Fy så förfärligt! Stackars barn! Be din bror att söka hjälp för detta allvarliga problem - ett så litet barn ska absolut inte ha med en sån nonsensprodukt som ostkrokar att göra.

Majskrokar säljs på apoteket som barnmat så det är inte så konstigt att folk tycker att sånt är barnmat.

Mitt inflytande över storebrorsan är minimalt. Han vet såklart bäst, det har han alltid vetat, så länge han varit min storebror!

Jag vill helst inte läsa innehållsförteckningen på ostkrokar.

Tyvärr är det väl ofta så för småsyskon att de äldre syskonen alltid vet bäst. Varför inte föreslå brorsan att han kör med den gamla hederliga beprövade metoden att ge barnet en sockerbit indränkt med brännvin

Han skulle nog skratta åt det, humor har han iallafall. Men inget självständigt tänkande, den speciella begåvningen fick lillasyster för hela slanten. "Alla barn får ju ostkrokar nu, då ska våra få det också, end of discussion". Känns det igen?

#2 MimLan, är det sant?!?

Vet inte om du är ironisk (hoppas det) eller inte. Har inte varit på Apotekets diversehandel på länge, men säljer de verkligen majsgojs som barnmat??

HUGA!!!!

Nu är det nog inte ostkrokar som avses här ….antar jag. Utan majskrokarna som blivit hur stora som helst på alla barnmatshyllor inklusive apotekets. Dom är socker och saltfria och smakar i princip frigolit alltså ingenting. Men inte bra ändå……

Ja, gissar att jag menar majskrokar, stora som en vuxen tumme, smälter i den lilla tandlösa munnen, en napp som är ätbar.

Varför kan ungen inte bli tröstad istället för att få en godsak inkörd i truten? Eller distraherad med en leksak? Alltför väl känner jag mitt eget tröst-godis-ätande, som gav mig mulliga tonår och sedan mycket fler sorger när jag blev äldre, migrän, huvudvärk, värk, allergier etc.

Nu har jag läst in mig på majskrokar.se.

Majskrokar innehåller 84 % kolhydrater och 2% fett. Viktväktarna rekommenderar majskrokar som snacks eftersom de nästan är fettfria.

Men är majs bra för bebisar? Oavsett om det är gluten och mjölkfritt? Bröstmjölk och smakportioner trodde jag var bra för de minsta. Ungen har ju aldrig bett om någon majskrok själv så det är ju inget tjat inblandat.  Brorsan tror väl det är kärlek, antar jag. -Mitt barn får inte gråta, bara äta majskrokar.

Fram tills barnet är 6 månader bör det helst enbart ammas, därefter bör man införa små smakportioner av ett lämpligt livsmedel i taget. De flesta små barn är varken sockerberoende eller överviktiga (om de har levt på bröstmjölk) så då känns en sån där produkt som de däringa majskrokarna som helt onödig. Ge barnet en liten portion skrapad avocado eller banan istället - men det kanske är för jobbigt för bror din

Jamen vad bra, då lär hon sig ju från grunden hur man hanterar känslor. Så fort det blir lite jobbigt stoppar man in nåt i munnen. Att lösa problemet eller - gud förbjude - bara stå ut med obehaget, sånt kan man ju inte hålla på med. Upp med blodsockret bara så känns det bättre!

Ja, du förstår att jag blir frustrerad. Jag känner igen mig och hon är min guddotter. Sluta kväsa ledsenhet med majs! Låt henne vara ledsen ibland, livet är hårt ibland, man får inte som man vill. Som nu i mitt fall. Men tänk om det inte fanns såna där majskrokar utan brorsan hade fått springa ut och mosa en banan eller en avokado, det skulle han inte idas och hon hade fått gråta en stund utan mat. Det är väl det som kallas utveckling - majskrokar.

Är det jobbigt att mosa banan eller avokado kan man alltid köpa en julklapp i form av en stav mixer och en bunke, sen är det bara full fräs som gäller.

Detta var det hemskaste jag någonsin läst vad gäller barnmat, nästan lika hemskt är det med vällingbarnen där vi ändå har haft goda intentioner om att ge mat till våra barn när bröstmjölken inte har räckt till. Tack och lov att jag hade mjölk till min unge ett helt år++

Inte konstigt att ungarna ganska ofta är rultiga och inte springer lika mycket längre med så mycket kolhydrater.

Han har iaf inte börjat med det senaste fenomentet (vanligast bland barn till 20-åriga föräldrar); en nappflaska med coca-cola! Trodde inte det var sant när jag hörde talas om det men jag har sett det själv… Sen undrar föräldrarna varför barnet är hyper…

#15 Ja det är riktigt illa! Är man inte gammal nog att dricka ur ett glas ska man inte ha läsk. Punkt slut.

Fruktansvärt! Stackars barn!

