Beror ju på en hel massa andra faktorer oxå, tex hur tillgängliga fettdepåerna är!

Iallafall musklerna bryts främst ner om du får i dig för lite protein.

Finns ju hardcore bantningsmetoder där man äter fettfritt kött i huvudsak.. även om det inte är något jag skulle rekomendera.

Man lär få svälta i minst 14 dar innan ämnesomsättningen sänks.

Grejen är väll snarare att ligga på kalorirestriktion i långa tider med undermålig mat så tär det på musklerna och ämnesomsättningen sänks.

#1 Zepp, vad menar du med hur tillgängliga depåerna är……de kan väl inte välja?? Finns det ett behov av att ta av lagren, så plockas det väl om det finns tillgång?? Varför skulle min kropp plocka av muskler och organ om jag har ett gediget lager att fett, med all dess lagrade näring?? Usch, jag blir inte klok på detta……

Hur mycket energi per tidsenhet som kan plockas ur depåer är beroende av en massa faktorer.

Främst då enzymatisk aktivitet i lagren och de i sin tur styrs till stora delar av hormoner.

Klart att ett energibehov ökar flödet från lagren till cellerna, men det är inte säkert att det räcker till.

Kroppen är ju ingen maskin utan en biologisk organism, vars främsta reaktioner är för överlevnad.. töms lagren för mycket sänks ämnesomsättningen.

För övrigt så går proteinet åt till att göra glukos.. vid långvarigt energiunderskott.

I vilket läge du befinner dig beror på hur du känner dig

Är du i samband med aptitminskning utan energi och fryser finns risk för svältläge

Har du bra med energi och känner dig varm och go är det snarast så att din leptinresistens minskat och kroppen "ser" att du har onödiga depåer som den hellre skattar av än ökar din hunger

Den senare varianten är ju vad vi oftast eftersträvar med vår kost

#3 Zepp, jag har nämnt tidigare, är jag inte är en professor i näringslära. Därför är mina tankar mer övergripande och relaterade till den dagliga "verkligheten" som omger mig. Satte verklighet inom sitationstecken, eftersom den ter sig olika för alla. T ex: så har jag svårt att tro att de på Afrikas horn disskuterar blockad av fettvävnad och aktivitet av hormoner. Vill absolut inte förneka det du har skrivit…..men varför skulle inte flödet från lagren inte räcka till?

"Kroppen är ju ingen maskin utan en biologisk organism, vars främsta reaktioner är för överlevnad.. töms lagren för mycket sänks ämnesomsättningen……….."

Exakt!! Så jag, som har ett rejält lager, behöver väl inte bekymra mig..??

#4 dufva, jag känner inte av frusenhet och lack av energi, snarare tvärtom.

Blir därför så fundersam över de många pekpinnarna angående svältläge….

Har nu suttit i flera timmar och sökt efter bevis på svältläge, men kan inte hitta något. Inte en enda studie som stödjer påståendet. Däremot flera som bevisar motsatsen,(Somalia).

Då är det bara att gratulera!

Du är i superförbränningsläge och din kropp har förstått att den lugnt kan minska på dina reserver.

Du bör ändå se till att åtminstone äta lite varje dag så du håller igång systemet inte får några brister och givetvis fortsätta vara uppmärksam på dom tecken vi diskuterat ovan

#8 dufva, tackar…tackar, så känner jag just nu. Har idag gått en vandring på ca 12 km, med endast min lilla kotlett som energi,

Enligt mitt bondförstånd, så är det kroppen som säger ifrån, och så att säga, vill ta från det läckra superlagret jag har samlat genom åren... Men så läser jag om detta, att det tär på muskler  och organ……blir lite paranoid…..

Har man en hel del som kroppen behöver göra sig av med hamnar man inte sällan med lchf i en period där hungern nästan försvinner.

Det håller sällan i sig hur länge som helst utan aptiten kommer igång igen spontant när kroppen känner att viktminskningen gått väl snabbt en period.

Att förlora i vikt alltför snabbt är förstås inte heller så bra i längden

Kroppen ska hinna kompensera för sin nya konstitution vad gäller vattenhalt mineraler och inte minst skinn som kanske inte hinner dra ihop sig.

Märker man såna tendenser får man försöka gasa och bromsa lite samtidigt genom att lägga till lite sånt som stimulerar upp aptiten igen typ grönsaker frukt eller mejerier.

Tills vidare är det bara att njuta av att din kropp nu (kanske för första gången) märker av att du har onödiga lager och spontant tar dig ner mot den vikt du är ämnad att ha

Du lär som sagt känna av om du hamnar i svältläget!

Oandrasidan, fettlager bidrar bara med energi och man behöver även andra näringsämnen.

#10 dufva, har inte gått ner särskilt mycket i vikt…..kanske några cm i midjan?

Men viktnedgången är av underordinärt intresse just nu, utan det som bekymrar mig är det påstådda svältläget p.g.a. kaloriunderskott.

#Zepp, vilka andra näringsämnen bör jag ge akt på??

Jag har alltid sagt att det som kroppen behöver, det känner man sug efter. Men just nu känner jag intet sug över huvud taget……inte ens choklad, hehe

Har helt appråpå hamnat på en sida om björnar och deras näringsbehov.

De samlar allt i sitt fettlager inför idet……vitaminer, mineraler, vätska, m.m som ska vara i flera månader……så varför rekommenderas människan att äta var 3:e timme????? Helt absurdt!

Om vi var ämnade att äta var 3:e timma hade vi varit utdöda för länge sen

San-folket i Sydafrika som ännu lever ursprungligt tillämpar fortfarande uråldriga jakttekniker som uttröttningsjakt

Dom följer efter en gräsätare tills den ger upp vilket kan medföra en jakt på uppemot ett dygn ibland.

Dom dricker bara vatten under hela jakten men har ändå kraft nog att få vilket betande djur som helst att duka under.

Dom är fettdrivna till 100% under jaktturerna

Att äta var 3:e timma är ett dietistpåfund för att som "normalkostare" med excesser av kolisar inte totalkrascha under nån av de otaliga dipparna i blodsocker som den kosten medför.

Främst är det aminosyror man bör tänka på samt vitaminer och mineraler.

Vi har ju ett föråd av vitaminer i levern som vi klarar oss rätt länge på.

Men om din aptit uteblir länge bör du ta någon vitamineral-tablett och omega3.

Man bör äta varje dag eller åtminstone varanan, sen så är det kanske tillomed fråga om huruvida man borde svälta någon dag, frågan är om det kanske är posistiv`?

#16 dufva, visst är det fascinerande med San-folkets tillvaro. Jag för min del skulle kunne ge bort en årslön (om jag hade råd) för att få följa med en Aborigin på en Walkabout. Själva vandringen kostar inte mycket, eftersom allt hämtas från naturen. Risken finns att menyn för dygnet är…..inget eller möjligtvis en näve bär eller några insekter….OM man följer de ursprungliga "andestigarna" och inte faller för snabbmatställerna utmed vägen vill säga. De har inte så stort fettlager att tala om, ändå klarar de sig med ytterst lite mat i perioder. Men när de väl sätter sig till bords, då äter de för fem :).

#17 Zepp, jag har inhandlat multivitaminer, som jag tar dubbel dos av…utifallatt…..

Men fortfarande, så är jag tveksam till att det finns ett svältläge när man har fettreserver att ta av. För vem har hört talas om en tjockis, som har dött av svält???……inte så många…….. Lite humor, men ändå en seriös fråga.

#11 Zepp, hur känner man av svältläget?? Kanske utmattning och allmän oro och nedstämdhet?? Vet inte riktigt, utan gissar….

Jag är fortfarande i "krisskross" vad gäller mat, mår nästan illa när jag tänker på biff och smörstekta kantareller….min favvo men känner inte av några negativa känslor, såsom sug eller darrningar av för lite mat..

Skulle tro att det märks som du säger.

I början kunde jag glömma att äta då blodsockret inte längre rasade ner till fotknölarna, det märktes främst genom ett svagt illamående och någon diffus huvudvärk.

Och det kan vara som så att du befinner dig i ett sådant tillstånd, jag kan iallafall inte avgöra det.. det var egentligen bara det jag ville uppmärksamma dig på!

Sådant är lätt att testa, dra i dig lite mer kolisar och se om aptiten ökar?

#20 Zepp, men är det tillståndet farligt för mig??

Idag har jag varit ute i skogen med Mulle, och det enda jag mäktade med var några dl björnbär + vatten att dricka. Vi tände en eld och grillade, men jag kände absolut inte för mer mat. Och återigen fick jag höra bannor från andra

Som sagt så vill jag verkligen inte utsätta mig för muskelförtvining m.m.

Jomen där kommer framförallt proteinintaget in, man brukar sätta det till MINST 1 gram per kilo och dag i snitt!

Jag tror framförallt att du är inne i en period där både kroppen och psyket håller på att ställa om sig.. hitta nya mekanismer för en fungerande vardag.

Jag har också hamnat i samma "anti-mat-läge" ett antal gånger när jag har försökt köra riktigt strikt (total fakir). Efter några dagar på fakirmat tappar jag fullständigt matlusten, och klarar knappt av att peta i mig något allt. Om jag då inte tvingar i mig mat, alternativt lägger till lite kolhydrater (t.ex. broccoli med smör på etc vilket av någon anledning ökar aptiten) brukar jag efter ytterligare några dagar komma i ett tillstånd av fullständig utmattning - dvs har noll energi osv. Inte så konstigt efter några dagars svält alltså.

Så jag tror inte alls att kroppen alltid styr på "klokaste" sätt av sig själv. Särskilt om man har en historia av ätstörningar osv. Man måste hålla lite koll på att kroppen verkligen får det den behöver!

