Kan du inte hitta bättre kött i din närhet då? Det finns ju utegrisar till exempel. Och smågårdar som säljer ägg från utehöns. (Jag har turen att min bästa kompis har några hönor, de går fritt på gården och äggen är gudomliga!)

Tyvärr är det inte var jag köper köttet som är problemet. Har ännu svårare att äta kött från djur jag känner till.

Blir ofta att jag köper kött från Irland istället för kött från en gård. Trots att de irlänska djuren ofta har det sämre. 

Varit med på slakt både av kanin, höns och ko. Trots jag VET att de djuren haft det bra. Vänder det sig i magen med tanke på att äta köttet.

Är periodare, andra dar äter jag allt kött och ägg utan dåligt samvete.

Tvärtom mot mig då, klarar inte att äta utländskt kött och de bästa köttet är absolut när jag varit med och skött om djuret. (Har jobbat på gård)

Det kanske helt enkelt är bättre för dig psykiskt att äta vegetariskt, det går ju det med på LCHF, även om det är krångligare.

Om inte du och andra hade ätit kött hade inte djuret vars kött, mjölk eller ägg du äter fått leva överhuvudtaget.  Då kanske det bara funnits några enstaka kor, får och hönor på Skansen. Vilket är bäst? Att aldrig få leva överhuvudtaget eller att bli uppäten?  Förresten är varje sädeskorn ett embryo och har liv!  Utan liv skulle det aldrig kunna gro.

#3
Kruxet är att jag inte är ett fan av grönsaker heller. 
Jag tror jag måste komma på ett sätt att släppa det där grubblandet när jag äter. Hade inga sådana problem när jag var yngre.

Äter jag vegetariskt så måste jag ju ändå äta ägg om det ska göra någon nytta och då blir det ju samma sak där.

Har jobbat på gård de senaste 9 åren och får därför lite problem med att äta nötkött och även dricka viss mjölk.
Tycker jag känner smaken/lukten av gårdens djur när jag äter köttet. Hur fint det än är.

Kognintiv beteendeterapi kanske kan hjälpa?

kan det hjälpa dig att tänka tanken att vi är en del av kedjan?

Små djur äter mindre djur, andra djur äter växter, rovdjur äter dessa?

Alltsammans hänger samman och har gjort det i miljontals år.

Sen har människan varit inne o rört runt ordentligt de sista fem minutrarna…

Hoppas i alla fall att du kan släppa tanken på delar och var delen har suttit på djuret.

#6
Har funderat på KBT och tränar lite på det samtidigt som jag äter. Detta genom att tala om för mej själv hur ologiskt jag tänker.

Lättaste köttet att äta är färs och saker som inte ser ut som kött. t.ex. köttfärs, kotletter och kycklingfilé.

Måste även försöka köpa kött fårn djur som haft det bra. Det borde hjälpa tycker jag…

Jag åker till ett eko-slakteri -då tycker jag att jag gör mitt bästa val. djuren har fått gå ute och de slaktas i  några fåtal åt gången. sen är det köttet mycket godare oxå, tycker jag. lite dyrare men innehåller mindre vatten eftersom det får hängmöra i 14 dagar. Definitivt värt pengarna.

#4
Jodå, jag vet hur det fungerar. Har som sagt jobbat med produktionsuppfödning de senaste 9åren + haft uppfödning av kaniner till kött.
Så jag backar inte för att äta. Det är bara någon mystisk äckelmage känsla jag får i samband med ätandet. Detta trots jag njuter av smaken.

Det går i perioder, skriver du. Har du funderat över ifall det är nåt annat som händer innan motviljan mot kött dyker upp.. om det är nåt särskilt som triggar dig? Själv klarar jag bara inte av tonfisk, och till det finns ett särskilt skäl.. Mitt problem är dock inte särskilt stort, det går rätt lätt att bara strunta i just tonfisk. 

Vet inte om det hjälper dig.. men såhär tänker jag:

Vi människor har ju en klar tendens att överdramatisera saker, t ex det här med döden och arter som lever av varandra. Som om döden och kretsloppen är nåt ONT. När det istället är något som bara ÄR. Ett fungerande system. Rycker man bort bitar ur det - t ex hindrar köttätare från att äta kött - så pajjar ekosystemen. Obalans.

Det är 'vårt jobb' att hålla oss till 'reglerna'. Jag tänker att jag nöter minst på jorden ifall jag accepterar grundvillkoren för allt liv här. Det finns ju ingen motsägelse, det är vi människor som får för oss saker.. och krånglar till.

Mycket möjligt att du redan har tänkt på det här.. 

Hoppas du hittar nyckeln iaf.. så du slipper dras med eländet!

#11
Vet faktiskt inte om det finns någon bakgrund till det…

Eller, det finns en bakgrund med svårigheten att äta nöt och kaninkött. Men det har att göra med att jag jobbat nära just de djuren.

