Även du hade ju "språkliga fel" i din text  Spelar väl ändå ingen roll om man skriver "de" eller "dem", det viktiga är väl att man blir förstådd.

Jag ber om ursäkt om jag skrivit fel, såg nu att jag stavat ett med ett t. Jag hade inte glasögon på mig. Fanns det annat som du såg?

Jag menar inte att vi inte får skriva fel det är inte det jag menar. Men om man konsekvent skriver dem istället för de, kanske det ändå är bättre att använda dom. Jag tycker faktiskt det ser lite lílla ut att skriva dem om det ska vara de. Stör mig på det när jag läser och koncentrationen är inte helt och fullt på innehållet längre. Som det verkar är jag inte den enda. Det som är värre är ändå att jag själv har börjat bli mer osäker. Gäller det mig, kan det gälla andra också.

I dessa texter som vi skriver här är det väl också helt ok att använda vardags-dom?

Jag håller med dig Seglarina. Jag blir också lite störd när de och dem används fel. Tycker mig ha märkt att det blir "värre och värre" vad det gäller det. Tidningsartiklar skrivs fel. Har också sett det i text på textade program på teve.

Jag personligen håller inte med om att huvudsaken är att man blir förstådd. Då skulle man ju kunna slarva till språket hur som helst så länge man blir förstådd.

Visst är det rätt och okej att skriva dom om man är osäker.

Men inte brukar det vara så många de/dem fel här på KIF..? Eller har jag missat något, är det jag som skriver fel, hjälp! Nej, hoppas inte det… Jag stör mig själv mycket på att "dem" används som standard. Bättre att använda "dom".

Jag får verklgien hålla mig i skinnet för att inte vara språk-bråkare på internet, men jag säger inget för jag vet att många blir väldigt sårade. Och visst är det bra att folk vågar uttrycka sig utan att vara ängsliga för språket. Det finns en hel del dyslektiker och visst förstår man det mesta ändå.

Just det här med dem blir mer och mer vanligt bland yngre och visst är det märkligt att inte skolan tar upp det.

Man kan ju säga dom både istället för de och dem, det är väl det som knölar till det för en del.

Kort sagt kan man väl säga att dem är passivt men de är aktivt. Alltså om man ska skriva om något som några gör så är det alltid de. De går, de kommer, de skriver o.s.v. (Eller dom)

Men om man skriver om något som drabbar dem, så är det dem. Eller något som man tycker om dem, något som kommer från dem, man går hem till dem.

En annan sak jag tycker är jobbig är att man i  tort sett utrotat orden sin, sitt och sina. Hon tar på sig hennes klänning….. Vems?

Om jag skrev fel ofta skulle jag emellertid gärna vilja få påpekanden och lära mig rätt. Men en del blir som sagt bara ledsna.

Kanske vi språk-poliser skulle ha ett eget iFokus, men vi skulle väl bara sitta och förfasa oss unisont…..

jag tycker med det är jobbigt att läsa en text där de och dem används fel. Verkar som det blir vanligare också. Vet att min mans barn som är 20-24 år skriver så, kanske är det vanligare bland yngre?

Hej

Jag trodde att det var lågkolhydrat kost vid diskuterar här. Jag har dyslexi och tappar bokstäver och stavar fel ibland och använder emmellan åt jag fel form.

Blir mina inlägg oförståliga vill jag att folk frågar, men jag tycker det tar förlång tid om jag ska skriva mina inlägg, först i program med rättstavning och grammatikgranskning, jag skriver ganska långsamt ändå. Hur mycket jag än tränar kommer jag inte att kunna skriva korrekt svenska. Jag har en akademisk examen, så jag har gått länge i skolan.

Jag tror inte jag är ensam om att inte behärska svenska skriftspråket fullt ut,  jag tycker det är tråkigt om folk retar sig på ej korrekt skriftspråket istället för att diskutera lågkolhydrat kost.

jag ser ständigt att folk använder dem när det står i subjektställning, (härinne likväl som annorstädes)  det gör mig rätt tokig med men jag brukar hålla tand för tunga men  i en sådan här tråd där man inte pekar ut någon får man väl tillåta sig att klaga!!

Tumregel:  DE används om de som gör något, medan DEM används om dem som utsätts för något. DE såg DEM,  DE gav mat till DEM. DE slog  DEM. DE som ogillar DEM som inte kan skilja på DE och DEM skulle vilja klappa till DEM. Fast det får DE inte göra.

Fast i den näst sista meningen kan man faktiskt använda de i andra fallet också för "DE som inte kan skilja" osv bildar en egen sats och då kan man välja om man vill använda DE eller DEM… för att öka förvirringen 

# 7 men detta ligger i OT och här kan man diskutera vad man vill, detta har inte med dyslexi att göra.  En dyslektiker kan väl lära sig språkliga REGLER precis lika bra som någon annan?

#7
Jag tycker inte att du ska känna dig träffad av detta. Jag tror TS mer reagerar på att många inte kan skilja på betydelsen av "de" och dem". Stavfel är en helt annan sak.

Något som, flera gånger om dagen, får mig halvt galen är uttrycket "mellan - till". Tror det är SMHI som lanserat det: Södra Norrland får mellan 7 till 10 grader

Jag har också dragit mig länge för att ta upp detta här. Men eftersom jag också uppfattar att detta breder ut sig så tog jag till sist modet till mig att göra det.

Jag tror inte detta handlar om dysexi. Som Pennylane skrev så är nog inte reglerna problemet för en dyslexiker. Det kan oftast ses i en för övrigt oklanderligt skriven text, det är därför det verkar så onödigt.

