Fem friska år!
I dagarna är det fem år sedan jag läste en artikel om en läkare i Njurunda som hade en kost som lugnande upprörda och uppsvullna magar. Jag hade testat det mesta för min "gravidmage", så då kunde jag ju lika gärna testa detta. Döm om min förvåning när kilona flydde, migränen och huvudvärken försvann (över en natt, bokstavligen, mensvärken tog noga räknat tre månader att bli av med). Jag får ibland höra att jag är smal! Herregud, ett matvrak som jag! Fast jag trycker nog att jag är normalviktig. För fem år sedan hade jag dubbelhaka…
Med andra ord, det fanns ingen återvändo! Fem år har gått sedan dess och jag äter ungefär lika som då. En skillnad är att jag äntligen accepterat att jag inte kan äta choklad regelbundet. Choklad, nötter, fröer, kokos, bär och frukt är högtidsmat från och med nyåret, och bor inte i mitt skafferi längre på permanent basis.
Det roliga är ju att omgivningen blir allt mer low-carb. Det pågår en lite osynlig och långsam revolution i det tysta. Folk drar ned på bröd, ratar potatismoset, och vågar ha bregott på mackan. En hel del kör lchf-light.
Jag har förmånen att bo i en bygd med gräsbeteskött och glada utegrisar, färskost och hemägg på cykelavstånd. På promenader går jag förbi de djur som sedan hamnar på min tallrik. Det är rikedom!
Och så det där med frisk. Inte en förkylning sedan… ja, jag kommer inte ihåg. Influensa samma år som Svinet gick hade jag, kanske blev jag immun?
Grattis! Och jag är grymt avundsjuk på din närmiljö. Hälsovinsterna har jag också fått, men jag skulle vilja ha tillgång till bättre mat (utan att ruinera mig). 
Men tänk på lång sikt kan artärerna klogga igen av allt fett, hjärnan måste ha kolhydrater så vad händer med den på lång sikt, tänk på allt det hälsosamma fullkornen som du missar och tänk på vad dåligt det är för miljön med allt köttätande.
Jag har tänkt på allt det där… jag mår för bra för mitt eget bästa och kommer väl falla död ner snart. Och djuren som håller landskapet öppet och ger näring åt jorden med sin spillning, och som ger jobb åt lokalbefolkningen, dessa borde ju bort - självklart, till förmån för importerad soja eller något. Färskosten som färdas i min ryggsäck fyra kilometer borde bytas ut mot något som kommer från en fabrik nånstans. Vilken ruskig miljöbov jag är!
![[Pennylane1]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Surt sa räven om rönnbären 
Låter underbart chapp :) grattis! Och den lyxen att ha närhet och möjlighet till sånt fint kött, avundsjuk!
Oj då chapp du hann emellan mitt inlägg var riktat till # 2
Härligt chapp!
Avunds även jag, på dig för din närhet till bra livsmedelsproducent.
Och känner igen mig. Sen flera år HELT i avsaknad av de eviga förkylningarna. Och - knock on wood - även i avsaknad av folks eländes maginfluensor..
Hoppas det ska bestå.
En slutsats jag drar efter alla åren är att portionsstorlekarna är helt utan betydelse (såvida det inte är mycket kolisar i maten).
Ju mer kolisar - ju större portioner vill jag äta. Proppar i mig.
Ju mer fett - ju fortare blir jag nöjd.
Mina mättnadssignaler har jag nog för länge sedan blivit blind för eller så existerar de inte!
Därav har jag insett nödvädigheten av riktigt fet mat! Typ smör på osten och sådant.
Starta ny diskussion