Cancer orsakade övervikt och autismssymptom
Hej. Det är en dags mellanrum mellan följande anteckningar som jag använde som dagbok med start 29 november för att skriva ner denna ovanliga upplevelse:
Jag kom just på varför jag blev överviktig som
9-åring. Det kan ge lite ledtrådar om hur andra sjukdomar fungerar tänker jag.
Världens konstigaste anledning. Det började med att jag fick lite svårt att
andas vid hög ansträngning vid 5 års ålder. Jag var hos läkare fyra gånger under
grundskolan på uppmaning av olika idrottslärare men de hittade inget fel. Det
stämde inte in på någon känd sjukdom. Det märktes bara vid hård ansträngning då
jag svimmade ibland och jag slapp anstränga mig på idrotten. Men det togs inget
blodprov på nivån vita blodkroppar. Det var nämligen en ovanligt långsamväxande
leukemi typ kml som fick lungorna att svullna av immunförsvarets ständigt höga
aktivitet. Det ger snabba och korta andetag, men det reagerar man inte på som
barn då man inte vet om något annat. Tycker bara det är obehagligt att röra på
sig.
Även näsans insida svullnade samtidigt och blev
lite täppt och jag fick andas genom munnen ofta. Jag fick dålig kondition på
grund av syrebristen och försämrad intelligens i åttonde klass med plötsligt
mycket lägre betyg i språkämnen som jag var bland de bästa eleverna på tidigare,
och svårt att komma på något att säga när man ska prata. Lika bra som tidigare i
naturvetenskapliga ämnen. Mobbare knuffar till en för att de vet att jag inte
hinner slå tillbaka för att min reaktionstid är förlängd på grund av syrebristen
i hjärnan inser jag nu att det berodde på. Märkte inte det själv då med långsam
reaktionstid, bara att andra personer är snabbare.
Jag kände lätt om det var sänkt syrehalt inomhus
och behövde vädras. Den ständiga syrebristen märktes inte som något obehag alls
så länge man inte anstränger sig mer än att gå och man tror bara att det är på
grund av den ständiga oförklariga övervikten på ungefär 10 kg från 9-års ålder
som det är jobbigt att röra sig. Jag fick samma symptom som vid
diagnosen högfungerande autism tyder jag det som nu. Går långsammare att skriva
text för hand och blir inte lika snyggt. Sinnesintrycken blev sämre så långsamt
att jag inte märkte det. Djupseendet försvagades så att jag kompenserade genom
att flytta huvudet och kroppen i sidled automatiskt för att bedöma avstånd.
Luktsinne, smaksinne, känsel försvagades. Hörseln försvagades så att man får
lite svårt att höra vad folk säger och börjar stamma en aning.
Mättnadskänslan som ska kännas som ett lätt
illamående om man äter för mycket försvagades vid 9-års ålder och man slutade
inte äta förrän magen var full vilket orsakade övervikten kom jag på nu. I
början av gymnasiet stannade puberteten helt på grund av den ökande mängden
cancerceller och både muskler och kroppsfett minskade och jag blev trött och
blev blek i ansiktet. Då man är nästan färdigväxt på längden uppmärksammas det
inte. Torr hud. Mjälten blev mycket stor. Håret glesnar. Drömmar på natten
försvann helt under flera år. Försämringen var ändå så långsam att varken man
själv eller någon annan märker något förrän man inte orkar med någon skola mer.
Därefter äldre typ av leukemibehandling med
cytostatika i två år och sedan lyckad benmärgstransplantation. Senare återfall
vilket de sa hela tiden var det normala för alla med samma sjukdom. Problemet
med lungorna blev inte upptäckt. Syrebristsymptomen blev bättre efter första
transplantationen men inte helt bra. 20 kg övervikt återkom plötsligt kort före
återfallet märktes på blodprov. Därefter en modernare leukemibehandling som tur
var med otroligt dyr medicin i ett år och sedan nytt tillskott av benmärg
från samma syskon som förra gången. Det är en osannolikt stor tur att ha.
