Förälskelse och LCHF ger samma effekt?
När jag för tre månader sedan började LCHF:a undrade jag vad man menade med att "äta tills man blev mätt". Jag har så länge jag kan minnas (antagligen sedan tonårens bantande för nästan 50 år sedan) inte haft "mättnadskänsla" som ätstoppskriterium utan snarare självdisciplin. Det har fungerat hyfsat eftersom jag aldrig ätit mig upp till någon anmärkningsvärd övervikt. Men jag måste hela tiden hålla igen och dessutom varva med bantningsperioder för att inte bli tjock på riktigt. Det är ett trist liv att nästan aldrig kunna slappna av och äta utan samtidigt fråga sig om man får eller tänka "detta får jag sona för i morgon"!
Enda gångerna i mitt liv jag känt mättnad av annat slag än som resultat av överätning ("paltkoma") är de fyra eller fem gånger i livet som jag drabbats av passionerad förälskelse (olycklig eller lycklig spelar ingen roll). Då har jag sällan fått i mig en hel normalportion. Jag har känt mig mätt redan efter en halv. Och rasat i vikt.
De senaste dagarna har jag upplevt samma fenomen. Känslan "nu är jag mätt och får inte i mig en bit till". Jag är dessvärre (eller som tur är, snarare) inte förälskad igen utan det bör hänga samman med dieten. de första månaderna med LCHF fungerade jag alltså som jag "alltid" gjort men kanske har kroppen nu anpassat sig och ändrat sitt sätt att reagera på mättnadskänsla? Undrar i så fall om förälskelse och LCHF båda på något sätt påverkar sådana signaler som påverkar hur vi reagerar på mättnad?
Någon som vet något om den sortens samband? Inte för jag vet vad man skulle med sådan ev kunskap till - förälskelse är ju inte något man kan ordinera eller kontrollera som bantningsmetod.
Vilken underbar trådstart! Jag har inget svar på dina frågor, men hoppas att någon annan har! / LatMask, förälskad…
Jag har pluggat biokemi en gång i tiden och min teori är att både LCHF och förälskelser är något som påverkar hjärnans signalsubstanser, alltså olika ämnen som utsöndras i hjärnan och får oss att känna och uppleva olika saker. Ska försöka förklara detta på ett förståeligt sätt.
Socker är ett ämne som påverkar signalsubstanserna, särskilt för de som är sockerberoende, de gör oss gladare och ökar välmåendet. Pga detta så liknas socker/kolhydrater ofta vid en drog, något du behöver en ständig tillförsel av för att må bra, det kan vara svårt att känna mättnadskänslor pga att man styrs av hjärnans må bra-ämnen istället för huruvida magen är full eller inte. När man då börjar med LCHF, och därmed slutar helt att inta socker, påverkas inte hjärnan i lika hög grad längre då fett och protein inte har samma effekt som kohydrater, därför styrs man numera av magens hungerskänslor inte hjärnans sug efter glukos (socker/kohydrater).
Vid förälskelser utsöndras amfetaminliknande substanser i hjärnan som gör oss gladare, vi har därför inte samma behov av att inta socker/kolhydrater för att må bra, vilket leder till att vi känner mindre behov av att äta. Förälskelser fungerar med andra ord som en drog för hjärnan.
Hoppas jag lyckade göra mig mer eller mindre förstådd. Jag har inte bedrivit någon seriös forskning på detta utan det är helt min egen teori utifrån vad jag lärt mig om hjärnans biokemi. 
![[RipleyKatten]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag är antagligen tvärtom. Äter mer när jag är förälskad. Men inte av dom bra grejerna.
Ja jag har också tänkt att det kan ha något med signalsubstanser eller kanske hormoner att göra. För egen del har jag aldrig varit någon sockergris - inget sötsug eller så. Jag överåt snarare grovt bröd med ost. Men gissningsvis kan den stora kolhydratmängden ändå ha fungerat som en drog. Det märkliga är den rent påtagliga fysiska mättnadskänslan. Känsln av att det är fullt och det skulle vara nästan smärtsamt att peta in mer i magen. Det handlar alltså inte bara om att inte vara "sugen". Men era förslag kan säkert stämma ändå. Kroppen är som sagt förunderlig!
