puff

#0

Skulle det hjälpa om vi äter leptin som kosttillskott?

Om man nu kan få tag på det.

Man har forskat på Leptintillskott som bantningsmedel.. men utan det resultat man förväntat sig.

Det är som oftast betydligt mer komplicerat än så.. och som vanligt fungerar det i en miljö av andra signalsubstanser, och hormoner.

Man har fört fram Leptinresistens som en bidragande orsak till fettma.. men antagligen blir tillskott lika dant som insulintillskott för insulinresistenta.. det kan fungera ett tag, men det är nog den bakomliggande dysfunktionen som bör angripas i stället för symptomen.

Leptin för nördar;

http://sv.wikipedia.org/wiki/Leptin

Mer på engelska;

http://en.wikipedia.org/wiki/Leptin

 Edit;

Jag tror inte man ÄTER leptin.. det får nog tillföras intravenöst!?

Någon annan som kan ge feedback om jag fattat det rätt eller behöver modifiera dessa teorier?

#4

Här är en neurosurgeon som behandlar leptinresistens:

http://jackkruse.com/my-leptin-prescription/

Jag är inte intresserad av att läsa mer detaljer om leptinressistens. Jag ville ju ha input på min sammanfattning. Jag skrev ju en lång utläggning där uppe. Någon som har lust att kommentera hur fettförbränning fungerar i stort? Det är ju det som är viktigt, att vi kan ha en bra grundläggande uppfattning av och varför vi blir smala respektive tjocka.

#6

Jag läste detta och antog att du ville ha fakta och inte gissningar utav lekmän:

Jag är ny på det här med Leptin och skulle uppskatta lite input där, samt vilket av insulinnivåer och leptinresistans som påverkar mest.

#6

Grejen är att du tar upp ett stort ämne.. ett som Skaldeman tog en bok på sig att förklara.. och då skummade han bara på ytan!

Vi bränner alltid fett, även tallriksmodellare, om de äter 50E% kolhydrater så använder de ändå en stor andel fett som energi.

Även om det tar en hel bok att förklara detta så hävdar jag att man borde kunna dra en god sammanfattning på en halv A-4 om man har en god överblick/uppfattning samt god pedagogisk förmåga. Något man kan åstadkomma tillsammans om 1 person inte har allt klart för sig från början.

Att vi alltid bränner fett och att även tallricks-människor bränner fett är väl sant. Men det relevanta där är väl inte att de bränner fett, utan att de brännger mindre fett och mindre effektivt än en LCHF-person i snitt? Så om vi försöker att inte tappa överblicken och helhetsperspektivet så ska man väl inte haka upp sig på att alla bränner fett hela tiden? Utan vad det är som gör att det barkar åt rätt respektive fel håll så att säga.

Jag undrar om centreringen på "bränna fett" är rätt väg att gå för att förstå de komplexa sambanden mellan inlagring eller för stora uttag. Utöver att människor blir feta, en del av oss hejdlöst, så är det ju också  en del människor som går åt andra hållet. Jag undrar om det inte är två sidor av samma mynt?

Man bränner inte bara fett och kolhydrater, man bränner också protein, och anorektiker bränner sina muskler när fettet har tagit slut. Anorexi är väl synnerligen modern bantning? Samtidigt som vissa av oss har svårt att låta bli att stoppa sådant i munnen som gör oss feta, finns det andra som kan avstå från att stoppa in det i munnen, eller till och med tvinga ut det om det väl en gång har kommit in. Jag tror inte att mättnadskänslor är inblandade i särskilt stor utsträckning, och det kanske inte heller gäller viktökning.

Leptin- och insulinteorierna är instrumentella, men djupare bakomliggande skäl till beteendet att stoppa in mer i munnen än rimligt kanske handlar om annat än hormonerna. Vi kan använda hormonerna som verktyg för att kontrollera, i den mån vi alls har kontroll. Vi vet att anorektiker ofta har en enorm drift att  kontrollera, och att det är genom kontroll de når sina viktmål. Måste vi utgå ifrån då, att den fete är motpolen, att det är slapphet, snarare än kontroll, som gör att fettlagren växer till? Att det är en process som är helt frikopplad från viljan och psyket?

Jag tror att en instrumentell teori kanske kan vara en hjälp att förstå metabola sammanhang, men de kan aldrig bli en förklaring till fenomenen som vi ser runtomkring oss och som vi upplever själva när vi på ett eller annat sätt drabbas av endera fetma eller självsvält.

TS - Funderar om Pasis artikel om Energibalans kan tillföra nåt i din sammanfattning.

Läs här!

Inkanyezi. Tack för input.

