vilken pärs..
Idag har jag gjort 40 st chokladbiskvier till min dotter som hon ska bjuda sina arbetskamrater på.
Alltså.. först mandelsmassa som kladdar och fastnar på fingrarna..vilket man slickar av, sen fyllningen som består av smör, florsocker, vanijlstång och rom, som man måste smaka av!! Snacka om kick!!
Höll på att bli tokig, VAD ÄR DET
SOM GÖR SÅ HÄR MED EN??
Ifrågasatt LCHF direkt och tänkte att jag längtade tillbaks till mitt kolhydratliv.
Tack och lov att ni finns så man kan besinna sig!!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det var inte snällt av din dotter att be dig om att göra biskvier till sina jobbarkompisar tycker jag. Särskilt inte om hon vet att du håller på med LCHF och kanske har ett sockerberoende.
Nää, men hon är van och kanske bortskämd att mamma hjälper till. Faktiskt kan jag sakna den här "matfixeringen" eller att laga god mat med efterätt! Det gick åt så mycket energi att planera och äta (vräka i sig kolhydratkost). Lite sorg är det. Men jag kan inte vända tillbaks. Tur att mina barn har flyttat hemifrån, det är bara mannen som får leva i detta och det är inte helt enkelt!!
Avsmakning är ju en sak - men jag slickar inte längre av fingrarna om jag fått t.ex. glass på dem. Det smakar ju så vidrigt sött att jag föredrar att skölja av dem..
Sjutton vet om jag avsmakar heller, förresten - min smak har ju ändrats så pass att jag i alla fall inte kan avgöra om kaksmet har rätt smak. Det är ett handikapp ibland 
Visst går det. Om inte annat, så går det galet