He he det är visst många som irriterar sig på de och dem. Skönt på sätt och vis att jag inte är ensam om det. Jag tror också det är en generationsgrej. Det är nog vanligare bland yngre att skriva fel.

När vi ändå är i farten så finns det en sak till som stör mig och där jag ofta rättar, antingen för mig själv när jag hör det på radio/teve eller när maken säjer fel.

Jag/mig och du/dig. De har fler än JAG (har). Jag har fler än DU (har).

Jag retar mig på nutidens oskick att stava av ord ex kalvlever = kalv lever….jaha vad bra att den lever.

Har fått höra att man tydligen lär sig stava av i skolan  kan bli hur tokigt som helst när man läser.

fast nu för tiden får man enl. svenska Skrivregler använda mig och dig i de fallen… surt men så är det visst….

men särskrivningar är en styggelse! ;-) En brun hårig sjuk sköterska verkar lite scary 

Sjuk sköterska…

Håller med misty, särskrivningar är något som också blivit vanligare.

Jag har några bekanta,vuxna kvinnor,som verkar ha fått lära sig att kommatecken ersätter mellanslag. Det blir svårt att läsa,svårt att förstå, svårt att ta buskapet på allvar.
Andra har visst fått lära sig annat .Att punkt inleder ny mening .Inte heller alldeles lättläst.
Själv är jag naturligtvis perfekt i alla lägen.

De och dem. Kanske får dom lära sig i skolan att dom är talspråk och att det stavas dem?

#13  Det blir ännu bättre när djupfryst kyckling lever… 

Eller som det stod på en butik innan stängningsdags som jag såg häromdagen….

UTFÖR
SÄLJNING

Jahaaaa, utför ni det?

# 9 och 10

Jag känner mej inte personligen träffad, Jag vet att de är pronomen och dem är objektsform. För mej har grammatiken varit nyckeln för att kunna skriva en text  överhuvudtagit tagit.

Vi är många som inte skriftspråket är så självklart för. Det var den sidan på problem jag vill ge. Framför allt reagera på den sista meningen : ett sånt litet språkfel borde ju kunna utrotas med lätthet.

Den här lättheten att utrota ett skriftfel, som jag inte tror är så enkelt.

Stöd mig på "ända" om det används istället för "enda"

Samma med "sätt" och "sett"

Jag fick aldrig lära mig dom rätta användningarna av de och dem. Vi fick lära oss annat nyttigt som skrivstil och dikter istället. Jävla skitskola.

#17 Kanske sant! Jag får för mig att de som skriver så tror att dem är "finare" än dom, för ingen pratar ju så.

Särskrivningar beror på rättstavningsprogrammet i word. Det är baserat på det engelska språket och där används inte sammansatta ord som vi gör. Och det rä kart, när ungarna får fel hela tiden på cykelhjul, men inte på cykel hjul, ja då blir det som det blir.

#22 I mitt Word så blir det en röd vågig linje under ord jag särskrivit i alla fall.

Särskrivning retar mig. Jag ryser när jag ser "dom, erat/eran och subjektsform när det ska vara objektsform ((de/dem, han/honom, hon/henne, vi/oss) etc.

Såhär på ett forum, gör det mig emmellertid inte så mycket, men när jag läser det i tidningar undrar jag hur journalistutbildningen ser ut numera.

Jag blir glad när jag ser inlägg från personer som inte har svenska som modersmål, men inte är rädda för att skriva!

men jag stöder iallafall uppfattningen att är man det minsta osäker på när man ska använda de eller dem så skriv för jösse namn dom! Det är rätt i alla lägen och jag tycker gott att det kunde bli godkänt även i akademiska texter.. eller kanske inte där… beror på vilken stil texten har. Men i chatter eller forum absolut!! En del sitter ju och skriver ja och ä och så, men ska ändå peta in dem både här och var. Dem skulle jag vilja råda att använda dom!!

"ett sånt litet språkfel borde ju kunna utrotas med lätthet."Detta som jag skrev i inledningen, var ett försök att vara rolig, med hänvisning till att det sägs att man inte kan tänka om man inte äter kolhydrater.

Särskrivning kan bli oerhört kul!

Dagens rätt

"Kalv lever med kul potatis"

Roligt för den kalven

Jag kan ibland undra vem är "man" är? ;)

Tack för en under hållande läsning alla rara mag istrar!

alla? Du? Jag? Kan ju vara vem som helst… lite märklig fråga…  känner du dig träffad är det du. Känner du dig inte träffad är det inte det.

alla rara mag istrar! ingen fråga, utan ett kanske uppmuntrande utrop med följande skämt samhet.

#26 och#28 

Särskrivningar i rätt sammanhang kan ju vara riktigt underhållande

Ja, vad sägs om gymnasieskolans julbord: De hade satt upp skyltar med texten: Kall skuret och Små varmt.

Samma sak, fast tvärtom, konstigt nog, ser man när svenskar skriver engelska. Då plötsligt blir orden ihopskrivna,när de ska vara särskrivna.

Mag  ister var riktigt kul (fast egentligen är det ju inte ett sammansatt ord så ingen skulle nog särskriva det av misstag  )

Från sidan Roliga särskrivningar:

• Glad packad räkmacka

• Morgon rockar 300 kr

• Vi har sprätt ägg

• Skum tomte 3 kr

• Vi har kul glass!

• Gift orm säljes

• Jag är inte rädd att visa fram fötterna!

• Jag skriver just nu på min doktors avhandling

• Jag har bra grund men ingen vidare utbildning.