Visst spelar generna in. Det är en stor faktors som jag inte nämde. Men slutsatsen av att vi har olika metabolism är ju bara att vissa har tur och får bra fettförbränning, andra har inte samma gener och samma tur. Det jag tänker på mest är hur det funkar för dem som inte har samma tur. De som har bra gener med hög metabolism behöver ju troligtvis inte tänka på sånt här överhuvudaget, men än för den allmänna hälsan och piggheten typ.

Du har nog rätt i att psyket och beteendefaktoer spelar in. Men det är väl lite det man vill komma ifrån, att det är det gamla synsättet. Om man har mycket fettceller och högt kolhydratsintag så tar ju energin slut eftersom den inlagras. Då skriker alla fettceller efter mer mat. Inte brist på karraktär eller vilja som det gamla synsättet har varit lite. Så jag önskar ändå en mer vetenskaplig och processlik syn trots allt..

kaisakavat - Du får gärna utveckla och förklara lite vad du funderar på.

Det jag var ute efter var egentligen om någon person ville skriva en egen sammanfattning eller ge input på min. Angående viktuppgång med leptinresistans inkluderad. Om det nu är någon stor faktor? Är det något stort i detta sammanhang? Hörde om det först för några dagar sedan, varit LCHF:are i 3 år. Det skulle kunna förklara varför LCHF inte funkar för alla, om vissa har utvecklat leptinresistens.

Mitt svar handlade om varför du fick så dålig respons!

Och det är mer än Leptin och Insulin som påverkar fettförbränning och aptit.

Fakta / Hormonerna som påverkar aptiten:

Leptin

Ett hormon som framkallar mättnadskänsla och ökar värmeproduktionen. Leptin bildas i fettcellerna, och halten leptin i blodplasma ökar ju större mängden kroppsfett är.

Ghrelin

Ett peptidhormon som bildas av vissa celler i magsäckens slemhinna. Det framkallar hungerupplevelse och påverkar ett aptitreglerande centrum i hjärnans hypotalamus.

Peptid YY

Ett peptidhormon som bildas i vissa celler i tarmens slemhinna vid kaloriintag. Peptid YY bedöms kunna höra till de signalsubstanser som inverkar på kroppens energibalans.

GIP

Ett peptidhormon som stimulerar frisättningen av insulin efter måltid.

GLP-1

Ett peptidhormon som bildas i vissa tarmslemhinneceller. GLP-1 frigörs vid måltider och bland annat förstärker den glukosinducerade insulinfrisättningen, fördröjer magsäckens tömning och ger minskad aptit genom påverkan på aptitcentrum i hjärnans hypotalamus.

Amylin

Ett hormon som hjälper till att kontrollera kontrollera glukosnivån efter måltid.

Pankreaspolypeptid

Ett ämne som är uppbyggt av aminosyror och utsöndras i bukspottkörteln. Pankreaspolypeptid gör framför allt så att bukspottkörteln producerar mindre bukspott och insulin.

Kolecystokinin

Ett peptidhormon som bl a bildas i vissa slemhinneceller i övre tunntarmen i samband med måltider. Då stimulerar kolecystokinin till ökat gallflöde och utflöde av enzymer från bukspottkörteln. Dessutom initierar mättnadsimpulser.

Insulin

Ett hormon som bildas i B-cellerna i bukspottkörteln och utsöndras till blodet. Insulin påverkar ämnesomsättningen.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article13844808.ab

För att ta några.

För friska normalviktiga spelar fördelningen antagligen underordnad betydelse, men med tiden och dåliga gener kan man utveckla insulinresisstens, leptiresisstens, fettma och en hel del annat.

Grejen för de som vill gå ner i vikt är väll att man främst vill bränna det fett man lagt på sig.. och då får man maximera sin fettoxidationsförmåga.. uppgradera den så mycket det går.

Fyller man på blodsocker hela tiden nedregleras fettoxidationen.

Insulinresistensen kan man sidsteppa genom att undvika sådan föda som höjer insulinet mer än till normala nivåer.. den har ju även andra funktioner.

Leptin utsöndras av fettväven, när de fylls på ökar mängden i blodet och verkar aptitdämpande.. högt insulin och lågt blodsocker motverkar Leptinets signaler.

Leptin har även den flera andra funktioner.. och insulin kan även verka aptitdämpande.

När insulin strycker in glukos och aminosyror i cellerna avtar deras signaler om mer enegi och samma när fett trycks in i fettcellerna så ökar leptinhalten.. man vill inte äta mer.

Om insulinhalten är hög och varar länge, sjunker glukoshalten och fettförbränningen är avstängd ,samtidigt som det inte frigörs fett från depåerna.. cellerna gapar efter mera och leptinsignaleringen körs över av flera andra signaler.