Obs - jag har minst 20 kg övervikt, så det handlar INTE om att det inte finns något "lager" att ta av…

MegN, jag har inte känt av någon utmattning eller trötthet. Jag har ätit ganska strikt fram tills bären och frukten började mogna, då har jag ätit lite av varje och fått upp kolhydratnivån rätt så mycket. Kanske 40-50 gr/dag.

Är själv så förundrad över det här……att jag gick och köpte ett gravtest, bara för att utesluta den eventualiteten. Det visade negativt, vilket jag var rätt säker på. Jag har tidigare schemalagt måltiderna, och även mängdbegränsat maten (det bannade måltidsmåttet kanske vore nåt då, hehe) bara för att komma tillrätta med mitt överätande. Så det här är helt olikt mig.

Aptiten kan öka av att man äter mer, även om det tar emot i början.

Jag vill varna lite.. det är inte säkert att du äter tillräckligt för att det ska funka egentlien, i längden.

Jag har haft såna 'lägen' då och då, att jag ätit mindre och mindre.. eftersom jag inte blir hungrig lika tydligt på LCHF. Det brukar sluta med att jag börjar må pyton på riktigt. Innan jag börjar må pyton har jag oftast ätit för lite rätt länge.

Så jag bestämde mig för att bryta det - och medvetet äta mer även om hungern/aptiten inte riktigt fanns. Och efter ett kort tag - några dagar - blev aptiten betydligt bättre och håller i sig.

Det behöver inte vara så för dig.. men tänkte ändå nämna det..

Jag tror inte du behöver oroa dig om det bara är några dagar som du inte känt nån aptit. Som du själv säger så har du reserver att ta av och du äter extra vitaminer.

#27 kaisakavat, jag håller med om att det inte håller i längden. INGEN skulle klara sig nån längre tid på det jag har ätit den senaste veckan. Du säger att: "jag börjar må pyton på riktigt. Innan jag börjar må pyton har jag oftast ätit för lite rätt länge." Vad menar du med pyton?? Vet att det betyder illa, men kan du specificiera det?? typ; huvudvärk, matthet, ont i magen eller vad?? Själv har jag känt av huvudvärk ibland, inget annat. Och hur lång tid är rätt länge??

För mig har det här pågått i någon vecka, och jag känner inget negativt. Jag mår inte dåligt och har inte ont någonstans (tänkte på magkatarr). Jag VET att det här kommer gå över, eftersom jag älskar god mat. Men frågan är när och vad händer med min kropp under tiden???

Börjar jag förlora muskler?? Lider mina organ??

#28 Beate, jag tror att det mesta för överlevnad är lagrat i fettet. Men man blir nojig av att läsa att man ska äta si och så ofta, med si och så många närings% hit och dit….

#29 Ursäkta om jag var otydlig. Jag drar en utförlig version.. så får du avgöra om det är relevant för dig eller inte. 

Tidvis.. innan läget blev 'pyton', kunde jag känna mig aningen matt.. eller lätt illamående korta stunder. Diffust, inte så jag direkt reagerade på det, och det gick alltid över.. Och jag har varit utmattningssjuk under lång tid, och tänkte att det nog handlade om min vanliga svaghet.

Vad jag minns hade jag inte ont i huvudet.. inte i samband med det andra i a f.

Men efter en tid.. troligen hade jag underätit i månader.. så började jag få matthetsanfall som inte var av denna världen. 'Pyton', alltså.. i det här fallet betydde det VÄLDIGT illamående, ont i magen, yr, matt (omöjligt att stå på benen), tom korta svimningsanfall.. Ja usch, alltihopet, det var inte kul.

Men inte ont i huvudet just.. tror jag.  Men det utesluter ju inte att du får den sortens känningar, medan jag fick andra..

Det tog länge innan jag fattade att jag åt för lite totalt sett. Trodde mer det var dagsläget.. sjukdomen plus att jag ätit för lite mat 'just idag'. För det gick över när jag åt. Inte kul att äta när man mår pyton för övrigt..

Men jag fattade misstanken efter x antal 'anfall' och började registrera i minmat.net. Och insåg att jag låg på 1000-1300 kcal - och troligen hade gjort det lääänge.

Sen jag medvetet ökade matmängden till 1600-1800 typ.. så har jag inte fått nåt sånt anfall igen. Och det är mer än 1,5 år sen.

Som de andra skriver så kan man säkert ligga lågt ett kort tag utan att det gör skada. Men håll koll ifall du börjar känna dig 'svag'. 

#30 kaisakavat, tack för utförligheten…det är mycket relevant för mig, eftersom jag då kan relatera till dina erfarenheter.

Du skriver att du hade underätit i månader(!!!), och då kände av yrsel, matthet och svimningsanfall. Åh, vad hemskt det måste ha varit. Men vad var det som gjorde att du åt för lite??? Stress, känslor, tidsbrist?????

Jag ska absolut hålla koll på hur jag känner mig. Tror nog att det funkar, eftersom jag är en människa som gillar att må bra och följa "minsta-motståndets-mot-välbefinnandet-lag". Dvs, om jag har ont någonstans så söker jag bot. Det kan uttrycka sig i en 3-dagars-vandring i fjällen eller en spa-weekend, likväl som en film-marathon med kallskuret och vin. Eller en frusen och darrig fiskemorgon(kl. 5.00) med bästa vännen. Skulle jag må skit, så skulle jag göra allt för att inte göra det, så att säga. Därav mina +30 kg, skulle jag tro….

#31 Varför jag underåt.. Men kan nog säga att jag hamnade i en ond cirkel.

Mina hungerkänslor har ju inte funkat riktigt som de ska.. och jag kände mig liksom nöjd på LCHF-maten. Och när jag äter för lite så får jag sämre matlust.. det har jag märkt tydligt. Den sämre matlusten gjorde att jag inte fattade att jag behövde äta mer. Och så vidare.. Gissar att det tenderade att bli mindre och mindre..

Testade att 'äta ikapp', medvetet hålla uppe matmängden, så jag slapp gå i däck fler gånger. Det funkade. Och på köpet kom bättre matlust.

Alltså tänker jag att man kan testa att 'äta igång' sin aptit medvetet.. kanske funkar det för fler än jag.. 

#32 kaisakavat, under tider som du inte kände någon matlust…..var du överviktig då, dvs: hade du ett fettlager som kroppen kunde ta av?? Eller gällde antipatin sorten av mat?? Skulle du kunna tänka dig en glass men inte en karréskiva med vitlökssmör???

Var inte särskilt överviktig, kanske 5-10 kg om man går efter 'drömläge', men var ganska nöjd faktiskt. De flesta dagarna.. Jag gick INTE ner i vikt under perioden då jag åt för lite, viktnedgången fick jag innan.

Jag hade inte motvilja mot maten, inte förrns jag hamnade i de där 'anfallen' och mådde riktigt illa. Maten var bra fram till dess. Har/hade inga som helst problem med att avstå kh heller.. så tanken på att käka glass fanns inte. Tur för mig! 

Men mest bara brist på hunger.. som gjorde att jag åt mindre.

*

Däremot hade jag en anti-period alldeles i början av LCHF. Under omställningen. Det varade i nån vecka, och det var jobbigt.. fick tvinga i mig maten då men jag var envis som synden och kom förbi det.

Är just i ett sånt anti-läge. Vem skulle kunna tro att jag sa nej till en vitlöksspäckad, grillad öring???? Men det hände idag ….blir nästan rädd för mig själv, huuuuuga…

Jag har ätit lchf ganska länge, men aldrig känt avog mot maten. I själva fall, så åt vi snarlikt lchf under hela min uppväxt. Jag själv tog till mig WW propagandan under 80-talet, vet inte varför. Var varken överviktig eller mådde dåligt……skulle väl va hipp antar jag. Kompisen åt knäckemacka med Aromat på till frukost, middag och kvällsmat…WOOOOW!!!! Mycket coolare än mina ägg'nbacon………som till råga på allt satte lukt i mina lockar!!!8

Men, tillbaks till min aktuella fråga…….skadar det här min kropp???

Jag kan lungt dansa mig genom det här förunderliga fenomenet, men jag vill inte att det skadar min kropp!!

Får du i en längre period inte i dig tillräckligt med protein och vitaminer/mineraler och de essensiella fettsyrorna (omega 3 och 6, men det är inte så stor mängd du behöver) - Ja då skadar det din kropp.

De som svälter på Afrikas horn skadas definitivt, du har väl t ex sett bilder på svältande barn tidigare med uppsvällda magar? Händer vid proteinbrist.

Nu är inte minimibehovet av protein så där jättehögt (för att undvika att det blir skadligt "på riktigt", för optimalt behöver du mer).

Lägg sedan till att kroppen kan inte till 100% driva på ketoner, den behöver en viss mängd glukos också, vilket den gör från protein eller kolhydrater. Så ponera att man inte äter alls och har tömda glykogenlager så måste den börja knapra på musklerna (för aminosyror och glukos) oavsett hur mycket fettvävnad som finns. Så visst kan man svälta ihjäl även om an är fet om man inte äter alls.

Nu är ju det ett extremt ytterläge, men kroppen behöver definitivt mat oavsett hur fet man än är. Som nämnt ska det även finnas en viss begränsning hur mycket som kan tas ur fettvävnaden per tidsenhet, men då svarar kroppen med att istället sänka förbränningen om du når den gränsen snarare. Sänkt förbränning gör sucessivt att man känner sig trött och svag osv.

I korthet:

Äta ingenting alls? Ja då dör du relativt snart.

Äta mycket lite under lång tid (svältdrabbade människor, anorektiker etc.) så överlever du ganska så länge, men det är knappast inte normalt för din hälsa.

Några skippade måltider här och där eller några dagar utan att äta om man äter ordentligt resten av tiden? Troligen ingen fara alls så länge man mår bra.

