Jag har varit godissugnen hela helgen (arrangerade lan för 10 godisvräkande 15-30åringar). Men jag klarade mig (förutom en liten portion Chokladmouse på 70/% choklad och ingen sötning. Det var fruktansvärt jobbigt i helgen och även igår gick jag och fantiderade om sötsaker… MEN precis som du upplevde, att det inte var så gott, har jag också upplevt, så jag höll ut! Och nu har längtan efter sött försvunnit och jag känner mig nöjd med mitt beslut =)

Hur går det för dig att sen gå tillbaka till LCHF? Jag brukar ha svårt att bli strikt igen om jag gör för stora avsteg.

"Unnade" du dig medvetet alla de där kolhydraterna? ….Eller var det kolhydratmonstret som manipulerade dig?

Min första "frossardag" hade jag efter 6 månader på LCHF en dag då jag "ändå hade förstört allt"…..som följdes av liknande dagar med jämna mellanrum under det följande året med ångest, dåligt samvete och viktuppgång som resultat.

Sista året har jag "skärpt till mig", tagit kontrollen igen och jag känner att kolhydratfrossorna är lättare att undvika nu när jag är mer förlåtande mot mig själv…d.v.s: Jag försöker planera mat och äta strikt i möjligaste mån men om jag hamnar i situationen att jag tycker en brödbit ( eller något annat) är befogat så äter jag det (..med måtta!) utan ångest och går vidare som vanligt igen dagen efter.

Skulle jag vara fruktansvärt sugen på t.ex. pizza så beror det oftast på att jag är trött, energilös eller hungrig, Alternativet är då att äta något fett snabbt ….eller ge efter….köpa en pizza, äta 1/3 och truga resten på sonen. Längtan, sug och dagdrömmar om den underbara pizzan håller sig sedan borta ett tag…."Det var liksom inte så himla gott!" som du uttrycker det…

Min största vinst med LCHF, förutom lite viktnedgång och lugnare mage, är nog just att jag nu är mer förlåtande och mycket snällare mot mig själv……ser tröst- och hetsätning som ett "f.d.problem"

( risken för frosseri finns fortfarande, men allt "lindrigare" och mer sällan var efter tiden går )

Lycka til i fortsättningen.

Känner igen den där snopenheten!

Jag gick hela vintern och "laddade upp" inför en potatisgratäng på Valborg - och så var det inte så fantastiskt som jag hade tänkt mig, utan bara sådär…

Jag vågar inte smaka sådant jag kan gå och suckta efter… Bara för att jag är så jäkla rädd att falla tillbaks in i skiten igen.

Jag har varit kolhydrats missbrukare i hela mitt vuxna liv och dit vill jag inte igen.

Jag har diabetes typ2, insulinbehandlad och skulle nog inte klara så många år till utan att göra något åt detta. Jag önskar inget hellre än att jag var frisk och kunde äta "skitmat" lite då och då utan att det förstörde mitt liv. Men det kan jag inte. Det finns liksom inget stopp om jag sätter igång.

Hur hanterar ni det om ni får "cravings"? Det sitter ju i hjärnan… eller av gammal vana. Jobbigt som bara den!!

Jag är eg inte direkt SUGEN på saker nu efter 6 veckor, men jag kan ju minnas hur mysigt det var att gå in på Hemmakväll med familjen och plocka en massa godis och sedan mumsa hela helgen. DEN känslan saknar jag!! JAg saknar dock inte att må som en skit efter ett par hekto godis… Jag som diabetiker blir ju helt HÖG av att äta godis och det är eg HEMSKT!!

# 1, har inte vart några problem. är 100% tillbaka.

# 2, ja, jag unna mig det medvetet.. Trodde det skulle bli orgasmiskt..

Många har vi vägen vandrat …. Jag har ätit LCHF sen 1/1-11 Och gjort medvetna val, när jag tillåter mig att äta kolhydrater…

Har varit helt ok, men som ni skriver… det va inte så himla gott… Men lik förbaskat fortsätter man. Bara för att…vi kan eller bara helt enkelt vill eller ska.

Jag har dagar som jag får äta "mera" kolhydrater… Då blir det jordnötter eller milkshake med LCHF glass och grädde och bär. Brukar funka bra.

Sen en dag i månaden fredagen efter lön får jag äta det jag älskar och skulle kunna leva på…. chips och dip..

Jag har ingen ånger när jag äter det… och första gången märkte jag ingen reaktion.. Men nu märker jag dagen efter att jag är HELT SÄNKT… ur form helt enkelt… Men ok det får jag ta…

Jag har gått ner 11 kg och har nått mitt mål. Försöker gå ner något kilo till, för att ha något att "spela" på… Men det är kört… Kanske på grund av avstickarna…. men det är ok. Jag är nöjd i alla fall.

