Hugaligen. snacka om maraton…vilken tur att det blev just denna måndagen och att du kör lite psykologisk krigsföring mot sockermonstret..Det där med aldrig mer får mitt monster att gå bärsärk oxå.. så jag psykar o säger inte just nu….man får välja sina slag och se till att man vinner dom små bataljerna först…

Här är min näst senaste tråd, där den som till äventyrs är intresserad kan följa det senaste halvårets kämpande…

När jag och kompis här pratar om sockermonstret, använder vi ofta ett annat namn på eländet. Det är djinner som får en att göra som man inte hade tänkt, t ex äta för  mycket choklad, m m, inte man själv..

Sockermonstret är - helt säkert - en djinn!

I vanliga fall är 'djinnutdrivning' en rätt speciell procedur.. så i ditt fall behöver vi inte gå så långt att vi kallar ner tatuerade shamaner från bergen/öknen för att utföra ritualer i veckor.. Nej, helt säkert kommer du fixa det här själv.  

'Bara' att bita ihop - och få dig själv till att må bästa möjliga.

*Hurtig hejjaramsa*

Sockermonstern, djinnerna brukar ha en olustig bra känsla för när de ska hoppa på en och "övertala" en till att hitta de mest sockerstinna varorna.

De liksom står bak dörren och tjyvlyssnar efter eventuella kriser.

Finns det ingen bra fälla att sätta ut, som en råttfälla liksom eller något sorts manick som stör ut deras upptagningsförmåga…

Jag misstänker att jag har flera av dem här hemma, gillar dammråttor bättre faktiskt!!

Lycka till med jakten!

Jag håller tummarna och hoppas att du till bikinisäsongen i november ska ha tappat kilona du gick upp senaste veckorna + några till! Lycka till!

Samt grattis till giftermålet!!!

Åh känner igen det där.. Gifte mig i sommras med. Och man måste ju få smaka på tårtan, kakorna mormor så snällt bakat åt oss osv.. Sen gick det åt helvete rent ut sagt. Kakor, choklad, chips, socker, socker, socker..

Jag gifte mig den 16 juli så min socker period har varat en stund. Dock har jag ätit riktig mat.. Men kvällsfika och mys-godis. Urk, har förvånansvärt dock inte gått upp mer än 3 kg sen avsteget. Men är så arg på mig själv för jag mådde ju bra! Jag var såå nära mitt mål med. Byxorna från gymnasiet som jag inte kunnat ha var inom räkhåll..

Fast det som är värst är humörsvängningarna.. Jag gråter och gråter efter en kväll med socker. Har aldrig varit så stabil psykiskt som med LCHF. Varför förstöra det liksom?

Ja, så här är en som gärna hänger på! Jag börjar också om nu.

Grattis till gifemålet!

Skriver in mig här så att jag får alla nya inlägg.

Och jättegrattis till giftemålet!

Jahapp. Nu tar vi nya tag dårå.

Så kan det gå! Men nu är det dags för nya tag!

Och… vad sägs om lite snitsiga bilder av bröllopsklänningen? Vi var ett antal personer som kämpade med dig när det gällde att komma i den!

Ämen va fan.

Har undvikit vågen ett tag, men dristade mig upp på den i morse och den ropade glatt "97!".

Tio kilo på en månad.

Nån jävla måtta får det vara.

NU är jag äntligen redo att tacka sockermonstret på allvar. Ägg till frukost, inte kexchoklad. Låter det som en bra start…?

Kör!!!

Jädra roligt att hitta dig här, förresten! Saknat dig så jag fick kramp… 

Jag har smugit omkring här och tjyvläst, men sockermonstret lät mig inte ge mig tillkänna.

P.S. Om inte krampen går över nu när jag är tillbaka, så testa med magnesium. Kan vara det också.

Nejdå.. Den krampsorten har jag sällan problem med numera, sen jag började dricka ett glas vatten med 1 tsk salt och grönt algklägg i varje morgon. 

Sockermonstret ska ha på käften!!!

Förlåt, men det låter verkligen skitäckligt! Men, som kbt:are kan jag bara säga, gör det som fungerar!

Sockermonstret straffar mig med huvudvärk, så jag kompromissade och åt en liten godisbit. Med tanke på vad jag åt igår kanske det inte är så dumt med en viss nedtrappning, tänkte jag. Men otack är världens lön. Sockermonstret svarade med att börja skrika MERA! MERA! och ont i huvudet har jag fortfarande. Men nu blir det inget mer, utan det får bli Ipren och sängen. Kanske en Zomig istället, misstänker att jag håller på att få migrän liksom igår. Jag har haft en jävla massa migrän den senaste månaden. (Go figure.)

Hoppas att iprenen hjälpte! Grattis till giftermålet också!

#16   Håller med om att det l å t e r äckligt, men det är ok. Algpulvret smakar som en blandning av dill och.. spenat.. eller nåt sånt - och med saltet (seltin) så blir det lite som grönsakssoppa/buljong. Dessutom är det ju bara att hiva i sig - inte nåt att fundera nåt särskilt på. 

Jag tar inte shotten för benkramperna egentligen, utan för att shotta i mig jod. Jod = jätteviktigt för nån som har knas med hormonomvandling a la sköldkörtel.. som du vet - och jag tänker att jag kan ha brist. Eller kanske har haft 'saltbrist'.. 

Konstaterade i alla fall häromdagen att det var länge sen jag känt av kramper..

Nu går det hyfsat. Jag äter inte strikt, men till största delen bra. Fast det har slunkit ner både äpple. nån liten potatis, och en nybakt brödbulle igår. Getting there.

Det har redan runnit av 1½ - 2 kilo, så nånting gör jag väl rätt. Eller så är det bara för att jag fick mens häromdagen (vilket också kan förklara de groteska fotbollsvristerna förra helgen).