Det kan dock absolut försämra en viktminskning om man äter för lite, kroppen är inte dum, märker den att den får för lite så drar den ner på förbränningen (nej, det är inget som händer om man inte äter mellanmål eller sådant fånigt som ibland hävdas "i media", men överlag för lite under längre tid får garanterat kroppen att undvika att bränna mer än nödvändigt).

Har man inte så mycket aptit så får man se mer noga till vad man faktiskt stoppar i sig så att det man äter är t ex proteinrikt och innehåller mycket näring och satsa framförallt på det som är essensiellt för kroppen.

Oroar man sig över sin muskelmassa så är det bästa sättet att undivka att den minskar att äta ordentligt och rejält med protein och gärna använda musklerna också (styrketräning etc. inte konditionsträning).

Jag känner igen mej. Är inne i en period då jag nästan aldrig är hungrig. Äter en ordentlig frukost, men sen får jag bara i mej pyttelite mat. Kanske 1/3 kotlett + lite broccoli. Har nu haft huvudvärk i över 1 vecka men har trott att det beror på att det åskat i flera dagar. (får alltid ont i huvudet vid åska)Antagligen  beror det på för lite mat. Men man kan ju inte tvinga i sej maten. Får i mej tillräckligt med fett men antagligen för lite protein. Har ca 5 kg övervikt. Levt med LCHF i drygt 2,5 år. Alltså inga omställningsproblem nu längre.

Forskade endel i hela svältlägesgrejen för några månder sedan och hittade en text i två delar som handlar om svältläge och ämnesomsättning.
Länk: Del 1, Del 2.

Väldigt intressant enligt min åsikt, värt att läsa! Tror vi kan vara överens om att man faktiskt går ner i vikt av att äta mindre än vad kroppen gör av med. Annars skulle inte anorektiker bli så smala. Frågan är bara hur mycket stryk kroppen tar på vägen, och hur mycket man kan dra ner på energiintaget utan att det blir en påfrestning för kroppen. Går man inte ner i vikt av att äta under 800 kcal om dagen så borde man ha någon sjukdom som påverkar ämnesomsättningen eller annan störning.

Sammanfattning av Del 2:
"Det klassiska uttrycket att ens kropp hamnar i svältläge om man äter för lite kalorier har egentligen ingen större grund i verkligheten. Äter man mindre kalorier än kroppen behöver så kommer man att gå ner i vikt. Att ens viktnedgång går i vågor är naturligt och vätskenivåer i kroppen kan göra att man står still i upp emot 2 veckor (6). Så om man är säker på sitt kaloriintag och man tycker att viktnedgången går långsamt så ge det tid. Om det fortfarande inte händer något och man äter mer än 1000-1500 kcal/dag (beroende på kön och vikt) så kan man sänka kaloriintaget ytterligare. Om man redan äter mindre än 1000-1500 kcal/dag så bör man försöka hitta felkällor i ens uträkningar och sen köra vidare. Slutligen bör man kontakta vården då det finns sjukdomar (och medicin) som kan leda till att man får en ordentligt sänkt ämnesomsättning."

#36 Fiana, jag håller med dig om att ett näringsunderskott på längre sikt leder till skador på kroppen. Då gäller det väl om jag lider av undervikt?? Jag tror inte att vi kan jämföra svälten i Somalia, med det hippa "svältläget" som det talas om i dietkretsar. Ju mer jag har läst om det, desto mer tror jag att det är rent humbug. Ditt påstående att:

"Så visst kan man svälta ihjäl även om an är fet om man inte äter alls."……………har jag inte hittat ett enda bevis på, så var snäll och upplys mig.

#37 CasaRamon, vet inte vad huvudvärken kan bero på…kanske abstinens på mat?? Det går inte att tvinga i sig mat, men jag har försökt att äta mycket protein och vitaminrika grönsaker. Fettet finns ju redan, så då känner jag att det inte är det essentiella.

#38 MissCTRL, jag har inte kollat vikten än. Men är säker på att den har minskat. Ska kolla det på gymet i veckan. Hoppas då att det är fettet som har dunstat och inte musklerna.

#39 Kan nog vara svårt att hitta "bevis" på det som sådant, det hör liksom till grundläggande näringslära och fysiologi. Kroppen behöver helt enkelt många andra saker än ren energi (vilket är vad du har i fettlagren).  Så nej det gäller inte alls bara om man är underviktig. Äter du inte alls under tillräckligt länge så dör du och det långt innan fettlagren tar slut om du inte är redigt mager från början. Det är helt separat från något "svältläge" (vilket syftar mer på att kroppen helt enkelt drar ner på förbränningen för att skydda sig, när det händer kan man naturligtvis titta på osv men det är inte samma sak).

Så det du letar efter "bevis" kan du hitta i vilken rejäl grundläggande bok om hur kroppen fungerar som helst. (nu var det många år sedan jag kikade i mina, men det bör räcka med gymnasienivå på böckerna, eller rent av biologiböckerna från högstadiet)

Total energi kan kroppen klara sig med ganska låga mängder in från föda (genom att dra ner förbränningen och ta extra från fettlageren, det är de de är till för), Andra saker (som jag redan nämnt, du får läsa lite närmare i de delar jag förklarar den slutsatsen du plockade upp separat). Är du överviktig så kommer nog aminosyrelagren (dvs musklerna) ta slut långt innan fettvävnaden.

#40 Fiana, jag skulle hemskt gärna vilja ha bevis på att man kan dö av svält om man är överviktig. Du hänvisar till biologiböckerna från högstadie- och gymnasienivå. Nu var det längesen jag gick på gymnasiet (86-88), och då ansåg man att transfetter inte gick att förbränna och att kolhydrater var den optimala energikällan(!).

Har märkt att det är viss mat som gör mig kvalmig. T ex: färsbiffarna smakar unket o gurkan smakar "källare". Men fisk och kyckling går ner. Fläskkött smakar faddt och nötköttet "för mycket".

Idag har jag ätit smörstekt svamp och skivor av karré till. Det gick bra om inte köttskivorna var för tjocka, då kom antipatin. Verkar som om det är köttet som är boven, fastän jag är en köttälskare i grunden.

Skrev tidigare om att jag skulle kolla vikten på gymet. Det gjorde jag, men kom på att jag inte hade siffror att jämföra med. Men jag är säker på att jag har gått ner i vikt, med tanke på kläderna. Byxorna sitter lite lösare…..

Grejen är att du behöver mer än energi. man behöver essentiell näring och även vilkorligt essentiell näring i vissa fall.. förutom energi.

http://en.wikipedia.org/wiki/Essential_nutrient

#43 Zepp, vilken essentiell, eller villkorligt essentiell näring menar du?? De fettsyrorna finns väl i vårt lager??

Essentiella aminosyror, Omega-3 och Omega-6 måste vi få via kosten, vitaminer och mineraler samt spårämnen!

Allt detta finns i lagrat i kroppen, (förutom energi som finns i överflöd), de behöver däremot fyllas på med jämna mellanrum, främst då vattenlösliga vitaminer.

Har du lagrat någon essentiell fettsyra i någon större utsträckning, så är det främst Omega-6.. såvida du har levt som eskimå.

Alla essentiella ämnen måste vi få via födan då kroppen inte kan syntetisera dessa själv, frän annat.. det är själva definitionen av essentiellt.

Kroppen lagrar främst fett som Palmitinsyra, det är lagringsbeständigt, kan lagras i kroppen i flera månader sen härsknar det.

Fleromättade fettsyror varar några dagar innan de härsknar och de ligger inte i depåer utan är en del av dina cellmembran, hjärnan, nervernas myel och används som Eikosanoider för att styra mekanismer på cellnivå, de förbrukas.

Likaså med aminosyror de bryts ner hela tiden i Protelysen och byggs upp igen i proteinsyntesen och det sker hela tiden förluster som behöver tillföras.

Vttaminer som främst lagras i levern förbrukas, men vissa kan återvinnas, tex B12 men det är individuellt, det kan vara från tre månader till tre år.

Mineraler förbrukas oxå hela tiden och du kissar ut en hel del.. återupptaget är inte 100%.

Däremot är det inte farligt att gå hungrig ett tag.. det är förmodligen en naturlig företeelse i naturen.

#45 Zepp, tack för uppgifter om  Eikosanoider och Protelysenesen…..nu har jag att läsa i flera månader

Jag, en ekonom, ser allt i de normerna. Dvs; man tillför ett visst flöde, som förbrukas och ger ett plus (näringsöverskott), i form av t ex: klirr i kassan, extra personal på jobbet, eller en fotbollsmatch med barnen, eller en vandring i fjällen. Men om tillflödet inte förbrukas..då lagras det. För framtida behov, med kostnad för tillahandahållaren(i form av lager) och dess belastning. Vad är då dessa lager för??? Är de till för att det är angenämt att bära på ett lass av 20 smörpaket??? Nej, enligt mig, de är till för att utnyttjas i lack av näring.

Det är ju synd att du vägrar helt att ta till dig när folk förklarar när du uppenbarligen är ruggigt okunnig på ens mest grundläggande metabola funktioner. Referensen till gamla skolböcker var för att saknar till och med de grundläggande kunskaperna. Då brukar de vara lättare att läsa än böcker som går mer på djupet. Nej jag tänker inte ägna mig åt att skriva av grundläggande böcker om kroppens funktion för att du är för lat för att läsa en själv. Gå till närmaste bibliotek eller bokhandel. Trots Zepp's snälla serverade hjälp att reda dig rätt missar du fortfarade helt den stora skillnaden mellan energi och näring. Men vill du trots allt vägra läsa själv kan du ju prova? Kolla vad som händer först om du inte äter alls (som redan nämnt kan man klara sig länge på mycket lite, men det är stor skillnad om du inte äter något alls), vad som kommer först, hjärtsvikten eller total avmagring ^^ Fast jag skulle då snarare själv föredra att kika i en bok då, men det får man nog välja själv ;)

#47: Men Fiana, trådskaparen har ju hållt med dig när det gäller att näringsbrist på lång sikt är skadligt för kroppen. Men att man inte har nån aptit under några dagar/veckor kan väl inte vara en katastrof?