När det gäller "förälskelsemättnad" har jag för mig att jag någon gång läst att avmagring (inom rimliga gränser förstås) kan vara bra för fertiliteten - i så fall skulle den minskade aptiten kunna vara ett sätt för kroppen att göra sig redo för graviditet. Tydligen kan man reagera olika på just förälskelse - #3 skrivetav RipleyKatten. Eller om det kanske finns olika typer av förälskelse? Det jag talar om kan nog beskrivas som "förbjudna passioner" - de har alla inträffat när antingen jag själv eller den jag blivit förälskad i redan varit gift (det blev aldrig något av förälskelserna). Mina förhållanden har nog också resulterat i ökat ätande även om jag även då varit förälskad, om än inte så glödande…
Men KÄNSLAN av mättnad är exakt likadan (som jag minns den) både i "förälskelsemättnad" och "lchf-", därför började jag fundera om det just kunde handla om hormonella förhållanden eller något liknande.
En intressant tanke är då om det kan fungera omvänt. Om ett lite slött förhållande kan hetta till av de associationer till förälskelse som LCHF-dieten kan väcka? (Har inte märkt av något sådant för egen del men känslan är bara några dagar gammal - så vi får se. Jag i så fall tvinga min partner att ändra kost han också. Annars blir det lite trist…)
Det som du skriver i TS är exakt också min erfarenhet. När man är förälskad innan det har blivit ett förhållande, då har dessa mättnadskänslor infunnit sig. Annars har jag kunnat äta tills magen stod i fyra hörn, som man brukar säga.* Det har alltid handlat om att lägga band på mig för att inte äta så jag sedan mår illa och har ont i magen. Men inte nu, nu äter jag en portion och är nöjd, jag kan spara resten i kylskåpet till nästa mål. Fantastiskt… och lustigt.
* Detta stämmer ju inte rent geometriskt, eftersom en rund form rymmer större volym än en fyrkantig.
Förälskelse kan liknas vid ett psykotiskt tillstånd; det är en hel drös hormoner och signalsubstanser inblandade!
Vissa behov trycks tillbaka och andra ökar.. främst fortplantningsbehovet!
Man blir rent ut sagt dum i huvudet och ser omvärlden på ett förryckt sätt.. antagligen naturens sätt att se till att vi förökar oss.. för hur många barn skulle bli gjorda om man skall vara förnuftig?
Grejen är väl att när man slipper jaga blodsockrets bergodalbana så är man mer tillfreds.. man har iallafall tillfredställt sitt behov av energi.. vilket kroppen signalerar?
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
När insulinet försvinner så kan andra viktiga hormoner få komma upp till ytan igen
Hormoner som Leptin och Ghrelin bestämmer över vår mättnad och hunger.
När Insulinet ligger som "en våt filt" över hormonbilden försvinner våra naturliga mättnadskänslor 
#6 skrivetav Seglarina "fyra hörn" - ja det ör en lustig bidl men man känner ju igen den! Känslan av mättnad skulle kanske kunna utredas "Mättnadens fenomenologi" - bra titel på en liten filosofisk utreddning om fenonenet mättnad och hur den kan upplevas? "Färälskelemättnad" kan vara en egen kategori kanske. Eller ev "Hormonrelaterad mättnad - förälskelse och LCHF".
#7 skrivetav Zepp om psykos. Jo. Där har vi en skillnad. Jag tror inte en lätt rubbad verklighetsuppfattning nädvändigtvis hänger ihop med LCHF-diet. Men vem vet? Den som är rubbad märker det ju inte alltid själv… I så fall kan mättnadskänslan vara en hallucination!
#8 skrivetav dufva om insulin som "våt filt". Skulle det kunna vara så att även förälskelse medför lägre insulin? Eller att något annat försvinner som "våt filt" från de hormoner som bestämmer mättnadskänsla.
Är förresten "mättnad" och "mättnadskänsla" samma sak? (Appropå hallucinationer). Jag tror att det är så. Med min tidigare kost har jag nog insett att jag varit mätt men har inte haft någon mättnadskänsla.
"Man blir rent ut sagt dum i huvudet" Så, alltså det är för att jag är intelligent som jag är överviktig!
Starta ny diskussion