I morgon ska jag jobba natt. Förra gången upptäckte jag något lite irriterande. Jag bestämde mig då att jag fick äta precis vad jag ville under natten. Och mådde inte illa på hela natten. Jag brukar ju alltid börja må illa framåt småtimmarna, och bli yr och må riktigt, riktigt dåligt. Men när jag mumsade kolhydrater hela natten - inga problem. Mådde prima. Så nu tror jag faktiskt att jag ska tillåta mig att äta trams under natten. Det var så skönt att inte må illa…

Men därefter ska jag skärpa till mig ordentligt och slänga ut även de små potatisarna och äppelstrimlorna i baconet. Bara några veckor kvar till den andra bikinisäsongen (bröllopsresan)! Då jag säkert kommer att slinta igen… och sen är det advent och jul.

Jag har en tuff tid framför mig tror jag!

Tack för gratulationerna förresten. Jag känner mig fortfarande inte som nån fru, men det kommer väl.

Funkar det inte att hindra illamåendet med LCHF-mat, riktiga mål?

Nix, ingenting hjälper, jag har testat det mesta, men så gott som varje nattpass måste jag ta Postafen (som inte direkt hjälper en att hålla sig vaken) och Dimor (loperamid) för att överleva natten (känns det som just då).

Det är bara att lägga på ett kol med uppsatsen så jag kan ta examen nån gång och slippa jobba natt.

Knasigt..

Du får helt sonika lägga på kolet! 

Och så fick KIF spunk, så det blev två kommentarer..

Dubbla kommentarer är delad glädje… eller… eh…

Hm. Jag var ju inne på rätt spår där ett tag. Sen kom det där nattpasset. Och mycket riktigt mådde jag strålande men några lagoma doser kolhydrater under natten, blev knappt ens trött.

Och när jag vaknade var det med förkylning och feber, och inte fan ids jag stå emot suget då. Glass ville jag ha! Med lite Alvedon gick det fint att ta sig ner till affären och köpa favoritglassen.

Trött jag blir.

Mår fortfarande blä, men har nog ingen feber längre. Vete fan om jag orkar vara tuff idag heller. Eller, det gör jag inte, jag har redan ätit äppelpaj till frukost.

Bläh.

Bläh på dig! 

Inte lätt med alla motgångar. Men du har varit på banan förr - och kommer hitta dit igen. Så är det bara!

Tja… om det är förkylning eller kolhydrater som får dig att må som du gör, det är frågan…

#26 Jag vet var banan är. Jag ser den härifrån. Tror jag ska kravla mig ditåt i morgon.

#27 Igår var det definitivt förkylningen. Hade feber och kunde inte andas. Nästäppa och astma i härligt samarbete. Idag var det mer av en kombination, febern hade gått ner (tror det var lite kvar) och nästäppan lättat, men å andra sidan fick jag ett hejdundrans migränanfall som jag skyller på kolhydraterna.

I morgon tar jag mig själv i örat!

Kolhydrater gör ingen människa frisk. Heja!

Yes! Idag är jag pepp! Nu jävlar!!!

Motivationen blev inte direkt mindre av att vågen gick över 98 kilo i morse. Wtf? Jag var ju nere på 86 alldeles nyss!

Fram med äggkartongen, här ska ätas frukost! (Jag äter alltid sen frukost efter att ha börjat dagen med en rejäl mugg kaffe med kokosfett och grädde, när jag räknat i Minmat har jag sett att den ger 2-300 kcal så jag står mig rätt bra tills jag orkar äta riktig frukost.)

Yeah!! Kör!

Började fnissa åt din rubrik, Aniara. Kommer att tänka på dom där gamla töntiga böckerna "Sprakfålen som gift" och allt vad dom hette.

F ö: Pepp pepp pepp! Det är riktig mat som gäller!

Äggmjölk, mums.

#32 Ja, till och med Kulla-Gulla blev ju gift till slut!

Men inte jag.. 

#34 Äh, det gick ju bra ändå. Du fick ju fina oäktingar istället!

Sant!! 

Migrän från helvetet halva dagen, och ja, jag kapitulerade och åt en liten brödbulle från frysen som maken försökt gömma. Vi fick nämligen besök i helgen av en snäll vän som bakat gott bröd till honom (Jojo55 vet vilken kompis jag pratar om). Och då blev det lite bättre.

Har snortat två Zomig nasal och har bara lite huvudvärk kvar. Men den var ovanligt envis idag - det brukar räcka med en näsdusch så släpper det helt inom en halvtimme.

Sen hittade jag lite köttfärslimpa i frysen (lite rödbetor i, men det tycker jag inte är nåt att bråka om) och nu sitter jag med eftermiddagskaffet och hoppas bli tillräckligt pigg för att orka gå och handla lite riktig mat.

Inga fler kolhydrater idag, tack, och så en ännu bättre dag i morgon!

Låter lovande!

Kikar in en sväng och säger Hejja Hejja!! Har glömt att titta in här på sistone…

Hoppas att migränen gett med sig och att du snart får kraft att ta itu med sockermonstret!

Kan verkligen relatera. Ffa det där med att äta sött till frukost…. Har de senaste två åren gjort allt fler avsteg. Efter 2 helt strikta år tyckte jag att det började bli trist o enformigt, blev galen på allt jag inte kunde äta, så jag har testat mig fram till vad jag kan o inte kan äta (eeh, croissanter o chips VET jag ju att jag inte kan äta, men har testat ändå, bara för att!!) Lite klyftpotatis eller rotfrukter när vi var på middag hos vänner. Ett glas glögg bara för att inte säga nej till allt på glöggfesten… osv. Från att inte ha druckit vin på över 8 år började jag dricka lite till fest. 1-2 glas rött nån gång ibland. Sen - hoppsan - nästan varje helg. Fastän jag kände intuitivt att kroppen inte gillar det. Vid ME-krascher tog jag till snuttefilten lantchips o sa åt mig själv att det var ok. Bara det att det kunde bli daglige i 3 v som värst…

Chipsen insåg jag inte funkar (men det tog mig typ 2 år) så då gick jag över till att testa mörk choklad. Tänkte att det kanske kunde göra min ME lite bättre, utmattningen mindre. Vilket funkade i liten mängd, 1 bit eller 2. Men vem kan äta bara 2 bitar som sockerberoende? Jag kan äta hela kakan, och en till!