#48: Du har energi i "depåerna", men kanske inte all näring som behövs. Peta i dig lite extra vitaminer/mineraler så är det nog lugnt.

Jag tror att normala människor i alla tider, jägare, bönder, arbetare osv, har haft perioder när det inte har funnits tillgång till daglig mat. Att man behöver äta varje dag för att överleva är ju bevisligen inte sant, att man behöver äta varje dag för att inte gå in i svält är inte heller sant. Människan kan tvärtom överleva ganska så länge på ganska så lite, speciellt om det är rätt saker hon/han stoppar i sig.

Det betyder ju naturligtvis inte att det inte är bra att äta varje dag, men de mängder som vi i dagens samhälle uppmanas att äta tror jag många gånger är överdrivna. Om man lyssnar på sin kropp så "hör" man vad den säger.

Ät en burk tonfisk om dagen så får du i dig både tillräckligt med protein och fett för en dag. Fast du behöver säkert mer vitaminer också.

Jag uppmanar absolut inte till svält, jag bara menar att vi ofta äter mycket mer än vad vi behöver för att må bra och fungera som vi ska. :D

#48 Du missade visst också helt att det jag pratade om då var i extremfallet om man inte äter alls. Och ja då dör man ganska så snart. Det är ganska långt från att "det på lång sikt är skadligt". Och har även påpekat det inte alls är samma sak som lite dålig aptit ett tag. Men han/hon tog om och om upp igen att han/hon inte trodde på den delen att man kan dö av svält om man är överviktig och krävde "bevis" på det. Beviset på det ligger i ganska enkla grundläggande kunskaper om hur kroppen fungerar. Kroppen kan inte leva på bara fett (och då pratar vi ändå inte bara om mineraler/vitaminer) vilket är vad man har i fettlagren, vilket leder till att man absolut kan dö av svält långt innan fettlagren är slut om man är rejält överviktig. Vill man inte "tro" på det så är man väldigt välkommen att läsa på lite i en grundläggande bok om hur kroppen fungerar. Men man kan som sagt klara sig mycket länge på mycket lite mat (även om det inte är så bra), vid total svält blir läget ganska snabbt något annat.

Hade som sagt redan svarat på frågan.

Jag har ett tag funderat på om detta med "svältläge" och jojbanting inte har mer att göra med huruvida kroppen har gått eller går på Högkolhydratskost eller LC? Om kroppen drivs av snabba kolhydrater så kanske den reagerar på ett sätt, när man äter för lite kalorier och på ett helt annat sätt om den är "fettdriven"?

Tänker jag helt fel eller vad tror ni?

Utan att ha läst hela tråden………så tycker jag att det här med svältläge är en myt. Hade det funnits, så skulle det inte finnas svältkatastrofer runtom i världen. Och utan en proffessur i ämnet, så vågar jag påstå att kroppen kräver en viss mängd kalorier/dygn för att fungera, oavsett diet. Och att den förbrukar det oavsett varifrån kalorierna kommer ifrån, tillförseln eller lagret. Men vad är då svältläge??? Jo här i västvärlden är det..säg….1000kcal/dag…men i Sydamerikanska djungeln är det 500kcal/dag!!

Ofta har man läst och hört att: men jag äter JÄTTELITE!!!, och går upp i vikt ÄNDÅ Nej, säger jag då……..det är inte möjligt!!!

… jag tror inte ordet 'svalt' - starvation - ar vad som menas har utan 'undernaring' - malnutrition - Manga barn - och aldre - kan ju lida utav detta nar de ater for ensidigt eller inte far de amnen kroppen behover for att fungera ordentligt.

#53 gun92884, njaa, jag tror att det är "ät var tredje timme, annars går ämnesomsättningen i svältläge" teorin, det handlar om.

Annars har du helt rätt i att det är skilnad i undernäring och svält……

… bara manniskor som inte behover oroa sig for var nasta mal ska komma ifran kommer fram med liknande teorier … det ar obscene att prata om svalt om man har rad att sitta framfor en data och bry sig om man ater for mycket eller for litet

#55 gun92884, tack för det.

Där har vi svältläget i ett nötskal……

oooops, glömde sätta svältläget i citationstecken…..

Svältläge är inte alls en myt. Läs själva andra delen (andra artikeln) av det här inlägget: http://www.fathead-movie.com/index.php/2011/11/07/higher-insurance-for-fat-people/

Långvarigt lågt kaloriintag sänker visst ämnesomsättningen, frågan är bara HUR långvarigt det behöver vara och hur lite man behöver äta.

Jag själv märker att jag måste äta mer än 1500kcal om dagen för att min ämnesomsättning ska vara densamma men jag har problem med sköldkörteln också. Äter jag mindre än detta så blir jag frusen och mår dåligt, precis som jag gjorde innan jag fick medicin…

Wildrat, utan att vara elak, så läser jag endast slutet av ditt inläng, dvs: higher-insuranse-for-fat-people…….och känner att det är selektivt.

Såg för ett tag sen en film från BBC "The human planet", med bl a inslag från den sydamerikanska djungeln, där en vecka utan mat är "vardagsmat" för de som bodde på "golvet" av djungeln. Så en måltid bestående av 1000kcal vore en ren fest!!

# 52 Jag förstår inte lokgiken i: " Hade det (svältläge) funnits, så skulle det inte finnas svältkatastrofer runtom i världen."

Det måste väl vara om det inte funnits svältläge skulle det inte finnas svältkatastrofer!?

#61 pennylane1, min poäng är just att det inte finns en logik i den tesen!!

Säg till en person på Afrikas Horn: Nääääämen, jag äter 1000kcal/dag och är fet ändå! Det måste vara fel på min metabolism och jag har gått in i svältläget!!

Nej, vännen, säger jag då, du äter för mycket…….

Man kan alltid gå längre tillbaka i informationen, grena frågorna och aldrig få svar på nått..

Men jag håller hårt i det här med "äta bör man annars dör man".. och när man mår dåligt får man korrigera det! Antingen med läkarhjälp eller själv, det säger sig själv att utan bränsletillförsel i någon form fungerar inget i längden.. kortvarigt funkar allt!

#52 min kropp har arbetat många gånger mot din teori där angående mat.. jag kanske inte gått upp.. men jag har inte heller gått ner av att "äta nästan inget".. man känner hur kroppen arbetar på lågvarv.. jag blir kall om fötterna, får lättare huvudvärk.. tappar matlusten ännumer (om nu det är möjligt när man knappt inte äter).. mitt psyke ändrar sig (blir lite osocialare) och som ett brev på posten kommer förskylningarna eller uvi..(eller båda på en gång)..

Så NÅTT ändras i kroppen när vi tillför för lite mat, ämnesomsättningen och förbränningen arbetar knappt alls. Varför? vet ej.. det bara märks på kroppen.

Nu inte sagt var gränsen där ligger i tex kcal.. för det har jag heller ingen aning om hehe.

Ha en trevlig kväll allihoppa och till TRÅDSKAPAREN.. som ekonom borde du ju veta att alla är inte födde ekonomer.. precis som alla inte är födda läkare.. och för att få allt att funka behöver man lära sig lyssna på de som kan annat än en själv.. och sedan blanda det med sitt eget bonnförnuft.. men ekonomi och människokropp är inte samma sak oavsett hur du vrider o vänder på det :)

Tror inte din kropp kommer ta illa vid sig om du äter lite iaf och dricker mycket vatten. Men i längden om du inte fyller på med sådant som kroppen inte kan lagra.. och sådant som behövs för att hjälpa den bygga upp (som proteiner),, så kommer du må dåligt.

Men jag är helt övertygad om att din matlust kommit tillbaka då! Är det nått jag vet så är det att det inte är helt ovanligt inom LCHF att tappa aptiten en period.. vet inte riktigt varför men det verkar vara så (olika för alla, olika länge och olika långt in i kosten):

Ha en trevlig kväll allihoppa :)
MVH Sandra

då menar du och jag olika saker med svältläge.

#64 Pennylane1, vad menar du??

För mig är ett svältläge; en underskott av näring gentemot det metabola behovet…..inte ett grovt tillskansat värde av vad jag behöver äta för att må bra.

men ser du inte då själv motsättningen i meningen du skrev?!

#67 Pennylane1, nej…gör faktiskt inte det *skäms*

vad menar du??

flytta inte från ena ledet till det andra: Hade svältläget inte funnits hade det funnits svältkatastrofer.  Nej det hade det inte ….

Om man har skor är man inte barfota.

Om man inte har skor är man barfota.

Det blir samma mening om man flyttar inte från ett led till ett annat.

Du kanske ser orimligheten nu?

Ärligt talat, så fattar jag inte dina inlägg……

Kopierar från mitt tidigare inlägg: hade det sk. svältläget funnits så hade inte svälten på t ex Afrikas Horn existerat. Då hade alla varit feta, eftersom de åt för lite!!!!

Färstår du orimligheten?

nej det gör jag inte… men vi lägger ner… tror inte vi kan förstå varann

Okejdå

Men hade gärna hört din ståndpunkt´……..

Symbolik hit o dit…..men till syvende o sist, så är det den grundläggande biofysiken som gäller,,,,,,,,,,,,,,,,

Det är möjligt att äta för lite utan att tappa vikt, under en tid. Sen börjar man må dåligt. Och naturligtvis börjar man magra och troligen bli sjuk, på sikt.

