#0

OOOH;Ja

Vad som har med vad att göra, det vet jag inte, det där med hönan och ägget, du vet.

Massor med värk, op. akut diskbrock många år sedan, aldrig varit värkfri sedan dess, tillkommit fibromyalgi och artros.

Tar sedan ca 3 år levaxin tror kanske det har med viktuppgången att göra -jag menar hela paketet, värk och hypotyreos.

Har nyss börjat med magnesium bättre sort, hoppas en del på det.

Jag skulle kunna tänka mig att värken är stressande. Stress = kortisol = viktuppgång.

Hur har ni det med sömnen? Man brukar ha svårt att sova när man har ont. Mera stress.

Jepp,

Jag har haft diskbrock mellan L4-L5 och L5-S1 i många år och känner till smärtan. Det som faktiskt lindrade mycket var pilates.. Men om man har en disk som läcker och ger mekanisk irritation och inflammation på nerverna i ryggmärgen är det inte alltid så mycket att göra annat än vänta och hoppas det "torkar in" är min uppfattning. Så här behandlas diskbrock i vården i norden i allafall. Haft det länge? Ju yngre man är desto bättre är chansen att det "torkar in" i loppet av 5 år.

om du har stora besvär och du haft det länge och är över 40 så kan det kanske vara en ide att kolla upp privata kliniker för operation.

Jag är själv opererad för mina diskbrock utomlands. Jag blev omedelbart kvitt alla plågor. Det var himmelsk. Kirurgerna jag var i kontakt med var oförstående till den restriktiva hållningen man har i norden för operation av diskbrock och menade det måste vara ekonomiskt motiverat. Klart, vissa fall är ju mer osäkra än andra och det är alltiv svårt att påvisa vad som egentligen orsakar smärtor. På bilden kan du se hur mina två diskbrock såg ut…

Hoppas det löser sig. Diskbrock kan verkligen vara ett helvete.

På bilden (nederst) ser man tydligt hur disken läcker kraftigt och det mekaniska trycket på ryggmärgen och nerverna det orsakar.

På nivåen över ser man oxå hur disken sticker ut och kan irritera. Operationen tar helt enkelt bort det som sticker ut eller tar helt enkelt bort hela disken. På mig togs hela ned nedersta disken bort och de två kotorna över och under sattes ihop. Om prolapsen sitter långt ned har detta ingen stor betydelse för rörligheten.

Då, för 36 år sedan blev jag akut op. hade då helt ifrån midjan och ner ingen känsel kvar, fick lära mig att gå igen, det tog mer än 3 år nästan 4 tills jag kunde halta omkring utan kryckor. Känselbortfallet kvarstår men nu har jag lärt mig att titta var jag går och det händer inte såå ofta att jag glömmer att lyfta spec. högerfoten, men då faller jag, svårt med ojämna gator så jag tar helst bilen till det mesta. Klart brist på motion, nu jobbar jag ju inte längre pensionerad sedan 1 drygt år, har nog blivit av - nånting, saknar initiativkraften jag alltid hade i massor förut. Kanske det eg. var bra att ha en ramtrygghet i att gå till jobbet varje dag.

Men det har ju naturligtvis bidragit till övervikten, oavsett hur man kan komma till kroppens normalvikt genom LCHF så tror jag att utgångspunkten har betydelse för hur resultatet blir. Eller så är det tiden som är den stora faktorn och i så fall hoppas jag att jag hinner, blir gammal nog, för att bevisa den teorin.

När jag har värk går jag också upp i vikt. Mina kotor trycker också på nerver och ger jobbiga smärtor emellan t.  Jag äter också Levaxin om det nu har någon betydelse.

Jag tror att värken ger stress vilken i sin tur ger viktuppgång.

Jag har blivit röntgad en gång angående ryggen och då fick jag förklaringen att de understa kotorna är ihoptryckta pga att jag skadat dem i något fall. Ja, vem har inte ramlat, jag väldigt ofta. Har också svårt att lyfta fötterna tillräckligt och snubblar lätt.

Jag skall till doktorn på tisdag och tänker ta upp ryggen den har gett mig många sömnlösa nätter på sista tiden.