Suget tog över o det senaste året har jag og snittat på 50 g mörk choklad/dag. Ibland med hela hasselnötter. Till frukost (!). Suget var så starkt att jag gick rakt till kylen före frukosten. Eller direkt efter frukost. Och på eftermiddagen då utmattnignen tog över. Och på kvällen. Har försökt avgifta mig i över ett år utan att lyckas….

Vikten är inget stort problem för mig. Har gått upp ca 5 kg dessa två år (vilket är det jag gick ner då jag åt strikt tidigare) o det gör egentligen ingenting, förutom att kläderna nu inte längre passar. Bara maken som tycker att det blir dyrt att byta ut garderoben…

Nu har jag varit chokladfri  i 3 veckor! Tog till en stor matsked kokosfett i mitt gröna te o har ätit mer fett än vanligt för att bli så mätt att suget håller sig väck. Äntligen börjar det funka. Första veckan var pest. Ren tortyr. Smååt hela tiden. Men. Men. Jag har bytt ut chokladberoendet mot Fuet (spansk torkad korv typ salami) o nötter (hasselnötter o jordnötter). I början tyckte jag att det var ok men nu när jag inser att jag kan äta en hel (!) Fuet per dag själv, inser jag att jag bara bytt beroende. Och inte gått ner ett gram.

Men jag är nöjd ändå som har blivit av med chokladen. Får ta det etappvis. Just nu är det såhär. I nästa steg får jag ta itu med nötterna o Fuet:en… och använda alla klänningar jag har istället när jeansen inte längre går över knäna.

Funderar på om mitt chips/chokladätande kan ha påverkat min försämring i min ME, eller om försämringen har gjort att jag inte kunnat avgifta mig? Intalar mig själv att jag kommer att bli bättre i ME när jag är tillbaka på banan med strikt LCHF igen. Har gjort det tidigare, så jag vet att jag kan och hur. Lyckades ju äta helt strikt i över 2 år… Bara så jädrans svårt ibland att ta sig dit!

Hejja! Skickar en stor KRAM!

Uj, nu är det tungt. Tungt i huvudet framför allt, men ingen migrän idag i alla fall. Har slirat lite grann de senaste dagarna och skyllt på migränen, men nu har jag bättre förutsättningar att stå emot.

Var verkligen osugen på stekta ägg till frukost, så jag åt en Joddlarkorv medan jag funderade på saken, och gjorde sedan kokospannkakor med en matsked vetemjöl i smeten - som jag bara tog hälften av nu, sparar resten till sen. Det fick bli min kompromiss.

Men nu skulle jag bra gärna ha nåt vadsomhelst med socker i - men jag ska inte! Finns ingen anledning. Lite tung i huvudet dör man inte av.

Tror jag stjälper i mig morgonens överblivna kaffe med grädde som en sämre islatte, tar en liten promenad i solen, steker bacon och gör blomkålsmos (behöver det till några redan infrusna matlådor med köttfärslimpa också) och sen tar en rejäl mugg eftermiddagskaffe.

Jag kan t.o.m. skämma bort mig själv med lite pannacotta eller chilitryfflar eller nåt annat jag tycker om men som håller sig inom rimliga gränser.

Ska försöka att inte hamna i samma fälla som dig affeejit. Jag har halkat ner i pannacottamissbruk mer än en gång! Men som tillfällig krycka borde det väl funka, eller?

Banan, here I come! (och betoningen ska ligga på första a:et där)

Igår eftermiddag fick jag en riktigt irriterande diarréattack, ja flera faktiskt, ingen aning om vad det berodde på. Men jag åt relativt hyfsat (jämfört med tidigare), kokospannkakor till frukost och lunch och kyckingklubba med blomkålsmos till kvällsmat.

Och idag tycks den där berömda motivationen äntligen ha infunnit sig! Stekta ägg til frukost, inga problem, inget gnäll från sockermonstret att kexchoklad är godare utan bara mums, ägg!

Fixat en massa träliga ärenden också och ska fortsätta med några till på eftermiddagen.

Det finns en potentiell delförklaring. Häromdagen ringde jag endokrinologen eftersom jag fullständigt glömt bort vad vi kommit överens om angående provtagning och fortsättning. Har inte ens kollat provsvaren från augusti. Jag fick tid nästa vecka, och han mumlade om att provsvaren i stort sett var bra men att man kanske kunde tänka sig en doshöjning. Antagligen eftersom jag menade på att jag inte kände någon större effekt av Levaxinet längre.

Så jag bestämde mig för att föregripa det hela och med hjälp av en vass nagel har jag lagt till en fjärdedels tablett och tagit 112,5 mcg de senast två dagarna. Doktorn hävdar att man inte känner av effekten så snabbt, men det tror jag vad jag vill på. Jag känner mig PIGG!

Baaaa..nan! I get it!

Så duktig du är med alla träliga ärenden!

Intressant med ditt doshöjningsförsök. Rapportera gärna utfall. 

Hm, jag gjorde ett utfall mot en som jag tyckte var dum på ett annat nätforum, räknas det…?

Givetvis!

(Jag var ju tvungen att förtydliga det där med banan, eftersom det ligger en banan med betoningen på det andra a:et här hemma i fruktskålen. Som bara maken äter från. Nu.)

(Ja, viktigt att förtydliga sånt, så det inte uppstår missförstånd vare sig för en själv eller för andra.)

Nöjd!

yay! Härligt att levaxinet verkar funka!

Föll på planeringen igår igen. Dessa förbannade tisdagar! När städerskan kom gick jag ut och åt lunch, och jag orkade inte hålla på och hålla på. Det finns ett ställe nära oss som har grillspett till lunch, och det var ju bra, men så slank det ner lite av riset och brödet till också. Och sen blev jag så trött att jag var tvungen att ha en Plopp för att orka med nästa projekt.

