Hej. Jag kan inte kommentera allt du undrar över, hoppas att andra kan göra det. Mitt svar rör punkterna 4, 5 och 6.

4: Finnarna hör förmodligen till omställningen. Det är ganska vanligt att få finnar och utslag när man lägger om kosten. Det beror antagligen på att det sker en utrensning, när kroppen får bra mat. Lyckligtvis går det över för de flesta, och många rapporterar att de sedan får bättre hy än före kostomläggningen.

5 och 6: När kroppen får en artriktig föda, normaliseras hormonerna. Men det kan antagligen fluktuera lite, i samband med omställningen, innan kroppen har hittat de rätta nivåerna. Därav de ömmande brösten och den återkommande mensen. Förhoppningsvis avtar ömmandet så småningom.

Jag blev själv lite sur när mensen kom tillbaka för mig, trodde att jag var av med eländet. Men förr eller senare tar ju åldern ut sin rätt, och mensen upphör.

Min mage var i uppror och jag kände mig som en ballong och skulle man sticka en nål i min mage skulle jag flyga iväg som när jag släpper en uppblåst ballong, detta var innan LCHF. Men LCHF mår min mage bättre och jag springer inte på toaletten fyra gånger per dag längre. Jag har haft efter 7 veckors LCHFand problem med diareer dock men de har gett sig nu. Jag har inte haft mens på fyra år, men efter LCHF har jag haft mens konstant i fyra veckor trots preventivmedel.

Mina bröst blir dock bara mindre och mindre och jag kommer snart inte ha några kvar och jag har alltid varit stolt över att ha stora tuttar. Min bröst ömmar dock inte men eftersom du har fått tillbaka mensen kan det bero på det.

Att sluta träna var nog bra för din del, om du nu känner dig stressad av det. Men skulle nog samtidigt prova att gå en promenad för att det är skönt och gå den lugnt och försöka intala sig själv att jag göra detta för att få frisk luft. Ta med en kamera på din promenad och försök komponera ihop bra bilder. Då kommer du se en massa saker som du inte såg när du stressa runt som en knäppis. Gå i den takt du vill.

Jag kunde också äta som en idiot, jag var liksom aldrig mätt. Kunde käka massor med köttbullar och makaroner innan jobbet klockan två. Vid halv sex var jag vrålhungrig och kunde gå till godis automaten och köpa en cola och två snickers som jag om jag ska vara ärlig inte vågade äta inför alla andra, så jag käkade upp det på toaletten. Gick sedan tillbaka till jobbet med dåligt samvete. Halv åtta mulade jag i mig fyra mackor till varm choklad. När jag kom hem var jag återigen vrålhungrig en stor skål med mjölk och flingor åkte ner och typ fyra mackor och sedan dags för sängen. Fredagar och lördag köpte jag och sambon lösgodis för ungefär 100 kronor och smällde i oss under helgen och gick runt och småfes mest hela söndagen. Sen kom sambon på att vi var tvungen att börja med LCHF eller nånting.

Vi började och nu är jag nästan aldrig hungrig. Jag äter inte frukost utan käkar klockan 13:00 och är väl hungrig nästa gång vid middag halv åtta. Jag har inge socker sug och har inte ätit godis sen jag började för sju veckor sedan.

Jag kan nog tro att du har bedövt dina känslor med mat och småätande istället för att helt enkelt bara gråta. Innan LCHF kunde jag dock känna mig deppad och nerstämd och allmänt off. Men nu funkar det bättre, självklart gråter man ibland med jag behöver inte äta samtidigt som jag gör det. Det gjorde jag ofta förut. Men mitt råd är nog att helt enkelt låta sig själv att gråta, jag tror det är nyttigt.

Slö och trött har jag varit också jämt och ständigt, jag orkar liksom inte röra på mig, men efter att ha förlorat fem paket socker som jag ofrivilligt kånkat runt på så blir det lättare och lättare att röra på sig och jag känner mig piggare och mer alert. Men jag vägde ju ändå 130 kilo när jag började med LCHF och det är ju inte konstigt med tanke på hur mycket skit jag egentligen stoppade i min kropp. När man tänker tillbaka på hur kosthållningen har ändrats så måste jag ändå säga att mår min kropp inte bättre nu av riktig mat så gör ingen kropp.

