Den Japanska Paradoxen
Jag har just kommit hem igen efter 4 veckors semester i Japan. Det har varit en fantastisk resa med många minnen som jag kommer att bära med mig länge.
Som inbiten LCHFare så var det dock en sak som förundrade mig – i Japan är de flesta människor normalviktiga – inte för feta eller för smala. Det finns för all del överviktiga japaner – men de är betydligt färre än i Sverige. Och vad är konstigt med det? Jo – i Japan är det HCLF (High Carb Low Fat) som gäller! De simmar omkring i kolhydrater – ris, pasta, söta bakverk och läsk… Allt finns tillgängligt jämt! Man behöver inte gå många meter för att hitta en automat där man kan köpa öl och läsk.
Innan jag åkte dit gick jag och oroade mig lite för hur jag skulle klara att hålla min LCHF kosthållning – och väl där insåg jag att det var hopplöst – bara att öppna munnen och gilla läget. Och när man är på resa ska man förstås ta del av den kultur man besöker! Annars ska man väl stanna hemma!
Men – frågan kvarstår! Hur kan de komma undan med att trycka
i sig alla kolhydrater utan att se ut som sumo-brottare? Det är något lurt med detta! Det får mig att tvivla på de mekanismer som sägs göra att LCHF fungerar. Jag ifrågasätter inte att det fungerar – har ätit LCHF i över tre år – med mång avgörande hälsovinster. Nu är det ”cold turkey” som gäller för min del – strikt LCHF för att ställa om kroppen så fort som möjligt. För jag har igen fått erfara att min kropp inte klarar av för mycket kolhydrater… ständigt sötsug, plötsligt trötthet, koncentrations svårigheter… ja, ni vet…
Någon som har en teori om den japanska paradoxen? Kan det ha
med olika bakteriekulturer att göra?
Har jag också funderat på …. SSS har en förklaring i boken GI-noll:
" De japanska sumobrottarnasrecetp är " chanko". Det är en ganska mager kött- elelr fiskgryta, som kompletteras med stora mängder ris. Maten sköljs ner med stora mängder öl"
"En sumobrottare äter dubbelt så mycket som en vanlig japan. För att klara det matintaget skummar han alltid av fettet flera gånger från sin chanko-gryta. Det är förutsättningen för att kunna äta tillräckligt mycket. Lät man fettet vara kvar skulle det vara svårt att få ner tillräckligt mycket ris, och därmed skulle fettlagringen hämmas."
Tror svaret finns där någonstans….i fetteorin 
#1 Men nu skriver du om sumo-brottarna som medvetet vill lagra in fett. "Normal-japanen" äter inte som en sumobrottare och TS undrar ju hur det kan hålla sig så smala och till synes friska.
Om man bor hemma hos en japan och äter deras mat är den inte så kolhydratstinn, detta har avhandlats i flera andra här. Ris är ett tillbehör och maten består mycket av ägg, kyckling, fisk, grönsaker mm.
Kolhydraternas intåg (med socker, mjöl mm) i Japan är inte så gammalt. Japan har ju varit isolerat länge.
Visst kan vi ha olika metabolism, detta visas ju i att de flesta asiater tål alkohol väldigt dåligt.
Det finns forskning på japaner som flyttat från Japan (t ex till Hawaii) och på så vis ändrat sina kostvanor. Där har man konstaterat en kraftig ökning av hjärt-kärlsjukdomar, diabetes mm. Den generationer som flyttat blir sjuka, och generationen efter ännu sjukare ännu tidigare.
De flesta vuxna japaner idag har inte växt upp med den kolhydratstinna kosten som finns tillgänglig nu, men vi vet ju inte hur japanerna ser ut om 20-30 år.
Min bror som bott i Japan i flera år menar att japaner generellt inte är så förtjusta i sötsaker. Att de däremot är ganska intresserade av salta smaker en del av kosten innehåller ju också glutamat. Råfisk innehåller ju också bra fetter.
Vet egentligen inte så mycket men jag känner inte igen din beskrivning från det min bror sagt.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det finns egentligen ingen paradox utan är bara ett exempel på att traditionell minimalt processad mat som är rik på näring blir man inte sjuk och tjock av.
Det kanske är så enkelt att de inte äter så stora portioner.
# 2
Jag citerar bara SSS som hävdar att sumobrottarna äter LF och och därför kan äta stora och täta HC-mål, och därmed gynna fettlagringen…..till skillnad från hur "vanliga japaner" äter.
(Dvs. troligen mycket fetare och nyttigare än man kan tro…)
![[maxxtro]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kolhydrater + fett = övervikt
Plocka bort fettet eller kolhydraterna ur ekvationen så håller du vikten / minskar i vikt.
