt inte alltid sugen på bacon. Frukostpepparkakorna måste förresten vara perfekt, nyttigt mellanmål till dina tvillingar. Lycka till!

Tusen tack för alla svar.

Jag ska helt klart titta på de recept som ni föreslår - jag "fastnar" lätt i bacon och ägg. Äggröra mår jag illa av och hur gott är bacon och ägg i längden? Eller så äter jag kotlett med smör ….

Jag inser någonstans att jag har dålig fantasi och att jag måste planera mer - men jag tycker jag planerar och håller "stenhård" rutin på tvillingarna -> glömmer mig själv tyvärr. Och DET har ingen gott av, alldra minst ungarna - som man gör "allt" för (utom att tar hand om mig…) *suck*

Har alltid varit så förbannat duktig på "alla andra" och inte prioriterat mig. Jag merker detta tydligare och tydligare men nu är det som att jag känner mig "för gammal" och vet inte hur jag ska göra för att ändra migo ch faktiskt bli egoistisk och ta hand om mig, tänka på mig - dessutom skulle det som sagt vara bäst för ungarna.

Tja, ni hör så jag sitter fast. Lite konstigt tycker jag att det är för jag är en jävel på att skapa rutin och struktur för ungarnas bästa - DE får det allra bästa hela tiden. Ja, och alla andra som "behöver" hjälp …

Ska testa mandelbrödet - DET låter supert, enkelt och lätt.

Köp boken Helhetsmetoden - Nå din vikt med KBT & LCHF av Maria Helander o Cathrine Schyck. Den handlar mest om KBT och mindre om LCHF, Men den kan ge dig stöd att bryta ditt beteende att sätta andra först. Du är ju helt rätt med att du måste må bra för att ungarna ska fortsätta må bra. Annars finns det också kurser i Mindfulnes som också kan ge verktyg till att att ändra sitt beteende.

Det kan också vara så at du behöver fundera på att skaffa dig ett annat jobb som inte innebär nattjobb.

Fast nattjobbet passar mig egentligen bra - jag har inga problem att sova, har lätt för att vända dygnet  OCh jag har massor av ledighet som jag kan ha med ungarna. Så jag tror att jag vill ha kvar nattjobbet men kanske inte här på denna arbetsplatsen ….

Ska kolla boken - tack.

Jag har köpt boken om Dukan-metoden … jag tror att jag skall prova att ändra kosten antingen till den eller till mer ren lchf. Jag MÅSTE gör något i varje fall. Jag VET ju hur bra jag mår om jag bara kan låta bli socker …. men det är ju de första dgarna man skall "överleva", som ni alla känner till. Just nu är jag HELT insnöad på chokladbollar - så fel det bara kan bli.

Att det ska vara så svårt att äta så att man mår bra. Jag menar det är ju lätt att låta bli att tex slänga sig framför tåget eftersom det skulle få en att inte må så bra - men att låta bli att äta allt detta socker …..

Jag känner att jag börjar närma mig ett beslut, eller att jag bygger upp kraft att ta tag i det hela, tror jag.

Jag har insett att jag verkligen ÄR en missbrukare av sösaker (just nu chokladbollar), jag verkligen planerar hur och när jag kan köpa, jag planerar när och hur jag kan äta - helst äter jag då ingen ser mig, i bilen till/från jobbet är perfekt….. Så dum man är.

Istället för att KÖPA chokladbollar kan du lätt göra de själv. Det tar inte många minuter och du kan göra de med LCHF metod.

Då kan du sitta vid köksbordet och smälla i dig chokladbollar utan att gå undan för att du skäms at någon ser dig äta.

Jag tror att din beteende att äta när ingen ser är för att du VET  att det du äter är skadlig för din kropp. Om du skulle äta något som är bra och inte skadar dig, kommer du att ändra detta beteede.

# Pussgurkan

Jag känner igen mig i en hel del av det du beskriver om missbruk av sötsaker. Jag vet ju inte exakt hur du är och funkar som person, men jag vill verkligen varna för att följa rådet från Sweli i #8.

Om du inte redan har "flyttat över" ditt vanliga sockermissbruk till att i stället missbruka LCHF-varianter så tror jag absolut att det är bäst om du undviker att göra det. Vet inte hur jag ska uttrycka det på bästa sätt, men det vore nog klokt att försöka hålla LCHF "rent" från negativa ätbeteenden. Om man kan.