Nästa projekt var fyra timmar nere i källarförrådet. Det har stört mig rätt länge att vårt förråd är helt fullt av flyttkartonger med oklart innehåll, så jag gick igenom allihop, sorterade så att samma sorts saker låg i samma låda (mannens slalompjäxor låg t.ex. i olika lådor), och slängde en hel del skräp. Dessvärre kunde jag inte slänga så mycket som jag hade hoppats på, eftersom det mesta jag ville slänga inte var mitt.

Sådär en 12-13 flyttkartonger gick jag igenom, plus en tvättkorg med "diverse" och ett par kassar med grejer.

Nu är det så här, att i källarförrådet förvarar vi dessutom det som blev över från bröllopsfesten av snacks och dricka, och vi talar två papperskassar med chips, nötter och ostbågar, och två med läsk. Ingen av oss klarar nämligen av att ha chips i lägenheten, så de ligger där i väntan på att vi ska komma på vad vi ska göra av dem. Första tanken var "efterfest" eftersom vi har en jäkla massa sprit över också, men det har inte blivit av än. Så… fyra timmars hårt arbete i en dyster källare, efter en lunch med kolhydrater… ja, det råkade visst gå hål på en av påsarna. Men till mitt försvar åt jag inte upp hela, inte ens halva faktiskt.

Men idag på eftermiddag kom ju suget som ett brev på posten. Eller inte, för brevet på posten får jag tydligen gå och hämta själv, men det är en annan historia. Kämpade emot länge och väl, köpte inget dumt i affären (vilket var starkt gjort med ett vrålande sockermonster på axeln), men när jag kom in genom porten gick jag ändå ner till källaren och tog ett par nävar till ur den öppna chipspåsen. Den är ju öppnad, liksom… Men det är fortfarande halva påsen kvar till råttorna!

Åååååååååååååhej, nya tag var det!

P.S. Om jag känner av min lilla Levaxin-höjning?

Tja, plötsligt kändes det som en fantastiskt bra idé med fyra timmars förrådsstädning…

Lämna hän dålig dag - tag istället nya tag!

Hehehe.. jag är en stor poet! 

Tänkte klicka på 'Bra inlägg' - knappt hejdbar fb-vana, men tänkte sen att 'Anmäl' kanske passar bättre… 

Bränn upp de j-a snackspåsarna!!! Knappast hälsosamt för de stackars råttorna heller. 

Släng!

Släng dom! Det är inte värt din hälsa att spara på sånt skräp som en annan hamster.

Jag brukar säga att det bär emot mig att slänga mat men det där är ju inte mat, det är ju bara ful-kompensation. Bort bort!

Nej, jag är för snål för att slänga. Vi planerar fortfarande att ha fest vid något tillfälle. Och det har egentligen inte varit något problem att ha dem där i över en månad, för någon av oss. Maken har varit nere och hämtat nötter ett par gånger, och det gör ju inget.

Det var bara för att jag tillbringade fyra timmar där nere, under hårt arbete, och efter att jag ätit en kolhydratlunch. Jag är inte ens så förtjust i chips, så att böka mig ner i källaren för att få tag på det gör jag inte.

Och nu är jag ju på banan igen! (har jag bestämt)

Härligt att höra :) Pepp pepp

Igår gick det riktigt hyfsat, ännu en migrändag till trots.

Och så utrustade jag mig med ett nytt vapen. Chokladtryffel med mycket smör och grädde, 85%-ig choklad, och en skvätt whisky. Perfekt att ta till om jag bara mååååååååååååste ha choklad!

På banan!

Jag har t.o.m. överlevt en tripp till svärmor utan värre snedsteg än lite 6%-ig korv. Ok, och en tredjedels Hasselbackspotatis för att jag inte kunde låta bli.

Så snart kan jag nog börja dra åt tumskruvarna lite och skippa chokladtryffel och annat otyg som hjälpt mig genom abstinensen. Men en omgång pannacotta ska jag göra innan jag ger mig.

Du e jätteduktig!!

Toppen!

Busted!

Ojojoj! Pringles dessutom! Ska LatMask plocka fram stora basebollträet igen?

Det här visar ju vad jag köpte typ förra månaden. Vi kommer inte att utnyttja den här rabatten! (Om vi verkligen vill ha chips så har vi ju redan halva källaren full…)

Här tarvas ett annat tänk för att lura sig själv tror jag.

Det är 80%  billigare att inte köpa några chips alls

#64 Precis, både billigare och nyttigare!

Aah Pringles! När åt jag det senast? Minns knappt! Näe, chips är verkligen inte min svaghet men om det verkligen ska vara chips så Pringles cheesums de enda jag kan tänkas nedlåta mig smaka på. Men just nu sparar vi ju kh till lussekatterna eller hur? ;)

#66 Hehe, nu låter du som den gamla viktväktare du är!

Som att spara points menar du?

Precis. Men vi är klokare nu, eller hur!

Ja, äntligen.

Nu går det ju riktigt bra! Tänk att det känns så bra när man väl kommer över tröskeln… Pannacottan är slut och jag tror inte jag ska göra nån mer. Det behövs liksom inte längre.

Jag känner mig… ren. Ni vet vad jag menar va? Ingen bökig svullnad, ingen knorvlande mage och ständigt lurande huvudvärk, bara lugnt och… rent. Magen har börjat sjukna in, och som vanligt är det första som händer att jag får grunda gropar i sidorna vid midjan.

Vågen stannade på prick 95 i morse, inte direkt min idealvikt men jag har åtminstone inte kvar på toppen på 98

Det är bara ett par veckor kvar till bröllopsresan och jag inser att jag inte kommer att känna mig så läcker i bikini som jag hade tänkt. Jag hade ju planerat att viktnedgången skulle fortsätta hela hösten så att jag skulle vara smalare än nånsin nu! Men så är det när sockermonstret tar över ens liv.