Nu var det några år sen jag var i Japan, men vad jag kommer ihåg så var portionerna mycket mindre, som #5 påpekar. På restaurangerna var det ungefär som här, men hos privatpersoner var det mycket mindre mat i skålarna. Och inget sött. Inga efterrätter eller söta drycker, bara te efter maten. Bröd såg jag aldrig serveras, utan det var ris till frukost, lunch och middag med olika tillbehör. Ibland nudlar. Mycket grönsaker och alla havets läckerheter, ibland visste jag inte vad det var jag åt….men gott var det. Kött nån gång då och då.
Jag har funderat på om inte det höga intaget av jod kan ha något med deras goda hälsa att göra. Det genomsnittliga intaget för en japan, är ca 1000 ggr högre än för en svensk. Bara en tanke……
Sen så rör japanerna på sig ganska mycket, nästan alla motionerar en gång/dag. Ung som gammal.
#7
Givetvis går det att gå upp i vikt på en mängd olika sätt men ju fler energityper man tar bort desto svårare blir det, dock inte omöjligt. Däremot kan vi nog vara överens om att det är svårt att bli stor på en högproteinsdiet (50-60E%)
Sedan kan man inte peka ut ett enskilt livsmedel/energityp/hormon som orsaken till all övervikt. Det kanske är därför som alla inte blir smala på LCHF heller (vi ser ju dagligen trådar med folk som inte riktigt lyckas och jag tror det är bra att ha ett hum om hur mycket man äter, inte bara hur många gram kolhydrater det är..) 
#8 Jod - ja där sa du nånting jag har funderat mycket på…
Kanske våra "normalvärden" är åt skogen?
Många bra kommentarer… och det kanske inte är en paradox trots allt… jag har ju sett ätandet ur "turistsynvinkel" - och kanske kommer dagens unga japaner att bli ordentligt feta - för nog gillar de sött alltid! Finns som sagt hur mycket läsk-automater som helst - vilket visar på hög efterfrågan. Sött godis finns det också mycket av. Bagerier som serverar winerbröd etc likaså. Glass konsumeras flitigt. Men det kanske är mest unga människor som är intresserade…?… svårt att säga.
Ibland åt vi traditionell frukost när vi bodde på Ryokans (japanska värdshus)- och den var varierad och mycket fettsnål; ris eller nudlar tillsammans med sojaprodukter, grönsaker, miso-soppa etc.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag är mer inne på vad #4 säger!
Och vad jag läst så är japaners främsta energikälla fisk.. trots att de äter mycket ris!
Sen så finns det andra paradoxer att fundera över.. Okinawa-paradoxen!
Okinawa sägs ha världens friskaste äldre befolkning, men bland världens sjukaste yngre befolkning.. vad tror ni det beror på?
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#12 Precis det som jag skrev om i #2. Just Okinawa-födda som flyttat till Hawaii och deras efterkommande är det man studerat.
#9
Antar att människor oftast söker sig till enkla lösningar i en värld som är allt annat än enkel.
Undrar fö. om inte just Låg kolhydrat, Hög Protein (LCHP) blir nästa bantningstrend efter att LCHF hypen har lagt sig?
När det gäller överviktiga personer så tycks den återkommande ekvationen dock vara just kolhydrater i form av socker och stärkelse + fett. Det kan säkert finnas andra faktorer som spelar roll, beroende på personen.
Oavsett vad så tror jag dock att man gör sig själv en stor tjänst genom att utesluta socker och stärkelse ur sin kost. Och för de allra flesta tror jag att det räcker för att gå ner i vikt.
#14 Björntjänst = motsatsen till tjänst. Vad menar du?
Oops, tankevurpa 
Tack för rättelsen och fortsatt trevlig helg
paradoxerna kanske i grunden handlar om gluten….
#10 Jag tror inte vi får i oss ens det rekommenderade dagliga intaget. Vårt bordsalt är berikat med jod, men storkökens salt är inte det. Och jag tror att mångas lagade måltid för dagen förtärs på lunchrasten på nåt ställe som serverar dagens rätt eller i skolmatsalen, eller som mikromat på plastbricka (vården). Sen så har det inte bara varit fettskrämt de sista decennierna, utan även saltskrämt. Hur ofta har man inte hört att man inte ska salta för mycket, att det är farligt?
Det finns en teori om att olika slags människor tål olika slags mat. Alltså människor som kommer från en viss del av världen tål en sorts mat medan en annan tål en annan storts mat. Sen finns det en till teori om blodgruppernas påverkan. Japanerna har så vitt jag vet ätit ris väldigt länge och tål kanske det bättre. Skulle de börja äta bröd och pasta som inte är naturilga råvaror är risken att de skulle gå upp i vikt ganska stor. Sen har mycket att göra med mängenden mat. I västvärlden tycker jag det har blivit en sorts "mathysteri" som har gått helt åt pipan, kanske japanerna inte har nått detta än.
Jag har slutat helt med det jodberikade saltet eftersom det innehåller antiklumpmedel (aluminium läste jag någonstans) och äter bara havssalt. Det ska innehålla jod, men vet ej hur mycket.