Känner igen de där majskrokarna. Många kompisar har satt såna i händerna på sina småbarn eftersom "de är så lätta att greppa för barnen", och alltså kan de sköta ätandet själva…

Känner också igen. Huga..

Har bekant som ger dem till sin unge. Jag bet ihop om min spontana anti-reaktion.. nära den slapp ut men jag hann hejda mig den gången.

Innan folk börjat ge barnet sånt så kan man kanske få till en diskussion eller samtal och de lyssnar. Men sååå känsligt när de väl börjat, det uppfattas ju lätt som om det inte bara är majskroken man vänder sig mot - utan att man kritiserar deras föräldraskap.

Fast det inte är det man menar, alla kan göra misstag och man lär sig ju eftersom här i livet. Men folk blir skitsura - hör 'kritiken', men lyssnar inte på det egentliga budskapet.

När min barn var bäbisar så var det smörgåsrån som gällde, inte särskilt bra det heller. Önskar jag hade hört om LCHF innan.

Och för några år sedan var det riskakor som gällde, det är fortfarande gångbart bland vissa föräldrar ser jag på stan. Det luktar ju så mysigt när de tar fram riskakepaketet för att hålla barnet lugnt på bussen också…

Men de känner sig säkert jättenyttiga, det är ju verkligen jättelite fett i riskakor. Iofs inte så mycket annat heller.

Man kanske skulle börja sälja ren papp? Papp med smak i greppvänlig storlek. Bara för att ungarna ska kunna ha något i händerna när dom är besvärliga eller sura. Noll kalorier, noll fett, noll kolisar, 100 % tröst. Kanske sånt som kallas napp… Eller nappar med majskroks-smak…

Varför inte en trasa med eter? Då blir de jättelugna.

Såg en mamma som gav sitt barn pyttesmå riskakor, jättesöta små kakor, har aldrig sett dom förr, så riskaksföretagen har en variant som verkar riktad till småbarn. Tycker var och varannat barn har en torr brödbit, kexbit, majskrok eller fruktbit eller en sån där liten plastpåse med fruktsmothie i handen och munnen. Jag hade alltid med turkisk yoghurt eller keso med irörd vispgrädde i och väldigt lite fruktpuré utan fullkorn till. Eller en bit ost att gnaga på. Men får barnen mycket fett och protein och mindre av kolhydrater försvinner alla mellanmålsbehov tycker jag. Vi är ofta i Turkiet, där går barnen alltid runt med en brödbit eller klubba i munnen……där råder ingen vällingkultur men däremot finns det att köpa i matbutikerna en slags sockrade kakor som man häller varm mjölk på och sen på flaska, så det blir som en tjock välling.

Jag antar att det är dagismaten som är så usel att barnen är hysteriska av hunger och trötthet när de ska hämtas. Och sen ska man handla på vägen hem, kanske åka buss eller tunnelbana… klart man vill hålla ungen lugn på nåt sätt.

fast är man 9 månader som i TS exempel går man inte på dagis…

tycker det ofta är rätt bra mat på förskolorna… inte så lowcarb men det behöver ju inte småttingar äta, socker har man tagit bort det mesta av, rent alltså, inga söta krämer etc.

#26 Nej, men nu upplevde jag att diskussionen rört sig bort från trådstarten och handlade om majskrokar och annat krafs som föräldrar stoppar i ungarna i allmänhet. Och det är nog väldigt stor skillnad mellan olika förskolor, vissa har slutat med söta mellanmål, men det finns en hel del som fortfarande kör med nyponsoppa och kex och glass så fort nån unge fyller år. Tyvärr.

#24 Japp, det finns särskilda riskakor på barnmatshyllan. Där hittar man majskrokarna också.

Var bjuden på middag hos brorsan i helgen och då kom det ordagrant:

"Ge henne en majskrok så blir hon snäll". Vi satt vid matbordet och skulle äta middag och hon satt i en barnstol och lipade lite.

Jag får sitta på min tunga, allt jag säger blir liksom fel i hans familj.

Vad är det som gör att moderna barn inte får lipa lite, sura lite, grimasera? Förr i tiden skulle barn vara tysta annars vart det stryk, nu ska det vara tysta annars blir det en majskrok istället. Bestraffning byts ut mot belöning men vad är det för fel på oss föräldrar som inte tål minsta pip?

Låter inte så sunt tyvärr.
Men jag kan även förstå honnom.
Barn är ibland helt otröstliga om som förälder kan man ta till vilka metoder som helst när man väl testat alla regelrätta.

Någon gong har jag stoppat in en klubba i munnen på min lilla under en lång biltur, han fick dom bara snutta ca 15 sec sedan dör nappen och då somnade han.

Nu brukar jag ibland doppa nappen i rysk yougurt när han är väldigt trött och besvärad och inte vill ta nappen eller somna.
Då är nappen helt ok och och då somnar han.

