Släpp alla måsten till att börja med. Utom maten då, för du måste faktiskt äta! 
Gör enkla saker, koka ägg, äggmuffins, stek bacon eller något som går snabbt. Att laga mat till sig själv är mer en vana, jag håller med dig om att det är supertrist. Men samtidigt så måste jag ju äta.
Gör mycket och frys in så du alltid har mat, jätteskönt att slippa tänka på mat ibland.

Antar att det är städning, disk och tvätt som är problemet, det löser du lätt genom att strunta i att städa, diska din egen tallrik och tvätta dina egna kläder. Visst man kan tycka att det är hårt, men någonstans måste man sätta ner foten, och vill de inte lyssna när du pratar med dem så får de väl lyssna till ditt handlande.

Håller med om att du skall släppa på alla sysslor utom att laga mat och tvätta kläder till dig själv.

Till slut står de inte ut och får göra något själva.

Jo jag har ju provat i att skita i att diska och plocka med jag blir ju så förbannad att jag ta tag i skiten för jag tåler inte att se det. Men det är nog bättre att sätta ner foten innan jag går in i väggen med en smäll och det kanske är försent då. 

Ursäkta men det är väldigt lätt att man tar saker och ting för givet.
Ställs det inga krav på en så varför skall man ta tag i något för?

Men man kan inte bara sluta upp med saker och ting för det blir bara kaos hemma då och det kommer ingen må bra av.

Du har att göra med ett litet barn och en brunstig trotsig tonåring och en mansgris.

Givetvis skall du ställa krav på både din man och din 15 åring, men du måste ju vara tydlig med vad det är du vill.

Skäll inte ut dom utan förklara att du behöver hjälp har hemma för att du inte orkar med mera.

Det kanske inte förändrar bärlden men lite mindre kanske du lipper göra.

MEn beskyll inte någon det skapar bara gräl.
Be om lite hjälp istället.

Hon har ju bett om hjälp som det låter och det har hon inte kommit någonstans med.
Klart de är bortskämda när hon till slut lessnar och gör allt, de räknar kallt med att hon ska ge upp och att de ska slippa bara de drar ut på saken tillräckligt länge.

Tack hus-musen

Ja så är det jag gör allt och det hjälper inte vad man säger för man får ingen hjälp iallafall =(. Det var som i helgen då gubben var uppe i skåpet och rotade och rev ner ett packet kex som for i golvet, tror ni han dammsög upp smulorna NEJ Det lät han hunden få äta upp så smulorna ligger fortfarande kvar på golvet för jag tänker inte plocka upp det. Och när de frågar om det är ren eller smutsigt i diskmaskinen då har det gått långt om man inte kan se det =(. Så vad ska man göra det går inte lära gamla hundar att sitta. jag har fått nog =(

Ont ska med ont fördrivas har jag hört. Så jag hade kört stenhårt med att om inte de kan göra saker för familjens skull, så varför ska du?
Man ska hjälpas åt i en familj, och det är inga småbarn i familjen heller. Alla kan ta fram dammsugaren, tvätta en maskin, plocka i och ur maskinen osv.

Kan man inte hjälpa till blir man utan, kanske det de behöver känna på. Men räkna med sura miner som sagt, de är ju vana vid att du ger upp och ordnar saker och ting.

Du är nog inte ensam om detta problem.

Hej jejja, stackars dig, förstår att det inte är bara att strunta i allt och tro att andra ska se att det förfaller runt dem! Det handlar om din inställning till dig själv. Man kan inte ändra andra genom att ändra sitt eget beteende. Men.. du kan laga din egen mat som passar dig bättre. Tänk bort familjen ibland och fokusera på dig själv. Planera vad du ska äta! Att ändra sitt förhållande till mat handlar mycket om att planera. Ta inspiration härifrån och laga matportioner till dig själv flera dygn i taget.

Det är lättare att leva med en bortskämd man när barnen har flyttat hemifrån, dels för att vi kvinnor då har lättare att ställa krav.

Tror och vet att du inte är ensam att leva i ojämnlika relationer. Ändra ditt beteende och inställning för din egen skull, fokusera på din egen situation så kanske du mår lite bättre. (Lovar att familjen överlever) Jag menar att man behöver inte leva med kexsmulor över hela golvet för att bevisa något. Dammsug upp smulorna och angrip situationen på ett annat sätt.

Skaffa dagjobb, ta med dig 7-åringen och flytta till eget.