Igår blev jag dessutom tvungen att köpa ett par nya jeans i stl 50 (!) eftersom tre par gav upp samtidigt. Två av dem var redan lappade en gång. De nöts fort på insidan av låren när man har megalår… Strax innan bröllopet köpte jag ett par snygga i 46, som jag då nätt och jämnt kunde ha (så som det ska vara när man köper jeans tycker jag, de töjer sig ju rätt snart så det vill till att de sitter tajt från början), men dem har jag inte en chans att komma i för tillfället. Faktiskt samma modell som jag nu köpte i 50… (det fanns iofs inte 48:or att prova, det kanske hade funkat).

Det var inte någon upplyftande stund i provhytten om man säger så.

Bra att det går bra!! Det är startk jobbat av dig!

Byxor/jeans. Du kommer snart i 46:orna igen. 

Jag har ett par fungerande byxor nu, och ett halvdant. Det är inte bra. Har varit på stan några gånger, men som vanligt finns ju problemet med breda höfter/ända och smal midja och såna byxor finns inte. Sen har nästan alla som är någorlunda snygga stuprörsben.

Jag vil inte ha stuprörsben - dels passar det inte till skor som jag har - och dels så korvar de gärna upp sig och exponerar varenda litet gram fläsk jag råkar ha på mig.

Så nej, fortfarande (som vanligt) byxbrist.

Ja, att leta byxor är något jag gärna undviker. På Lindex fanns inte ett enda par jeans i min storlek. På Kappahl fanns MASSOR av olika jeans upp till storlek 44. I storlek 48 hittade jag exakt två par, och det ena hade resår i benslutet. Är jag 3 år gammal och ska leka i snön? Iofs måste jag ändå alltid lägga upp byxorna, men frågan är hur snyggt det skulle ha blivit om man klippte bort nedersta delen? De jeans jag köpte fanns inte i 48, men 50 funkar om än med visst glip i ryggen.

Sen irriterade jag mig som vanligt på att alla XLNT-toppar är för korta (jag vill gärna dölja grenen eftersom inga byxor i världen sitter snyggt på mig där) och för breda. De tycks utgå från att alla större kvinnor har äppelfetma och ser ut som tunnor. Att man kan ha en midja att framhäva finns inte i deras värld.

Och häromveckan letade jag eftersom något så galet och speciellt som en genomknäppt stickad tröja/cardigan i neutral färg med långa ärmar och som går ner över rumpan. Det är tredje året i rad jag letar efter en sån, existerar inte i större storlekar. Förra veckan hittade jag faktiskt en som var ok på Kappahl, förutom att den har apfula svarta "skinn"lappar på armbågarna. Varför är de så rädda för att göra en helt normal tröja? Om de är rädda för att vara tråkiga så kan vi ju konstatera att det tåget har gått för länge sen. Men! Igår hittade jag faktiskt en helt normal v-ringad cardigan i svart och två nyanser av grått, som fanns upp till 44/46 vilket bara var lite tajtare än jag gillar. Kanske köper en sån senare om jag fortsätter på den rätta vägen och inte besväras så mycket av midjevalken längre…

Nu ska jag iväg till farbror doktorn och erkänna mitt tilltag med doshöjningen, hoppas jag inte får bannor.

Åh GODess! Du sätter - igen - ord på mina upplevelser!

Äppelform på allt - ja! Och byxor med fula, fula, fula 'dekorationer'.

En lång snygg kofta utan knas fanns på Lindex för nån månad sen, jag var sugen men köpte inte. De tog förstås slut samma dag.. Kortare fanns också, köpte för jag kan ha såna.. hade tur där. De är normala, inga löjliga applikationer eller fjädrar eller pärlor eller färger som får en att kräkas.

Just nu verkar för övrigt färgen baby-diarré vara jävligt inne…

Jag behöver också 'linnen', d v s inte underklädes, utan såna man kan ha under tröjor och koftor, som är längre och utställda, typ a-line. Gärna snygga i tyget liksom. De ska inte smita åt över höfterna och korva sig. De som finns gör det - och är FÖR långa, ner på halva låret. Alternativt för korta. Alternativt är av 'brottarmodell med ärmhål ner till höfterna..

Suckar djupt.. 

Lycka till hos doktor! Själv ska jag dra till Luleå!

Jag kan meddela att i de större storlekarna har ALLA linnen och ärmlösa klänningar ärmhål ner till midjan. Jag tror de bara ökar alla mått lika mycket, eller så tror de att alla med storlek 48 har trästammar till armar.

Intressant besök hos doktorn idag. Jag vågade aldrig erkänna min smyghöjning, för han sa att han inte tyckte det var läge att höja Levaxinet, utan i stället ville han lägga till Liotyronin. Mina värden var knasiga, TSH var som sist närmast obefintligt, T4 låg kvar på 19 medan T3 hade sjunkit från 4.7 till 2.7! (Visserligen "normalt" strax över den nedre gränsen på 2.5, men lite udda att det sjunker under medicinering tyckte han också.

Så nu ska jag lite diskret återgå till 100mcg Levaxin och lägga till en halv lio, så får vi se vad som händer!

Bravo! Innan du vet ordet av är problemet det motsatta, d.v.s. att alla kläder är för stora!

Enorma ärmhål, don´t i know it! Ett välkänt problem för mig som egentligen är liten och nätt för övrigt men drar stora storlekar över byst och mage. Även när jag syr själv får jag ändra på mönstret för att ärmhålen inte ska bli för stora. Det sista man vill när man är fläskig är väl att fettet ska välla ut ur ärmhålen!

Har skavt av några hekto till idag, verkar som att trenden äntligen går åt rätt håll!

Och så började jag med Liotyronin i morse, ska bli mycket spännande att se om det hjälper bättre. Effekten kommer tydligen snabbt, så jag lär märka det snart!

Men hur kunde klockan bli så här mycket utan att jag har fått i mig någon frukost?! Jag har ju saker att göra idag. Upp ur soffan omedelbums!!!