Jag är gift med en språkpolis men har själv aldrig förstått (eller stört mig på) det här med att irritera sig på andras språkligheter/stavningar (förutsatt att man förstår vad de menar såklart!).

Det som är svårast, rent språkligt, är att vänja sig vid alla nya uttryck (slang, ord och bara allmänna yngre "språkligheter"). Mina bröder är 19 år och jag hör direkt när deras generation pratar! Det låter helt annorlunda uttrycksmässigt än när andra åldersgrupper pratar (troligtvis var det precis likadant när jag var i deras ålder och andra lyssnade på oss).

Själv blir jag fru tvärtemot av allt korrigerande (så språket har helt klart försämrats av att jag gift mig med ett geni haha), så många gånger skriver jag medvetet sämre "bara för att"..

Försöker dock hålla ordning på mina sär skrivningar

Önskar alla en trevlig lördag!
MVH Sandra

Jag kan absolut ha överseende med andras språkfel - det har jag fått ha hela livet.
Det som är tokigt är att yngre tar efter äldre, d.v.s. ett språkligt fel kan bli etablerat och på sikt kan allvarliga missförstånd bli fölljden.

Att sin, sitt och sina är utrotningshotat skyller jag också på anglifieringen av språket. Där säger man his, hers och theirs, men man använder då i större utsträckning personnamnen som förtydligande.
Ta en sådan mening som:

-Eva tog med sig Karin ut på hennes balkong.

-Eva tog med sig Karin ut på sin balkong.

Det handlar om helt olika balkonger - eller hur.

-Peter var hos Stig och provade hans nya jeans.

-Peter var hos Stig och provade sina nya jeans.

Helt olika jeans också - eller hur.

I en berättelse kan sådan felaktiga uttryck få underliga konsekvenser.

När barnen var små uppmanade jag dem att träna engelska genom att översätta låttexter. De hade vissa problem med att få till raderna i When a man loves a woman: Turn his back on his best friend if he put her down.

#35

Ursäkta en ovetande, men är det vanligt att det offta görs fel på detta?

#27 Kofta

Det talas för ofta om "man" i en för snäv betydelse kan jag också tycka. Jag kan tillexempel reat mig på när kungen intervjuas att han använde "man" så mycket.

Kanske " Man var på statsvisit i Brunei" han han nog inte sagt hoppa jag. Men ni förstår kanske vad jag menar. Uttrycket "man" bör ju användas om man kan anta att det gäller en mycket bred grupp, som de flesta åhörare kan känna igen sig i. Tror ibland att det kan handla om att inte våga peka ut skig själv som speciell i något sammanhang, därför använder man det svepande uttrycket "man".

De "man" jag har använt i denna text är för att illustrera en stor oindentifierad grupp, som jag försöke att inte vara en del av, men ibland är i allafall (olycksfall i arbetet liksom).

#32

Eftersom jag inte använder svenskan mer än här så blir det nog tokigt ibland … eller också använder jag ett engelsk ord om det kommer fram först istället …

Det som retar mig vansinnigt är när engelska uttryck används fel … och apostrofer sätts hursomhelst … nu görs det ju ofta även bland folk som har engelska som modersmål men, men … det låter och ser värre ut … i mina öron och ögon … när det kommer från folk som inte har det som modersmål … ungefär som nå'n som svär på 'utländska' … det får inte rätta 'klangen' liksom. Det som jag har sett mest … förutom felanvänding av uttryck … är 'loose' istället för 'lose' …

#36

… och tänk om de hade hittat Memphis Minnie Blues och 'Shake your Money Maker'

Kul tråd.  (Inte kultråd, det är nåt annat..)

Lite kluven i den här frågan. Å ena sidan - som många skriver - så måste vi ta hänsyn till att alla inte har samma begåvning språkligt, eller att alla ju inte har hunnit lära sig allt än. Å andra sidan tycker jag det är viktigt att eftersträva bra språk. Av många goda skäl.

Särskrivningar blir jag galen över. Det förändrar oftast betydelsen av det man skriver - alt. gör det helt obegripligt - alltså är det fråga om ett allvarligt fel. Även annat blir konstigt. Det finns skäl till varför orden, böjningar, grammatiska regler, m m, har uppkommit.

Ibland blir det verkligen roligt åxå. Ler ibland stort i affären i ägghörnan, på grund av skyltar med följande språkliga genväg:

"Frigående ägg 6-pack 15.90 kr"

För att inte tala om "JU längre jag gick, JU tröttare blev jag" och Ander´s bilverkatad!

Nä nu blev det fel! Anders har ingen bilverkstad, det har däremot Micke! Micke´s bilverkstad!

#43

Ja, där kom ju the apostrophe rätt … även om språket var fel

Själv känner jag nästan hur jag dör lite inombords  när jag hör att folk använder han istället för honom eller hon istället för henne, det sistnämnda är tack och lov inte lika vanligt (än..? )

"De och dem. Kanske får dom lära sig i skolan att dom är talspråk och att det stavas dem?" Så kan det bara inte vara. Jag vägrar tro det. I så fall borde läraren gå gramatikkurs.

Föresten är magister visst ett sammansatt ord mage och ister

Håller med dig #45 " jag ska gå hem till han"

Nej du  det är det inte magister är ett latinsk lånord, rakt av!

Det va tråkigt Penny Lane.

#48

Penny Lane? Är det inte Pennylane på svenska?

Vad sägs?

Hi, hi, det hade ju kunnat bli rätt på slutet…

Jag är också en språkpolis som stör mig mycket på grammatiska fel, särskrivningar osv, eftersom de bromsar upp min läsning och gör att jag måste sakta in och läsa om för att förstå vad det står. Men jag tycker det finns en tid och en plats för allting.