Mitt favoritcitat av susanne Brögger: Om det där är kärlek, då vill jag hellre ha ett strykjärn i huvudet!

jag förstår dig, jejjja.. Jobbigt det där..

Jag förstår oxå att du inte kan skita i städningen i förhoppningen att andra ska göra det till slut. Det blir sällan så. De andra ser det stökigheten och störs inte av det. Men du störst av det och det slutar med att du städar upp och blir på sämre och sämre humör..

Har inget förslag till lösning, men förstår hur du har det och att lösningen inte är att skita i städningen. Kanske ett par timmar hos en familjeterapeut eller nått? Att hota med att flytta ut eller flytta ut kan ge innebära ganska negativa konsekvenser för 7-åringen så där hade jag vart mycket försiktig..

Stå på! Hoppas du finner en lösning. Om inte annat så är det inte länge till förrenn 15 åring oxå flyttar ut.. Då är det bara 2 stycken som skitar ner.. Så det blir bättre med tiden i värsta fall

Bäst är alltid att prata med varandra. Kan man inte prata med varandra utan att det blir bråk tycker jag man kan prova att skriva ner det man vill ha sagt.. Kanske en blogg för var och en i familjen.

Ibland får man sänka sina ambitioner eller sin konsumtion. Obs att det man utför hemma faktiskt oftast är konsumtion, det är till för dig, och inte produktion.  Ingen annan betalar dig för att du städar hemma.

Man får helt enkelt själv välja vilken konsumtion man uppskattar mest, bilen, semesterresorna, kläder, nöjen eller att någon annan kommer hem och städar. Om man gör det klart i en budget brukar det gå lättare att diskutera med varandra om hur man vill ha det.

Kanske jag skall förtydliga hur jag menar om att det man utför hemma oftast är konsumtion.   Jo, den tid du använder för att städa, skura, tvätta, diska och sortera, som ingen annan är villig att betala dig något för och alltså är din egen konsumtion, skulle du kunna använda till produktion, till något arbete som någon annan är villig att betala dig för antingen någon annanstans eller hemarbete. Det skulle kunna vara allt från hemsömnad, programmering, web-design, översättning till telefonförsäljning.

Ingen annan är heller beredd att betala för att du eller din sambo/make tvättar er bil, lagar taket på ert hus, målar fönstren, klipper gräsmattan eller gör i ordning båten.

Åhh….I stort sett samma situation här.

Är det rent i diskmaskinen fylls det på med odiskat i dikhon, går inte jag till tvättstugan är tvättkorgen alltid full. Soppåsen kastas aldrig, fylls på med råger och går knappt att knyta ihop och går sedan inte ner i sopnedkastet…

Jag har en protestperiod sedan i somras. Lagar mat (kompletta måltider) ibland på helgerna för att jag tycker det är roligt och gott i övrigt förbereder/ tillagar jag bara protein, lägger först undan matlådor åt mig själv och lämnar åt de andra att göra vad de vill med resterande protein. (t.ex. koka kolhydrater eller köpa ketchup)

Jag tvättar bara 2 maskiner i veckan, en mörk och en vit till mig själv och fyller på med lite av de andras om det får plats. Lakan och handdukar fyller tvättkorgen då det är oekonomiskt och platsbrist att tvätta sådant i hemmamaskinen.

Min dotter har märkt skillnaden och nu börjat köra en maskin tvätt då o då men min son förstår fortfarande inte vart hans kläder tar vägen. Han brukar hitta plagget han letar efter längst ner i tvättkorgen…men poletten trillar liksom inte ner…

Vi jobbar hela familjen ganska mycket men våra lediga dagar/helger spenderas olika…1/3 festar och sover, 1/3 sover, shoppar och tar hand om hälsan.

1/3 storhandlar, lagar mat, städar och springer i tvättsugan….det känns inte rättvist….

bytt dator

….Jag har tidigare  gjort protestactioner men det har slutat med en sådan katastrof att jag inte själv stod ut….

Nu sedan i somras då jag tar det lite lugnare och ett project i taget verkar det gå bättre….( kanske de börjar bli vuxna) maten fungerar ju hyfsat och jag hoppas vi snart har tvättrutiner.

Sedan är det bara disken och övrig städning kvar…

Jag tycker du ska börja med maten, se till att du har protein för ett par måltider och gör ett storkok till resten av familjen…när de fått äta t.ex. samma köttfärssås i flera dagar kanske ni kan börja prata om det….

Kämpa på…Tänker på dig!.. måste logga ut och jobba lite nu