Som Wildrat är inne på här ovan - det beror på HUR LITE och HUR LÄNGE!

Jag definierar 'svältläge' som ett läge där man får i sig mindre (kroppen har tillgång till mindre) näring/energi än den behöver. Har själv provat på det sorts svältläge som pågår under ganska 'kort tid', att jag har ätit för lite under kanske några månader eller lite större del av ett år. Inte jättelite, men för lite.

Vad menar jag med/Hur märker jag att det är 'för lite'?

Nej, jag tappar inte vikt, det är inte därför jag kallar det svält. Det är inte därför det är 'för lite'. Utan för att jag blir svag, mår dåligt, tappar aptiten (!), äter ännu mindre, e t c, tills jag kollapsar i utmattning. Mina hunger- och mättnadssignaler är kejk. Så jag hamnar i det där ibland. Inbillar mig därför - utan att tänka närmare på saken - att jag äter mer än jag gör..

Efter en sån sorts 'svälttid' när jag kört ner mig själv, så tar det tid att äta ikapp så jag känner mig stark igen. Men eftersom jag äter LCHF så kan jag äta ikapp, d v s äta mycket, utan att gå upp i vikt.

Min vikt är alltså konstant, vare sig jag äter för lite för att må bra, eller jag äter mycket. Så sambanden mellan intag och resultat på vågen är inte alldeles tydliga. På kort sikt..

Tjohej!

Oavsett vad vi kallar det.. svält är inte bra. Varken korttidssvält eller långtidssvält. Långtidssvält, 'riktig' svält, får nog sägas ge avmagring oavsett, medan ständigt aningen för snålt intag - svält typ 2 - för vissa av oss 'bara' ger 'slitage' med olika grad av dåligt mående/äventyrad hälsa som följd, inte viktnedgång.

Tja, det blev ett jäddra orerande. Hoppas det går att begripa vad jag menar..

Hehe.. Jag tror mig förstå hur AntoniautanX menar.

Såhär:

Om svältläge (i definitionen "svält slår av förbränningen så man inte går ner i vikt") hade funnits, så hade svältkatastrofer INTE funnits. För då hade folk utan mat i svinfattiga länder inte tappat sin vikt, utan kroppen hade sett till attt spara det den hade.

Har jag rätt, menade du så?

Jag förstår hur du tänker, men tror det är alltför förenklat. Mer hör till saken, man kan inte stanna där. Så.. mitt svar på det har du i #74 

men jag trodde vi talade om reellt svältläge inte om någon sorts definition av detsamma.

#58

Jag ar saker pa att det finns nagon har pa KiF som kan tillrackligt om methodology for att ha na't att saga om denna 'study' dar de borjade med 50 personer - dar 16 hoppade av eller inte gick ner den onskade viktprocenten for studyn - och den pagick i 10 veckor.

De erkanner ocksa att de egentligen inte vet/har lang vag att ga for att veta vad som hander och sker i manniskorkroppen och med metabolism.

Alltså, jag menar inte någon definition, symbolism eller symbolisk sekvens av detta, utan en helt reell syn av svält.

Enligt mig så glorifieras begreppet "svält" av de som gärna överäter…..

Ät var tredje timme annars hamnar du i svältläge! Någon som hört talas om det?? Och då uttalas det av knappast av en 30-kilos Kenyan med en kropphydda av en 30-åring.

Blev fel svenska där, men hoppas ni förstår ändå.

#52 Fast meningen med att gå ner i vikt är väl INTE att vi ska få näringsbrist och sluta äta?

Tycker du att det är en bra idé att vi svälter och äter 500 kcal om dagen?

Och vi är väl också överens om att, oavsetttt om vi kallar det svält eller inte, så kan ju kroppen ändra grundförbrukningen. Om jag plötsligt skulle äta 1000 kcal mindre per dag än vad jag tidigare hållit mig viktstabil på, så går jag inte ner ett kg i veckan, utan mindre. Personer som verkligen svälter under lång tid går ju heller inte ner så snabbt som de "borde" om man utgår från grundförbränning och näringstillförsel. Det är klart att om man svältter under längre tid, så går man ner i vikt, men det är ju musklerna som försvinner i första hand (finns det inte mat, så är det ju en fördel attt minska energiförbrukningen, och musklerna förbrukar). Inklusive hjärtmuskeln, har jag för mig.

#59 Det var inlägget du skulle läsa, inte rubriken… Är du en sån som alltid bara läser rubriker och sen bildar dig en egen uppfattning om texten? Måste vara jobbigt…

Är det bättre så här då: http://www.nytimes.com/2011/10/27/health/biological-changes-thwart-weight-loss-efforts-study-finds.html?_r=3&partner=rss&emc=rss? Eller är det också fel rubrik för att du ska vilja läsa?

Kanske näring (mineraler, spårämnen, vitaminer) spelar roll när det gäller svältlägen, viktminskning och hur man känner sig när man äter lite?

Om man är överviktig och äter minimalt, men dricker vatten från rena källor där mineralhalten är optimal och äter fullt näringsrik mat - då kanske man inte hamnar i svält trots väldigt få kalorier? I alla fall kanske det inte sker på långa vägar lika fort? Och man kanske kan fasta i långa perioder utan negativ påverkan?

Äter vi den mat och dricker det vatten vi mestadels har tillgång till här så kanske vi automatiskt hamnar i "svältläge" pga näringsbrist när vi bara äte lite för lite? Våra förråd av mineraler osv kanske aldrig är fyllda utan ständigt ligger på gränsen? Eller långt under för den delen …

Tänker lite på de studier som finns angående kalorirestriktion och åldrande och även på vissa folk (t ex de från Okinawa) som alltid äter färre kalorier än vi gör - och på hur de sägs leva längre. Och de var friska och mådde bra, dessutom.

I studierna har man funnit att det verkar handla om ett visst enzym för att kalorirestriktionen ska vara till nytta. Men man säger också att näringen inte får minskas i det man äter.

Nedan ett klipp från en sida om mineraler. Står mycket intressant där, bl a följande om viktminskning:

Fosfor har fler funktioner att fylla i kroppen än något annat mineral. Brist på fosfor leder till att vi överäter. Faktum är att om vi haft för lite fosfor i kroppen så skulle vi behöva äta i princip oavbrutet – bara för att upprätthålla den nödvändigaste metabolismen. Kanske detta är en av grundorsakerna till all övervikt i världen idag? Jag har studerat överviktiga personer världen runt i femton års tid. Jag tror att de flesta är överviktiga beroende på brist på mineraler i allmänhet och fosfor i synnerhet. De äter kontinuerligt mer och mer i ett försök att stilla den hunger som orsakas av brist på fosfor och andra mineraler. Intaget av för mycket mat gör dem överviktiga, vilket i sin tur kräver än mer mineraler för att de överhuvudtaget ska fungera – vilket leder till en ännu större hunger och ett ännu större matintag. Detta kan sedan fortgå i all oändlighet.

Jag har själv bevittnat hur tusentals människor på naturlig väg tappat vikt after att man börjat konsumera ett fullt spektra av 70 eller fler mineraler på daglig basis. Människor äter inte lika mycket när de intar ordentligt med mineraler och matsmältningen fungerar mycket bättre.

Om man tänker på hur många människor äter idag, med näringsfattig färdig-mat och mycket bröd, bantning varvat med hetsätning av skräp så förstår man att vissa måste ha rejäla brister i bagaget. Om vi dessutom är utsatta för stress i olika former, inklusive intag av onyttiga livsmedel, vilket också ökar behovet av mineraler, blir det ännu värre. Även om vi äter bra kost nu så verkar maten och tillskotten inte innehålla de mängder med mineraler - eller i rätt form - som de borde göra, så det kanske tar ett bra tag innan man kommer ikapp?

Kanske åratal av jojo-bantning och "kroppens känsla av otrygghet" inte är förklaringen till att vissa inte går ner i vikt med LCHF? (En förklaring som jag alltid haft svårt att tro på för övrigt.) Eller att det för vissa tar några år inna "kroppen blir trygg" och vikten börjar dala? Kanske nyckeln är att det tar såpass lång tid att fylla kroppens behov av mineraler och spårämnen? Och först då fungerar metabolismen?

Står även lite om diabetes och mineraler i texten. En intressant sida med mycket info taget från en bok. Kan ej gå i god för sanningshalten förstås (bäst att säga) men känns ändå som något som kan intressera fler än mig.

Ursäkta texten - blev konstig efter citatet och blev svårt att rätta till.

#82 Wildrat, ja tyvärr är jag nog sådan

Skummar oftast över en text, istället för att ta mig tid till ordentlig läsning.

När jag får en längre stund över, så ska jag läsa BÅDA länkarna.

#84 Eller så skippar du länkarna och läser Toms väldigt bra kommentarer… Då sparar du lite tid. Men det var den nedre delen av hans inlägg som var aktuellt här, inte den övre delen som handlar om försäkringen.

Min åsikt är att benämningen "svältläge" är ett I-landsproblem, som det inte finns en tillstymmelse av en närhet med den verkliga svälten att göra!

Svält är så fruktansvärt, så det finns nog inte på kartan för en gemene man. Att då kalla 1000 kcal/dag för svältläge är ett rent hån gentemot dem som kämpar…

Så jag tror INTE att kroppen går in i nån slags slowmotion-läge bara för att man tillför en lågdos av kalorier, även en anorektik kropp spenderar ett viss tal kalorier/dag för att fungera(samma som du). Med enstaka undantagsfall.

Att äta som en person i svält, och samtidigt ha ett lager av fett, leder givetvis till viktnedgång och bättre hälsa.

En liten undran……varför är alla så rädda för hunger??? Det skyr man som paria här, men det är egentligen ett helt naturligt läge….

Att känna hunger är helt naturligt, likställt med mättnad, lust, glädje, sorg eller andra känslor…….så varför denna aversion mot hunger?

