Grattis till ett lyckat resultat!

Tycker du att vikten är ok och att du inte vill riskera gå ner mer kan du lägga till lite mer mejerier och grönsaker i kosten tills du märker att du är viktstabil.

Tack!!

Det låter som en bra idé tycker jag! Är däremot lite nyfiken på vart den store lchf-anden tycker att jag ska stanna. Detta p.g.a. att jag verkligen har svårt för att veta vad jag "borde" väga. Det kanske låter konstigt men jag har vägt mellan 40 till nästan 80 kg (dock långsam pendling och lite nedgång efter levaxin) och även haft anorexi i yngre år, därav förvirringen. Många säger ju att underviktiga går upp om de äter lchf och det tycker jag är jättebra eftersom jag vill undvika att hamna i läget då jag måste avgöra vad som är bäst. Vad jag menar är att det vore perfekt om kroppen bara kunde hitta en passande vikt och stanna där mer eller mindre. Börjar jag väga under 58-59 får jag dock lov att göra så att nedgången stannar upp den vikten får mig att se "skelettig ut" på överkroppen. Det lyxigaste vore ju helt klart om man jag kunde ligga kring 62-65 och ändå vara relativt liberal… =)

Förresten, glömde nämna att jag har lite trevligare humör innan jag blir hungrig nuförtiden. Var sjukt farlig innan =)

Ha ha! Den store LCHF-anden

Den är nog inte inne på forumet just nu.

Du verkar väl ha en sund vikt just nu så det är ju bara att knalla på med kosten och njuta av all god mat utan att fundera så mycket.

Kanske bra att försöka dra i bromsen lite här då avseende vikten så du inte riskerar hamna i gamla trista mönster?

Trevligt humör låter som en bra biverkning av kosten hoppas du får smaka på fler hälsovinster framöver

Hej Dufva!!

Jag ser det på precis så som du beskriver! Tänker att jag ska vårda den rådande sundhetsnivån som min inställning till mat och vikt verkar ha uppnåt! Ett exempel på hur icke-sjuk jag är, är t.ex. att jag nog bra har vägt mig tre ggr under kanske sex veckor =) Dessutom tycker jag att jag är rätt fin och att kläderna sitter ganska bra, vilket jag måste få påstå är väldigt icke-anorektist. =)

Menar absolut inte att det är sjukt att väga sig, men för en person som har haft anorexi så är det ganska friskt att vara för lat för att orka införskaffa en våg. Det är kring tio år sedan som jag var riktigt risig men den avlsappnade inställningen känns ändå väldigt trevlig! Har haft en väldig antingen/eller-tendens som känns riktigt balanserad nuförtiden. =)

Jag tänker att idealvikten sannolikt har ett ö … spann - eller vad det heter.Inte är enskild siffra med ett antal decimaler utan mer ett ca. värde på några kilo i alla fall.Och vad som är någon annans idelvikt är omöjligt att säga.

Kanske en ovan tanke - känsla att våga vara nöjd efter din mödosamma vikt-livsresa? Samt ev. rädsla för att vikten inte skall stabilisera utan fortsaätta upp eller ner.En dag i taget samt inte ta ut bekymren i förskott!

Grattis till att kommit så här långt.Hoppas dina övriga hälsoproblem rättar till sig också.

Hejdundrades hurra!!! Det låter som en perfekt vikt tycker jag!!!Bra jobbat och bra inställning till våg och vikt!!!

Och så har jag en annan fundering…som en med en gammal ätstörning som Jag oxå är (anorexi, bulimi) så undrar jag vad som kom först..sköldskörtelproblemen som orsakade ätstörningen eller ätstörningen som orsakade sköldskörtelproblemen…märker att många äter levaxin som hat haft ätstörningar i sitt förflutna…

Numer vill jag så klart gå ner i vikt eftersom jag precis gått upp 20 kilo vid graviditet, men annars tycker jag att jag är mer nöjd med min kropp än vad flertalet av mina medelålders kompisar är(som ej haft ätstörningar), med terapi ochsjälvransakning har jag kommit dit..det är skönt!!

Grattis! Både Lolovia och tjenarehej…..

Grattis :)

Hej allihopa! Vad fina ni är!! Det här forumet har delad förstaplats med http://katastrofalaomslag.blogspot.com/ och http://www.crookedbrains.net/2007/11/tiny-animals-on-fingers.html som favvoställe på nätet! Tycker att folk här verkar så genuint trevliga!! Ovanligt på nätet! =)

Jo, # 5: att hitta någon fom av ungefärlig vikt där jag stannar är ett mål som jag har. Sen hoppas jag ju innerligt att den vikten ligger mellan 60-65 och inte på 40 eller 80. Såg dock mkt "normalare ut när jag vägde 78 än då jag vägde 40. =)