Chansen att ett helsyskon har genetisk överenstämmande benmärg är en på fyra.
Avsiktligt ingen immundämpande medicin den här gången för att döda cancern med
större säkerhet än tidigare. Därefter försämras symptomen på syrebrist på grund
av immunreaktionen vid transplantationen utan att jag kommer på att säga mer än
att jag är mycket trött. Kroppens svar på syrebrist är att sova mest för jämnan
med snabb andning och öppen mun.
Får testosterontillskott för att starta upp
puberteten igen men det märktes bara lite under flera år. Ett oväntat test av
mig själv att ta en större dos en dag nyligen. Tostrex 2% 3g gel istället för
1,5g en enda gång gav en helt oväntad positiv effekt. Efter en timme stark värme
och pigghet vilket är samma som brukar kännas på andra personer. Men efter
ytterligare ett par timmar saktar plötsligt andningen ned och samtidigt det
börjar flimra för ögonen en massa små färgade punkter och det känns ett starkt
lyckorus i huvudet samtidigt. Hela kroppen skakar kraftigt ofrivilligt en stund
och somnar sedan tvärt och biter i läppen under sömnen. Vaknar efter några
timmar och fortsätter skaka en stund till. Mycket behagligt samtidigt på grund
av starkt lyckorus. Känner sig plötsligt som en superhjälte med starkare sinnen,
snabbhet och styrka som följd av att hjärnan nu får full mängd syre för första
gången sedan dagis. Behöver anstränga sig för att andas långsammare för att inte
svimma av för snabb andning. Bättre än då till och med. En sekundvisare på en
klocka ser ut att röra sig långsammare än normalt.
Olika sinnen:
Balansen är bättre. Det går att stå på ett ben hur
länge som helst. Gick inte tidigare mer än sekunder. Har aldrig tänkt på att
nämna det till någon läkare. man vet ju inte riktigt vad som är normalt för
andra.
Synen ser i 3D mycket tydligt. Det såg inte ut så
på dagis ens. Det går att hålla ögonen helt stilla och vrida på huvudet långsamt
och syntolkningen hänger med. Då kan man gå runt och se hur det vrider sig i 3D.
Det går att se små detaljer på långt håll när man har glasögon på sig, än
tidigare. Det går att tolka synintryck blixtsnabbt på ett avslappnat sätt utan
att behöva fundera lite först med ord i huvudet vad synintrycket föreställer som
tidigare.
Hörseln är bättre. Musik låter behagligt vilket det
inte gjort sedan lågstadiet. Svaga ljud hörs starkare. Det har varit liten
anmärkning vid hörselundersökningar som barn på högfrekventa toner och vissa
mellanfrekvenstoner hördes då inte heller. Otydligt och svagt tal är lättare att
uppfatta. Även om det är andra störande ljud samtidigt. Tydligt talad svenska
gick bra tidigare också. Jag kan plötsligt förstå talad tyska och engelska i
full hastighet helt utan ansträngning lika avslappnat som med svenska tidigare
känns det som. Tidigare gick det bara om det talades långsamt och det
var samtidigt ansträngande att hänga med.
Känsel är starkare. Beröring av de små hårstråna på
armar och ben känns tydligt. Inte alls innan. Kommer ihåg att jag brukade få små
sår ibland tidiagre utan att märka det på en gång. Var storförbrukare av plåster
som liten pojke.
Luktsinnet är känsligare för svaga dofter. Till
exempel peppar luktar starkt nu och man nyser. Peppar luktade nästan inget
tidigare.