Av dem som skriver professionellt förväntar jag mig ett korrekt språk. Alltså blir jag extra störd av felaktigheter i en tidningsartikel, roman, eller för all del en vetenskaplig text, särskilt om det är en text inom humaniora. Naturvetarna kan man väl ha lite överseende med om språkkänsla inte är deras starkaste sida, å andra sidan finns det tjänster att köpa från andra som kan putsa språket innan man publicerar.

Men på internetfora, som det här, har jag insett att det faktiskt är viktigare att alla har möjlighet att uttrycka sig än att alla gör det korrekt. Det är redan så att det är svårare att delta i offentliga samtal och debatter på nätet om man inte uttrycker sig väl i skrift - vare sig det beror på dyslexi, annat modersmål, handikapp, eller helt enkelt att man inte är född med fallenhet för språk. Ska vi dessutom skrämma bort alla som uttrycker sig begripligt men inte helt korrekt, blir det inte många kvar som diskuterar.

Därför avstår jag gärna från språkdiskussioner på sajter som den här, men ventilerar min frustration på andra ställen, så som Avigsidan eller språk i fokus.

#4 Jo, det är faktiskt jättejättemånga här som skriver dem när det ska vara de (och ibland tvärtom). Jag gnisslar tänder i smyg men håller tyst om det för att inte dra trådar off topic i onödan!

Värre röra har man sällan sett!

#52

På tal om att skriva professionellt … hmmm … heter det ärtOR eller ärtER? Sitter och läser Expressens bilaga och ser ärtER i ett recept …

ärter är rätt,   och när vi är inne på grönsakerna ska jag ondgöra mig över dem som skriver harrikuvert och annat fjantigt istället för Haricots verts också 

Från Wiki: Växtens namn är ärt, vilket gör att den i plural heter ärter. De små fröna kallas oftast för en ärta, flera ärtor, men det förekommer också att även fröet kallas för ärt, till exempel i stående uttryck som prinsessan på ärten eller ärter med fläsk. Frukten kallas oftaärtskida, vilket inte är korrekt i botanisk mening, då frukten är en balja.

Prinsessan på ärtan låter rätt fånigt, men man kan ändå säga en ärta men det heter t.ex. Gröna ärter och Sockerärter

Jag ber alla som inte tycker att denna tråd var en bra idë om ursäkt. Samtidigt har många luftat sina känslor både för och emot och även påpekat andra språkliga saker som jag inte tog upp. Så jag tolkar detta som att det ändå finns ett visst intresse för detta här.

Man MÅSTE ju inte läsa om man inte vill Själv tycker jag att det är skoj!

#55

Enligt denna site http://www.sprakmakargatan.se/?p=909 så har det med mängd att göra … alltså om ordet kommer efter  'många' eller 'mycket'… eller om man pratar om 'ärt' eller 'ärta' … och jag som tyckte franskan var anal-retentive

#52 Tycker att det har varit få sådana missar här men… då jag inte varit så aktiv här på några månader så har säkert mycket skett. Jag tror att det handlar om att någon (läs lärare) har sagt att "dom" är talspråk och därför inte ska användas i skrift, så då blir det "dem" för hela slanten…

Ja tisdag, med här kan vi ju skriva talspråk tycker jag. Mer märkvärdigt än så är det ju inte. Vi pratar med varandra, eller hur?

# 58  ja det står ju i princip detsamma i citatet jag klistrade in, enstaka ärter kan kallas ärta och några få ärtor…

#61

Är det inte det jag sa?

Ärtor som man räknar en och en = många

högar med ärter = mycket

jo jag missförstod det du skrev så jag omformulerade!

#60 Absolut, "dom" är utmärkt!

Jag blir också vansinnig på genitivapostrofer i svenskan och att (stockholmare?) inte kan skilja på var och vart. "Vart ska vi gå?" (till närmsta pub och ta en öl)  är inte samma sak som "Var ska vi gå?" (på trottoaren).

Åh, vad jag helt plötsligt inte känner mig som "enda människan i världen som bryr sig….."

Ja, och ärter med e måste då alltså syfta på själva plantan? Ärten som art! Men de små fröna som ligger i påsen skall alltså heta ärtor! A blir o i plural!

Eller…..?????

Språkmakargatan - ha, ha - jag blir lycklig!!!!

ärter heter det man äter: ärter och fläsk. Gröna ärter

men pratar man om enstaka heter det en ärta…

fast så skriver de smaskiga ärtor ovanför så missförståndet är utbrett! 

Men vad är det som heter ärtor då…….

På Språkmakargatan stod det ju att ärtor är pluralformen av ärta!

Jag äter en ärta, jag äter två ärtor…..

(Fast det gör jag ju inte längre!)

ja men språkmakargatan är väl inte sanningens högborg? Bara en vanlig blogg väl?

Om man pratar om några få enstaka ärtor heter det så: en ärta tre ärtor men en mängd, en portion eller förpackning eller  så t.ex.  heter ärter.

Som skåning har jag ansett att ärter är något 08:or säger. Hemmavid heter det ärtor oavsett.

#68 Om du äter en hög med ärtor, är det ärter tills du säger att du äter många (dvs enskilda) ärtor.

#68 skrivet av Sindri  

Blir det intet litet som att det heter 'gris' men vi säger fläskkött … eller säger man inte det?

de försökte införa att man ska säga gris för några år sen, grisfilé osv. men det slog nog inget vidare!

#70

Nä, i Skåne heter det Ärtåår

Ärtor är rätt om ärtor och fläsk eller ärtor i en burk eller påse och plural bestämd form är ärtorna. Det finns väl ingen som säger ärterna eller?

