Hjälp!
Jag började med LCHF för lite mer än en månad sen och har än så länge bara märkt fördelar, ett par ordentliga avsteg men har inte gett upp utan på det igen.
Vad jag skulle vilja få råd och tips om är min lillasyster. Hon har liksom jag alltid varit överviktig och och övervikten har spätts på över åren pga kärlek till kolhydrater och en felinformerad men ack så välmenande mor.
För ungefär 2 veckor sen undrade min lillasyster om inte jag kunde berätta lite om LCHF och vad man ska äta och inte äta för att gå ner i vikt. Jag är absolut ingen expert men berättade det lilla jag vet och gav henne länkar till kostdoktorn och div andra hemsidor där hon kunde läsa på. Hon verkade väldigt peppad…..tills hon insåg att hon inte kunde äta pasta och ris och stekt potatis, ej heller sin älskade choklad. Det var dock inget jättehinder, samma dag började hon äta kött stekt i smör, grönsaker och ägg. Hurra för lillasyster!
Min lillasyster har aspergers syndrom och har som många med en diagnosen väldigt specifik smak vad gäller mat. Hon har svårt för många texturer och mår t.ex. väldigt illa av kokt potatis (bara bra ur lchf-synpunkt men ni förstår min poäng).
Problemet är dock inte hennes aspergers utan hennes pojkvän! Han tycker att det vore ju bra om hon kunde gå ner i vikt men vägrar förstå att det kanske inte är så jävla bra att då sitta brevid henne och smälla i sig chips och choklad när hon redan har svårt med motivationen. Hans argument; Men jag behöver inte gå ner i vikt….
Jag har försökt förklara, på många olika sätt, att för att det ska funka för lillasyster behöver hon stöd från oss alla nu när hon tagit ett så stort beslut. Men ingenting verkar gå in! Jag begär inte att han också ska börja med lchf men att han åtminstone ska visa lite hänsyn!
Vad ska jag göra….?
Peppa henne du! Sen är ju detta inte en bantningskur utan en livsstil som man går ner i vikt utav. Går hon ner i vikt och sedan är nöjd och börjar äta normalkost igen så kommer hon att gå upp i vikt. Det viktigaste är att hon gör detta för sin egen del och inte för någon annan, då är det lättare att kämpa emot. Tråkigt iaf att hennes pojkvän inte har större förståelse men där kan du inte göra så mkt förutom att prata med honom. Hon har iaf dig och det måste vara skönt för henne 
Helt sant! Jag kanske borde förklara mer ingående vilka hälsofördelar hon får med LCHF, inte bara vikten, för henne. Då har hon mer på fötterna när hon säger ifrån till sin pojkvän om det ständiga snaskandet, vilket hon faktiskt gör, jag är så stolt!
![[stuxen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tyvärr måste jag svara dig att du inte skall göra något alls.
Jag håller med om att stöd är viktigt, men som han säger han vill inte byta kost. Han vill inte sluta äta godis ingen kan tvinga honnom att sluta äta godis i ansitet på din syster.
Det enda som går att göra är att din syster hittar egna saker hon kan äte, hemgjorda kakor, cokladbollar, grädde med hallon om suget nu skulle bli för stort.
Så kan han sitta och äta sit snacks och hon kan äta sitt.
Att förändra på någon som inte vill går inte.
Tack.
Du har rätt…
Det är bara så frustrerande, han är ju ändå hennes pojkvän och borde bry sig mer om hennes välbefinnande :s
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#4
Vad jag tycker ar sa markligt ar att lasa att manga haller fast i sallskap som inte tycks kunna visa hansyn … nu galler ju samlevnad mer an gemensamma menyer … hur gar det i andra fall da?
Det går hyfsat, hon har svårt för fett :s Gillar inte majonnäs, turkisk/grekisk yoghurt, smör, grädde (utom i varm choklad) osv
Hon äter inte heller såser och avskyr att blanda maten på tallriken…hujedamig, vad har jag gett mig in på xD
Starta ny diskussion