Möjligen.. Jag är inte diagnosticerad, men är sjuk med en symtombild som stämmer in i hög grad. Känner till den sjukdomen litegrann och ifall jag har den - inte säkert alltså - så var övergången till LCHF bra.

T ex mindre värk, lindrad utmattning, bättre sömn, ngt förbättrade minnes-/kognitiva funktioner, viktkontroll..

Finns fler här på forumet, såna som HAR den sjukdomen. Hoppas de ser tråden. 

yees!

Hej! Måste tyvär skriva att jag personligen blev sämre i min ME av lchf. Jag gav det 3 månader och väntade hela tiden på att det skulle bli bättre, tänkte att det var omställningsbevär, men till slut stod jag inte ut med att inte orka stå på benen överhuvudtaget och började äta mer kolhydrater igen, varav mitt tillstånd återgick till som det varit innan denna period, dvs iallafall lite mer drägligt. Vet inte vad det detta beror på. ME är ju en neurologisk sjukdom (ofta infektionsutlöst) där immunsystemet är inblandat på ett vis man inte riktigt vet än. För mig funkar det bättre med mer kolhydrater, men självfallet välja bra mat, naturlig mat. Men, allas kroppar är olika. Man vet inte förrän man har provat. Men för mig ledde det till ännu mer handikappande trötthet, mer neurologiska symptom och jag inser nu (efter att ha slutat med lchf) att det funnits en anledning till att jag haft det svårare att plugga under sommaren, har suttit och stirrat i böckerna och och knappt kunnat urskilja vad som där står. Nu går det lite bättre igen.

miste;

Vad synd för dig att det inte fungerade. Tufft av dig iallafall att du gav LCHF en chans. Skrev fel i inledningen - det är ingen "utmattningssjukdom" utan en neurologisk sjukdom, ursäkta för det.

Vore intressant om fler har erfarenhet av detta!

Ja!!! Jag har haft ME/CFS i 20 år, gick över till LCHF för 3½ år sedan. Omställningar var defintivt tuff. Jag tog den lite gradvis eftersom jag inte trodde mig om att palla en abrupt övergång, så det tog nog 4-5 månader innan jag kom igenom den. Ett tag hade jag sjukt mycket mjölksyra och kunde knappt röra mig.

Jag har hört att en av de saker som händer under omställningen är att musklerna måste bilda fler mitokondrier, vet inte om det stämmer, men eftersom ett av våra problem förmodligen är mitokondrier som går på halvfart är det rimligt att muskelomställningen blir jobbigare för oss.

Men - när jag väl kommit igenom omställningen mådde jag SÅ mycket bättre! Den sommaren båtluffade vi i skärgården, och jag gick på klippor och kånkade ryggsäck och cyklade så att min sambo knappt trodde det var sant. Inte som en frisk person, naturligtvis, men under den tid han hade känt mig hade jag haft väldigt svårt att röra mig eller gå mer än mycket korta sträckor.

LCHF har definitivt minskat mina inflammationer, som jag hade framför allt i knän och axlar. Även de återkommande inflammationerna i tandköttet försvann. Eftersom mycket tyder på att inflammation spelar en central roll i ME/CFS verkar det ju bra att äta en antiinflammatorisk kost som LCHF. Jag har även blivit av med det mesta av migränen, och min IBS har nästan försvunnit helt!

Jag hade heller inte insett hur mycket värk jag faktiskt hade förrän den minskade drastiskt med LCHF.

När jag gick över till LCHF var jag dessutom rejält överviktig, och att kånka runt på de extra kilona var ingen picknick med ME. (Jag var inte överviktig när jag blev sjuk, men blev det förmodligen till stor del pga stillasittandet och att jag använde sockerkickar för att få energi till att göra viktiga saker.) Nu har jag gått ner 25 kilo men har fortfarande en del jag skulle vilja bli av med!

Det händer då och då att jag gör ett avsteg och äter kolhydrater, och konsekvenserna låter inte vänta på sig. I minst en vecka efteråt har jag ont i knäna, migrän, värk i leder och muskler, blir hängig och grinig och både fiser och snarkar (vilket jag annars slutat med). Det brukar sluta med att maken bönfaller mig att sluta med kolhydraterna igen!

