Jag är inte 100 nu, men jag har hört något liknande. Då var oraken den att det var lätt att man istället blev sugen/hungrig innan lunch och man istället gick och åt något sött eller åt en extra stor lunch. Men det gäller ju inte ALLA :)

Jag har alltid ätit frukost ,men inte smal för det

Jag äter inte frukost men jag går ner fint ändå :-).

Har i alla år tvingat i mig frukost, och inte har det givit några bra effekter på vikten. Nu har jag slutat med frukost, och det gör ingen skillnad. Fast jag tycker det är trevligare…

Hypotes: Något i kroppen påverkar att man är hungrig på morgonen (och förmodligen pigg också). Detta något påverkar också ämnesomsättningen/fettcellernas benägenhet att växa/krympa eller vad man nu ska skylla på.

Läste häromveckan i Metro att morgonpigga levde längre, eller hur det nu var (och Metros käcka råd var: stig upp tidigare! Jag tror inte det…). Och om det skulle stämma, så varför skulle det inte kunna påverka vikten också? Fast det är bara en hypotes från min sida.

I undersökningen kom man fram till att 4% åt en bra frukost och med bra frukost menar man är att man äter minst ett av antingen bröd, musli eller frukt. Så om man äter bacon och ägg till frukost räknas det som dålig frukost.

OK, då kan jag lägga till att jag i alla år tvingat i mig en BRA frukost: gröt eller fil+müsli, plus en macka (utan smör). Ofta en skivad banan i filen också. Fullpottare, alltså… undrar just hur tjock jag varit om jag hoppat över denna frukost

Jag har alltid ätit frukost tidigare och gick upp i vikt. Nu äter jag lchf och äter inte frukost …… och går ner i vikt (hittills 26 kg).

Vad vill jag då ha sagt med detta? Tja, för min del har det nog ingenting att göra med frukost eller ej utan VAD jag äter och vad den nuvarande kosten innebär för min kropp

Jag tar en stor kopp te med kokopsfett och lite grädde, när jag vaknar på morgonen. Sedan äter jag frukost, någon gång mellan 11 och 16… middagen blir ganska sen, ibland blir det ingen alls.  (och nej, jag är inte direkt överviktig, trots allt)

I livet före LCHF åt jag en tallrik fil eller youghurt (naturell) med müsli, motvilligt, för att ha något i magen när jag skulle till jobbet. Oftast hade jag så bråttom att jag åt medan jag klädde på mig…

Jag har aldrig gillat att äta på morgonen, och jag var inte överviktig före LCHF…

Jag har alltid varit väldigt smal och alltid varit en stor frukostälskare, kan äta frukost i timmar och hur mycket som helst och sen inget resten av dagen. Jag tror att de där med frukost har med periodisk fasta att göra, att äter man en stor frukost så blir de många "fastetimmar" tills det är dags för mat. Men, om man inte äter frukost och inte är hungrig på morgonen blir de ju samma sak, hm… bara man lyssnar på kroppen så tror jag att det är omöjligt att bli överviktig

min blogg

om man inte som många (inte jag dock) är sockerberoende, det är ju kroppen som skriker efter mackor, chips eller, ja vad det än är, eller psyket men det går ju liksom inte att skilja åt.

jag har alltid ätit frukost , och som jag tror nyttig, ja jagvet att den är nyttig. men , men inte är jag smalare för det, troor faktisk att jag skulle bli lättare av att utesluta frukost.  men jag vet det är dumt.

Jag är HUNGRIG på morgonen, har alltid varit, och märker att min kropp inte kommer igång utan frukost. Äter jag inget på morgonen så har jag svårt att äta senare på dagen också och mår dåligt både fysiskt och psykiskt. Detta fenomen kommer oavsett LCHF eller inte… Senare på kvällen är jag inte alls lika hungrig, kan äta ganska lite till middag.

Jag tror att detta är min dygnsrytm och att den är olika för alla…

Jag är påfallande lik Wildrat här ovan..

Behöver frukosten för att komma igång på riktigt. Visst kan jag slira.. ifall jag har en 'ledig' dag och inte behöver göra nåt - men resultatet blir inte bra. Oftast mår jag skit framåt kvällen om jag inte äter bra från början av dan.

Jag tror också vi har individuellt olika 'dygnsrytm'.

Har två barn, födda av mig och har samma pappa, har vuxit upp med mig under samma rutiner.. Ändå är de är helt olika.

Den ena morgonpigg och igång med allt tidigt. Även maten. Den andra tvärtom.. Spelar ingen roll hur mycket jag än försökte 'fostra till' den andra att passa in i 'samhället's rytm, med skolans och övriga familjens tider och rutiner. Unge nummer två passade helt enkelt inte in.

Nu är hon vuxen och jobbar som kock. När hon har frukostskift blir hela hennes liv helknasigt - ofta tappar hon sömnen helt, inte bra. Som tur är jobbar hon med det hon gör, så hon käkar i a f bra. Och jo - när hon jobbar kvällsskift funkar allt förträffligt och ungen mår prima.