# 1: Har medvetet aldig uteslutit varken grönsaker eller mejeriprodukter eftersom jag känner mig själv alltför väl… (Startade på kanske 69 nu så det kändes inte så akut att gå ned heller. Resten av kilona for under lång tid med Levaxinet eller med okänd livsstilsförändring). Risken med mig är att jag, om jag utestluter saker, hamnar i att jag får lite ångest sen när jag börjar om med det. En bra tanke vore "vad bra, nu har jag gått ned till 63, nu kan jag ju testa med grädde igen, hurra för mig!" men så blir det inte för mig utan det blir i stället "Vad bra att jag har gått ned till 63, måste nog fortsätta utan grädde annars går barkar det nog", och äter jag då grädde så känns det dåligt. Det var så det började när jag var 18-19… Började med att ta bort smör på mackorna, gick ned lite och sen eskalerade det och jag tappade 16 kg på mindre än tre månader och sen blev det ännu värre, till slut åt jag i princip inget och kunde ge mig ut och gå i fem timmar. Hu så dåligt för kroppen! Ingen mens på två år typ, fick sättas igång med hormoner… Är inte rädd för att hamna där igen för det är ingen risk men är däremot rädd för att skaffa mig onödig matångest, äter därför lite icke-strikt med flit. =) Helt seriöst!! Jag kom på det där exakt nu!! Det där med att det är matångesten jag är rädd för och inte för att bli anorektisk igen! Vilken insikt! Bra att skriva på forum märker jag! Tycker att man ska undvika att må dåligt över saker som är trevliga och bra för en, som mat t.ex. =)

# 6

Sköldkörtelgrejen kom absolut senare, började för kanske tre år sedan med Levaxinet. Har aldrig tänkt på att det skulle finnas ett samband faktiskt men varför inte? Äter dock en mkt liten dos på 25 mikrogram, men jag tycker att den hjälper fint! Den lilla underproduktionen upptäcktes då jag gång på gång sökte hjälp för att jag vara så ojälpligt trött. Har (vad jag vet) inga kvaravarande fysiska men av anorexin: Det var, med "anorexiamått mätt", en relativt kort period som jag var mkt underviktig, sen blev jag lite mystisk och bulimisk och ångestladdad kring mat under en låååång period fast jag då "såg så frisk ut sååååååå".

Vad kul att du också mår så mycket bättre! Ibland känns det nästan som att jag skulle vilja jobba som någon slags "coach" för anorektiker. Har varit med om så mkt usla grejer, gå och väga sig på Bup och ungdomsmottagningen skapade ju bara ännu mer fixering vid siffror… Nä, usch! Det finns så mycket mer vettigt att göra och prata om än att väga sig när man har anorexi…

En helt annan grej… Har alltså ansträngt mig nu för att vara kortfattad! Försöker vara kortfattad i varenda inlägg. Jag är ju fullständigt talanglös på att vara kortfattad. Tur att man inte jobbar med att göra slogans! =) Hoppas att ni orkar med mig!! =)

Kram på er!!

Stört att skriva kram till okändingar kanske men jag ville faktiskt skicka en cyberkram till er =)

grattis!

Fast jag tycker det är lite bakvänt att säga att man ska se vad LCHF anser för det är ju  din kropp som bestämmer hur smal den vill vara!

# 10.

Förstår hur du menar, men jag tänkte bara att lchf borde underlätta eftersom man enligt sägnen går upp och man är underviktig, ned om man är överviktig och därmed borde stå rätt still om kroppen tycker att den har normalvikt. Personligen känner jag ingen som helst skillnad i fysiskt välmående oavsett om jag väger 55, 65 eller 75. Hur känner man en sån sak liksom?? Känns ju bara skillnad på kläder och syns i spegeln men jag tycker då iaf att det är jättesvårt att känna efter var kroppen tycker så det var det jag hoppades att lchf skulle bidra med, att hjälpa kroppen att hitta rätt balans alltså…

Läste igenom inlägget och blev lite glad, har också haft problem med ätstörningar i snart 6 år och har skörtelproblem i släkten så har kollat mig för det men det verkar vara fint hos mig, dock har jag tvivel, det kanske dyker upp snart eller så har jag en liten underproduktion.

Men ja, Lchf-anden är ett bra ord, haha tänker också lite så ibland, speciellt när jag varken vet ut eller in, speciellt är sugen på något och vet inte om det är vad kroppen verkligen vill ha eller om det är hjärnan som spökar, då får lchf ta över i matväg och sedan får kroppen ge respons på den idéen istället för att följa suget. Ofta försvinner khsuget när jag låter anden bestämma vilken god, nyttig och energirik mat jag skall äta :)

Stort grattis btw! Himla kul att du känner dig nöjd med det du väger nu, har också ungeför 65-70 som idealvikt dock har jag fortfarande lite kvar innan jag når dit :)

Jag håller med om att bli en "coach" eller hjälpa andra blir en önskning med tanke på dagens behandlingar, de som finns kan funka men jag ser att det området har mycket att utveckla innan det blir riktigt bra, funderar på att skriva en bok som förhoppningsvis hjälper andra ur träsket och tillbaka till det fina liv vi fått :)

Grattis!! Vad du är bra! 

#12 du måste fråga vilket TSH du har för många läkare kan ju inte läsa fass ens så då kan man göra det själv. :)

"Normalvärde skall ligga mellan 0,2-3,5. Laboratorier anger oftast högre värden men då ingår ofta personer med tyroideasjukdom i ”normalbefolkningen”."

http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=5566

Grattis till en sund inställning. Tack för att du delar med dig. Långa inlägg är trevliga - de är lättare att förstå och hänga med dig. Jag tror precis som du att kroppen hittar sin vikt med Lchf. Eftersom du äter lite liberalt redan blir det nog inga problem. Varje tråd jag hittar med hälsovinster som högre prio än vikt gillar jag. Då har vi som jobbar med info om LCHF nått våra mål. Vikt ingår så klart, men sekundärt. Kul att du trivs här på forumet. Jag och mina Medarbetare har jobbat hårt för att nå en positiv anda, så här 5 år senare känns det självklart, men jag inser när du skriver det att det är något vi skall fortsätta att vara glada för, för det är inte självklart.

Jag har tydligen missat denna tråden.

Grattis!

grattis!