Så jag skulle säga att LCHF absolut är väldigt bra när man har ME/CFS, men att omställningen kan vara tuffare än för andra.

(Hoppas affeejit kommer in och ser den här tråden, hon har också ME/CFS och mår påtagligt bättre av LCHF. Det var faktiskt från henne jag hörde talas om det första gången.)

Aniara4,

Tack för att du delade med dig, misstänkte faktiskt att någon eller flera har fått lindring av LCHF.

Har tippsat en person som lider av detta att gå in hit och läsa!

Intressant tråd. Jag är "bara" diagnosticerad med fibromyalgi, men om jag förstått det rätt så är det vanligt med ME i samband med fibron, och de flesta av mina symtom platsar helt klart inom ME.

Jag hade också en långdragen omställningsperiod och jag mår mycket bättre med LCHF. Har fått mindre värk i lederna (förutom knäna som antagligen är helt nedslitna) och jag har fler perioder där jag inte är så trött. Spänningshuvudvärken har också lättat lite och migränanfallen är mer sällsynta.

Fast jag har problem med tandköttet och det var nytt för mig att det kan bero på ME.

Jag har inte ME men är nyfiken. Jag undrar hur d-vitamin funkar för den som har ME. Finns det möjligen några samband? Jag har ingen aning själv men har hört om flera med ME som fått lindring i sina symtom när de befunnit sig söderut i världen.

Tack för tipset, Karin! Ja, precis som på vårt forum inom patientföreningen för ME/CFS-sjuka är det varierande bud om vi blir hjälpta av lchf-kost eller inte. Jag har gjort några försök, senast i våras, men mådde under våren sämre. Jag kopplade dock aldrig ihop det med kosten, för min ME går upp och ned i styrka, så att säga. Jag klarade heller inte att vara renlärig, men valde i alla fall bort socker så gott det går.

Efter tv-programmet i går  blir man dock sugen att försöka igen!

Nu är jag här, Annapanna! :)

Jag har ME/CFS sedan 1999 o har ätit LCHF sedan våren 2006. Första året fuskade jag på helgerna ("bara" med lantchips, min stora last) men sen var jag helt strikt i drygt 2 år. De senaste två åren pendlar jag mellan helt strikt och med att äta lite choklad, nötter o 1-2 glas rött vin till helgerna.

Då jag kraschar har jag svårare att vara helt strikt o då har jag testat mig fram till vad jag mår minst dåligt av, och för mig är det mörk choklad o nötter (och när det är som värst kan jag ibland äta lantchips, men försöker undvika in i det sista)

För mig har LCHF varit oerhört viktigt i den förbättring jag fått i min ME de senaste åren. När jag började var jag som allra allra sämst.

De förbättringar jag märkt är;

- mindre generell värk

- mindre huvudvärk/migrän

- mer stabil i energi

- mer stabil sömn (har extremt svår insomni sedan 2002)

- mindre ångest/tvång (har mkt svåra tvång pga insomnin)

- IBS helt läkt (efter 30 års svår IBS o testat allt, IBS-skola, osv)

- klarare hjärna, lättare att koncentrera mig, tänka

- kortare krascher, lindrigare

- snabbare återhämtning vid krasch

- mindre yrsel

- inga blodsockerdippar eller akuthunger eller sötsug (om jag inte har tappat sömnen helt en längre period, då får jag sötsug)

Förutom ME-symtom som blivit bättre har jag också märkt av;

- tappat ett par kg, men var aldrig särskilt överviktig så det var mest en bonus (ca 50 kg 156 cm)

- slätare hy

- färre celluliter (jag vet, bara bonus!)

- mer feminin kroppsform (smalare midja, större bröst o höfter)

Jag gjorde en stegvis övergång. Åt först GI i ett par år och tog bort allt socker. Men då det inte hjälpte min IBS gick jag över till LCHF och hade inga problem att ta bort resterande. Min IBS blev då bra på bara ett par dagar!