Smak är förstärkt. Mat är mycket godare. Äpple till
exempel har aldrig luktat något efter lågstadiet. Choklad luktar mycket starkt
nu, svagt tidigare. Det är kul att smaka på olika sorters ostar och alla smakar
tydligt olika. Inte nästan likadant som tidigare. Får en stark mättnadskänsla
som gör att jag äter mindre än tidigare. Behöver därför inte bara äta
lchf-mat längre som jag har gjort de senaste två åren. Lchf har fungerat bra för
att få bort den mesta av övervikten då det ger en starkare mättnadskänsla som
märktes redan tidigare.
Den statiska styrkan i musklerna är tydligt
starkare och man känner sig lättare. De blir inte svagare vid upprepad
belastning som tidigare. Konditionen är extremt bra plötsligt. Jag har tränat
upp den tidigare genom att cykla så mycket det går sedan jag började med lchf.
Springa har aldrig gått utan att svimma. Har svimmat tvärt en gång och slog i
näsan kraftigt så att den är en liten aning sned därefter. I övrigt har det bara
känts som plötslig trötthet och man hinner lägga sig ned utomhus på marken och
somnar ögonblickligen en kort stund. Sådant uppfattade jag som normalt att det
går att somna sekundsnabbt ibland när man anstränger sig och nämnde aldrig
det till någon läkare. Det går att röra på armarna blixtrande snabbt nu. De var
långsamma tidigare men det upplevdes som snabbt tidigare. Tidsuppfattningen gick
fortare då. Andra personer kunde röra sig så snabbt att man inte hinner reagera.
Jag behöver lagom dos i fortsättningen som ställs
in så att man blir pigg på dagen och sover 8 timmar på natten. Jag tror inte jag
fått kortisol som medicin någon gång. Det skulle kunna ha gett samma effekt på
svullnaden i lungorna. Det är inte undersökt det här av läkare ännu men även
näsan har vidgat sig samtidigt så att det nu går att andas snabbt även genom
näsan. Jag tänker därför att det var en svullnad nere i lungorna och näsan som
rättade till sig samtidigt. Tester av lungorna och syreupptagningskapacitet har
gjorts tidigare efter den första behandlingen och blev då godkänt men precis på
nederkanten av vad som förekommer bland friska människor av samma längd.
Astmamedicin gav ingen skillnad. Jag var dock piggare just då men det blev sämre
senare efter ett par år.
Det blev himla roligt att leva plötsligt i alla
fall. Måste vara en himla ovanlig händelse det här. Man blir som ett dagisbarn
som ska undersöka allt nytt man plötsligt klarar av.
Om man ska nämna lite fler gånger jag erinrar mig
ha svimmat:
Jag hade syrebrist vid födseln vet jag också och
avvikande blodgrupp från mamma samtidigt vilket krävde en spruta eller
nåt.
Brände mig på ett element som 4-åring och svimmade
direkt. Har svimmat flera gånger kommer jag ihåg när man råkar få ett sår. Jag
vaknade alltid efter en stund. Cyklade omkull en
gång när jag gick på gymnasiet och var en hårsmån från att slå i huvudet riktigt
hårt i ett träd i hög fart. Blev bara en bula.
Hade svårt att lära mig cykla. Även svårt att lära
sig köra bil. Men det gick med 50% fler lektioner än de flesta andra. Svimmade
vid ratten en gång men hann bromsa ner till låg hastighet innan jag körde in i
en stenmur och säkerhetsbältet funkade bra. Även pillade på en 400V trasig
elledning en gång som liten. Fingrarna drog ihop sig om det strömförande och
fastnade och gick inte att få loss och hjärtat rusade. Det gick att få loss
genom att slita hela kroppen bakåt efter några sekunder. Svimmade omedelbart en
stund. Det blev ett stort rivsår på handen. Slog även i huvudet en gång som
7-åring och fick en lätt hjärnskakning. Vaknade själv efter någon kvarts
medvetslöshet och hade ont i huvudet några dagar. Det började pipa i öronen
ibland som 9-åring, men bara ibland. Använde skyddshjälm hela tiden som 2-3
åring. Fel på avståndsseendet kanske.