#1 odezza Nej oj. Det var kanske inte meningen heller. Ville gärna mest "häva ur" mig allt sådant som kändes viktigt, och det blev en del!

4. Jaa okej, då känns det som att det fortsätter bli värre och värre nu lite fortfarande. Men jag tänker ju inte börja äta kolhydrater igen så det får blir som det blir. Föredrar nog finnar än torr flagig hy ändå faktiskt. Men, åh, bättre hy vore väldigt välkommet! *Hoppas*

5 och 6: Åå, det vore bra om de "lugnade ned sig lite". Känner mig främmande i min kropp (och vill nog gärna inte behöva slänga alla mina bh-ar, i vilka jag inte kan andas längre.). Hoppas verkligen att det kommer avta! Verkar ju som att det är hormonerna, precis som du säger, som spelar ut.

Men det känns som ett gott tecken ändå, och lite häftigt att du fick tillbaka den faktiskt måste jag säga, trots ditt missnöje!^^ Jag känner mig dock tvärtom, OTROLIGT lättad att få den tillbaka, då jag är i tonåren och var rädd att ha blivit steril eller hamnat i menopausen ca 30 år för tidigt…!

Det är otroligt egentligen hur kosten kan spela så stor roll, fast egentligen så självlart (i och med att det då är den man lever av.)! Jag har bara aldrig insett att det är kolhydraterna som är boven.

Tack så hemsk mycket, för svaret!

#2 nagithas SHIT vad jag känner igen mig, helt galet mycket i det du skriver!!!

Och bleh. Jag kommer ihåg att jag köpte typ en hel kasse med olika chokladbarer och låg i sängen, åt dem, mådde skit, somnade, vaknade, åt upp den sista. Själv. Ush! Så skumt! Varför liksom!? 

Jaa, sant. Jag kan också tro att jag bedövt mig en del. Brukade faktiskt gråta kanske bara en gång om året innan. Bet ihop istället (i kolhydraterna, höhöhööhhh…) Fast, det har verkligen behövts, "senaste nytt på känslofronten" var en gråt/panik-attack i ca en halvtimme. Skrek efter luft, samt tappade känseln i ben och armar. (Aldrig hänt förut.)  (Har alltid det jobbigt hemma, osv, blablabla..) Men ja! Jag tror också det är nyttigt att gåta!! Känns trots allt befriande. Man förstår att något är FEL. För mig är det klart bättre.

Ush, vad mat kan ställa till det. BLEH. Har fortfarande knappt vant mig vid att må bra av mat istället för tvärtom. Har alltid kännts som något 'dåligt'. Ständigt kämpat med att hålla mack-antalet nere.

Ah, vad roligt att höra att det blivit bättre för dig!! Ja, 130 kg är mycket, då är det ju självklart jobbigare att träna! Härligt att du då gått ned så mycket, kan tro att de sockerpacketen inte kommer att  saknas.

Skönt att du slutat godisätandet också, (samma här, 100 kr-godispåse var det ja. -_-) Så skönt, man är ju inte ens sugen! Inte direkt att man tvångsmässigt behöver hålla sig ifrån. Och så mycket tid och pengar man spar! 

Åh, och tack för rådet om promenad. Behövs inser jag nog också.. Har svank och det funkar inte om man tappar alla ryggmuskler och hållningen helt (märkte jag idag när jag var tvungen att gå en bit för att hämta ett paket som legat och väntat i 14 dagar). Kände mig som en plufsig, svajig spagghetti, eller ska jag säga smörklump, som dessutom plötsligt fått nya bröst som inte visste var de skulle ta vägen.

Imorgon ska jag fatiskt hämta ett till paket (i tid!), och kanske ta en extra sväng och fota något fint!  Bra idé! Är ju så mysigt höstigt och lövigt ute.

TACK för svaret!

(Äh, allt kom inte med, skrev först i det senaste inlägget:)

#2 nagithas SHIT vad jag känner igen mig, helt galet mycket i det du skriver!!!

Och bleh. Jag kommer ihåg att jag köpte typ en hel kasse med olika chokladbarer och låg i sängen, åt dem, mådde skit, somnade, vaknade, åt upp den sista. Själv. Ush! Så skumt! Varför liksom!?