härligt! hoppas att din kompis får bra resultat han med

Grejen är väl att kosten inte direkt påverkar sjukdomen, utan allmäntillståndet.. vilket kan vara väl så viktigt!

Precis! Men jag antar att man har stora vinster att göra om man kan bli lite jämnare i humöret via kosten om man är bipolär, men det är ju inte så att man blir av med syndromet liksom. =)

#2, varför skulle inte kosten direkt kunna påverka sjukdomen?

Åtminstone en del av forskningen som görs inom psykiatrin verkar tyda på att kosten är viktig för den psykiska hälsan. Teorier som att inflammation kan bidra till obalansen i signalsubstanser som ligger bakom Depression, att inflammation är inblandat i bipolär sjukdom, att för lite fett och/eller fel balans i omega-6/3, brist på specifika näringsämnen till stor del kan ge problem i hjärnan. Eller att gluten verkar vara inblandat i schizofreni och ångestrelaterade tillstånd, etc, etc. Inte heller speciellt långsökt att tänka sig att raffinerat socker som överlastar belöningssystemet, för mycket glutamat, mm kan ställa till rejäla problem i hjärnan.

Jag är bipolär själv och mår mycket bättre sen jag började med Lchf kost. Innan hade jag ångest och hade mycket kraftigare humörsvängningar + fruktansvärda depressioner. Äter fortfarande medecin men behöver sälla ta nåt ångestdämpande :)

#4 och #5

JAg är faktiskt helt inne på erat spår, men jag ville inte låta alltför överentusiastisk eftersom jag inte direkt kan backa upp det med en massa fakta. Hoppas själv på att lchf + D-vitamin + omega 3 + magnesium ev. ska kunna medföra att jag slipper äta ssri igen. =) Det som lever får se!!

#4

Vad jag förstår så vet man inte ens hur sjukdomen uppstår, och jag ville poängtera att det inte finns något som säger att LCHF påverkar sjukdommen.

Framförallt vill jag inte väcka ogrundade förhoppningar!

Att äta mat med näring påverkar i första ledet den fysiska hälsan, vilket ligger till grund för den psykiska.. men om man redan äter hälsosamt kan det lika gärna vara det du tog bort som gör skillnaden som det du lägger till.

LCHF råder främst bot mot hög glykemisk belastning, vilket kan vara jobbigt nog för de som inte tål det.

Lägger man sen till näringsrik mat kan man komma till rätta med de bristerna, men det kan man göra även om man inte äter LCHF.

Det finns ett enskildt näringsämne som setts påverka den psykiska hälsan och det är Omega-3 i form av EPA, för brist på detta essentiella ämne kan leda till att man får man brist på DHA, vilket är viktigt för en väl fungerande hjärna.

Ah! Så det är en särsklild slags Omega 3 jag ska spana efter? Får ju snart lön =) Vet du ifall det kan vara jobbigt för magen att börja samtidigt med allt som jag nämnde ovan? Nämnas bör att jag har en väldigt bra mage som aldrig krånglar annat än vid magsjuka eller idiotiska intag av whiskey! Usch! Det sistnämna hände bara engång =)

#7, jag kan inte tolka dig annat än att du missförstått mig. Jag menade inte att just LCHF hjälper, med "kost" menar jag just kost rent allmänt, att det inte är så långsökt att kosten kan spela en stor och direkt roll i vissa aspekter av den psykiska hälsan.

Angående EPA/DHA, vad jag förstått är kroppen ganska effektiv på att fritt konvertera mellan dessa båda. Men ger brist på EPA verkligen brist på DHA förutsatt att man får i sig tillräckligt DHA via maten?

#8

EPA och DHA är den animaliska formen av O-3, och det är den du betalar för, läs på etiketterna, det är främst mängden EPA per krona man är intresserad av.

Grejen är väl att sådant kan ha effekter om man har brist på sagda ämnen, annars så vore det bättre att lägga pengarna på bättre mat.