Till slut kan man hamna i ett tillstånd där fettoxidationsförmågan är nedsatt och man blir tvungen att äta mellanmål så inte blodsockret sjunker till fotknölarna.

Tack Zepp för ditt inlägg! Det var lite mer sånt jag var ute efter.

Uppenbarligen många hormoner som påverkar. Kan man dock säga att, insulinet och det som påverkar insulinet markant, är det kraftigaste sättet att "gå åt rätt eller fel håll". Jag menar, det finns uppenbarligen många hormoner som spelar in, men alla LCHF:are pratar ju om insulin. Kolhydrater blir glukos, framkaller insulin. Det verkar vara väldigt dominant. Sedan fick jag höra om leptin och undrar om det är något att ta med i sina beräkningar.

Det jag är ute efter är vilka hormon som är värda att nämna, fokusera på när vi snackar fettförbränning kontra fettinlagring. Insulin är väl given antar jag… Men vilka mer måste man ha i åtanke för att inte ha fel uppfattning i stort?

Jag är envis med att sålla bort småsaker och lyfta fram det viktiga, det är lite syftet här. Att inte hamna i fällan att inte se skogen för att man diskuererar några enskilda träd, och inte har en aning om hur hela skogen funkar. :)

Fin tråd!

#14

Inom "low carb rörelsen" identifierar man insulin som huvudaktören i en hormonell obalans som sätter aptit och viktregleringen ur spel bla genom att en oproportionellt stor del av den energi vi äter transporteras in i fettet istället för att fördelas jämnare till hela kroppen.

Hur förhindra detta? Ät mindre kolhydrater och framförallt reafinerade sådana, öka mängden fysisk aktivitet eller begge delar.

Men att öka den fysiska rörelsen ska väl inte ha någon god inverkan på just fettförbränning? Man får ju mer aptit och sörre behov av kolhydrater när man bränner bort sina små förvar. Jag har fattat det som att det är precis lika lätt, eller lättare att gå ned i vikt om man fokuserar på fettförbränning genom lågt insulin istället, med vanlig vardags-motion. Inte att det är dåligt med motion, tvärt om, men ur ett viktnedgångsperspektiv är det väl inte så viktigt?

Men jag inser att det här med träning kontra viktnedgång är ett kapitel för sig. Att det beror på vilken kost man har när man tränar osv. Men om diskuterar träning för en kolhydratsdriven person så lär det iaf ha motsatt effekt, att man går upp i vikt, om man äter så mycket som kroppen skriker efter i en sådan situatuon.

Det där är nog väldigt individuellt, och det kan nog slå åt bägge hållen.

Teoretiskt så kan man öka sin fettoxidationsförmåga av motion, för någon kan det vara droppen som får bägaren att rinna över.

Man skall inte underskatta motion som ett sätt att få en bättre fungerande fysik, det som däremot är överreklamerat är hur mucket kalorier man bränner av träning.

Sen så vurmar jag en del för träningens psykologiska effekter.. jag är alldrig så petig med vad jag stoppar i kakhålet som när jag tränar.. man vill ju inte sabba det man eventuellt har tränat sig till.

#16,

Jag tycker viktigheten av fysisk aktivitet för viktreglering glöms bort lite grann här..Jag håller med dig i det du skriver. Men jag har en lite annan vinkling.

Med fysisk aktivitet tänker jag i huvudsak på att förbättra insulinsensitiviteten. Insulinet är ju det vi alla är rädda för. Därför undviker vi kolisarna. Vissa härinne menar att de är så insulinsensitiva att bara några få gram kolhydrater mer eller mindre per dag ger dem ett så stort och långvarigt insulinpåslag att de inte kan gå ned i vikt oavsett hur få kalorier de äter. Därför äter de UFO (under 5 om dagen) eller fakir. Personligen tror jag inte insulinet påverkas ett dugg av att äta 4 gram istället för 13 gram per dag, utan att det är andra saker som leder till viktminskningen, men det är en annan femma. Anyway, genom att öka den fysiska aktiviteten (detta kan för all del vara vardagsaktivitet som gå i trappor, cykla etc), minskar man insulinresistensen. Det allokeras fler Glut 4 till cellmembranen och cellen förbrukar mer glukos i mitokondrierna och glykogenlagrena är kanske inte alltid proppfulla. Fysisk aktivitet fungerar altså förebyggande mot  insulinresisten och därmed oxå övervikt samt fungerar reducerande på insulinresistensen hos de som redan är överviktiga och kan bidra till viktminskning.

Det var en tråd härinne för en liten stund sen om hur synd det var för de i skidlandslaget som måste äta alla dessa kolhydraterna.. Men för dem är kolhydrater inga problem alls. De kan äta hur mycket vetemjöl, ris, godis och potatis de vill. De kommer aldrig bli insulinresistenta. Varför? Pga att ständigt förbrukar glukos i cellerna och tär på glukogenlagrena genom fysisk aktivitet.