#87 Ja, självklart har du rätt i att det är skillnad på att vara hungrig en stund - och att svälta över tid/svälta ihjäl.

Men jag tror du kanske feltolkar.. Tror inte nån menar att likställa en stunds hunger med världssvälten. Och att vilja undvika hunger kan faktiskt ha sina randiga och rutiga skäl. Också dem helt naturliga!

Några tankar:

Vissa här på forumet vill passa sig för hunger t ex för det kan leda till ökat/okontrollerbart sug. Trigga ätstörningar av olika slag. Alltså kan undvikande av hunger vara väldigt rationellt.

Många har kaloribantat tidigare - i åratal/hela halva livet - gått hungriga, haft allmänt stora obehag av det. Inte konstigt ifall man ogillar det. Liksom logiskt.

Jag passar mig för hunger av andra skäl. Jag har dåligt fungerande hunger- och mättnadskänsloreglering (jösses vilket ord). När jag väl blir hungrig så har jag ätit alldeles för lite ett längre tag. Och det tar tid - och mycket mat - innan jag hämtat mig. Alltså skäl även här att undvika hunger.

Sen.. strävan efter 'LCHF-o-hunger' betyder inte ständigt ätande eller ständigt mätt. På LCHF uppstår en sorts 'nöjdhet', man har nog bränsle i systemet trots att man INTE äter hela tiden. Ett må-bra-läge - värt att eftersträva, tycker jag.

Till sist… Jag tror också det är helt adekvat i vissa diskussioner här, att faktiskt använda ordet svält. För vad som ligger bakom ordvalet är vetenskap och definitioner i vetenskapssammanhang. T ex studier i hur cellerna 'beter' sig i våra kroppar, under olika förhållanden. Om de har tillgång till energin i blodet, eller inte. I forskningen pratas om att cellerna svälter ifall de inte har tillgång till energin i blodet.

Men kanske menar vi olika saker med ordet. Iofs bra att få det utrett isåfall..

Varför inte använda ordet hypometabolism istället svält. Dvs underfunktion på ämnesomsättningen vilket kan bero både på att man medvetet drar ner på maten eller om man faktiskt inte kan få tag på mat överhuvudtaget. Det täcker även in andra tillstånd som uppstår tex när man får problem med sköldkörteln.

#83 Jag tror precis som du att vitaminer och mineraler är så mycket viktigare än vad vi tror och att det är förklaring till varför vi reagerar så olika på olika dieter.

De flesta har ju hört talas om att jod är viktigt och att det är något som tillsätts till salt för att vi inte ska få brist på det och därmed problem med sköldkörteln och i värsta fall föda mentalt efterblivna barn.

Beroende på vad vi ätit och inte ätit tidigare har vi olika utgångsläge, dvs kanske brist på olika näringsämnen och reagerar då olika på en viss kost. Många som börjar med LCHF går från näringsfattig kost och får en boost medans andra kanske inte får förväntat resultat och börjar testa mer och mer restriktiv kost vilket bara förvärrar den brist som fanns redan innan.

#89:

Ja, jag tycker det är jätteintressant och borde undersökas mer.

#86 "Att äta som en person i svält, och samtidigt ha ett lager av fett, leder givetvis till viktnedgång och bättre hälsa"

Det är ju precis så här det INTE funkar! Om det funkade så skulle det ju inte vara några problem alls att gå ner i vikt. Dessutom är de förändringar man får i kroppen av svält (oavsett vilken sort) allt annat än hälsobefrämjande.

En av mina länkar ovan som tydligen ingen orkar läsa handlar om undersökningar gjorda på några av de som varit med i Biggset loser. De kom fram till att de bla sänkt sin ämnesomsättning efter de gått ner i vikt och att den INTE gått upp igen lång tid efter viktnedgången. Det är ju inte så konstigt att de går upp igen när de förstört sina kroppar…

LCHF är lite bättre i det avseendet då kosten gör att kroppen lättare kommer åt sitt fettlager men svält (avsett orsak) påverkar alla likadant och på vilket sätt befrämjar det hälsa?

#86 Ja, rena fakta är ju att kroppen behöver en viss mängd näring för att fungera bra. Sen att du lägger in moral och etik i ordet svält - det hör inte hit, anser jag.

Ett tänkande som uppmuntrar till att äta för lite, det uppmuntrar också och kan tyvärr inspirera till ett anorektiskt tänkande.

Vi människor behöver näring för att fungera och vara friska. Så enkelt är det. Sen att många äter för mycket, det motsäger inte det faktum att för lite näring är dåligt också.

Jag anser inte att vi som är överviktiga ska banta eller svälta oss. Jag anser att vi ska äta på ett sådant sätt så att våra kroppar mår bra och samtidigt att vi inte äter för mycket.

Hur kan detta vara något osm folk protesterar emot egentligen?

Nej, jag tycker nog diskussionen har blivit lite fel när vi istället lägger in skuldkänslor mot de som svälter. Det hör inte hit.

#86 Tillägg till min tidigare utläggning, jag var lite trött inatt:

Om vi äter 1000 kalorier per dag över tid, så är det OHÄLSOSAMT oavsett vad du TYCKER. Själv skulle börja må fan tämligen snart, alldeles oavsett världssvälten. Ett faktum.

För lite näring och energi. Hur kan det INTE vara 'svält'?

Det kryllar av folk i vårt samhälle som har näringsbrist - t o m trots att vi är tjocka/mulliga - för vi är FELNÄRDA. Och som följd därför i många fall SJUKA. PÅ grund av myter kring ätande och hälsa som spritts bl a av samhällets officiella 'experter'.

Knappast en skitsak (I-landsproblem) - även om vi råkar befinna oss i ett s k I-land.

#AntoniautanX

"kroppen kräver en viss mängd kalorier/dygn för att fungera, oavsett diet."

"Nej, vännen, säger jag då, du äter för mycket……."

Det är precis uttalanden som dessa som gör att överviktiga blir så sedda ner på i vårt samhälle. Att avfärda övervikt med att den överviktiga bara är slö och glupsk. Det är också det som denna site vänder sig emot. Många kunniga här förklarar om och om igen att det inte är sanningen, att vår kropp är mycket mer komplicerad än så.

Vad gäller svältläge så läste jag om en undersökning som gjorts bland judar i Warsavagettot (tror jag det var). Jag har skrivit om det i en annan tråd. Ska se om jag hittar det.

#94

… jag väntar med spänning på den artikeln … VEM gjorde denna undersökning … hmmm …  det 'studerades' ju mycket på den tiden …

Ehh.. för att återknyta till TS urspringliga fråga, vilket jag tror handlar om tre-timmars-diet för att undvika "svält", så är det mer något som gäller högkolhydratkostare.. för att slippa lågt blodsocker!?

Är man omställd till fettdrift hamnar saken i ett helt annat läge.. dvs så länge man är frisk och inte lider av någon ätstörning och får tillräckligt med näring förutom ennergi så borde fler kunna lita på sin hungersignaler.. såtillvida att man lyckats ställa om till att känna sin kropps signaler på en LCHF-kost.. vilket alla tydligen inte gör.. det känns främmande!

#96 Vad är det som känns främmande, menar du?

Deesa hungersignaler - jag förstår hur du menar MEN om kroppen tydligt säger att den ÄR hungrig, då är den det. Jag talar utifrån egna erfarenheter och jag mår fruktansvärt dåligt av att äta få måltider per dag. Det funkar mycket bättre för mig, både med mage/tarmar och med humöret, att äta små måltider fast flera gånger och oftare.

Du verkar ju funka jättebra på två måltider om dagen, och då funkar det ju för dig. Men inte för mig.

Jag tror dessutom att det är oerhört individuellt hur man mår och var detta "svältläge" ligger.

Framför allt tror jag, att i början när folk inte känner av så väl om de är hungriga, så ska man försöka att äta regelbundet.

Som sagt.. för mig var det lite främande med helt annorlunda hunger/mättnadssignaler, men iomed att jag knappast lider av någon ätstörning så fann jag rätt snart de nya lite otydligare signalerna.

Jag tror oxå att man i början kan äta regelbundet.. det lär de flesta göra iallafall av sociala skäl.. sen kan man moderera portionerna allt efter man finner det lämpligt.

På vardagar äter jag tre gånger, på helger två.. kunde lika gärna äta en gång på helgen.. men det passar med sen frukost och sen midag i mitt liv, jag trivs med det.

Det som jag vill……är inte att spela på människors moraliska känslor.

Utan det som jag reagerar mot, är att benämningen "svältläge" används som någon slags ursäkt för att äta upp till en viss kalorinivå. Typ att: äter du inte var tredje timme, så hamnar du i ett svältläge där kroppen tar åt sig all näring när du väl äter……..javisst gör den det! om du inte har ätit på en vecka, ja!!!!! och INTE om du har hoppat över några mål i veckan DET är inte svältläge.

Har sökt efter studier som styrker "svältläget", men kan inte hitta några…..

#95 även jag väntar med spänning.

fast det sägs ju inte härinne, snarare tvärtom! Du slår nog in öppna dörrar här. Många äter ju bara ett par gånger om dagen och det betonas att inte äta förrän man är hungrig!

Hmmmmmm, kan nog länka till rätt många trådar där man uppmanar att äta en viss mängd för att inte hamna i svältläge……

Så du menar att det är nyttigt att hoppa över några mål i veckan? Hur många då? Och hur har du kommit fram till denna teori?

Baserat på min egen kropp är det totalt tvärtom, jag mår jättedåligt av att äta två gånger om dagen - det är för långt emellan.

Men du kanske mår jättebra av att äta en gång i veckan?

Jag förstår inte hur du menar "används som någon slags ursäkt för att äta upp till en viss kalorinivå." - tror du att man vill äta mer än man måste?

