Vad är du rädd för och vad får dig att tveka? :)

Ja, undrar som Honey Puh vad som gör dig tveksam… och vilka är förutsättningarna? Hur är hälsan osv? 

Läs på om kosten, här och på kostdoktorns sida bl a. Ju mer du lär dig om den desto mindre läskig kommer den att verka. För den är inte det minsta läskig!

För faktum är ju att du inte äter så mycket andra saker än du gjort hittills (d v s om du ätit blandkost), utan den stora skillnaden är att du utesluter vissa varor, som pasta, ris, potatis, bröd/sädesprodukter m m. Det gottigaste - kött, fisk, fågel, gottiga såser, ägg och lite grönsaker - det fortsätter du ju att äta! Och det är därifrån du får bra energi och näringsämnen.

Har du varit fettskrämd, så kan det vara lite skrämmande i början att tänka att man ska äta smör och annat fett - men så snart du tagit steget in på lchf-banan så försvinner även det. Och det är inga mängder fett du ska stoppa i dig, du ska inte frossa i fett, du ska bara äta "fullfet" mat, steka i lite smör e d (särskilt om du äter magert kött t ex), kanske göra nå'n god sås.

Antingen ändrar du kosthållningen 'radikalt' eller så börjar du lite försiktigare genom att t ex först och främst utesluta vanligt bröd!

**Du utesluter bukfyllan och äter istället det goda!
**Och mår bra av det!

Du ska se att du snart kommer att upptäcka,
att du är minst lika modig!

Pja, när jag var liten, var jag smal som en pinne, och min mamma hade alltid vispgrädde i kylskåpet… Det tog ju ett antal år innan jag kopplade…Men vi som var Saltkråkan-smala (det var bara Tjorven som var knubbig) mådde bra på ganska lite - och näringstät-  mat!

Om du inte redan har läst Andreas bok Matrevolutionen, så kan jag rekommendera den varmt.

Det kändes som att jag fick svar på de flesta av mina frågor och funderingar, och naturligt vis svar på en massa frågor jag inte ens visste att jag skulle ställa.

För att summera boken:

• Fett är inte farligt
• Mättat fett är inte farligt
• Kolhydrater, och i synnerhet socker, har många bevisat skadliga effekter på vår kropp
• Man får inte cancer av att äta rött kött

Jag kommer inte ihåg var jag såg det, men ett bra citat av Andreas var något i stil med "LCHF är inte en extrem diet. Det är inte extremt att ta bort födoämnen som bara funnits i vår kost under en bråkdel av får utveckling".

I modern tid har människan ätit mer och mer kolhydrater, och under några årtionden, mycket mer socker och mycket mindre fett. Vi har samtidigt blivit väldigt mycket sjukare, trots folk är mer hälsomedvetna. Jag är relativt övertygad om att snabba kolhydrater har en stor del av skulden till detta.

Jag började så att jag beslöt mig för att prova en månad. På den vägen är det – över två år nu!

Ge det en månad! Jag såg så många fördelar redan på den tiden att det kändes självklart att fortsätta.

Som de som skrivit tidigare mig skriver - läs på ordentligt först! Läs om eventuella "övergångsbesvär" så att du inte blir helt chockad när det kommer, leta i förväg upp intressanta recept som du vill testa att äta. Förbered dig mentalt.

Känner du någon som redan kör med LCHF? Det kan vara väldigt skönt att ha som har erfarenhet att prata och ventilera med.

Tack för alla kloka ord.

Alla böcker är lästa och idagsläget har jag inte ätit pasta, ris, bröd, potatis, socker osv på 3 månader (med ngt litet avsteg för godis/glass) och redan innan dess var intaget av kolhydrater (undantaget morot) i princip obefintligt.

Den största skillnaden blir/är fettet. Har ökat upp så det enkom är fullfeta produkter men varit/är extremt fettskrämd.

Som #2 undrade så lite background;

Kvinna, 28 år. Födde liten dotter för 6månader sen. Anorektiker sedan 8 års åldern med perioder då jag mått bättre. Haft vikt på över bmi 20 sedan 2007, med en dipp nu efter amningen så ligger precis under nu och håller mig gärna där för mår bra av det. Anorexitankarna är inte direkt starka just nu, en del viktökningsrädsla och känsla av att vara tjock poppar upp titt som tätt men hanteras vant.