Örten benäms ärta - ärter tydligen.

Ordet ärta följer reglerna i första deklinationen. Dvs orden får ändelsen -or i pluralis: flicka, flickor, ärta, ärtor, hylla, hyllor etc

Sedan heter det kanske ärter i vissa dialekter, men det är inte det officiella säger språkpolisen

så Findus skriver fel på sina förpackningar menar du? Det HETER ärter på rikssvenska.  Som i Ärter och fläsk och Gröna ärter eller Sockerärter.

Jordbruksverket borde ha koll! http://www.sjv.se/amnesomraden/odling/andrajordbruksgrodor/arter.4.32b12c7f12940112a7c800035781.html

Jag håller med Penny!!!!

Varför skulle inte Findus kunna skriva fel? Värre har man väl sett!

Nä, men Språkmakargatan är en sån sajt som gör mig lycklig! Dels för innehållet - dels för namnet!

och jordbruksverket har fel … och SAOL har fel… hehehe

och även Språkmakargatan skrev ju faktiskt detsamma:

Ärtor och ärter är båda korrekta pluralformer. Tekniskt sett är ärter pluralformen av ärt, medan ärtor är pluralen av ärta.

Ärter används främst som en kollektivbeteckning, därav ärter och fläsk. Man tänker då inte på varje enskild ärta utan på mängden. Ärtor används ofta om man kan räkna ärtorna, t.ex. kan man säga att det ligger en ärta eller tre ärtor på ett fat. Man säger vidare många ärtor men oftast mycket ärter.

Men i talspråk uttalar många pluraländelsen -or som -er. Man skiljer i tal då inte mellan pappor och papper, och inte heller mellan ärtor och ärter. Det kan sedan göra det svårare att avgöra om det i skrift skall vara ärter eller ärtor, och ofta skriver man ärtor för att man tror att ärter är slarvigt.

(mina kursiveringar)

Det finns inget som heter rikssvenska. Det finns talspråk och det finns ett skriftspråk.

Skriftspråket växte fram från ungefär 1300-talet och då skrev alla som de pratade vilket gjorde det svårt att läsa om man tillhörde ett annat dialektområde.

För att göra det lättare standardiserades skriftspråket efterhand i flera omgångar. Det är och har aldrig varit något talspråk. Talspråket är våra dialekter. Enligt skriftspråkets grammatiska regler är ärtor plura av ärta.

Om Findus skriver på "dialekt" är det egentligen ganska gulligt. Dialekter är ju "rätt" nu, alla behöver inte tala Mälardalsmål, inte ens på tv.

Det där med ärter är väl ungefär samma som med fisk. En fisk, mycket fisk men många fiskar.

Jag tror aldrig jag sett "Fiskar med potatismos" på en meny någon gång. Där är det rätt med fisk även om de är många. Alltså - ärter med fläsk.

När det gäller språket tycker jag att ett forum måste få bjuda på vissa felaktigheter. Om någon tycker det är jobbigt att läsa en text bara för att det står dem istället för de så tycker jag att de får skylla sig själva. Den lilla jobbigheten får folk stå ut med. Folk svälter ihjäl i vår värld och skönhetsfel i en text tillhör väl ändå de mindre problemen? Skillnad om man skriver så illa att det blir svårt att förstå. Då blir det något annat.

Jag tycker också att det är skillnad om man skriver fel i en tidning eller i mer proffessionella sammanhang. Men när man stör sig på dessa fel i ett forum för alla - vad handlar det om då? Jag köper inte att det blir svårläst. Jag tror mer att det handlar om att man har ett behov av att få visa att man själv minsann vet hur det ska vara och så gärna vill få säga detta. Och om man inte får det så är det det som stör. Ens eget psyke med andra ord.

Kul tråd annars. Och språk är jätteroligt. Jag är själv lite språkpolis och reagerar när jag ser fel i texter. (Även när det gäller de och dem samt särskrivningar.) Hade gärnat velat rätta till det när jag ser det och visa att jag minsann vet hur det ska vara, jag också. :) Men har inga problem med att behärska mig där. Tror inte att ni andra lider sådär enormt heller av att bara låta det passera.

#80
Kanske har du rätt i att det är ens eget psyke som stör. Jag känner mig alltid så storsint när jag inte hackar på mina vänners felskrivningar.

# 79 du var då envis, läser du ens vad språkrådet skriver? (det är nämligen därifrån det långa citatet jag skrev i # 78 kommer)  Men tro att det är talspråk/dialekt med ärter och skriv ärtor, språket förändras över tid så om tillräckligt många tror att det heter så så kommer det så småningom att bli det förhärskande och det andra dör ut. Men dit har vi INTE kommit ännu bara för att några tror det. Jag har nyligen läst 30 p svenska på universitet så jag tror jag har ganska bra koll, på en del saker iallafall. (vet iaf var jag ska hitta rätt information)  Det finns (som framgått av länkar och inlägg ovan) TVÅ former : Ärt - ärter och ärta - ärtor.  Men jag ids inte upprepa när man använder det ena och när man använder det andra en gång till. Jag svarade på en direkt fråga och jag tror frågeställaren fått svar nu.

Tänk vad en liten ärta kan ställa till med. Kanske fullt av prinsessor här på siten.

Nu har jag läst i Svenska Akademiens ordbok. Där står

ärt s. -en; pl. -er el. (mest individualiserande) -or el.