Jag menar att en ketogen diet ofta är fullkomligt onödig hos en frisk och aktiv person. Men skadlig är den nog inte.

Jag tror därimot dieten kan vara väldigt bra för bl.a. diabetiker, insulinresistenta och inaktiva personer. Gärna i kombination med ökad fysisk aktivitet.

Okej, ja ditt tidigare inlägg lät lite annorlunda så jag missforstod. Jag håller med dig! Jag tror inte heller att det spelar så stor roll om man äter 4 eller 13g kolhydrater per dag. Jag har också hört att fysisk aktivitet hjälper till att bränna glykogenlager och därmed förbruka kolisar. Så beroende på olika doser vardagsmotion så är det nog som du säger att man bränner upp lite olika, men troligtvis tillräckligt om man äter så lite kolisar.

Så att konsumera kolhydrater kan vara helt okej, om man bränner upp dem vill säga. Det gäller väl både under träningspasset och efter? Man ökar ju metabolismen flera timmar, kanske ett par dygn. Men bränner man kolisar mer än vanligt efter träningspasset? Eller är det utlimat att ta lite kolisar innan träningspasset, för turbobränsle, och kanske för att man är sugen :). Sedan kan man ju ta LCHF mat efter passet som återhämntning och uppbyggning. Man vill kanske inta ta kolhydrater innan man går och lägger sig t.ex?

Det här med träning och kolhydrater är ju en hel vetenskap och ett vanligt ämne för debatt. Det jag egentligen vill ha är en fin och tydligt sammanfattning på fettförbränning kontra fettinlagring som de flesta kan förstå och använda sig av som sagt…

#20,

Gällande fysisk aktivitet,

Är man toppidrottsutövare så presterar man bättre med en kolhydratrik kost och fulla glykogenlager. Så lågkolhydratkost är nog inte något för de flesta toppidrottutövare pga de troligen presterar sämre. Många nämner han svenska skidskytten som tog OS guld (kommer inte ihåg vad han heter). Han kör så vitt jag vet efter train low, compete high principen. Dvs han ligger lågt på kolhydraterna när han tränar och carbar upp innan en tävling. Tanken är att under träningsfasen uppregulera betaoxidationen (fettbörbränningen) så att man vid tävlingstillfälle har det bästa av begge världar -raketbränsle (glykogen) samt effektivast möjlig betaoxidation.

Sålänge man inte har höga prestationsrelaterade mål utan tränar för hälsans (och strandformens) skull har kost i förbindelse med träning ganska liten betydelse i en lchf. Speciellt om man önskar gå ned i vikt.

Om man är narmalviktig eller är en "hard gainer" och har svårt för att lägga på sig muskelmassa tror inte LCHF är rätt väg att gå. Anledningen till att man inte lägger på sig muskulatur är ofta att man inte klarar äta tillräckligt mycket. Då är snarare en kolhydratrik kost med allt av blodsockersvängningar och insulinpåslag och aptitstimulering snarare positivt!

Detta att äta under och direkt efter träning är framförallt för den som vi prestera max vid varje tränings eller tävlingstillfälle och är beroende av att ha fulla glykogenlager. Det tar ju 24 timmar att återställa ett urlakat glykogenlager. Så tränar man en gång om dagen är det viktigt att sätta igång med snabba kolisar direkt efter träning. Om man tränar två pass om dagen (vilket de flesta inom tex längdskidåkning gör) blir detta ännu viktigare. De dricker även gärna sportsdryck under passen för att skona glykogenlagren.

Ja, genom träning kan metabolismen öka. och under träningen förbrukas energi. Men aptiten ökar gärna proportionellt med detta. Så nettoeffekten är ofta noll. Du bränner inte mer kolisar än vanligt efter träning. Om man bränner kolisar eller fett i en given situation beror på intensitet. Vid vila bränner du i huvudsak fett och vid moderat till hög intensitet glykogen.

Kort uppsummerat:

Höga prestationsrelaterade mål med träningen = ät massa kolhydrater.

Träning för hälsans skull som överviktig el normalviktig med lchf = inte viktigt med varken kolisar eller mat i förbindelse med träning.

Träning med muskel och viktökning som mål för normalviktig eller smal "hard gainers" = kolhydratrik kost

Ja, man kan säga att ju mer man tränar, desto mindre skadliga blir kolhydraterna i förhållande till insulinresistens med medföljande viktuppgång. (insulinresistens kommer ju bla pga att man intar näring och fel näring när cellerna är fulla av energi och glykogenlagrena är fulla av glykogen).