Jag jobbar också i psykiatrin ibland och har liknande erfarenheter. Kan säga att man blir ju ännu mer motiverad att hålla sig frisk själv när man ser maten! En gång var det faktiskt en patient som åt LCHF, och h*n hade ett helsicke. Jag gjorde såklart mitt bästa för att försöka hitta lösningar, och de flesta andra i personalen också faktiskt, men tyvärr hade patienten själv inte så mycket koll och gillade inte våra förslag, så det blev alldeles för svårt.

Jag är glad att det åtminstone verkar vara någon som tänker lite i den fasta personalen, för det beställs Bregott och inget läbbigt margarin. Man får vara glad för det lilla. Vi har inte heller obegränsat med saft utan juice till frukost och måltidsdricka vid måltiderna, men obegränsat fruktfat såklart, frukt är ju nyttigt. Och är man hungrig på kvällen (jag skulle vara utsvulten!) får man försöka äta sig mätt på skorpor med marmelad. Skitbra för alla diabetiker, inte minst.

En fråga bara - statligt sjukhus? I Sverige sorterar all vård under landstingen.

Detta är i Norge :)

Vad nu än sjukhuset sorterar under så är det i allafall inte privat och skattebetalarna betalar räkningen ;)

#2 Det förklarar saken!

#2 Norge toppar listan i världen för brödkonsumtion per capita. Och är allmänt (ö)kända som skräpmatsnation.. Kanske är det här ett utslag av just det.

Min dotter bor åxå i Norge (bott på några olika ställen) och var helt chockad första åren. 'Ingen' i hennes generation verkade veta nåt om mat och matlagning. Lever på halv- och helfabrikat - massor av Grandiosapizza och pulvergegga.. Och när dottern - som är kock - en dag föreslog de skulle göra lasagne tillsammans och hon handlade råvaror, så var det hennes kompisar som blev helchockade!  

Men hon vet förstås inte om just det fenomenet är 'rikstäckande'..

Tycker det verkar som om glappet mellan gamla trad. norska köket (fisk, fårkött..) och det nya (skräp) är tämligen stort. Vad är din erfarenhet? Är det bara på jobbet du märkt av sämre matkultur, eller även annars?

Hur är det i skolorna t ex? *nyfiken*

#5

Ja, jag tycker oxå det är värre ställt än i sverige på den fronten men inte riktigt så illa som din dotter fick intryck av..

Skolorna är en viktig punkt. Barnen får inte varm mat i skolorna som i sverige. Här gäller matpackar.. Och då som oftast mackor. Och har man stressade föräldrar som inte hinner laga matpacke, ja då kan man ju alltid besöka skolkafeterian som egentligen är en välsorterad godisbutik..

Skräpkulturen är nog något större här.. Pølser är big business :)

Det är precis som du säger, en stor brödkultur.. MEN brödet här är faktiskt riktigt gott och ofta groft.. Sirapslimpa och sånt finns inte här..

Kostråden är helt lika för sverige och norge. Det jag reagerar mest på att statliga institutioner inte ens följer de riktlinjer som staten själv lägger fram, utan följer en mycket värre kostregim (statens kostråd är tillräckligt dåliga och bristfälliga).. Ok att privatpersoner får välja vad de äter, men inlagda i sjukhus borde åtminstonne få mat som är i tråd med statens kostråd.

#6 Intressant.

Norska brödkonsumtionsrekordet är officiellt, inte min retorik. 

Bra att det inte är riktigt så illa som det verkar ibland..

Du har rätt i att det kan se värre ut ute i offentlig verksamhet, än det faktiskt gör i de konkreta kostråden.

Jag låg inne fyra dar på länssjukhuset ifjol - och fick kuponger till fri mat för alla måltider. Kunde bara äta en gång, och då med viss tvekan, för samtliga kötträtter/grytor/gratänger, e t c var ingeggade i enorma mängder stärkelse/redningar och kemikalier (bad att få läsa innehållsförteckningarna, huuu..) och glutamat, vilket jag mår pyton av. Och gott var det inte.

Här i Sverige har matserveringarna på t ex sjukhus och univeristet/högskolor ofta lejts ut på anbud till privata aktörer. Vet inte säkert hur det spelar in, men tror det blir 'fördel socker- och kemiindustrin' av det. Offentligt drivna kök serverar inte så mkt godare mat - ofta rätt smaklöst och sönderkokat, men kanske inte fullt så mycket 'kemi'..?

Som tur var bodde jag på patienthotellet, inte på sal, så jag skaffade eget käk och åt i köket där.

När jag jobbade i förskolan så fick vi skickat till oss från skolköket 2 stora kantiner med potatis/ris/pasta/mos, 2 stora kantiner med kött/fisk/kyckling, 1 kantin med sås och 1 Turkisk yoghurt burk med grönsaker som skulle räcka till båda avdelningarna. (40 barn och 10 vuxna) :O

Tallriksmodellen kan man ju se sig i stjärnorna efter med så lite grönsaker!

Att det dessutom mest var råkost till småbarn som har svårt att tugga och smälta råa grönsaker kunde man ju också fundera över.

En-två rejäl kantiner med kokta grössaker i någon form borde skickats med varje dag, samt fullfeta såser och så bort med halvfabrikaten, sockret och glutamaten!

Här i min stad har vi en jätteaktör på mat/catring till skolor och sjukhem / hus.Detta innebär att kosten inte anpassas speciellt bra till den som ska äta. Ofta får barnen mat som man på ålderdomshemmen älskar….strömming, stekt sill, kålpudding mm men som barnen ratar. Sen ibland blir det åt andra hållet också pizza, hamburgare, kebab och åldringarna skakar bara på huvudet.