För säkerhets skull äter vi kelp, och jag försöker komma ihåg alger i fisksoppan, men tror ändå vi får i oss för lite jod.
Undrar vad japanerna äter mer än alger som innehåller så mycket jod?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
De äter som sagt mycket fisk och skaldjur.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#19
Det finns en teori om att olika slags människor tål olika slags mat. Alltså människor som kommer från en viss del av världen tål en sorts mat medan en annan tål en annan storts mat.
Ur ett evolutionärt perspektiv så vore det ju helt klart ganska logiskt. Och ris har väl dessutom funnits i Asien i + 10 000 år? Hur länge har vi haft tillgång till det i Sverige?
#20 Jag tror att det är just algerna (tång) och allt annat från havet, som gör att de får i sig så mycket jod. Tång är bland det jodrikaste som finns och det änvänts nästan dagligen i köket. Till skillnad från vårt svenska kök där barn tror att fisk är en panerad avlång pinne. Inte alla såklart, men många.
Smakerna av hav, salt och syrligt var det genomgående, tyckte jag. Smakade på tångsnacks, men det var inte gott…
Skulle vara intressant att få veta om det är skillnad i genomsnittlig vikt hos öbor och de som bor på fastlandet i Sverige.
På måndag visas på Kunskapskanalen ett jätteintressant program om kost (Epigenetik). Där pratar man bland annat om att japaner har bättre värden (av något jag inte minns vad) på grund av att de dricker så väldigt mycket grönt te som har en massa nyttigheter i sig.
Så här har jag just hinkat i mig en jättekopp grönt te med grädde 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ja, vad åt man på Okinawa 4 år efter att hela ön bombats sönder o samman och den mesta bebygelse var utplånad samt 100,000 civla dött?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_om_Okinawa
Inte var det den tradionella dieten.. försöker MB göra en Ancel Keys "medelhavsdiet"?
Okinawa oxå känd som "The land of pigs"!
Spelar ingen roll hur många charlataner som hävdar att de åt någon sorts lågfettdiet.. det är nämligen väldigt lätt att kontrolera.
Men sånt är ju jobbigt och det är lättare att läsa, klippa o klistra från vegansidor.
Man åt sötpotatis och fläsk.. hur man nu får det till en lågfettdiet?
Och man har en del uttryck som är väl kända angående sin kost, tex, "Man kan äta allt på grisen utan dess tryne"!
"The relationship between ‘pork and sweet potato’ occupies a special position in Okinawan food culture, favourable geographical conditions helping the combination to become by far the most important food items. It goes without saying that all the pig was eaten, including the fat, leaving nothing behind.
This is very different compared to the Japanese mainland where a vegetarian diet for religious occasions is observed. In Okinawa, pork is even included in the dishes served at funerals."
http://apjcn.nhri.org.tw/server/APJCN/Volume10/vol10.2/Sho.pdf
Man åt oxå en väldans massa seafood.
Här är lite tradionell Longevity food från Okinawa!
http://www.chicagookinawakenjinkai.com/Cooking%20Pages/Traditional_Recipies.html
http://koinonia365.tripod.com/mistatsokinawatouringguide/id15.html
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#25 …och kommer det inte var och varannan vecka larmrapporter om något man får av grönt te. Och min tandläkare säger man får missfärgningar på tänderna.
Själv älskar jag mitt gröna te med kokosfett och grädde, men törs bara dricka en kopp om dagen.
Tack Zepp - har sett flera program om Okinawa och deras kost och inte kan de kallas vegetarianer…..
#27 Va?! Detta har gått mig helt förbi, trodde grönt te var typ det bästa i världen!??!?!
#28 och vem vet - det kanske det är också! "Vem i hela världen kan man lita på?"
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#25, 27, 28, 29
Är det socialstyrelsen eller livsmedelsverket eller annan suspekt myndighet som varnar så är grönt té i själva verket säkert jättebra att dricka. 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tror det är extrakt av grönt te som det varnas för?
Grönt te har en del nyttigheter.. däremot är det inte sagt att starkt koncentrerat extrakt med på tok för mycket "nyttigheter" är bra.
Se även vad som händer om man överdoserar essentiella vitaminer!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
De dricker mycket mullbärste också. Kan det vara en av hemligheterna??
Mullbär sägs stabilisera blodsockret och dämpa sötsug. Det svarta bäret innehåller resveratrol, som sägs skydda mot olika sjukdomar och förlänga livet.
Hemligheten ligger väl i att traditionell japansk mat i lagom mängd (precis som nästan all traditionell mat i lagom mängd) är nyttig medans vår moderna västerländska mat inte är det. Överallt där det västerländska ätandet invaderar så följer fetma, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och cancer i dess spår… Detta kommer också att hända de japaner som som övergett sin traditionella mat för hamburgare, snickers och cocacola… Men det tar ju ett tag, om 10-20år kommer vi se resultat även där…
Starta ny diskussion