Jag märker att jag är MKT känslig och måste ha tillräckligt med fett för att min mage ska må bra. Äter jag inte lite fett till varje måltid pajjar magen. Men det räcker med en msk bea, smör etc. Märker direkt på magen om jag gör avsteg. Det tar inte ens 10 min så blir jag urdålig… och det tar 4-6 v för magen att läka ibland. Inte värt det.

Som allra bäst mår jag när jag äter enligt Skaldeman. Typ bara kött/fisk/kyckling och sås. En liten bit paprika till. Men om jag tar ut fler skedar än jag har på kontot kraschar jag och då faller jag lätt in i att ta ett par bitar choklad…Men jag strävar efter att äta så strikt jag kan, även om det inte alltid funkar i vardagen.

Vid varje avsteg får jag direkt ökade ME-symtom, svåra IBS-symtom och ett enormt sötsug som är tufft att ta sig ur. Vet nu hur jag gör, men ibland har jag inte energi att orka. Har som sagt testat de senaste två åren vad jag kan och inte kan äta. Märker att jag inte klarar av potatis eller rotfrukter, inte för mkt tomater, och ffa inget socker alls. Har vid ett par tillfällen fått i mig socker o då mått pyton. Det är inte längre värt avstegen.

Välkommen affeejit!

Jag inser att du har kämpat med att få LCHF att fungera.. Vilket tålamod !

Det är enormt inspirerande att se att människor kan kämpa så och fortfarande ha sin motivation kvar. Är imponerad!

Hur ska du/vi få fler att våga prova undrar jag?

tassa02

Läs, läs och åter läs om detta, det gör att man inte kan vända tillbaks.

Jag är inte direkt överviktig, har inte diabetes 2, lite magproblem, men ser och upplever att denna kost ger högre livskvalité.

Arbetar som sjuksköterska och ser möjligheter att sprida detta.

Hur ska vi fortsätta?

För mig har inga alternativ funnits! När jag märkte hur bra min mage blev fanns ingen återvändo. Sen hamnar jag i diket ibland när jag kraschar hårt i min ME, men det ser jag som avsteg som ibland är motiverade (för att stå ut med ME-kraschen). Eftersom att jag är övertygad om fördelarna med LCHF, både för hälsan generellt o fr ME/IBS, vet jag att jag inte kan gå tillbaka till vanlig kost igen.

Jag är rätt målmedveten o envis som person o gör allt jag kan för att bli så frisk jag kan från min ME. Läser allt jag orkar om hälsa, kost o kemikalier i vardagen. Rensar ut allt som är praktiskt möjligt. Går sedan 3 år hos en kinesiolog för att hjälpa kroppen att läka själv, så mkt den kan. Eftersom att den vanliga vården inte kan erbjuda oss med ME ngn behandling som fungerar har jag försökt hitta den röda tråden bland de (ytterst få) som tillfrisknat från ME (har inte tid att vänta på den vanliga vården… ) Jag tycker mig se en röd tråd i alternativbehandlingar. Därav min motivation. Jag vill få min vardag att fungera så mkt den bara kan. Jag vill kunna vara en så "normal" mamma jag kan. Det är mitt mål. Det driver mig. Det gör att jag inte går tillbaka. Jag blev så enormt kraftigt försämrad av den vård jag fick av läkarna (mediciner, motion, terapi). Känner att det inte finns ngt alternativ än att försöka själv på alla sätt jag kan. Läkarna har ju gett upp, eller, jag gav dem ju sparken när jag slängde iväg alla piller som bara gjorde mig sjukare och sjukare….

Vill inte tillbaka till det tillstånd jag befann mig i innan jag hittade LCHF o kinesiologi.  Halkar jag ner i diket är det bara en väg och det är upp. Även om det ibland tar lite tid att kravla sig upp… Har haft ett par perioder då jag hamnat i chipsträsket, men det är i princip det enda jag gjort som avsteg. Pasta, bröd, sött etc lockar mig inte längre. Det jag trillar dit på är lanchipsen. Eller mörk choklad.