I övrig vet jag faktiskt inte den direkta orsaken, men än just det att jag tänker lite för mycket på vad jag äter mer exakt.
Åt kycklinglår precis och det är ju supergott! Men såg hönsben framför mej hela tiden när jag åt. 
Det är väldigt irriterande!

Lättare när man äter fler än en, då fokuserar jag inte lika mycket på själva maten.

Har en kompis som inte heller kunde äta någon form av nötkött eller kycklig eftersom hon kände att hon har en personlig relation till den typen av djur. Hennes föräldrar var lantbrukare med mjölkdjur och höns.

Vet inte riktigt när det vände men nu när hon har karl och barn så äter hon det lite oftare i alla fall. Kanske så har hon även fått lite mer distans till det hela sedan föräldrarna sålde djuren också. Hon viste ju att djuren hade det så bra som det bara gick, men hon kunde ändå inte äta den typen av kött även om det gick lite lite bättre om djuret kom från gården brevid, har jag för mej att hon sa. Men jag kommer inte ihåg att jag såg att hon åt nötkött nån gång på gymnasiet .
Nu när hon är 33 år och har barn så verkar det fungera bättre i alla fall.

Det enda som jag väll egentligen kom fram till i detta var väll att du inte är ensam. Har tyvärr inga tips att komma med mer än KBT, som någon redan nämnt

Kalindas, som jag ser det är problemet känslomässigt och då kan det inte lösas via tankarna, d.v.s. du kan inte tänka dig bort från det hela. KBT är alltså ingen bra metod. Det verkar som om du är en känslig människa som påverkas av miljön med djuren. Inte konstigt alls!

Du behöver ta din känslighet på allvar och inte pressa på med tankar om att det är något fel på din rektion. Alla är vi olika känsliga. Du är förmodligen en empatisk människa som far illa av mer än du är medveten om. Känn efter om det kan stämma?

Det verkar som om det är lättare för dig att äta vissa sorters kött. Håll dig till dem och låt bli allt som det känns motigt med. Att tvinga sig leder ingen vart.

Om du vill bearbeta dina känslor finns det en del att göra. Men jag vet inte hur mycket jobb du är beredd på att lägga ner…

Att få en mjukare attityd till dig själv kan ge dig andra kvaliteter i livet än du drömt om.

Nalle Puh sa en gång ungefär så här: (på tal om att tvinga fram det omöjliga)

"Att få ner en rund stav i ett fyrkantigt hål går inte så bra."

Fyndigt, tycker jag!

Jag känner igen mig dig. Jag har väldigt svårt för en del kött efter att ha varit vegetarian i 40 år. Men jag mår så bra av LCHF att jag fortsätter ändå. För mig är helt kött lättare. Och ekologiskt. Det andra hoppar jag över. Från början kände jag motstånd mot ägg också, lite grand. Så jag hårdkokade dem och åt med kokosolja och currystekta starka grönsaker. Efter 2 månader med denna frukost har motståndet släppt till 95%!

Kanske är det så att vi ändrar oss så småningom? Vi behöver bara lite mera tid. Ett tips kan vara att blund, gå in i dig själv och känn efter vad dina känslor säger. De kan vägleda dig!

Jag kan känna att min kropp skriker "Ja, tack!" till dena maten. Sedan är det sinnet som protesterar. Det är som ett bångstyrigt barn och sådana får man handskas mjukt med och lura lite för att lyckas.

Allt gott!

#13
Det där med att äta grannens djur känner jag igen. Vet en del som har mindre uppfödningar och slaktar själv ofta byter kött med grannen för att det är lättare att äta köttet då.

Vet även människor som föder upp kaniner och på påsen med det slaktade djuret skriver kaninens namn.
DET förstår jag inte hur man klarar. Bara tanken att nu äter jag Pelle, känns motbjudande.

Tror också det är någon typ av KBT eller egen mental träning som behövs. Det eller tvinga hit nån så jag får sällskap varje gång jag ska äta..

.. klart du ska ha sympatimåltidssällskap.. det kör jag stenhårt med. att laga mat o äta själv är ju så himla trist… så jag sms'ar några kompisar o frågar om dom vill sympatiäta - och jajamensan , det vill dom.. så jaghar några kompisar som är ofrivilliga lchf'are några dagar i veckan - och dom ser alltid fram mot nästa sms…

#16
Praktiskt!
Bara synd att närmaste kompisen här bor tre mil bort.

Tyvärr verkar det inte finnas några aktiva LCHF:are i Varberg, har försökt få ihop matsällskap innan.

Människan har en fantastisk förmåga att känna empati. Tyvärr så kan det gå för långt. Vargen som inte har denna förmåga har inga problem att äta sina byten, medan vissa människor har fått en snedvriden världsbild från bl.a. Disney.