Tror dina hekton hamnar här.. Jag fettar till mig.. Grrrrr…

Men det är ju bra att det går åt rätt håll för dig. 

Håller tummarna för Lio-effekt till det bättre!

Tänkte bara rapportera att jag är kvar på banan. Står kvar på 94,5 vilket i alla fall är bättre än 98… Lustigt hur midjan "urholkas" nästan på en gång när jag slutar med kolhydrater. Måste samla en massa vätska i sidorna!

Lio verkar funka bra. Jag känner mig ungefär som innan, men innan hade jag ju smyghöjt Levaxinet, och att jag inte på något sätt lider av sänkningen talar för att det funkar. Precis som med Levaxinhöjningar tycker jag det märks mindre i hur det känns och mer i mitt beteende. Fnattar runt och får en massa gjort. Gillar!

#80 Skarp observation: "..det märks mindre i hur det känns och mer i mitt beteende."

Så är det även med mig. Plötsligt bara 'händer' saker.

Men jag har ju inte Lio, utan knaprar jod. Kanske delvis samma effekt..

Jojo åker lite upp och ner av ren förtjusning!

#82 Haha, vilken syn jag ser framför mig nu!

Igår fick jag mens, vilket iofs är lite irriterande eftersom jag har hormonspiral och borde slippa skiten, men min spontana tanke var ändå "fan vad bra!". Det betyder att jag förmodligen slipper under bröllopsresan! (Säker kan man aldrig vara med spiralen.) Dessutom hoppas jag det betyder att jag har lite extra vätska uppbunden som kan släppa om ett par dagar. Även om jag inte kommer att bli någon sylfid på stranden så känns det ju ändå lite bekvämare om man själv slipper känna sig extra uppsvullen och plufsig.

Nu gäller det bara att navigera maten där i två veckor så att jag kan vara bekväm på stranden mer än de första tre dagarna…

Och lion verkar funka bra. Jag är nästan en aning speedad, men jäklars vad mycket jag får gjort!

Yay, det låter som att du är på helt rätt väg! Hoppas att ni får en underbar bröllopsresa och att lion ger dig massa kraft till resan!

Ok, jag är tillbaka! (Har smugit runt här i flera dagar men mest läst och inte orkat skriva nåt.)

Bröllopsresan var helt fantastisk. Visserligen regnade det nästan halva tiden, men oftast inte hela dagen, och däremellan var det soligt och härligt. Och snorkla kan man göra även när det är mulet och duggregnar, då slipper man dessutom bränna axlarna.

Maten funkade hyfsat. Det hade nog inte gått att hålla strikt LCHF eftersom det ofta var påtagligt mycket socker i såserna, men det fanns ändå kött och smör och sånt, och omelett made to order var ju en klockren start på dagen. Det var buffé med minst 5 olika rätter varja dag. Hade jag inte varit allergisk mot fisk och skaldjur hade jag haft väldigt mycket gott att frossa i!

Efter några dagar började jag lägga till lite kolhydrater, lite ris om maten var stark, en söt cocktail i baren osv, men jag ignorerade efterrätterna nästan hela första veckan. Och när jag började ta av dem var det måttligt, skar ofta av en liten bit av något bara.

Så när jag kom hem stod jag fortfarande på 95 kilo, vilket måste betraktas som lite av en bedrift!

Men dessvärre blev jag magsjuk på vägen hem, på planet faktiskt vilket inte var nån höjdare om man säger så. Jag trodde först det var en av mina IBS-attacker, eftersom det kändes som en sån med diarré, illamående, yrsel och kallsvett, förutom att jag faktiskt kräktes och inte bara trodde att jag skulle göra det. Men sen har det fortsatt i snart en vecka nu, med låg intensitet men ganska irriterande. Jag har inte kräkts sedan den första och enda gången, och de senaste dagarna har jag mått bra hela dagen och ätit och druckit som vanligt, men sen på natten har jag fått springa med vattendiarré flera gånger. Fattar ingenting.

Det här har gjort att jag fullständigt skiter i vad jag äter just nu, jag äter det som finns hemma och som jag får ner. (I början var båda delarna ett problem.) Det blir konstiga saker som havregrynsgröt med blåbär och grädde, julkorv med några spagettistrån, och en dag satte jag i mig makens godispåse bara för att jag inte hade ätit på hela dagen och höll på att svimma.

Det känns som att jag börjar bli bättre, men å andra sidan var det ett jäkla rännande på toa i natt, så jag ska väl inte ropa hej riktigt än.

Eller, ropar hej gör jag i alla fall: Hej!

Nu är jag här i alla fall, när jag känner mig redo att strikta till maten igen återstår att se.

Hej!

Men din stackare - efter att ha haft ett så himla bra flyt - varit så himla duktig - under resan, så blir du sjuk. Inget vidare!

Magar kan ju skeva ur 'bara' pga annan bakterieflora och lite annan kryddning mm.. men det där låter tämlgien envist.

Må det gå över!!

Det går över tills du ska gifta dig sa man till ig när jag var liten om jag hade någon liten krämpa men det kan man ju inte säga till dig nu längre!

Nå, kokt mild mat är bra för maggen och så ska man dricka mycket för man förlorar mycket vätska när man är magsjuk. Socker har en viss laxerande verkan, ett litet tips bara…

Surfa på mat för magsjuka och skriv sedan en inköpslista till maken så får han köpa hem sånt som du kan äta, sånt som du blir bra av!

Oj oj oj tur i oturen att du inte vart sjuk förän på hemresan och inte när ni var där. Hoppas iaf att du snart blir bättre!

Hmm… Så bröllopsresan är över, magsjukan har äntligen gått över, och adventskaffet blev inställt. Jag har faktiskt inga ursäkter kvar att fortsätta äta pepparkakor och annat trams. Och ärligt talat börjar jag bli lite less på det. Jag antar att det är ett sundhetstecken när man är hungrig, tänker att det är jobbigt att laga mat och jag kan ju ta ett par pepparkakor istället, och bara känner "nääääee… inte mer socker, jag vill ha MAT!". Sen blev det blodpudding vilket förstås inte är optimalt, men bra mycket bättre än pepparkakor!