Förr hade man lite enkla matregler som husmödrar fick lära sig, och ofta ingick fisk två gånger i veckan, inälvsmat en gång, då slapp man äta tillskott.

#9

Jag tror vi menar samma sak, vill bara vara tydlig så inte LCHF sägs bota det mesta!!

Vad jag läser vill kroppen helst själv omvandla EPA till DHA, däremot så behöver spädbarn mer DHA då deras elongering inte är fullt utvecklad.

Vi har tvistat om de mekanismerna förut.. så jag lämnar frågan öppen!

# 10

Jag tror egentligen också att alla menar ungefär samma sak. Även när man pratar om mediciner så är det ju ofta så att medicinerna inte botar själva åkomman, många mediciner ges ju som lindring eller som förebyggande behandling.

Varje gång jag rekommenderar min älskade spikmatta så hamar jag i samma tradiga diskussion med folk som har läst någon illa skriven reklam för den och som menar att "den botar ju inte fibromyalgi", eller vad det nu kan vara. "Nä, Jag tvivlar på att den botar värk men den lindrar helt klart och sen jag skaffade den tar jag kanske en sömntablett per år och mycket mindre värktabletter".

Poängen med mitt inlägg var dock att jag tyckte att det var väldigt trevlig med en läkare som var för lchf och inte behövde övertalas!! =) Har läst många inlägg av folk som inte ens vågar berätta för sina läkare att de äter lchf. Har själv blivit fnyst åt av läkare då jag önskade att jag skulle få kolla upp zink, magnesium, B12, järn och D-vitamin innan jag blev ordinerad ssri. De sa precis såhär: Ja, det är ju jättevanligt hos ångestladdade patienter att man är skeptisk mot att ta medicin, och man sitter på nätet och läser det ena och det tredje och skrämmer upp sig", och tittade menande på mig och på varandra. Då sa jag "för det första så är jag här för att jag är deprimerad och inte för att jag har stark ångest, men jag tycker även att patienter med ångestproblematik har rätt att ha en sund skepcism och att kolla upp de mediciner de eventuellt blir ordinerade. Jag tycker att ni borde tycka att det är bra att jag inte sroppar i mig nya mediciner utan att tänka efter."

Bakgrunden till detta var även att jag tidigare provat olika ssri-preparat som jag alltid slutat med p.g.a. biverkningar och att jag vid detta besök försökte en annan, för mig, mer hållbar lösning.

Resultatet blev att jag tog medicinen ändå (fluoxetin) och att jag dessutom blev ordinerad för stor dos trots att jag uttrycklingen poängterade att jag vad känslig för medicin och ville ha en mindre dos att börja på. De sa då att det inte fanns mindre än kapslar med 20mg. När jag börjat äta detta, slutat sova och klättrade på väggarna så ringde jag och fick veta att jag åt för stor dos. "Det vet jag väl. Jag ville inte ha en så stor dos", sade jag. Plötsligt fick jag 10 mg's tabletter. Det slutade med att jag halverade den dosen och då tyckte jag att det fungerade bra. Även om det är ovanligt att man är så känslig/mottaglig så kan de ju iaf lyssna på patientens erfarenhet och önskemål. Så fort jag började må snäppet bättre slutade jag givetvis med medicinen p.g.a. biverkningarna.

Nä, det här blev långt. Blir alltid lika förbannad när jag tänker på liknande saker och just därför glädjer det mig när åtminstone en läkare visar sig vara öppen för annat ät standardlösningar.

#10, japp, vi är nog överrens egentligen :)

Apropå EPA/DHA, jag har läst nånstans att EPA->DHA använder samma enzym som något steg i araknoidonsyremetabolismen, och har företräde. Det är ytterligare en anledning att spädbarn ska ha mer DHA än EPA (araknoidonsyran också är otroligt viktig för hjärnans utveckling).