konstigt
Har gått ner nästan 20 kilo med LCHF och min kropp börjar bli konstig på många sätt. Innan jag började med LCHF så vägde jag 120 kilo och väger nu runt 100. Men min kropp är konstig att ta på, tar jag mig på axeln och nyckelbenet är det mer benigt än förut. Min ben och lår känns mindre och jag känner av muskler där. Ligger jag på sidan känner jag revbenen i bröstkorgen. Duschar jag behöver jag inte längre (äckligt nog) lyfta på magen för att tvåla in där. Framför allt så har jag knappt några tuttar att klämma på längre. Mina höfter känns, alltså det är hårt där, jag menar det fanns ben där. Mina sadelväskor är dock kvar men har försvunnit litegrann. När jag går så känns det som om mindre av mig hoppar för varje steg och jag har inte längre kramp i foten eller ont i knäna.
Men min kropp känns konstig. Konstig på en positivt sätt, jag håller tametusan på att bli smalare och smalare för varje dag. Det känns konstigt. Samtidigt känns det ännu mera konstigt då jag äter fruktansvärt gott och är mätt. Jag behöver liksom inte som förut kämpa som ett djur och gå hungrig största delen av dagen. Jag är mätt och glad och äter god mat. Kan det liksom bli bättre? Godissug får jag ibland, men godis suget sitter inte i munnen utan i skallen.
Trodde allvarligt inte att LCHF skulle fungera då jag första dagen hade ner 50gram smör i stekpannan och tänke "det här kommer braka käpprätt åt helvete" Efter två veckor med 50gram smör i pannan blev tanken en annan, detta funkar ju tametusan.
Jag struntar numera i om jag går ner i vikt eller inte, jag äter så gott att denna livstil har blivit en normal del av mitt liv, det är så här det kommer se ut i framtiden. Tanken gör inte att jag skulle vilja börja gråta för att jag aldrig mer får äta vissa saker. Hade jag gått på viktväktarna hade jag troligtvis gråtit och gått till affären och köpt gelehallon då jag inte vill vara hungrig resten av livet. Mitt mål är inte att gå ner 40 kilo längre. Mitt mål är att begrava godiset och sedan klara mig utan det i ett halv år och helt enkelt slå det på käften för att jag helt enkelt inte behöver det. Jag mår bra utan socker. Sen att säga till alla andra att man inte ätit godis på ett halv år måste få dem att lyfta på ögonbrynen, för det är nog vad alla skulle vilja göra.
Nog om mig och mina tankar och min konstiga kropp. Ville bara skriva av mig och nu har jag gjort det
Grattis till din viktnedgång och att du mår så bra.
Grattis, vet precis hur du menar… Just detta med magen är så himla talande!
Härligt!
min sambo sa att min huvud hade krympt! haha vad det lät roligt. Men han menade väl mina kinder. Jag känner mig benig runt hals och handleder. Otippat att minska i vikt just där och inte om rumpan där jag är som störst.
Men jag känner mig också konstig på ett bra sätt!
Visst kan det kännas konstigt och ovant när man plötsligt upptäcker att man har fått en helt ny kropp. Konstigt, ovant och alldeles alldeles underbart!
Grattis ! Känner igen det där.
Önskar de smala kunde klaga på att det gör ont att sitta på hårda ytor.. Så man visste vad som väntade när exta fettet försvunnit, haha!
tack så mycket.
Frågan är väl hur det kommer kännas att gå ner ytterligare 20 kilo, då kommer jag ju vara benigare än benigast, vilket kommer bli super knepigt. Har alltid varit stor och rund i hela mitt liv, hur kommer det vara för mig att vara smal? Måste erkänna att jag är lite rädd och skraj.
#6
Det är jätteskönt! Man känner sig mycket lättare och benigheten vänjer man sig vid :p
#6
För många kan det faktiskt medföra en ganska allvarlig identitetskris att (mer eller mindre) plötsligt förändras mycket till det yttre.
Omgivningen kommer vare sig man vill det eller inte att betrakta en annorlunda efter en stor viktförändring.
Även om det låter underligt så kan en stor kroppshydda innebära en trygghet, ett sorts skydd att gömma sig bakom mot omvärlden.
Jag tror att storleken tenderar att bli mer ens egen "identitet" för väldigt överviktiga än för andra.
Starta ny diskussion