#87 Så sa min mormor också, men vad jag ska ha för tidsperspektiv nu vet jag inte. Jag har i alla fall inte för avsikt att gifta mig fler gånger i livet!

? Det behövs väl bara en make, den nuvarande, för att köpa hem lite smör, grädde, creme fraiche, kokosolja, ägg, kött, fisk?

Jaså du menar det där med att det går över tills du ska gifta dig, haha, fattade ingenting!

Hoppas på fortsatt god bättring för dig och att du äter en massa nyttig god mat som får dig att må som en prinsessa! Själv ska jag idag, på min lediga dag roa mig med att gå till vårdcentralen och vaccinera mig mot årlig influensa.

#90 Här är det jag som handlar, maken jobbar för jämnan och när han inte jobbar spelar han bridge, det orkar man ju inte vänta på! Jag handlade när jag var sjuk också, jag mådde ju rätt bra på dagarna och det är bara ett par hundra meter till affären.

Fisk tål jag inte och kräm ofräsch tycker jag är äckligt, men det andra har jag hemma. Jag ska bara få lust att äta det också!

Kräm Ofräsch. 

Du kommer dig upp på banan så småningom. Gillar det goda tecknet att du är sugen på MAT och (inte bara) pepparkakor.

Skönt att du blitt av med magsjukan.

Djupt nere i sockermissbruksdiket nu. Orkar inte… Trött och låg och svullen som en tunna, vristerna ser ut som fotbollar och jag är uppe över 100 kilo igen.

Den närmaste tiden ser helt galen ut med släktbesök och jobb, åtminstone ett av passen borde jag helt enkelt ha sagt nej till. Men jag kommer nog att överleva det också.

Nyår får bli omstart, det passar väl bra. Eller den andra, jobbar tidigt på nyårsdagens morgon hur fasen det nu ska gå. Det blir inte mycket festa för mig.

Låter inte alls kul. Tycker synd om dig.

Sköt om dig så gott det bara går så blir det nya tag sen.

Det låter bra med nya tag vid årsskiftet. En dag i sänder bara!

Uchiamej! Själv hade jag planerat att vara extra strikt denna vecka helt enkelt för att orka med julcirkusen. Men så var det någon som bjöd på Anton Berg praliner på jobbet och då ville jag absolut smaka en så jag åt tre. Ja, och så fick vi ju då julklapp samma dag på jobbet och gissa vad det var? Jo en ask paradis givetvis! Nå den kan bli bra att bjuda julgästerna på tänkte jag. Sen när jag kom hem med den sabla asken så visade det sig att maken haft en trist och jobbig dag vilket jag tyckte att jag också haft så då tyckte jag att det passade bra att förgylla tillvaron en smula men Paradisasken. Som tur var avböjde maken och då tyckte jag att inte jag heller skulle ha.

Så var det läggdags och vem kunde inte sova om inte jag för jag hade ätit Anton Berg praliner. Nu var det väl ändå dags att smaka på Paradisasken tyckte sockermonstret? Kampen var hård men jag vann! Jag hade tur för i kylskåpet fanns Margaretas kycklinglevermousse. Jag tog en rejäl slev av den istället och inväntade sedan nästa sömntåg.

Kära Aniara, jag önskar jag kunde ge dig styrka att inte falla för ALLA frestelser, att lite förbereda återtåget till hälsosammare kosthållning efter nyår så det inte blir så svårt, så du inte bara mår sämre och sämre. Jag tänker på dig och hoppas att du finner styrka och mod.

Men ååh… förstår att du inte har ork att ens tänka på att ta dig upp ur diket. Första prio är att stå på benen med julfirande, släktträffar o jobb. Tänker på dig och skickar all styrka jag kan avvara så att du snart hittar en väg upp ur lerdiket! <3

Omstart första veckan efter nyår låter som en plan. Ska försöka hänga på!

Jag måste börja äta riktig mat igen, så att jag slutar småäta. Eller vet inte om man kan kalla att äta 1/2 kaka 85%-ig choklad + 2 pkt coctailtomater + ett par mandelbiscotti + 1/2 påse nötter per dag att småäta? Det går alldeles utmärkt att äta mer än "ett par bitar" av den bittra chokladen. Tyvärr. Får skylla på mannen som lagar för lite mat, blir det inga restar orkar jag inte laga själv o då blir det "småätande"… (har ME o kan just nu knappt duscha, än mindre laga mat)  Vet att jag mår bäst när jag äter middag 3 ggr/dag men nu är det svårt att få till.

affeejit - Du har det då inte lätt du heller. Sympati..

Snackade med tomten och föreslog att han skulle svänga förbi dig med renarna och lämpa av en heltidskock. Han lät lite motsträvig, men vem vet..

Hehe, tack snälla!

Har lämnat in min önskelista men glömde att skriva ner "heltidskock" på lappen. Skrev mest fler "skedar" (=energi), sovahelanatten o få Mr ME att sluta bråka med mig så att jag åtminstone kan göra vardagssaker som att duscha, laga mat, fixa tvätt, handla, skjutsa mina barn, pyssla med barnen, gå på föräldramöten/kalas/idrottstävlingar och komma utanför dörren mer än 2 ggr/månad. Men en Marcus Samuelsson till oss alla vore toppen! Eller Morberg.

Hoppas att tomten kommer till oss alla med styrka att stå emot sockermonstret, en stor säck med energi så det räcker minst till nästa jul, sömn som räcker hela nätterna och att ME-mottagningar blir standard i varje landsting!

GILLAR dina önskningar! 

God Jul på dig och på alla andra - och förstås till trådägarinnan Anirar4!

Tack för stödet allihop!