#6

Mervi, har du någon bra smärthjälp? Jag har provat så många sorter, och tycker det är jobbigt att inte ha någon fungerande som jag kan få på recept utan att behöva tigga hos doktorn, jag är känslig på olika sätt mot flera av dem som jag gärna får recept på, svid i magen och utslag och kli och ibland diarrré, VC-läkaren hör liksom inte vad jag säger.

#2

Sindri, ja, du, sömnen är något som vanliga medmänniskor inte förstår vad jag säger när jag försöker förklara, att jag aldrig sover så mycket som 4 timmar i ett sträck, inte så konstigt kanske, man måste vara med om en sån sak för att faktiskt förstå den praktiska verkligheten. Just nu har jag tinnitus, som jag själv uppfattar det i höger öra, fullt pådrag, surrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr tillkommer nackvärk och brännande huvudvärk.Tror du att det finns något botemedel mot eller sätt att balansera kortisolet? Förutom sova då.

# 7

Som alternativ till operation (Då mitt diskbråck hade blivit akut) blev jag erbjuden prednisolon injektioner. Prednisolon är bl.a. antiinflammatorisk och immunförsvarssänkande.

Jag tackade nej till detta med tanke på bieffekterna vid långtidsbruk. Det kan bl.a vara en katastrof för viktregulering. Långtids bruk kan leda till Cushings Syndrom, dvs. tunna extremiteter och ett uppblåst runt ansikte och mage…

Fick du permanenta nervskador pga att diskbråcket skadat nerverna? Eller var det operationen i sig?

#8 Får inte glömma de mer farliga sakerna med cushings och kortison än bara utseendemässigt (ökade risker för diabetes, benskörhet och hjärt-kärl sjukdomar).

Behöver tas upp mycket mer de reella riskerna med även modernare kortisonmediciner, läkarna viftar oftast bort risken. Fast med lokala injektioner borde risken vara något mindre än den medicin man äter skulle jag gissa?

Själv utveckade jag det på mindre än 2 år på en låg dos av "extra säker, dyr och modern medicin mot olika varianter på inflammerad tarm" som jag inte ens hade behövt - och då med en läkare som just viftade bort de där "ovaliga biverkningarna" som "måste stå med för säkerhetsskull då gamla sorter av kortisonpreparat kunnat ge det"

#7 Jag tar både Panodil och Ipren på samma gång, 2 panodil och 1 Ipren var åttonde timme, det brukar minska värken men tar inte helt bort den när den är som värst. Jag tål inte heller starkare mediciner, får lätt diarré.

Jag brukar använda min spikmatta och den lindrar lite.

Huvudvärk får jag nog av värkmedicinerna, när jag måste ta dem länge.

Tinnitus har jag jämt så det har jag inte märkt någon förändring.

Har också märkt att jag måste röra mig, inte sitta, ligga eller stå någon längre stund. Inte lätt när man har jobb vid dator, antingen sitter jag eller står.

#9,

Ja absolut! Listan på bieffekter är lång… Bara genom att vara immunförsvarssänkande kan man tänka sig till en mängd komplikationer..

Ja, vid lokala injektioner vill man begränsa den systemiska effekten som tex vid oral distribuering. Men det kan vara svårt att begränsa detta. Även kortisonsalvor tas lätt upp i cirkulationen och kan ge systemiska bieffekter över tid..

#7 Jag förstår - jag haft enorma sömnproblem, men det var före LCHF. Nu kan det komma periodvis under stress. I vintras hade jag en släng av tinnitus - lite stressande det med, men jag åkte bort och det gick över.

Sömnmedel är absolut inget roligt och jag har full förståelse för att många människor slår helt bakut för det. Men ibland kan det vara rätt att ta till bara för att komma ifrån det ständiga stresspåslaget. Det finns så många olika sorter nu om man vill prova. Viktigt är att läsa på själv, inte ta något som är beroendeframkallande och endast korta perioder.

Jag har själv tagit till det ibland och har sån tur att jag är hyperkänslig och svarar på en halv eller fjärdedels dos (var det nån som viskade "placebo"? ). Tre nätter, sen får det vara bra, jag har fått lite andrum, och har man riktig tur så har kroppen blivit lite avstressad och man sover bättre sedan.

Att inte få sova är rena tortyren.