ärta -n ärtor * frö; ärter och fläsk som maträtt

ärt s. -en -er * växt

Jag kan inte tolka det som något annat än att själva plantan (ärt) kan kallas både ärter och ärtor, medan fröet som sådant (ärta) heter ärtor som mer bestämt föremål, men ärter och fläsk som mer ärtor i allmänhet ihop med fläsk i allmänhet.

I påsen som vi diskuterar är det ju väldigt bestämda ärtor (frön), inte några ärtor i allmänhet. Skulle påsen innehålla endast en ärta skulle det stå ärta, och då har alltså Findus skrivit fel.

På Språkrådets sida står dessutom uttrycken gula ärtor, gröna ärtor. Inga e.n där.

(Hurra för OT-trådar, språk är jätteroligt, skall genast kolla igenom Språk i fokus, visste inte om den)

#79 Nej, att jag stör mig på språkfel i text på forumet beror inte på att jag skulle ha något behov av att visa att jag vet bättre. Jag vet att jag har lättare än många andra att hantera språket korrekt, men det är inte det jag är här för att diskutera, utan kolhydrater.

Däremot, som jag sa, så bromsar felen upp min läsning. Vanligtvis läser jag mycket snabbt och "flytande", men en sådan läsning förutsätter att texten följer det förväntade. Om det plötsligt står ett dem istället för de blir det som en tagg som hugger tag i mitt läsflöde och signalerar att jag måste ha missat något, eftersom det plötsligt kommer ett objekt där jag hade förväntat mig ett subjekt. Då blir jag tvungen att stanna upp, backa, läsa om, och titta lite mer noga vad det egentligen står.

Jag vet inte riktigt på vilket sätt du menar att jag får skylla mig själv för att jag reagerar så, får jag skylla mig själv som ger mig på att läsa texter som riskerar att inte vara perfekta? För att jag läser på ett sätt som störs av felaktigheter i texten kan jag nog tyvärr inte göra så mycket åt.

Ja, det är förstås ett i-landsproblem, men om man aldrig får diskutera något annat än världssvälten blir det inte mycket till samtalsämnen. Och jag håller ju med om att vi inte ska hålla på och hacka på individuella skribenter här, eftersom detta är ett forum där alla som vill ska kunna delta i diskussionen, och inte en samling professionellt skrivna texter.

#84 skrivet av Aniara4

Det är nog lite så jag också känner det.

Sen tycker jag också att just eftersom detta är ett forum där man svänger ner det man tycker rakt upp och ner, så varför skriva de eller dem över huvudtaget, det är väl utmärkt att skriva dom. Vi pratar ju med varandra utan krussiduller eller hur.

Och som jag skrev i inledningen, så tycker jag mig märka att mitt språköra plötsigt börjar bil osäker på om det ska vara de eller dem och det skrämmer mig.

Vi skriver väl heller ingen på näsan utan för en allmän diskussion om detta? Ingen behöver känna sig påhoppad.

Jag har föresten alltid haft svårt att riktigt veta om det ska vara komma eller punkt. Får alltig läsa igenom texten och byta , mot ..

# 85 "Jag har föresten alltid haft svårt att riktigt veta om det ska vara komma eller punkt. Får alltig läsa igenom texten och byta , mot .."

Inget att bekymra sig, om José Saramago använde nästan aldrig varken eller - och han fick nobelpris i litteratur!

#86 skrivet av Sindri

Tack för det , men skrev han inte på spanska? Det är lite skillnad, dom verkar inte ha uppfunnit dessa tecken änn.

Han är från Lissabon, så antagligen portugisiska.

Men Svenska Akademien läste nog honom på svenska.

Jaaa, spanska ja, man kan ju tro när man lyssnar att spanskan mest innehåller utropstecken, men läser man så ser man både punkter och kommatecken - även om man nu inte förstår allt som står däremellan.

Jag har i min bokhylla Patriarkens höst av Gabriel Garcia Márquez, översatt till svenska. Den boken går inte att läsa. Man blir andfådd om man försöker, risken är att man döe av andnöd.

Jag ska faktiskt ge ett exempel, vi får se hur långt jag orkar:

"Han behövde inte vidtaga några av de åtgärder han förutsatt, för hären upplöste sig själv, trupperna skingrades, de få officerare son höll ut i det längsta på stans regementen och på sex andra i landet tillintetgjordes av presidentgardet med hjälp av frivilliga och civila, de överlevande ministrarna gick i landsflykt i gryningen och kvar var bara de trognaste, en som därtill var hans private läkare och en som var nationens bäste skönskrivare, och han behövde inte säga ja till någon utländsk makt eftersom regeringens kassakistor svämmade över av vigselringar och gulddiadem som samlats ihop av oväntade anhängare, och han behövde varken köpa sävmattor eller läderpallar av den billigaste sorten för att täcka över spåren efter vandaliseringen, ty innan innan man hunnit pacifisera landet var audienssalen restaurerade och mer påkostad än någonsin, och det fanns fögelburar överallt, guacamayas som var slängda i käften och småpapegojor som på kornischerna ropade för Spanien men inte för Portugal, diskreta och tjänstvilliga kvinnor som höll huset lika rent och välordnat som ett krigsfartyg, och genom fönstren hördes samma festmusik och samma glada smällare och samma jublande klockor som hade börjat att ffira hans död och nu fortsatte med att fira hans odödlighet, och det pågick ett ständigt massmöte på Plaza de Armas där man skrek ut eviga trohetsförsäkringar och bar stora skyltar med…….."

Det bara fortsätter i evighet. Man sliter inte ut punkttangenten på den texten det lovar jag er.

Har just försökt ta mig igenom en text - inte särskilt lång men - nästan helt utan MENINGAR. Det vill säga helt utan skiljetecken, stor bokstav,  m m.. En kollossal massa ord på varandra, i en lång svada.