För min del så var det mitt missbruk som överhuvudtaget ledde in mig på LCHF. Vid första anblicken så verkade det ju helt fantastiskt (ur missbruksperspektivet alltså) att kunna äta en massa, ja EN MASSA, sötsaker, bakverk och efterrätter - så länge det var LCHF-alternativ - och samtidigt rasa i vikt! .

Jag läste massor av information om LCHF, ofta väldigt bra information, men det enda som jag egentligen tog till mig på allvar var det där om att man kunde och skulle äta tills man var "nöjd", och naturligtvis att man skulle skippa kolhydraterna.

För att göra en lång historia kort så funkar det precis lika dåligt att missbruka LCHF som att missbruka något annat. Man går upp i vikt av LCHF också om man äter fel saker i fel mängd.

Det kanske bara är mitt egna önsketänkande som jag försöker applicera på dig men jag tänker som så att ifall jag på något sätt hade kunna lämna missbruket utanför LCHF.. så hade jag kunnat bli av med det.
Troligen en av de mest fåfänga tankar jag någonsin haft.. men dock.

Hur som helst, hoppas att du hittar en lite enklare väg att gå.

Jag förstår dig, som sockermissbrukare som också jobbar natt ibland. Även under de perioder när jag varit strikt länge och normalt sett inte har några som helst problem med sötsug så kan det slå till just på natten. Kakpaketen på jobbet som jag inte ens ser när jag jobbar dag/kväll börjar plötsligt ropa och yla klockan tre på natten! Tror det är nåt rent fysiologiskt som är svårt att helt undvika. Dessutom har jag den irriterande ovanan att bli väldigt illamående vid 4-tiden, och därefter svimfärdig vid 5. Till min stora irritation upptäckte jag att jag slapp de problemen helt när jag käkade kolhydrater (har haft en LÅNG avstegperiod, flera månader).

Det som har funkat bäst för mig har varit att se till att ha med mig någon LCHF-efterrätt som jag kan ta till när det är som värst. Jag är medveten om problemen för oss missbrukare som #9 skriver om, men ibland är man tvungen att välja mellan pest eller kolera. Jag triggas inte av nattefterrätterna, däremot om jag inte har nåt och går loss på jobbets kex istället så har jag ett sötsug att brottas med nästa dag. Så för mig har prio 1 varit att hålla mig borta från de riktigt dåliga sakerna. Det verkar ännu svårare om man har kollegor som sitter och käkar godis, det gör inte mina. De tar på sin höjd en kopp te och möjligen en frukt som jag inte blir ett dugg avundsjuk på. Men de flesta äter nog ingenting mellan 12 och 6, och då är det sociala trycket snarare mot att inte äta än att göra det.

Frukost kan vara ett bekymmer också. Ett tag prövade jag med äggmjölk, men upptäckte att jag blev alldeles för varm och upplivad för att kunna sova sen. Möjligen funkar det bättre med kall äggmjölk som man gjort i ordning i förväg. Kall äggmjölk med chokladsmak är ju rätt gott… Kalla rester borde också funka, köttfärsbiffar t.ex.

Men för mig är det ett större problem vad jag ska äta när jag vaknar. Då är jag trött och grinig och hungrig och vill bara ha godis NU! Kaffe dämpar lite, men det är viktigt att jag kan få mat snabbt då också. Ställa sig och laga mat från grunden känns inte som nåt alternativ just då.

Nu jobbar jag bara natt någon enstaka gång då och då, och har dessutom inte en enda 1½-åring som springer omkring, så det är mycket lättare för mig att planera och vara förberedd. Det är ju skillnad mellan att förbereda en omgång "matlådor" och att behöva göra nya hela tiden.

Men det är inte omöjligt att få det att funka! Ge dig fan på att det ska gå, och förlåt dig själv om det blir fel nån gång. I morgon är en annan dag, eller natt.

Mitt "problem" är vid 21.30 då vi samlas och fikar, skvallrar och "borde" planera arbetet  ALLA har då med sig kaffebröd och smågodis. Jag ser till att äta innan jag åker men då 21.30 så trillar jag dit. Sedan ca kl 00.00 så äter ALLA någon form av mat - vanligast är knäckebröd elller kex eller skorpor -> jag trillar dit. Dagarna efter så är det jobbigt för att inte säga omöjligt att fixa kosten igen.