Med LC-kost så tycker jag man blir mätt snabbare och man behöver mindre mat, mindre portioner. Jag äter tills jag är mätt, och jag äter när jag är hungrig. Jag skulle inte kunna äta mer bara för att nå till en viss nivå. Men jag vill heller inte gå hungrig bara för att ligga under en viss nivå, som vi ju redan konstaterat är svår att komma fram till eftersom vi inte vet förbränningen.

Du får gärna rätta mig om jag har missförstått dig.

Att inte förrän man är hungrig, är en utopi……..

Oj, Jennix, ditt inlägg kom innan jag la mitt……..

Jennix, det beror helt på VAD och HUR MYCKET du äter under de två målen.

#100 Ja, det är nog skillnad på individnivå, vilka som det passar att äta 2 gånger om dan och vilka som måste äta mer. Många nybörjare har svårt med hungerskänslorna i början av omställningen och behöver nog regelbundna vanor innan de lärt sig känna vad hunger är och vad sug är. Det tar ett tag också innan man minskar portionerna av sig självt, och då tycker jag det är bättre att låta det ta den tid det tar utan att tvinga sig gå hungrig.

Som med allt annat, så måste var och en prova själva vad som passar - men att aktivt uppmana folk att bara äta 2 gånger om dagen tänker inte jag göra.   Ni som tror på det får göra det. Jag tycker det uppmuntrar folk till bantning och självsvält.

jag menar bara att det väl inte predikas härinne att man ska äta var tredje timme för att inte hamna i svältläge, jag känner inte igen det öht, däremot har jag många gånger läst att man inte bör äta om man inte är hungrig vilket resulterar för somliga i att man bara äter ett par gånger om dagen men det är ju ingen regel heller!

Och ja, jag anser att det är nyttigt att skippa några mål då och då…….bad me…

Med den överkonsumtionen som är idag……så anser jag att det av ren miljöaspekt, vore moraliskt att inte konsumera mer än man behöver.

Tänk om alla inhandlade och förtärde den energi som behövdes….inte mer……vilken vinst för miljön!!!

Jag äter ca 3 gånger om dagen och jag har ätit LCHF i 6 veckor, men jag små äter så mycket att jag blir galen….

Har gått ner 16kg på 4 månader. Bara kört LCHF i 1½ månad som sagt. Blir galen på det här med att vara mätt och ändå känna hunger.

Går fortfarande ner så småätandet är inga problem för mig, men däremot det andra jag skrev.

Går det över snart eller????

grrrrrrrrr

#107 Nej, jag anser inte att det predikas något alls.

Tvärtom är det här forumet väldigt blandat, och alla medlemmar har väldigt olika åsikter när det gäller allt. Det är därför jag inte förstår kritiken som kommer om "tabu" och att vi skulle vara en sekt.

Vi gör ju inget annat än diskuterar och vrider och vänder på ALLT!

Vet inte hur många gånger man har sagt det genom årens lopp, vi äter ju inte ens samma saker allihopa och alla har inte samma åsikter om vad LCHF är eller hur man definierar det.

Ok, det är OT, men har man sagt a så…Jag reffererar till Lars-Erik Litsfeldts bok, Fettskrämd, sid 95:

"I Warsawa-gettot levde männiksor under ett par år på ransoner som motsvarade ca 700-800 kalorier per dag. Normalt behöver en människa med stillasittande arbeta 2000-2500 kalorier per dag. De hade ett energiunderskott om ca 1700 kcal per dag vilket skulle göra att de efter två år borde ha gått ned ca 175 kilo var. I verkligheten hade man efter två år bara ner mellan 15 och 20 kg."

Litfeldts slutsats är att man inte med miniräknare kan räkna ut hur mycket vikt man kan mista med olika energiintag. Aftonbladets viktklubb gick ut med att; om man bytte ut en kanelbulle om dagen mot en banan så skulle man på ett år ha förlorat 12 kg. Naturligtvis fungerar det inte så. Säger Litsfeldt.

För att återgå till TS fråga. Så är det nog viktigt att lära sig lyssna på kroppen. Vi är många som inte är bra på det i vårt samhälle. Känner inte skillnad på hunger och törst, känner inte skillnad på blodsockerfall och hunger. Har man/eller har haft ärstörningar så är det nog extra viktigt att äta för att inte hamna där igen. I ett sånt läge skulle jag tro att det är viktigt att äta regelbundet så att man lär sig känna hungerkänslor. även om våra förfäder kunde vara utan mat dagar i sträck när dom jagade, så var nog inte ätstörningar speciellt vanligt, dom var säkert mycket närmare sina känslor och sina kroppar än vad vi är.

…forts

Det finns många inom LCHF som funderar på varför kvinnor ofta inte går ner på denna "diet". Ett av svaren man funderat på är om vi har bantat, med underskott av kalorier för mycket, så att kroppen inte känner sig trygg med att den får tillräckligt med mat och därför håller på fettet. Jag har till exempel varit med i VV två gånger, den andra gången gick det sämre. Därför menar många att man ska ge kroppen mat så kan den börja släppa efter så småningom. Om detta är svältläge eller ej kan jag inte säga. Men att sluta äta helt mer eller mindre, då ska man nog känna sin kropps signaler väldigt väl vill jag säga.

Kanske inte ordagrant; var tredje timme……men näst intill.

Ät när du är hungrig, och ät till du är mätt……….känns det igen?

frågar du mig? Ja det är ju det jag säger!? Men inte att äta ofta, det har jag inte läst härinne, mer än att det ibland kommer in folk som säger så men de får nästan alltid motargument…

#114 Pennylane1, nej inte dig personligen……

För att återgå till benämningen "svältläge" ……..tjötig jag é va

Seglarina, det finns inte en enda människa som kan återge förhållanderna i Warszawaghettot……….förutom dom som var där.

Nä, att äta var tredje timme tycker jag inte heller det talas om här. Det är ju kolhydratsivrarna som säger det för att hålla blodsockret uppe så att du inte somnar eller slår ijäl någon. 

Här kan vi äta mer sällan, hur sällan är indivuellt.  I mitt itdigare inlägg ville jag bara trycka på att för att äta när vi är hungriga tills vi är mätta så ska vi först lära känna de signalerna, många av oss gör inte det.

#118 Seglarina, exakt……det är mättnad/hunger som vi behöver lära känna och ta till oss, som helt naturliga känslor. Inte skygga för att det ena dagen är 700 kcal och andra dagen är 1700 kcal.

Att vara hungrig mer än 20 min, ät faktiskt helt normalt!!!!!!! Man behöver inte springa till närmaste utfodringsställe och moffa i sig en kotlett med bea, bara för att man känner lite sug

En som delar min tanke….

http://traningslara.se/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-1-sanning-eller-myt/

#119  Det låter faktiskt som att du gillar att vara hungrig. Sorry, men jag håller inte med dig. Är man hungrig ska man äta. Jag förstår inte vad vitsen är, med att gå hungrig i 20 minuter? Känner du hunger så ät. Känner du sug, drick ett glas vatten eller ät något litet med fett - då känner du ju om du är hungrig eller om det gick över.

Och framför allt, för sockersugets skull är det MYCKET bättre att äta istället för att då bli sugen på något sött och falla av banan på det.

vad skulle fördelen vara med att INTE äta när man är hungrig, menar du? Mer än att plåga sig själv?

#98 Zepp…..för att återgå till TS.

Så är frågan om ett kaloriunderskott leder till muskelförtvining, eller tar kroppen av lagren, som den har samlat på sig vid ett tidigare överskott. Dvs fettet.

#121 Jennix…..nej, det gör jag inte. Det finns väl ingen som gillar att gå hungrig. Men jag vänder mig mot gnället om att gå hungrig en längre stund. Enligt mig så är det inget fel, utan ett naturligt tillstånd. Att äta när lusten faller på leder oundvikligen till överätande och därmed inlagring av fett.

Med dagens överflöd, så anser man att det är svält om man äter ett ägg på 24 timmar……..

Men om man ser tillbaka i tiden, så är ett ägg ett nog så tillfredställande mål för en hel dag…….

Såg ett program från BBC-The Human Planet, där sydamerikanska djungelinvånare gick utan mat en hel vecka…..utan försvagningar, svettningar, darrningar eller andra "svält"-problem. Och gissa vad!?!…….de var inte feta!

Jag tolkar ju det där "ät när du är hungrig, sluta när du är mätt" som "vänta med att äta tills du är hungrig, ät inte mer än du behöver för att bli mätt och hålla dig mätt lagom länge". För mig funkar det att gå hungrig en stund, men inte alltför länge, för då överäter jag. Jag äter mycket vid varje tillfälle, för jag äter två gånger om dagen (för att jag trivs med det). Äter jag för mycket händer det att jag blir hungrigare, så det vill jag undvika. Men det är jag; jag råder inte andra att göra på det ena eller andra sättet. Däremot tycker jag att alla ska testa lite olika varianter, för att se vad som passar just dem bäst.

Jag har en bok, köpt för många år sedan: Lura dina fettceller. En svamlig amerikansk bantarbok för kvinnor, men den hade några bra idéer. I början skulle man en gång varje vaken timme känna efter: hur hungrig är jag, på en skala från 1-10? Åt jag? Varför? Redan då borde jag insett att om man på morgonen svarar "Hungrig? Vad är det för något?" så ska man inte äta frukost.

#109 Det där suget går över men det kan ta lite tid. Det är bättre att försöka mota sug med nåt LCHF-aktigt än att äta socker. Men testa att ta ett glas vatten istället för att äta nåt, det kan hjälpa.

#123 Ja, vi har olika åsikter. Jag kommer aldrig att gå med på att det är BRA att gå utan mat i 24 timmar.  Och jag tycker tvärtom, att folk försöker gå hungriga när det inte behövs.