Jag tycker också tomten kunde masa sig hem till oss alla med varsin kock, först hem till affeejit tror jag. Ett ögonblick övervägde jag faktiskt att slänga ihop en trave matlådor själv och åka över med (jag vet var ditt hus bor! ), men sen kom jag ihåg att jag också har ME och inte ens har lyckats fixa ihop lunch till mig själv de senaste dagarna. Om man inte räknar chips som lunch. Och det gör man inte. Chips är inte mat. Inte ens med några skumtomtar som förrätt. Ok, en hel påse skumtomtar. Och jag gillar ens skumtomtar.

Skruttiga är vi allihopa, allihopa, allihopa…

# 102; Haha, vad du är gullig! Men om du hade tagit dig ända hit till vischan med matlådor nu hade jag nog bannat dig, alltid äta själv först! Annars är du alltid välkommen!

Och hmm. Nej. Chips räknas inte. Inte heller skumtomtar. Inte ens en hel påse. Även om jag också själv rätt ofta försökt ändra definitionen på frukost/lunch/middag så att en påse chips (eller två) ska räknas,  många ggr!

Kom på att jag ju har en rätt schysst amatörkock, problemet är bara att han jobbar bara kvällar/helger hos mig. Frukost/lunch måste jag fixa själv. Måste nog ta upp det där med honom…

Hoppas att du snart får till matordningen igen! Och att du orkar igenom helgernas aktiviteter. Hejjar på dig!

Jul & nyår med ME är en utmaning. Vi har just fått ställa in nyårsfesten då vi insåg att jag inte kommer återhämta mig från två julfiranden… Men att umgås med flera barnfamiljer (varav ett par för mig helt okända) är inte ett alternativ när jag har svårt att bara ta mig in i duschen o sitta upp. Att konversera, umgås o försöka att inte göra ett alltför taskigt intryck i flera timmar blir då aningen för mkt tyvärr.

Nu ska jag hejja på min kock. Han skämmer bort mig med fantastisk mat och ska fixa schweinshaxe, surkål, hemgjorda sillar o massa annat LCHF till julbordet. Istället för mammas sockerstinna (men ack så goda) inlagda sill, köpe(!)köttbullar o prinskorvar. Ska frossa i fet LCHF-mat o våga trotsa Aftonbladets skräckrubriker!

Jamen det begriper du väl att du kan inte hålla på med såna orimliga idéer som att fira jul OCH nyår?! Man måste ju välja här i livet. Välja är viktigt, har jag förstått av statsministern. Där jag bor kan jag t.ex. välja mellan tre apotek i samma köpcentrum. Det är inte helt lätt, för inget av dem har några mediciner. Men jag får välja i alla fall! Och vi som har ME får nöjet att göra massor av val hela tiden. Jobba några timmar ELLER orka prata med familjen. Gå till affären ELLER köra en tvättmaskin. Laga mat ELLER äta den…

Men jag fick i alla fall ett fint brev från Försäkringskassan idag, där det står att jag kanske kan få sjukpenning nästa år fast jag inte har nån SGI, och om jag vill ha det ska jag sjukanmäla mig tidigast den 1 januari (hmm, är inte det en söndag?) så får jag en ansökningsblankett. Värt ett försök! Ska genast maila min braiga (men dyra) privatdoktor och boka tid. Hon skriver bra intyg. Jag har letat information om den här regeländringen, och blev faktiskt riktigt förvånad över att FK frivilligt informerade mig om något jag kunde söka. Annars brukar de ju försöka mörka ens rättigheter så långt det bara går!

Nu ska jag sluta äta kex och nanna kudden istället. I morgon bär det av till svärmor i flera dagar, sen ska jag jobba ett par pass, iväg till svärfar, fira nyår med tidig middag på stan, och sen ska jag jobba på nyårsdagens morgon. Snålheten bedrar visheten ibland…

P.S. Jojo:

STEP AWAY FROM THE CHOCOLATES!

WALK AWAY SLOWLY WITH YOUR HANDS WHERE I CAN SEE THEM!

Så du kan stjäla dem då eller? Nä du, förråden är fulla av julgodis och jag har faktiskt bara provsmakat och då inte ens av alla sorter.

Trots att jag har varit riktigt strikt (bortsett från Anton Berg grejen) vill krafterna inte riktigt räcka till. För mig är det ju så att att jag faktiskt orkar en del men så medan jag håller på som bäst kan jag plötsligt känna hur krafterna bara rinner av mig. Som igår när jag lagade middag, hade varit igång hela eftermiddagen och planerade att städa mitt rum som svärmor ska sova i när hon kommer över jul, efter middagen. Medan jag står där och rör i grytorna så försvinner helt enkelt energin totalt. Det var knappt att jag orkade äta, sedan kraschade jag i soffan. Nu blir det katastrof ikväll när jag först ska jobba hela dagen och sedan städa. Problem alltså att städa ETT rum! (Resten av bostaden städar son och make)

#104; nej jag vet… Vet inte varifrån jag fick idéen att försöka fira både jul & nyår? Nu blir det iaf nyår hemma själva med bara familjen. Men vi har en stor altan o då vi ligger högst upp  har vi utsikt över hela sjön & "byn" så vi ser fram emot fyrverkerierna! Och hummer & oxfilet smakar nog nästan lika gott utan sällskap… Bara barnen som blir lessna över att inte fira med kompisarna. Men man kan inte få allt, jämt. Lika bra att vänja dem direkt!

Har just smällt i mig en hel plåt (!) fläsksvålar. Tjocka, lagom mjuka/krispiga. Gott o behagligt mättande! Maken gör schweinshaxe till julbordet o gjorde en extra till mig, bara för att…

Wow! Jag tänkte på dig när jag såg de nya reglerna, men helt fantastiskt att de uppmanar dig att söka! Håller tummarna för att allt går vägen. Inte rimligt annars. Sen är det bara att hoppas att de andra bristerna i sjukförsäkringen också rättas till snarast möjligt.

Hoppas att ni får en lugn o skön jul hos svärföräldrarna! Så får vi ta nya tag efter nyår!

MEN NU DÅ!!!