IBSmage som läkaren 'ordinerade' spannmålsstopp för och på den vägen halkade jag in på lchf. Även besvär med en del OCD/tvång som visat sig lindras markant med mer fett i kosten.

Och varför lchf då?

Tja… det verkar passa min kropp och lindra/dämpa flera av de otrevligheter som tidigare besvärat mig såsom samlar vatten galet lätt, ont i leder, tvång, ibs-magen…

Svårigheter finns dock, speciellt eftersom jag ätit efter schema (slv och dietisternas) sedan 2007 med intag var 3de timme och inte direkt känner hunger/mättnad.. speciellt inte hunger.

Ovanstående är ytterligare en anledning till att jag är inne på lchf, att slippa äta så ofta även om min omgivning inte alls gillar det. och m lchf blir portionerna markant mindre, även om kcal är betydligt större, vilket de också invänder mot. Vill så gärna lära mig äta efter kroppen och inte efter klockan.

Vill ha en trygg kropp. Och vill ha en trygg inre röst som vågar lita på kroppen.

"IBSmage som läkaren 'ordinerade' spannmålsstopp för"

Du har i alla fall en bra läkare, när jag fick diagnosen var det fibrer som gällde, med åtskilliga problem som följd

Ok, men du verkar ju vara bra på gång i allafall

Fetträdslan är som monstren under sängen.

Dom försvinner när man tänder lampan

Det gäller att våga och få svart på vitt att inget hemskt händer

Jag tror du har greppat konceptet rent intellektuellt men har svårt med känslorna.

Speciellt för en med ätstörningar gäller det att komma över den här biten annars är det ju risk att lchf-satsningen istället blir en kaloribantning.

Jag hade en fruktansvärd IBS-natt för 3½ år sen. smärtor, uppblåst och sprang på toa prexis som vanligt med 10 min mellanrum.. jag bröt ihop grät. slog på datorn och tänkte - det måste finnas något som kan hjälpa..NÅGOT… Jag googlade runt - hittade A Dahlkvist's sida - läste och läste och läste - tog mig vidare till kostdoktorn.se, solen gick upp.. jag läste o antecknade o läste…

Allt jag åt gjorde att jag hade hemsk IBS och hemska sömnstörningar. vidrigt humör och jag frös - jämnt.. sommar som vinter..

Jag tänkte - jag ger detta 3 veckor… Högst.. Jag kan ju inte dissa något som jag inte provat.. Min IBS var borta på mindre än 3 dygn. När jag vaknade den 8:e morgonen fick jag kämpa mig upp till vaket tillstånd. Jag insåg att jag hade sovit - sovit - 9 timmar i sträck. vilket jag inte gjort på många år.. Under de följande veckorna sov jag tungt och länge, ca 9-10 timmar per natt.

I början var jag trött i musklerna. Jag älskar att vara ute o power-gå och i början orkade jag ingenting.. fick vila i minsta uppförslut. men sakta blev det bättre..Det tog lång tid innan turbokänslan satte in.. ca 5 månader.. men sen var det bara att knalla på.. hur långt o länge som helst..

När de första 3 prov-veckorna var slut så insåg jag att det är så här jag vill ha det. Lugn i sinne, lugn mage och djup sömn. Så jag har fortsatt. Efter ett halvår så slutade jag frysa i kroppen..

Det blir snedsteg ibland.. kaka, vin, choklad, pizza. men min snedsteg händer mer o mer sällan, smakminnet och smaklökarna spelar i helt olika divisioner, det jag tyckte mycket om förr - smakar helt enkelt inte lika gott längre..

Under en period av sista halvåret har jag provat att plussa in olika typer av kolhydrater - bara för att hitta vad som triggar och inte triggar sockermonstret.. Jag har under denna tiden gått upp rejält i vikt, men jag vill veta vad jag kan o inte kan äta..Så nu blir det till att strama upp lchfkosten och powergå och tappa bort några kilon på vägen..

Du har fått så många kloka råd redan, men ville bara flika in med att man inte behöver vräka i sig fett för att man håller sig till LCHF. Men när man använder fett så ska det vara naturliga fullfeta produkter! Lycka till :)

Väg alltid vad du äter mot hur du mår. Tänk på hälsan främst. Oavsett om kultur och vänner säger åt dig att vräka i dig mjöl och socker, så borde ditt långsiktiga välbefinnande få den tyngst vägande rösten.