Hej igen. Nu blir jag ju så himla ledsen när man
förstår varför alla i skolan plötsligt blev så dumma mot mig när jag började
tredje klass, bara på grund av att jag fick svårare att andas då. De blev
gradvis svårare att andas ända sen födseln. Läkarna skulle ju kunna gett
kortisol till exempel när jag sa att det var svårt att andas. Sen blir man ju så
avtrubbad i huvudet att man inte klagar mer på andningen.
Jag tänker nu att svimmningsanfall av syrebrist
släcker ned mindre prioriterade delar av hjärnan. Vid födseln till exempel. Jag
tänker då att jag hittat en metod att väcka de släckta delarna igen. 3D-seende
har jag definitivt aldrig haft som barn.
Jag har inte tagit något tillskott av testosteron
på 40 timmar nu och det känns ändå som om nivån är för hög med sömnbrist,
rastlöshet, överdrivna känslor. Jag tänker nu att kroppens egen tillverkning av
testosteron som utan tillskott varit ungefär hälften av normalt för en frisk
person sparkades igång av chocken. Det ger då en bestående högre
kroppstemperatur också känns det som. Jag får ha koll på hur andningen känns
noga så att det inte försämras igen.
Senaste nytt är att det går att sova lite mer
efterhand vilket förbättrar humöret. Det går nu att snurra runt på stället med
hela kroppen och se en mjuk rörelse av omvärlden i 3D. Tidigare blev det en
serie platta stillbilder som ögonen låste på en i taget. Ögonen tittar
reflexmässigt andra människor i ögonen och tvingar munnen att le kraftigt utan
betänketid.
Musik i stereohörlurar låter betydligt bättre än
det gjorde före chocken. Det går att höra bra vilken riktning ljud kommer ifrån
nu. Det hörs skillnad på riktning rakt bakåt och framåt. Tidigare bedömde jag
ljudriktning genom att vrida huvudet tills det låter lika starkt i båda öronen.
Då pekade näsan mot ljudet. Nu hör jag direkt vinkelriktningen med huvudet
stilla. Ljudet av musik i stereo upplevs som en rektangulär platta inne i
huvudet från vänster till höger där de enskilda ljuden i musiken upplevs komma
ifrån och separeras från andra samtidiga ljud. Det var ingen tydlig separering
av olika samtidiga musikljud tidigare.
Huden känns mera len upplevs det som. Det blir
lättare avtryck på huden från kanter på kläder till exempel. Avtrycken
försvinner efter en stund igen. Känner igen att det var så när man var barn och
la sig i en hög med hö och det blev ett mönster från höt på huden. Huden ser
rosigare ut också.
Min amatör-teori just nu efter att ha sett att står
om samband vid googlesökning mellan astmasymptom, autism, fel på testosteron
nivå och skador på hjärnan på nyfödda vid syrebrist:
Nyfödd pojke är blå av syrebrist som jag var.
Kroppen försvarar sig genom att sänka sin syreförbrukning till ett minimum och
fastnar tyvärr ibland i ett sådant läge med sänkt ämnesomsättning och
kroppstemperatur. Ett visst svullnadsdämpande hormon kan då inte tillverkas i
tillräcklig mängd och gör att lungorna ständigt är lite svullna precis som i ett
svagt astmaanfall. Det märks inte så tydligt. Märks mest vid kall torr luft
precis som för en del astmatiker. Det erinrar jag mig nu i efterhand att näsan
alltid varit omöjlig att andas genom när man är ute en klar iskall vinterdag och
att det blev bättre när det blev omslag till plusgrader och hög luftfuktighet.