#117 skrivet av AntoniautanX

Så är det ju. Som du säkert så så var det citat. Men menar du att det är en anekdot?

#81 skrivet av Effie

Precis vad jag också ville ha sagt.

Jag har hängt på det här forumet i fyra år, och sett ganska många åsikter - men inte just denna - ät var tredje timme.

Ät när du är hungrig, ät dig o-hungrig, och ät nästa gång när du är hungrig igen - det är den vanliga uppmaningen.

Hur kan detta leda till eller uppmana till överätning?

En annan sak är uppmaningar att äta vid övergångsbesvär, för att klara anpassningen.

#128 Seglarina, ville poängtera att det som skrivs inte alltid är sanningen.

Vet inte om det märks, men svenska är inte mitt modersmål. Jag kommer från östEuropa, och har trovärdiga anekdoter inom familjen vad gäller ghettot och andra världskriget.

Lisabet…..rådet att äta var tredje timme är ganska vanlig bland dietister. Det påstås att förbränningen hålls igång, och att man då inte går in i svältläge.

Vilket jag tycker är rent struntprat, skulle inte förvåna mig om det var ICA eller COOP  som myntade uttrycket ursprungligen.

3125 Effie….den boken borde gälla män också skrattade för mig själv över att den var riktad till kvinnor. Måste bero på att kvinnorna på de tiden gick hemma och stog vid spisen, medan männen brände sina kalorier på jobbet. Nu är det inte så, utan kvinnorna jobbar lika mycket som männen, och männen står o slappar vid spisen lika mycket som kvinnorna……metaforiskt sett ;)

Att verkligen tänka efter, om jag verkligen ÄR hungrig, eller om det är ett sug som triggar välbefinnandet och därmed gör mig nöjd, är A och O för att bekämpa fetma.

#132  Fast det är ju också så, att många har bantat mycket innan och dessa människor har oerhört svårt för att gå ner i vikt - och oftast har det faktiskt varit så att de gått ner i vikt när de har ätit mer och oftare.

Förstår du varifrån dessa råd kommer, och att alla kanske inte behöver äta ofta MEN att vissa verkligen behöver det - för att de har bantat/fastat sönder sina kroppar?

#134 Jennix, jag förstår mycket väl att de personerna som bantat mycket, har svårt att gå ner i vikt. För då hade de inte bantat mycket, utan ett(1) försök hade räckt, krasst uttryckt.

Jag har svårt att tro på att den thermodynamiska lagen inte funkar på de människorna.

Att då äta riktig mat var tredje timme, måste stävja sockersuget….och därmed intaget av för mycket kolhydrater??

#135  Ja, det är många som har svårt att förstå hur det kan vara möjligt att man inte går ner i vikt av "vanlig" bantning, och exakt hur det går till tvistar de lärde om fortfarande - fast många visa LC-förespråkare har en del teorier som är intressanta.

Förbränningen går ner för vissa, när de minskar maten för mycket. Lite enkelt så. Det betyder inte att den thermodynamiska lagen inte fungerar, bara att förbränningen är förändrad. Jag rekommenderar dig att läsa vissa trådar som finns här på forumet, det finns en rätt ny som var oerhört intressant.

Men förutom det, så är en av poängerna med att äta OFTA just att man hindrar sockersuget och man äter riktig mat, istället för att man kanske börjar dra sig åt chokladen eller nötterna…

#135

Ärligt talat så börjar jag tröttna på att snack om den thermodynamiska lagen. Visst funkar den säkert här också, men människokroppen är inte konstruerad på samma sätt som en maskin och olika kroppar använder energin på olika sätt.  Det människokroppen kan göra, och som ju hela detta forum handlar om är att den kan växa och krympa.

Jag jämförde tidigare, i någon annan tråd tror jag, med bilen. Den växer inte om den får mer bensin och får den lite bensin tar den inte energi från stoppningen.En motor har inte 100% verkningsgrad heller, det går ut energi på olika sätt, i värme bland annat.

Vad jag vill säga är att kroppen är så komplicerad att vi omöjligigt kommer någon stans genom att diskutera thermodynamik i dessa sammanhang.

Ex. Mer muskler förbrukar mer energi. Somliga kroppar lagrar lättare energi än andra. Vi talar om att en kropp som har varit utsatt för att få för lite energi under perioder, svält eller bantning kanske har svårare att släppa på vikten. etc.

Det finns med andra ord så många olika parametrar att det verkar ointressant tycker jag att ta upp thermodynamiken hela tiden, för att i slutändan bara säga att feta människor är lata och glupska. För det är det ända man kan komma fram till när man talar om thermodynamik… man kan lika gärna banta på hallonbåtar.

Alla är vi olika, javisst, vissa är muskulösa andra inte, vissa kan äta massor av kolhydrater utan att gå upp i vikt, andra inte…..o.s.v.

Men jag tror ändå att mindre matportioner resulterar i viktnedgång. För ingen kan väl påstå att man förblir fet om man följer de Sydamerikanska urinvånarnas diet (bara för att ta ett exempel). Eller Aborginernas, för att ta ett annat. Och då menar jag den dieten de traditionella följer.

Ett ganska enkelt sätt att mäta om man intar för mycket mat, är att kolla sin fettinlagring……ökar det, minska maten…….minskar den, öka. Vissa sjukdomar påverkar vikten, t ex sköldkörteldesfunktion. Men det gör ca 5 kg, inte mer enligt Kostdoktorn:http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang/svart-ga-ner-i-vikt#13 Vissa mediciner har viktökning som biverkning, men det är enligt mig en felformulering, för det är ju hungern som ökar. En tablett innehåller ju inte 3000kcal. Så till syvende och sist är det vad vi stoppar i munnen som spelar roll.

Men nu blev det verkligen OT

#138 "Men det gör ca 5 kg, inte mer enligt Kostdoktorn:http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang/svart-ga-ner-i-vikt#13"

Hahahahaha. Hahahahaha. Hahahahaha.

Visst, om man har tur så blir det inte mer än så. Men ett duktigt oinsatt uttalande från hans sida är det.

#139 Trodde han var välutbildad

#138 Mediciner gör mer än bara påverkar aptiten. De påverkar hela kroppen och därmed allt i kroppen, inte bara aptit…

Och att man går upp mer än 5kg av hypotyreos kan nästan alla med sjukdomen intyga. Det finns dessutom de som blir tjocka av medicinen (Levaxin), det du! Läkarna kan extremt lite om hormoner och hur de påverkar kroppen så det mesta om bla sköldköteln är gissningar och en hel del myter. Vilket man upptäcker när man blir sjuk och vill bli frisk.

Kostdoktorn är mer välinformerad än de flesta när det gäller kost och hormoner men när det kommer till sköldkörteln kan han inte mer än det han läst i böckerna och de är inget vidare…

Ojdå, det var ingen dålig sågning av en specialist i allmänmedicin…….men, jaja, Rössner är väl professor och inte gagnar det honom…….

#138 skrivetav AntoniautanX

Visst fortsätt med det då. Så småningom kommer du kanske förstå.

#138 Ja, nej, det känns som att vi inte kommer längre nu. Du får tro vad du vill, jag har hört och varit med själv om många som försökt banta vanligt och inte gått ner i vikt.

Nej, vi gör nog inte det.

Jag vet bara att jag började gå ner i vikt först när jag minskade på portionerna. Det som många kallar svältläge. Inte förtvinade mina muskler heller, snarare tvärtom. Eller så ser det så ut när de är mer definierade p.g.a. att fettlagret har minskat.

#145 Ja, och det är det ingen som ifrågasätter heller. Uppenbarligen finns det ju många som kan gå ner i vikt på VV eller vilken diet som helst. De har inga problem.

Men de som HAR problem med att gå ner i vikt, det är dem det handlar om.

#146 Jennix. Hmmmm, trodde det här forumet handlade om lågkolhydratkost…..

Jag är inte intresserad av VV eller vilken diet som helst…..

Visste inte heller, att det är fokus på de som har problem med att gå ner i vikt.

Då har jag missuppfattat hela upplägget.

Du missförstår mig. Jag menar, att bara för att DU inte har problem så betyder det inte att allt som funkar för dig funkar för alla andra, vilket är det du argumenterar för.

Det är ju så att vi är mänga här som har försökt allt möjligt för att minska i omfång tidigare.

För min del lyckades jag förlora 7 kg med viktväktarna. Under den tiden använde jag all min energi till att inte äta, jag var konstant sugen på mat. Jag insåg till sist att jag inte ville leva ett liv som gick ut på att inte äta. När jag började ägna mig åt andra saker så gick jag upp igen, med råge.

Jag har efter det tänkt att jag vill hitta ett sätt att äta som gör att jag inte går upp i vikt utan att det är den frågan livet ska röra sig kring. Jag vill gärna ha ett rikt innehåll i mitt liv utan att ta på mig kg efter kg för varje år som går. Jag skulle till exempel inte kunna äta rotfrukter ibland som du skriver på din sida att du gör. Jag fallar direkt i kolhydratsfällan då om jag skulle göra så.

Vi är som sagt olika: Jag har en väninna som gick ner de 4 kg som hon ville bli av med, bara genom att äta lite mindre potatis.

Därför upplever jag detta att vara "sista halmstrået", och så är det nog för många. Många vittnar om att detta är ett sätt att äta som gör att man kan äta gott och bli mätt, slipper suget efter kolhydrater och blodsockersvängningar och ändå samtidigt gå ner i vikt. Hur sen thermodynamiken fungerar i förhållande till våra kroppar är tämligen ointressant, när det sen är oerhört komplicerat att komma underfund med hur mycket in det ska vara i förhållande till ut och vad som händer däremellan så blir det direkt kontraproduktivt anser jag.