Kanske hade varit bättre om din bror gav henne hallon och grädde men jag ade dock låtit honnom sköta sitt.

Vad är det för fel med att lyfta upp barnet i famnen och gosa lite?

..eller kanske distrahera, prata med, sjunga för, leka med..? 

Nog har jag varit 'bra' på att tysta mina ungar när jag tyckt de låtit för mycket. Men när är för mycket? Direkt de piper till??

Inte är jag någon mönsterförälder, fick barn tidigt och stressad var man jämt - stackars ungar - men aldrig har jag då tystat dem genom att trycka in mat i truten på dem.. Mat åt vi vid måltider. Alltid något. 

#31

#32
Nu vet jag inte om ni pratar med mig.
Men i alla fall vi har en väldigt otrösliig killa som inte vill somna själv trotts lugna kvällsrutinger han avskyr att sova.
Varje gång han blir trött blir han gnällig och inget annat än mammas och pappas famn duger, vi sjunger och vyshar och vaggar och promenerar och ligger och myser och ja allt. Vi byter den torra blöjan testar med bröstmjölk, testar med mat osv. nappen duger inte den heller.

Men tillsist så somnar han, saken är den att han är ganska lugn hos oss men rör man sig eller flyttar sig eller slutar sjunga blir han galen.

Ibland får man lov att göra nappen lite mera aptitlig och det funkar jätte bra har blir lugnt och somnar.

Men iofs ar det hänt ca 3 gånger då vi inte längre stått ut, och en av dessa i blien vi har lång väg till butik och stag 8 mil till staden eller så.
Och då blir det svårt att stanna hela tiden.

#33 Nej stuxen - jag menade inte dig/er. Jag menade ju när man tystar ungar med mat som regel, fast det inte behövs.

Ibland blir det jobbigt på riktigt - och då funkar det helt enkelt inte alltid att 'vara duktig' och 'göra rätt'.. Man får prova sig fram som förälder. Inte allltid enkelt.

Tycker det är oförståeligt av en del föräldrar som ger sina barn dålig mat fast man har tillgång till hälsosam mat. Jag har sett de där ostkrokarna på barnhyllorna och mkt annat men inte brytt mig om dem. Mina barn får bara tillagad mat hemma och det är inte LC inte men inte heller LF. De får potatis, ris, hirs, surdegsbröd, frukt, proteiner och mycket smör och ghee. Jag tänker inte ge dom LC så länge de är friska och normalviktiga.

Varör kallar somliga dem ostkrokar? Det är väl ingen ost i dem?

Någon skrev om att majs inte är bra för småbarn, men majs brukar vara vanligt att börja med som smakportion eftersom det smakar sött som bröstmjälk och barnen brukar gilla det. Jag kan inte se nåt fel med det, vi förespråkar väl inte noll kolhydrater fär barn!?

Alltså riktig majs de här krokarna tycker jag kanske inte är det vettigaste, fast som lite fredagsmys eller så så…. bättre än chips och ostkrokar antar jag…

Här har ni en förälder som har gett sitt barn majskrokar vid tillfällen! Nu är det inget som jag förespråkar att man ger dagligen men ibland så…

Nu är väl detta också en generationsfråga… Ni med äldre barn har säkert gett era barn smörgåsrån när det knipit, barnet är hungrigt och grinigt och maten är inte klar än. Dessa majskrokar är bara en uppdaterad variant som dock är bättre än rånen då man slipper gluten. Visst, de ser ut som ostkrokar/ostbågar men det är inte samma sak…

Men varför behöver en nio månaders unge vara "snäll" = tyst? Så länge man inte har ett helt kompani ungar så låter det ju inte så mycket. Jag tror det handlar lite om en slags perfektionism. Att ha den perfekta ungen och vara den perfekta föräldern. Kanske särskilt när faster kommer på besök.

#37 Faktiskt inte. 

Mina stackaras barn fick inte kex, smörgåsrån, eller annat som ett sätt att tysta dem. Vi åt måltider som jag skrev ovan.

Visserligen använde sonen napp - och dottern tummen.. så hm.. visst fanns 'stoppa i munnen' med i bilden.. Tror dock inte det blir riktigt samma.. 

Det handlar inte om att jag var 'duktig' som gjorde så. Jag är född på 60-talet i en familj med tämligen knapp ekonomi, helt ovan vid småätande och trugande. Ingen av mina kompisar eller släktingar avvek heller, utan det var normen i min omgivning.

Så det var bara att fortsätta med det jag själv var van vid.

Tror alltså att det handlar om vanor, invanda beteendemönster. När ens barn blir en gallskrikande baby är det enormt stressande.. så risken är att förstås enorm att man ger efter när de alternativen står till buds.

Sen tycker jag förstås inte heller det är hela världen ifall man tar till knep nån gång ibland.