Den sänkta ämnesomsättningen begränsar även maximala mängden testosteron som kan
tillverkas. Hjärnan är kvar i ett syresparläge med för
tillfället lågprioriterade funktioner nedsläckta. Vid svimmningsanfall av
syrebrist på grund av de svullna lungorna släcks ytterligare delar ned. De
släckta delarna av hjärnan skadas inte utan det är en finess hjärnan har för att
rädda livet vid syrebrist. Därmed utvecklas autismsymptom och även trötthet i
ökad grad efterhand med antal svimningar av syrebrist. När jag tog en lätt
överdos testosteron ökades ämnesomsättningen i kroppen tillfälligt, jag blev ju
väldigt varm. Ett svullnadsdämpande hormon tillverkades för första gången i
livet i tillräcklig mängd för att få ordning på lungorna på ett par timmar.
Kroppen reagerade på den nya stora mängden syre genom att andas långsammare som
jag märkte. Kombinationen mycket syre och den höga värmen som testosteronet
orsakade får hjärnan att lämna sitt sparläge för första gången sedan födseln.
Därav skakningarna och tillfälliga medvetslösheten jag fick. Det borde testas på
fler som har astmasymptom som inte är vanlig astma. Av de fyra läkare jag
träffade under grundskolan, när jag klagade på att det var lite svårt att andas,
visste ju ingen om att det finns någon sådan sjukdom med konstant låg svullnad
på samtidigt lungorna, näsan och strupen. Jag märker nämligen nu att det går
lättare att snabbt dricka vatten genom strupen mot tidigare före denna
chocken. Det verkar vara rimligt att det finns en naturlig finess i hjärnan att
kunna återgå till normalläge från ett syrespartillstånd som inte dödar en trots
att det ser dramatiskt ut med skakningar och medvetslöshet.
Färgseendet är lite men tydligt förstärkt. Som att
skruva upp färgstyrkan på en TV.
Kroppsfettet jämnar ut sig i riktning mot
hud som helt saknat det tidigare.
Ögonen tycker bäst om unga kvinnor som ler
mot en.
Munnen reflexmässigt suger som en bebis om man lägger den mot
armen.
Jag är helt tagen av din precisa och detaljrika berättelse. Verkligen en upplevelse att läsa. En sak som jag inte riktigt klarar av är att du flera ggr nämner att "du själv inte tänkte på att berätta, beskriva symtom du upplevde".
Ofattbart att du kunnat ha denna sjukdom i så många år utan upptäckt.
Tack för att du delar med dig.
Lycka till i fortsättningen!
Wow, vilken berättelse.. Tack för att du delar med dig. Så mycket som jag har tagit för givet - vilket inte gäller alla förstår jag extra bra efter din historia.
Mental kram och jag önskar dig allt gott framåt.. 
Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃
Jag fick plötsligt lättare att formulera mig i text och tal av den här chocken. Jag var aldrig helt klarvaken tidigare.
Den allvarligaste svimningen var när jag var 4 år och brände mig på ett vanligt el-element. Jag vaknade på sjukhus först efter några timmar. Jag blev tydligt långsammare vid lek efter det. Inte sprallig som andra barn.
Apropå läkarbesök på grundskolan på grund av andningen hittades det vid alla fyra tillfällen en mera vanlig orsak till hinder för luften genom enbart näsan som störde läkarnas bedömning. Det togs bort polyper i halsen efter första besöket. Halsmandlar vid två tillfällen. Vid fjärde tillfället sas det bara att det skulle gå lättare att andas genom näsan när skallbenet har vuxit lite. Men det hjälpte ju aldrig på andningen genom munnen vid ansträngning. Jag var för blyg för att klaga på att halsoperationerna inte hjälpte. Läkarna frågade om jag någon gång hade svårt att andas genom munnen när jag var lugn i stillhet och det hade jag ju aldrig så då uteslöts astma. Idrottslärare märkte även att jag blev helt förvirrad och inte hann med vid bollspel och liknande. Inte kunde gå balansgång heller. Det var idrottslärare som såg mest skillnade på mig och andra. Men de insisterade inte på återbesök till läkare när det inte blev bättre.
Din berättelse borde tryckas upp och ges ut i bokform till särskilt läkarkandidaterna. Och skolsköterskan.
Starta ny diskussion