Följande är hämtat från dr Annika Dahlqvists blogg:

1. Det finska Folkhälsoinstitutets linjedragningar angående fett är felaktiga och bör rättas till.

2. De statliga rekommendationerna för vår dagliga kost (NNR2004, tallriksmodellen) passar utmärkt för toppidrottare, men förfärligt dåligt för dem som rör på sig mycket mindre än idrottarna.

3. Insulinet är den främsta fienden i detta drama för tillika med den kända effekten på kolhydratmetabolismen utövar insulinet även en betydande effekt på blodets fettvärden.

4. Insulinet ökar leverns produktion av fetter och gör att fettet skvalpar på längre i våra blodådror. Man kan inte samtidigt äta mycket kolhydrater och fetter. Man bör ge avkall på någotdera såvitt man inte är toppidrottare förstås!

5. När man äter mycket kolhydrater (55-60%) såsom Folkhälsoinstitutet förespråkar, leder det till mycket höga maximala fettvärden och länge pågående fettpåverkan även om man äter så snålt med fetter som det rekommenderas (25-30%).

6. En möjlig lösning på dilemmat är att alla finnar/svenskar besluter sig för att bli toppidrottare. Kostråden är tillgängliga på alla hälsostationer och Livsmedelsverket i Sverige hjälper säkert gärna. Träningsråd fås av Riksidrottsförbundets tränare.

7. Sannolikt är detta ändå en föga tilltalande lösning för de finnar/svenskar som inte är vana att röra på sig så mycket. Då torde det vara bättre att minska på kolhydratbelastningen genom att äta matprodukter med lågt glykemiskt index och minska därtill på totalkolhydratinnehållet i kosten. De mättade fetterna intas med välbehag.

8. De mättade fetterna sänker blodets fetthalt och håller fetthalten längre på en jämn, låg nivå.

9. Lösningen är antagligen mycket enkel: Njut av fetter från både djur- och växtriket och lämna bort kolhydraterna med högt GI. Det spekuleras att försäljningen av potatis och makaroni kunde ske i sportavdelningarna av varuhusen för här rör sig det rätta klientelet!

10. Om man fortsätter att tillföra sin kropp raketbränsle (kolhydrater med högt GI) och bromsar upp varvtalet med felaktiga fetter, går motorn lätt sönder.

11. En lika informativ hälsoindikator som glykemiskt index vore enligt doktorand Tuomasjukka det lipemiska indexet (jag är osäker om det finns en sådan här svensk term). Med lipemiskt index (LI) avses sådana fetter som inte ger upphov i höga blodfettnivåer och leder till en jämnare blodfettnivå. Det mättade fettet har lågt LI och de flyktiga växtoljorna har högt LI.

12. Det är viktigare som en indikator för hjärthälsan att mäta de fastande triglyceriderna i blodet än kolesterolet. Hög andel triglycerider är farligare än högt kolesterol för hjärta och blodkärl.

13. Kolesterol mäts därför att läkemedelsindustrin har en produkt (statiner), som de vill sälja för att råda bot på högt kolesterol.

14. För att sänka triglyceriderna kan vi låta bli att öppna pillerburken. Det räcker med att börja träna som toppidrottarna eller äta mindre kolhydrater.

15. Triglyceriderna i blodet har ett klart samband med fetman.

16. En möjlighet att råda bot på fetmaepidemin är att lämna bort alla mellanmål och äta bara frukost, lunch och middag. Ett sådant här system får livsmedelsindustrin och livsmedelsaffärerna att gråta krokodiltårar. Men det kan ändå i det långa loppet vara viktigare för folkhälsan att folk blir slankare. Nu göder vi upp oss med onödiga mellanmål.

17. Det är viktigt att fördela fettintaget över hela den tid vi är vakna. Det är föga vettigt att klämma i sig hela sin fettranson för dagen under frukosten. Spara litet fett även för lunchen och middagen.

18. Det är alltid viktigare att lagra fettet i kylskåpet än i sina blodådror. Ät alltså inte jämt och ständigt socker och fett!

19. Människan är skapad för att nyttja både fetter och kolhydrater. Äter vi för litet fett och för mycket kolhydrater, går vår kropp i obalans.

    Med vänliga hälsningar, Christer

    Skrivet av Christer Sundqvist, biolog den 21 april 2007 kl.00:09