Det var själva skadan i sig som orsakade permanent känselbortfall, hade aldrig klarat att öht gå igen utan op. Det var inte bara smärtan som gjorde att jag inte kunde gå tillfälligt, jag fick se mina rtg.plåtar och det var inte bara läckage, det var helt avstängt mellan 4-5 ländkotan.

Fick veta då att om nerverna inte hade växt ut igen inom en 10-årsperiod så skulle det heller inte hända, det har det inte.

Jag har ju som sagt under årens lopp prövat alla möjliga sorters värk och avsvällande inflammationhämmande mediciner, (några har blivit indragna pga biverkningar) tyvärr har det pågått så länge att jag inte längre får någon riktigt bra lindring, det enda som hjälper lite är Citodon och det vill VC läkare inte skriva ut med hänvisning till att dom är beroendeframkallande.

Det skulle isf vara kodeinet, för paracetamol, det tar väl ½ befolkningen även om det i sig kan ge leverskador i stora mängder, men även där är jag tveksam, det måste ju ändå vara beräknat på normalbefolkningen med dåliga matvanor och sprit/alkohol dito.

Jag dricker inte sprit och mycket sällan vin, är nog i det fallet inte (långtifrån) en medelsvensson. Men vem vet, det kanske kommer krypande en ovacker dag. Förmodar att det går att göra leverprov för att kolla upp vad det nu är som ska hända, cirros eller?

Men visst, beroende är jag ju, av något som hjälper lite någon stund då och då, och sova behöver jag ju med, så där är ett ytterligare behov.

Ja, ni har då haft det ännu värre än vad jag nu upplever det. Jag kan inte ta värktabletter för jag får gallgångskramper eller huvudvärk, magbesvär som magkatarr osv.

Så jag går och står, ligger. sitter lite.

Men något som jag inte förstår är att det "knäcker" i ländryggen och känns som det rör sig i kotorna. Någon som känner igen detta?

Jag bara hoppas att disken läker ut och jag slipper operation då jag är så rädd för narkosen.

Har opererat mig många gånger men är lika rädd.

Hoppas ni alla får lindring!

#14

Jodå, det känner jag igen, det är när disken är tömd på vätska och inte fungerar som stötdämpare, då kan den halka ur sitt normalläge och kotorna gnager mot varandra, det gör ont. När det händer mig brukar jag vrida ryggen med ena armbågen mot knäet/låret och liksom vända mig emot det motstånd som då uppstår. Det knakar rättså bra. Hörs av andra i rummet.

Vissa värktabletter är värre än andra, förmodligen är ingen riktigt bra, jag är gallopererad, möjligen gör det någon skillnad men det vet jag inte om det går att peka ut som orsak. Dock tål jag inget som liknar acetyl-salicysyra och sötningsmedelet sorbitol, absolut inte.

Beträffande diskbråcksoperation så ska du nog inte vara rädd, teknikerna är fantastiska idag och man behöver inte vara sövd så länge som mot när jag blev op. det tog 12 timmar. Och säkert bättre att göra det innan disken är helt förstörd, eller nervkontakterna.

#13

hur i hela friden kunde gick det så länge att du fick så stora nervskador innan det blev operation??

Som du ser på bilden hade jag oxå nästat total nevrologisk block. När jag fick det var det rätt på operationsbordet för att slippa nervskador.

#16

Jag gick inte alls länge, det som hände var egentligen en arbetplatsolycka, jag hållande en tung liggare i ganska oformligt stort format , uppslagen som jag balanserade samtidigt som stolen jag nyss rest mig ifrån började rulla när en annan person kom in i mitt arbetsrum utan att knacka. I det läget vred jag ryggen och man kan säga att DET KNAKADE.

Detta hände en onsdag, veckan efter på tisdagen blev jag opererad.

När jag ca 20 år senare på uppmaning från FK sökte ett bidrag, som jag har glömt vad det hette, så fick jag avslag med hänvisning till en journalanteckning som låg 5 år efter händelsen, jag överklagade och efter 2.5 år fick jag nytt lika dåligt underbyggt avslag, jag sökte då advokathjälp men hade efter 15.000 kr inte råd att fortsätta. Så fungerar FK. Men det vet ni som haft med dom att göra.