Är jag ledig i ca 1 vecka så får jag koll på kosten - men det är inte så ofta jag är sammanhängande ledig så länge + att nu sista tiden så har knapt det hjälpt i heller.

#9 Jag känner SÅ igen mig - jag gjorde som du och gick lös på chokladmouse enl lchf. Gick upp några kg.

Jag har innan fixat detta med kost och nattarbete - men nu funkar det bara inte. Jag VET att får jag bara det där NU JÄVLAR i mig så fixar jag det. Men just nu så verkar inte det komma. Okej nu är kanske inte den bästa tiden iheller - tvillingar på 1.5år + renovering + att gubben är "sur/grinig" pga renoveringen + jobb. Det är bökigt att gå ut - kallt och det krävs MASSOR för att få på mig + ungarna kläder -> sedan fryser de nästa genast och då måste vi in igen. SUCK! Jag VET att det blir lättare då jag har koll på kosten men det hjälper inte nu.

Idag så är jag barnfri (ska jobba och barnen är "bortlånade" då gubben oxå jobbar) så jag ska "bara" in och köpa mjölk mm. Köpte NATURLIGTVIS chokladbollar MED pärlsocker (bara för att vara säker på att sabba för mig). Sitter i bilen och bara frossar. Börjar tänka på VAD och VARFÖR…. Jag får nästan för mig att det är SJÄLVA smygätande som är bäst - det ATT äta något som jag inte ska men som jag gör ändå bara på trots -> kan jag ha drabbats av 5-års trots? Jag TROR att förutom själva sockerberoendet så är just detta att äta fast jag inte får - "kan själv" eller "jag gör som jag vill - ha!" som också får mig att må bra. Är det sjukt? Tja, det är det nog….

Usch så pinsamt att erkänna det ovan … jag skäms … men jag behöver hjälp och jag har liksom inget att förlora -> känns som att jag håller på att ge upp med 300kg's övervikt som följd.

HUR FAN SKA JAG TA MIG UR DETTA? HUR FAN SKA JAG BLI NORMAL?

Ok, du är sockerberoende, jättebra att du kommit fram till det! Men just nu ska du strunta i vikten. Att vara mamma dessútom till tvillingar, det är det viktigaste! Det är en skittuff tid, som fullkomligt slukar all energi och tid och ork.

Dessutom jobbar du+ att ni renoverar. Du är ju mer än normal! Du är ju fullständigt fantastisk! Koncentrera dig på att laga god,bra näringsrik vardagsmat till dig och familjen. Se till att barnen får en bra matstart.

Att du helst äter "det dåliga" när du är själv, det kanske beror på att det är så fruktansvärt skönt när man som småbarnsföräldrer får ett par minuter över för sig själv. Det händer inte så ofta.

Nätternas matproblem löser sig nog automatiskt med tiden, får vi hoppas.

Kramar till dig!

Om du nu kommit fram till att du är sockerberoende så är det i den änden du behöver börja.Inte att ha fokus på viktminskning.

Läs Sockerbomben av Bitten Johnsson och Vitt begär av Gunilla Sahlin

(tipset du fick ovan om Helhetsmetoden är också en bra bok men antagligen otillräcklig om du verkligen är sockerberoende)

Även om du skulle lyckas gå ner i vikt trots matmissbruket så skulle du antagligen upptäcka att det är ditt verkliga problem.

Testa om Oa eller Faa är något för dig.

Det finns många många bra råd och tips här på Kif men som inte är tillämpbara på/för den som är sockerberoende.

På din beskrivning låter det verkligen som du har en tuff tillvaro.

Skickar en styrkekram.

#12 Tack, det var skönt att "höra" att jag borde koncentrerar mig på "allt annat". Det kändes verkligen så skönt att läsa det du skrivit - ingen säger sånnt till mig. "ALLA" förväntar sig att jag ska orka/klara allt - kanske främst jag själv. JAG=SUPERKVINNAN *suck på mig själv*

#13 Jag HAR verkligen kommit fram till att jag ÄLSKAR socker. Förstår inte vad du menar med Oa och Faa?