Jag kommer ALDRIG mer… (tror jag) att börja äta som jag gjort innan.

Vinsterna med LCHF är för många för mig.

Magen… så mycket bättre så jag kan i stort sett leva ett normalt liv.

Sover bättre.

Och jag längtar inte efter sängen kl 21… Nu skulle jag kunna vara uppe sent sent, fast jag går upp 05 varje morgon.

Migränen är inte lika ihållande och anfallen färre.

Jag är GLADARE och NÖJDARE.

MEN mina chips kommer jag att fortsätta med en gång i månaden.

Så ett erkännande: Trodde inte på LCHF från början… Gick ju upp 2 kg första veckan… Men sen så…. hände det grejor… Så jag fick så jag teg.

Så ni som tvivlar…. Kämpa på…

Jag lyssnar kanske inte så mycket på experterna… Jag äter min LCHF glass med njutning, trots att den inte är så populär på denna sida… Och det kan slinka ner Low Carb bröd… nångång med mycket smör och god ost…

Lycka till alla…

*värme*

#6,

Njut din glass! Det gör jag oxå!

#4,

Du som undrade hur vi hanterar cravings.. Jag äter pannkakor när suget kommer. Insane gott! Väldigt enkelt, grädde, ägg, craime fraiche, vaniljpulver, lite fiberhusk och smör och några droppar sötningsmedel.. Äter dessa med smör och sockersnål sylt.. Blir inte så många gram kolhydrater och massor av mettande fett och proteiner :)

#7  Pannkakaorna lät ju fantastiska

Har du nåt "exakt" recept? Jag noterar det mer än gärna

Efter flera år med LCHF "smakade jag på bröd "och då var det kört .nu är jag sedan några veckor tillbaka på banan,men har insett att "smaka på " klarar jag inte.

Helena

#8,

Har faktiskt inte nått exakt recept längre.. Tar det faktiskt på känn och experimenterar lite..

Just det! Glömde en ingrediens! kokos!

finns recept i tråden pannkaksdieten, inte riktigt samma men vill man ha ett pannkaksrecept kan man söka på den.

Får så ont i magen om jag ens prövar någon dag, det var inte värt det för min del.

Däremot har jag någon gång tagit en liten pralin till kaffet på fiket. Men det har inte triggat mitt fd sockerbegär. Det gör bara mina känslor då jag förr åt upp känslorna. Trugade ned dem med gotta, glass och allt med massor av kolhydrater.

Har vid enstaka fester ätit lite potatis eller någon liten annan kolhydratrik sak. Men det är inte lockande längre.

Att äta den här kosten fungerar för min kropp och mitt sinne.

Visst kan jag få sug ibland, men det är lättare nu att stå emot när jag vet hur dålig jag blev de få dagarna i sommar som jag åt "vanlig" mat.

Kokospannkakor!

Jag mixar inget, det går bra ändå!

Varning.. man orkar bara en, med vispad grädde!

Just den.. glömde ännu en ingrediens jag änvänder.. KANEL :) Åt faktiskt precis en laddning.. Blir aldrig less verkar det som…

Okay, jag fattar, för många triggar sockersuget igång av olika "sockersaker", så är det inte för mig. Jag går igång på köttfärslimpa med potatis och sås och lingon och en halv liter mjölk eller ärtsoppa och pannkakor med hemgjord jordgubbssylt..sedan coma. Har alltid trott att det har berott av för mycket fett, nu vet jag bättre! Är nybörjare med LCHF och upptäckt att jag aldrig blir trött efter maten med LCHF. Minns att minn pappa alltid sov efter maten, vilket irriterade mig mycket i tonåren. Sen blev jag likadan..jättetrött, kände mig sjuk efter varje middag och tänkte "att det måste nog vara något fel på mig", börjar förstå att det är dom där KOLHYDRATERNA som har förstört familjefriden. Finns någon som känner igen?

Paltkoma kallas det, blodsockret åker rätt upp i taket, och sen ner till fotknölarna igen.. klart man blir dåsig!

Undrar om man är olika käslig för kolhydrater? Min man blir pigg och kreativ ( inte direkt kreativ kanske, men ganska pigg iallafall) efter en "kolhydratsmiddag" medan jag döör. Mina hundar blir också pigga, fast man vet ju inte exakt vad deras torrfoder innehåller. Döttrarna däremot somnar som jag ofta i soffan.

#17

Det är säkert olika med känsligheten, många an ju äta "normalt", men jag blir som klubbad, total koma av kolhydrater…rena heroinet..så jag hör till en av många som får ransonera sockret…kanske som andra har det med alkoholen…jag dricker vin för att de är gott och bara ibland medans jag har vänner som tycker att "hela livet är en fest" och dricker därför dagligen…de har ju säkert samma käslighet för alkoholen, men det är ju mer "accepterat"