![[yngveg]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Näringsinnehållet,kan man lita på förteckningarna?
Ju mer jag förstår av inlägg på denna och liknande sajter, ju mer inser jag att myndigheter och producenter är mer eller mindre otydliga och när det gäller livsmedelproducenter skojar man ju med konsumenterna med sina fantasifulla namn på produkter. Hörde senast att en champinjonsoppa tydligen kan innehålla hela en champinjon t.ex.
Min undran till de av er som vet mer än jag är denna: Hur vet man att näringsdeklarationerna på matförpackningarna verkligen stämmer. Hur gör dom för att veta att t.ex. ett pkt skinka innehåller si och så många av nutrienterna? Alltså i praktiken. Många som äter lågkolhydratkost vill vara tämligen noggranna med sina beräkningar över daglig konsumtion t.ex. Jag bollar frågan till hugade kunskapsbärare bland er.
Det är två olika frågor du tar upp. Den ena om man kan lita på producenternas märkning och den andra om man kan lita på innehållet i praktiken.
Det senare är dödsdömt att tro att det kan vara noggrant. Varje "mått" som finns i näringstabellerna är uträknade genomsnitt på något som de testade. Allt som vi räknar är mellan tummen och pekfingret.
Jag menar att innehållsförteckningarna brukar ju vara tämligen noggranna med mått och vikter i de flesta fall uttryckta i gram/100gram när det gäller fett, kolhydrater och protein. Hur rackarns går det till att så exakt på grammet se hur det ligger till? Jag förstår att det blir genomsnittliga uppgifter men någon gång har de ju skaffat sig en grund för genomsnittsinnehållet i en vara. Det kanske var dumma frågor men jag känner att snart kan man inte lita på många som eg. har ett stort inflytande på våra vardagar och att jag tror många som käkar lågkolhydrat bygger mycket på att innehållsförteckningarna verkligen stämmer.
Yngveg, det finns inga dumma frågor, bara dumma svar. Får du ett dumt svar så titta på svararen med stora förvånade ögon och fråga förundrat: "Så du kan inte svaret på frågan och har ingen lust att lära dig heller?"
Men svaret på din första fråga är att det har gjorts noggranna analyser förr i världen. Dessa traditionella värden används fortfarande även om födoämnena har ändrats över tid.
Svaret på din andra fråga är att Livsmedelsverket har som uppgift att kontrollera företagens uppgifter för att "säkerställa ett redligt förfarande av livsmedel". Men prover tas nog alltför sällan.
Livsmedelsverket vill ju också att bagarna ska blanda kli och annat boss i mjölet, kallas med modert språkbruk för "fibrer".
Om en mjölnare förr i världen blandade ut mjölet med "fibrer" kallades det att "mjölnaren hade inte rent mjöl i påsen".
Så har Livsmedelsverket själva rent mjöl i påsen?
Tack för ditt svar spirit och jo, man får nog ändå gå på det som står på förpackningarna. Innerst inne känner jag en stor olust och oro för att man känner sig allt mer lurad och manipulerad när man skall handla något, inte bara mat. Så frågorna kommer väl ur min undran om Vem Kan Man Lita På? Jag ger mig nu och undrar inte mer för tillfället.
Jag delar din oro, Yngveg, och har sviktande tilltro till dessa tämligen gamla näringsinnehållstabellerna. Frustreras över hur svårt det är att äta "naturligt" i vårt samhälle. Informationen kan vara svår att tillnärma sig och den "naturliga" maten kan vara svår att få tag på eller för dyr för att en stor del av befolkningen ska prioritera den.
Så är det goliath. Får väl erkänna att jag förmodligen är något skadad av att ha läst Mats-Eric Nilssons böcker om matfusk och manipulationer. Den sista, Döden i grytan, tillsammans med Henrik Ennart.
hehe.. Jag har oxå läst Mats-Eric Nilsson.. Obekvämt milt sagt…
Starta ny diskussion