Jag har tittat på mitt schema - vi har ju sånt där som vi lägger själva sk. tvättstugeschema. *suck* Nu harj ag ledigt länge sg jag 1/2 - 14/2. Har lagt ledigt så för jag ska skola in ungarna på dagis. Jag inser att det är NU jag måste ta tag i min kost. Jag mår ju bättre och jag orkar ju mer då jag har ordning på kosten. Samtidigt så är det en liten röst inne i mig som säger - jag VILL inte sluta med godis/socker/missbruk … jag vill inte, vill inte, vill inte …

Men som sagt det är nog min chans nu, den bästa chansen jag får på länge. Ledig länge, gott om tid att handla och laga mat och planera. Dessutom så slipper jag vända dygnet + att gubben är på jobbet = jag kan göra som jag vill/äta som jag vill eller hur jag nu skall säga det. Då gubben är hemma så har jag lättare att falla dit då han är ÄNNU större gottegris än mig - men han är inte tjock. *orättvist*

Det känns faktiskt så mycket bättre att ha fått starta denna tråden, och få skriva att jag inte orkar och dessutom få fina svar. TACK!

Kämpa på, skriv av dig! Vi är flera här som har problem och det är många som har problem de inte vill kännas vid också. Det är tufft och det är fortfarande tabu att prata om.

Alla förstår inte, men här vet du att du har folk som förstår.

Jag tror det hjälper mycket att skriva ner och kommunicera vad man känner.

Tänk på att även om din gubbe är smal så är det där godiset dåligt för hans kropp i längden ändå…

#15 Jag LOVaR dig att jag märker hur dåligt godiset är för honom - speciellt då han ätit  chips -> det går knappt att vara i samma rum då … han fiser så ruttet! Godiset gör honom lite små grinig, dålig i magen och han "ser" sliten ut - typ hud och hår. Men han menar att kosten INTE har något samband med hur kroppen mår - och dessutom så mår han bra …. *suck* Men han har samtidigt åsikt om att MIN kost gör att jag blir tjock … DÅ har kosten betydelse.

JAg vet att jag kan itne frälsa honom - var och en är ansvariga för sig själv och sitt liv …. MEN HERRE GUD!!!

Jag har börjat "landa" i mitt "beslut" att ändra min kost nu på tisdag-onsdag i nästa vecka. Det börjar kännas bra och kännas som ett "rätt-beslut". Och det känns bra att få "gnälla av sig" lite till folk som förstår och har varit där.

Jag jobbade med en tjej i natt - och som vanligt så började vi prata (hon är ny). Nu minns jag inte hela samtalet men men. Jag är alltid försiktig med vad jag "avslöjar" om mig själv för jag vill inte att andra ska "VETA" ting om mig - har varit med så många gånger då ting vänds mot mig och nästan gränsar till trakaserier. Dessutom så borja gpå en liten plats där det skvallras till tusen. Nåja, tillbaka till samtalet…. Vi satt som sagt var och pratade och kom bla in på hur det är att jobba natt, ha tvillingar + att jag nämde att jag brukar vara tyst då det snackas på jobb och att jag inte helt bryr mig om vad arbetskamraterna tycker om mig som person - så länge jag blir respekterad i mitt yrke. Då säger hon att jag måste vara stark och att hon önskade att hon oxå var så stark och hade så mycket kraft att fixa ting i sitt liv.

DET fick mig att tänka… jag ÄR faktiskt väldigt stark som person - speciellt då jag tänker på allt som jag varit med om och hur mitt liv ser ut nu. OCH JAG FIXAR FAKTISKT DETTA (MITT LIV). Jag har underbara fina flickor som strålar, är trygga, följer kurvan perfekt, är framåt och nyfikna. Jag har en familj, ett hus, bor så som jag alltid har önskad, har inte ramlat in på tungt missbrukt - typ droger, har tagit mig igenom väldigt många ting - och är faktiskt trygg i mig och i att " jag fixar allt" + att jag faktiskt tycker om den jag är - även om jag nu inte tycker om min kropp. Men JAG den jag ÄR - är faktiskt väldigt bra.

Nu ska jag bara hålla kvar den insikten.

Ja, du är den du är. Det är styrkan vi kan hitta i oss själva.

*kram*

Jag har bestämt mig för att sätta igång på tisdag eller onsdag - beroende på hur jag kommer till att handla och laga mat.

Det känns faktiskt just nu som att jag "längtar" efter att få komma igång - få lite struktur på maten + att jag faktiskt "ser fram mot" att må bättre.

Det kommer säkert vara jobbigt i själva övergången men det får man/jag väl bara ta ….

Jag hoppas på att jag får mer energi till flickorna och till MIG. Jag har en förmåga att försumma mig - det är inte bra det.

