Hej Shintaida!

Förstår din förtvivlan! Men snälla, snälla du, önska INTE att du blir sjuk!!!

Här sitter jag med nästan 100 kg övervikt och står också stil. Har stått still i flera, flera veckor. Känner också hopplöshet och gråter jättemycket.

För en tid sedan fick jag veta att min ena binjure är förstorad och att det KAN vara någon form av cancer. Det ska utredas vidare. Tro mi, det är INTE roligt att få ett sådant besked, även om jag är ganska säker på att det är ofarligt och att det inte alls behöver vara så illa.

Du kommer igen. Man hamnar i platåer ibland. Så mycket som ska stämma, kropp och själ, hitta fokus m m. Ibland måste både kroppen och "knoppen" stanna till och liksom känna efter lite.

Önska INTE att du blir sjuk!!! Det är ett helvete att vara det! Jag skulle göra VAD SOM HELST för att slippa åtminstone ett par av mina olika diagnoser och åkommor.

Skickar kramar och önskar dig lycka till!

Hej, Damum är så klok så det inte finns mycket att tillägga mer än att jag tycker synd om dig och om oss alla som jobbar och strävar och inte förlorar så mycket fett.Livet är underligt om man tänker efter, man är överviktig i trettio år eller så och sen vill man att allt ska försvinna på nåra månader.Jag är helt övertygad om att du kommer att gå ner i vikt även om det kommer ta tid.

Läste din dagbok och ser att du har det jobbigt. Försök att inte fixera dig vid vikten. Du har säkert hamnat på en platå som DaMum säger. Snart går du neråt igen.

Under tiden ska du ta hand om dig. Må så gott! Jag hoppas att du kan sluta gråta.

Vill bara muntra upp dej. Jag är lika lång som du och står också stilla, har t.o.m gått upp ett kg. Känns motigt och jag vet inte riktigt heller hur jag ska göra.Är nog bara att hålla ut.

Jag är fortfarande lite "fettskrämd" och vet att jag äter för lite fett. Kolhydraterna fixar jag däremot. Upplever det som jobbigt att familjen inte tror på detta för en sekund och uppmanar mej att sluta "tramsa" *ler*. Hade jag bara en viktnedgång att stoltsera med kunde jag kanske fått tyst på dem.

Du har redan fått så många kloka svar att jag inte har så mycket mer att tillägga. Klart du inte ska önska att du blir sjuk, tokfia! Det är sådana tankar som kan komma svävandes i natten, utan att man egentligen menar dem innerst inne. Sträva efter att respektera och tycka om dig själv istället, du ger ju din kropp allra bästa förutsättningarna just nu med bra mat.

Jag har gått ned 3 kg de sista fem månaderna, det hoppar upp och så ned, rena berg&dalbanan. Huvuddelen av de 14 kg jag tappade på LCHF, de tappade jag första två, tre månaderna. Just nu har det satt fart igen, men jag ställer mig avvaktande och tveksam tills det gått ett par veckor till- så jag kan se att det verkligen förhåller sig så. Den skillnaden jag har gjort är att jag helt slutat med yoghurt och A-fil, men däremot äter jag fortfarande en massa grädde och hallon.

Jag hade som mest +40 kg att gå ned, och vägde således som mest 20 kg mer än min man nånsin gjort! (Min SMALA man kan jag tillägga…*s*… 191 cm är han och väger 85 kg.) NU ligger vi nästan på exakt samma vikt, vilket jag är helnöjd med:) Det var många år sedan, om jag säger så…

Ge dig själv lite tid, om din kropp tappade 16 kg på tre veckor så har det gått lite väl snabbt. Klart den måste bromsa och ta det lite lugnt, kroppen har tyvärr inte alltid samma agenda som hjärnan och psyket… På både gott och ont antar jag, men mer på gott- vi skulle nog alla må bättre av att lyssna mer på vår kropp och dess instinkter än vår hjärna. Lycka till, och var nu snäll mot dig själv!

Shintaida - Jag får hålla med Magma….16kg på så kort tid är lite väl stor viktminskning och innebär att man ätit aldeles för lite kalorier. Detta uppfattas som svält av kroppen som gör allt för att skydda sig.
Kroppen vet ju inte vad som försegår i knoppen och struntar i om svälten är självvald….. bryr sig bara om hur den ska göra för att skydda sig mot ev faror där svält är en av dem.
Då minskar den ämnesomsättningen så gott den kan bla genom att minska muskelmassan.
Men det löser sig säkert med lite testande och experimenterande från din sida.

Shintaida, kram på dig! Din kropp behöver nog en vilopaus och det är nog det som händer. Man kan inte gå ner 16 kilo på tre veckor utan att det tar på en. Du skall se att det sätter fart igen om du fortsätter.

Nej, nej, nej….det var 8 kg på 16 DAGAR… *ler*

// Shintaida

Det är mycket det med.

Hej på dig Shintaida!

Jag kommer inte in på din sida (har prövat si så där 7-8 ggr idag…)så jag har inte läst och vet således inte vad det hela handlar om. Har själv önskat mig allt möjligt konstigt förr i världen för att komma undan jobbiga känslor (som bilolcykor mm.). Jag vet förstås inte hur länge du kämpat och hur länge du stått still, men som jag förstår har du gått ner 8 kilo vilket jag skulle fullkomligen jubla över!! '

Som alla de andra kloka säger så behöver nog kroppen landa lite nu så ska du se att den sätter fart igen!! Själv har jag snart LC-at i tre månader utan att tappa så mycket som ett gram… kanske kroppen bestämmer själv när den är redo göra något? Åtminstone min ;-) tror jag…

Sköt om dig!!

Kramen!!

Jag vet hur du känner dig…. Jag vet också känslan hur man bara vill vara sjuk så att man kan tappa en massa i vikt. Problemet för mig har varit att även om jag blivit sjuk så har jag inte tappat ett gram för det :(

Men det är bäst att inte vara sjuk och kanske inte fokusera så mycket på viktnedgång…. Kanske inte väga dig på en månad nu då och se sen vad som händer. Kanske får du ett resultat då som du kan må bra av.

Fortsätt kämpa du är stark :)

Kram