Har ni tänkt på hur många barnfilmer det finns som utmålar rovdjur som onda? Jag ser inte mycket Disney eller västerländsk animation nuförtiden, men även jag har märkt hur vanligt detta är. Nuförtiden samarbetar istället djuren mellan artgränserna som i t.ex. i filmen Ice Age, vilket är fullständigt onaturligt. Det är fullt naturligt för en katt att äta en mus på samma sätt som det är naturligt för en människa att äta en ko.

Att bli en vegetarian är ett okej alternativ om man nu vill det, så länge man äter ägg och/eller mejerier. Att däremot bli vegan är helt meningslöst och mycket riskabelt för hälsan. Vi måste få i oss animalier för att överleva.

Problemet är inte att vi äter kött utan att vi är för många på den här planeten. Mängden bytesdjur måste vara betydligt fler än antalet rovdjur. Om man föder upp ett tamdjur istället för att jaga ett vilt så behövs det färre eftersom man har kontroll på antalet och behöver inte ha någon god jaktlycka.

#17 Vad katten… Bor du med i Varberg? ;)

Om du äter framför TVn eller datorn då, eller kanske läser samtidigt? Många tänker ju inte på vad dom äter när dom tittar på TV eftersom fokus då ligger på TVn istället för maten

#14 Jag trodde att KBT hjälpte till att hantera känslorna, men då har jag kanske förstått det fel

För övrigt så tror jag att det ligger mycket i det #18 skriver.

#19
Jupp, Varbergare här..

#21 Vi får käka ihop någon gång. ;)

Förstår jag dig rätt om det är så att det inte är känslomässigt svårt utan mer "här sitter jag och äter en bit av ryggen på en gris"? För lite åt det hållet kan jag känna, speciellt med t ex grillad kyckling när man typ knaprar på en vinge eller ett lår. Det blir så tydligt att det liksom är ett djur man äter. Det var lite värre när jag hade katt tidigare, blev liksom samma storlek då…

Men jag brukar bara tänka typ "ja, så är det" och som nån var inne på tidigare att man är ett led i kedjan av äta och ätas.

# 2, Varför tror du att irländska kor nödvändigtvis har det sämre än svenska? De får ju iallafall komma ut betydligt mer.

#3, Varför drar du allt utländskt över en kam? Jag har sett sparkade kor på marknad i Belgien och jag har sett en mängd bökande gårdsgrisar i England (vilket jag väääldigt sällan ser i Sverige). En milsvid skillnad och detta även inom länder.

Sverige är långt ifrån perfekt. Visst har vi lagar men som alla vet som jobbar med juridik så är det deras EFTERLEVNAD som är intressant. Läs Monsterbiff till middag och se hur det kan gå till i Sverige och besök sedan en gårdsbutik i Cornwall (eller Frankrike för den delen).

#24 För att jag vill veta vad jag äter. Jag har arbetat med lantbruksdjur och sett hur kor, grisar och höns har det i Sverige, däremot vet jag inte hur det ser ut någon annanstans. Utländskt kött där jag vet hur djuren haft det skulle jag inte ha problem med.

Fast hur djuren har det varierar rätt kraftigt i Sverige. Skulle inte förvåna mig om t ex Irland med dess massor större möjligheter till utevistelse för djuren, är långt bättre än vi är, både generellt och stickprovsmässigt.

Jag har jobbat på myndighet med djurskyddsansvar i Svensk glesbygdskommun - och huga huga för vissa ärenden. Nog finns även här det ena och det andra och det får gå rätt långt innan nåt händer.

Och stordrift på gris, burhöns e t c.. kryllar det ju av.

Man får försöka hitta KRAV och 'gårdsprodukter' som man vet nåt om, men för den stora massan människor funkar det inte riktigt.  

#24
Kanske uttryckte mej fel när jag skrev att utländskt kött är sämre eller att djuren har det sämre. Men jag vet inte HUR de har det i t.ex. Irland.
I Sverige vet jag hur produktionsuppfödningarna har det och vilka regler som gäller.

Men ska jag gå efter hur produktionsuppfödda djur har det i Sverige och i många andra länder. Då skulle jag bli vegetarian. För de har det inte bra i något land!

En annan sak man bör ta i beaktande när det gäller svenskt kött är att även om djuren haft det superbra under sin uppväxt oavsett gårdstbutik (om de inte har slakteri) eller gräsuppfödda djur.
Så måste alla gå via slakterier!
Detta innebär långa resor stress och ibland panik.

Även det bästa gårdsuppfödda djuret eller renarna som springer fritt, ger sämre kött om de måste trängas ihop, känna blodlukten, rädslan och stressen.

Det går inte att jämföra ett kött från ett hemmaslaktat djur med det man får som gått via slakteri…

Precis. Läs "Monsterbiff till middag" som sagt och se hur ekologiskt lamm hanterades av Tierps slakteri.

Kom sedan och säg att Sverige är bäst som lagt ner en massa nära gårdsslakterier…