Läste barade allra första inläggen, det blev så mycket text =)

Du har garanterat fått jätte bra tips av dom andra ähr.

Jag tänkte mest vara lite uppmuntarande. Ser här i ditt sista inlägg att du längtar att få börja igen. Det är alltid en bra utgångspunkt i alla fall =)

Men jag hoppas det går bra, en fördel är ju att du vet att det annars fungerar bra för dig med lchf.

Glöm bara inte att leva också

#18 Å, jag vet vilken känsla du menar - det är precis då det är läge att köra igång! När jag har gjort längre avsteg kan jag också plötsligt känna att "nääe, nu skulle jag vilja ha lite riktig mat och sluta med det här tjafset".

Kom igen, du klarar det! Och trampar du snett är det bara att ge sig på't igen!

Jaha, nu har de två veckorna gått och inte har jag kommit igång inte.Jag äter precis lika illa som innan och jag mår illa - i mig och "på" mig. Blä!

Jag inser någonstanns att jag har förmycket runt mig och alldeles för mycket …. jag "egenkrav". Jag försöker alltid vara superkvinnan. Jag kan fixa allt, jag kan nästan allt, jag klarar allt och jag klagar nästan aldrig till de som känner mig. Jag är expert på att säga att det fixar jag, och tyv'rrså fixar jag det oxå.

Men nu kom en situation då en i min närhet (inte gubben) sa något till mig - typ varför har du inte hunnit xxxx? Jag hade dåt jobbat 7 nätter på 9 dygn + varit uppe de nätter jag varit fri ca 3-5ggr/natt. Jag blev helt tårögd och sa som det var "Jag orkar inte. Jag är så trött och är uppe varje natt medans gubben får sova. Jag fixar inte mer". Det blev tyst kan jag säga….. Sedan blev jag magsjuk, spydde osv på onsdagkväll. Bad gubben ta flickorna på torsdag morgon MEN vem gick upp och fixade lite ca 1 timme innan de skulle iväg (gubben hade glömt overallerna till dagis annars). Sedan sov jag till 12.45 då jag gick upp igen och hämtade flickorna. Sedan hade jag dem "som vnaligt" på heltid, själv (gubben är dåligt på att hjälpa till). På torsdagskväll blev han sjuk …. ett sånt gnäll, skulle tro att han varit och hälsat på sankte Per …..men vem tog hand om honom och flickorna?? Han sov, gnällde, stönade och höll på tills idag!!! LÖRDAG!!! Då jag tappade tålamodet och sa ifrån att du är förfan inte dödössjuk - du HADE magsjukan och vem fan hade inte det.  Så nu är han sur och jag är ledsen och trött.

Jag borde fixa till mig och inte fixa så förbannat mycke … men jag kan och jag klara - ja utom att ändra mitt ätande då …..

Hur gör man för att INTE göra så förbannat mycke??

Och hur ska jag göra för att komma igång med lchf?

(jag känner mig gnällig men samtidigt så känner jag inte att jag har någon som jag kan och "vågar" prata med. vill inte erkänna att jag inte fixar …)

Oj. Här är det nog dags för ett ordentligt snack med "gubben". Inte just när du är som tröttast och surast på att han inte hjälper till, utan när ni båda är hyggligt lugna. Föreslå att ni sätter er ner och pratar om situationen.

Anklaga inte honom, utan berätta hur du känner. Det tas aldrig upp väl att slänga ur sig att "du är lat och egoistisk och hjälper aldrig till", men att säga att "jag känner att jag tar för mycket av ansvaret, jag blir så trött och ledsen och det känns som att jag försöker göra för mycket" kan vara en utgångspunkt. Låt honom börja föreslå hur problemen kan lösas.

Jag vet ju inte hur ni har det ekonomiskt, men kan någon form av hemhjälp med s.k. RUT-avdrag vara aktuellt? Det finns ju både städhjälp och barnpassning att köpa nu för tiden. Om inte annat kanske en liten hint om något sånt kan få "gubben" att börja inse att det är mer ekonomiskt att han börjar hjälpa till än att ta in hjälp utifrån?

Dina tjejer är värda en mamma som är utsövd, pigg och glad. När du kommit dit, kommer det bli mycket lättare att ändra ditt ätbeteende också. Ta en sak i taget.

*styrkekramar*

Fortsätter i min nya tråd:

Ja, jäklar i min låda

Läs den gärna….. och tack för all hjälp.