Det är på en internetsajt. Och uppenbart bara slarv. Det är tydligt på andra sätt att personen egentligen kan bättre.

Och det är sådant jag retar mig på - inte att små misstag görs här och där, eller att vi använder vardag-/talspråk. Tröttnde på kampen - t ex att förstå om det är orden före eller efter ordet 'till' som hör till det nämnda till. Det kan nämligen vara vilket som - och beroende på vilket man väljer så blir det HELT olika betydelse av hela stycket.

För visst handlar det ju om (försök till) kommunikation. Vad har kommunikationen för chans om inte parterna gör sitt för att nå fram? Om en part inte bryr sig just..?

Tänk er följande attityd t ex i en parrelation: "Ditt problem om du inte förstår mig, du får väl anstränga dig! Och anstränger du dig inte får du skylla dig själv.."

Seglarina

Men…..jag har läst alla Saramagos böcker. Helsåld - så jag köper det!

Fattar kanske inte varför man skriver så, och i första boken märkte jag att jag läste för snabbt - för att komma till punkt någon gång. Men när jag insåg att det icke komma skulle, så sansade jag mig, tog ett djupt andetag och började om från början i en helt annan takt.

Gilla Garcia Marques så jag kanske försöker mig på Patriarken.

"hundra år av ensanhet" älskar jag, helt underbar. kanske ska försöka en gång till med patriar…på det sätt som du säger

#84:

Då blir jag tvungen att stanna upp, backa, läsa om, och titta lite mer noga vad det egentligen står.

Gör det så mycket? Hur många km text i timmen är tvunget att hinna med? Om du läser så snabbt att du får en lång bromssträcka så kan du kanske sakta ner lite? Man kan inte åka i motorvägshastighet på en knagglig lantväg.

Och varför ska skribenten nödvändigtvis ha besvär med att kolla stavning - för att läsaren ska slippa besvär?

Så länge vi förstår varandra och gör så gott vi kan så borde det räcka i såna här sammanhang.

#85:

Sen tycker jag också att just eftersom detta är ett forum där man svänger ner det man tycker rakt upp och ner, så varför skriva de eller dem över huvudtaget, det är väl utmärkt att skriva dom. Vi pratar ju med varandra utan krussiduller eller hur.

Fast hur ska de som skriver fel när det gäller de och dem veta att de skriver fel? Och hur ska de veta att de hellre då ska skriva dom? Och om de inte läser denna tråden - hur ska de veta att det ens är ett problem?

Det är nog bara när de redan är duktiga på grammatik som de kan vidta åtgärden att ändra sitt sätt att skriva. Och då hade de nog inte skrivit fel från början.

Vi skriver väl heller ingen på näsan utan för en allmän diskussion om detta? Ingen behöver känna sig påhoppad.

Om man startar en tråd och skriver att man tycker det ser illa ut att skriva på ett visst sätt och att folk borde ändra t ex dem, de till dom - då är det kanske lätt att känna sig träffad om man tillhör dem som har svårt för just dessa saker.

Det är väl utmärkt om man blir uppmärksammad på fel man gör och får tips om hur man kan göra istället? Varför är det så farligt? Det är så man lär sig saker…

Sen är det ju upp till var och en att värdera de tips man får och bestämma om man vill ta till sig dem eller ej…

#93 Jag förstår faktiskt inte vad det är som du tycker är så problematiskt i det jag skriver?

Denna tråd handlar om skrivfel, framför allt när det gäller de och dem. Jag berättar om min upplevelse, nämligen att min läsning störs av såna fel. Jag har inte bett om någon lösning av detta inte särskilt stora problem, och jag tänker definitivt inte ändra mitt väldigt praktiska sätt att läsa bara för att det kan finnas skrivfel i det jag läser. När jag läser poesi saktar jag medvetet ner, men det genomsnittliga iFokus-inlägget har knappast sådana litterära kvaliteter att man behöver läsa långsamt för att dra in dess skönhet i fulla drag. Då vill jag istället snabbt bilda mig en uppfattning om vad skribenten vill förmedla.

Det handlar inte heller om en "lång bromssträcka", det är mer som att få in en pinne i cykelhjulet. Det blir ett plötsligt hack i det vanliga flytet. Och tydligen är det många fler än jag som upplever det likadant. Jag vill beskriva den upplevelsen eftersom en del inte förstår problemet och inte tycker att det spelar någon roll om man skriver si eller så,

MEN! Jag har ju faktiskt inte heller sagt att jag förväntar mig att andra ska ändra sig för att underlätta min läsning. Om du läser mina inlägg har jag ju varje gång sagt att det tvärtom är viktigt att så många som möjligt känner sig bekväma med att delta i diskussionen och inte skräms bort av att andra kommenterar hur de skriver istället för vad de skriver. Det skulle aldrig falla mig in att anmärka på någons individuella språkfel hur mycket det än gnisslar i min hjärna när jag läser dem.

Men eftersom det nu skrevs en tråd som handlar om språkfel i allmänhet så ville jag bekräfta att ja, jag upplever också det där med "de" och "dem" som ett ökande problem, och jag tycker det är intressant att fundera över vad det beror på.

Dessutom ville jag gärna ta tillfället i akt och påpeka att man kan avstå från att kommentera felen när och där de görs oavsett hur mycket man störs av dem, eftersom jag har sett att andra ibland har svårare än jag att hålla tand för tunga.

#94:

Kanske det. Det beror lite på hur man uttrycker det. Som tips för den språkintresserade eller den som aldrig har tänkt på detta - helt okej. Men som att "det ser illa ut" eller "det orsakar besvär i mitt läsflöde" - inte så bra, tycker jag. Som att de som inte kan språket korrekt orsakar besvär. Och som att det är så viktigt att rätta dem att det måste skrivas en tråd om.

#95:

Okej, då kan jag hålla med om att ämnet är intressant och att det du skriver är relevant. Jag såg också att du inte tycker det är så viktigt att alla ska skriva korrekt - men ändå läste jag mest som att du fick besvär av folk.

Många uttrycker sig ju som att de irriterar sig på dessa fel. På nåt sätt är sådan irritation ett val man gör. Varför välja att bli irriterad över nåt så smått? Och att dessutom skriva om det för att helst få bort problemet? Det är väl det jag reagerar på mest. Att man ens kan "lida" av det.

Som språkämne i sig är det intressant hur folk skriver.

det som är smått för den ene är stor för den andre, vi är olika helt enkelt!

Jag kan också "hoppa till" om det kommer något som inte hör hemma i en text. Men oftast blir det inte mer än så. Jag har en man som inte är så bra på att skriva så jag har fått lära mig att tagga ner ordentligt  (och tack och lov att jag gjorde det redan från början när vi började dejta på nätet, annars hade jag missat min guldklimp!).

Däremot tycker jag att det är intressant att fundera på hur vissa uttryck har tillkommit. Vad beror det på att det blir "fel" eller "annorlunda" jämfört med vad man är van vid. Dialekter och talspråk tror jag bidrar.

Min man säger alltid "till exempelT". Han lägger alltså till ett "t" i slutet. Jag trodde att det bara var hans egen olat, tills jag hörde ytterligare någon som gjorde likadant! Så det kanske är dialektalt? Han kommer från södra Östergötland. Jag har i alla fall aldrig hört det någon annanstans.

#99

Det där att lägga till en extra bokstav hittar man i engelskan också … i BBC engelskan som lärs för broadcasting sägs till exempel för 'drawer' 'drawRer' …

Är det broadcastspråk i Sverige också nuförtiden? Tycker alla låter lika när de talar i radio och tv … väldigt a-r-t-i-k-u-l-e-r-a-t och stötigt … inga nyanser alls.

#100 Svärmor som är från Västergötland säger "hanses" istället för hans liksom "Stigses" istället för Stigs. Det är nog helt dialektalt.

Här där jag bor är det ganska vanligt att säja "honoms" istället för hans.

Jag är ledsen att somliga tar så illa vid sig, det var alls inte meningen.

jag hade en kollega som konsekvent sa "i morses".

För hemskt många år sedan hade jag en arbetskamrat tillika rumskamrat, vi arbetade och bodde på epidemisjukhuset i Stockholm ca 1960 - 61, denna tjej jag försöker berätta om kom från Grebbestad, Bohuslän.

Man har ju visserligen en ganska starkt betonad dialekt däromkring, men i addition till det så hade hon ett alldeles speciellt uttryck "vettuvell", som hon lyckades använda ungefär vid vart 3-4 ord i ett fantastiskt, aldrig sinande, ordsvall. Mao, munnen gick i ett och vettuvell kom ut rätt så ofta.

I morses vettuvell!

vettladu säger många av mina Bohuslänskompisar.

#105 skrivet av yvonnel

That rings a bell!  Visste inte att det var dialekt, trodde bara att det var variant på 'you know' som sägs i tid och otid …

Lars Adaktusson - den kände jätteduktiga - säger falmskärm istället för fallskärm. Iallafall sa han så för några år sen, upprepat, på den tiden när det brukade bli skandaler kring direktörsersättningar.

För att inte tala om "Sveitch" (Schweiz) eller "ressichör" (regissör). Vissa ord tycks vara extra svåra att uttala.

Apropå att inte kunna säja orden rätt.

Jag lyssnar mycket på ljudböcker och läsarna har varit många och jag tror inte jag hört något uttala ignorera rätt. Blir "injorera".

jo de flesta kan tycker jag men INTE Ramona Svensson, hon säger inonera! Och då har hon ändå skrivit själv, hon uttalar mycket väldigt illa!

… vet inte hur det uttalas i Sverige men hu för att spela Squash i Frankrike … där säger ALLA 'Squatch' … det är nästan så man kan förlora en match utav irritation …

vi säger  skoåsch

Tack och lov för det!

Här ett friskt inlägg i debatten! Av Fredrik Strage i DN..

#116 skrivet av kaisakavat

Ha ha alldeles underbart skrivet. Jag skrattade gott.

#116 Hel underbart, verkligen. Nästan så man kan gå med i Facebook bara för det…..

Härlig artikel. Säeslrivningar blir ju extra kpmlicewrat då det ofta till och med får mitsatt betydelse.

Som arkikelförfattaren antydde

Rökfriit och rök fritt

#119:

Vilket härligt inlägg i en tråd som den här. Det har visst smugit sig in några språkliga fel … 

(Förlåt, jag kunde bara inte låta bli.)

#120 skrivet av Internettan

Jag där gick det nog väldigt snabbt på TS' tangentbord och ingen korrekturläsning inte.

Men å andra sidan….

"Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn
roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är
vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls.
Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm.
Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som
hlehet."

Det ni!

Rtät fntstaikast fktaist!

jga hra mrätk tat nite nes frsöat doh tsias obkstvaen ebövre såt rföts, (fast det blir liite svårare)

#124skrivet av Pennylane1

och är det då stavfel i texten blir det ännu svårare

Man kan ju undra vad ordet stavfel betyder i en sån text.

DOH!!