Startar också en egen tråd :)
Sett så många som startat egna trådar. Det verkar vara en riktigt bra idé. Känner själv ett behov att det med väldigt jämna mellanrum så here it goes :)
Börjar ända från börjar trots att jag redan skrivit den i stora drag några gånger här. Varnar för mkt text :)
Jag har alltid varit glad i mat. Aldrig varit direkt överviktig men knubbig. Midjemåttet har de senaste 5-10 åren legat på gränsen till vad som är okej. Potatis var favoriten redan som liten. Ända sedan jag minnas har jag gått i skåpen och smygätit godis, choklad, kakor, chips. Mina föräldrar har aldrig haft några mängder av detta hemma men något har det väl alltid funnits. När jag kom hem efter skolan under högstadiet var jag alltid hungrig eller sugen och åt då mackor eller yoghurt med musli/mjölk med flingor. Detta ökade under högstadieåren och i 8:an, 9:an så åt jag tills det var slut i skåpen i princip. Sen åt jag ingen middag med familjen för då var jag redan överfull. Ungefär då började jag även tömma fruktskålen. Och russinpaketet. Och all annan torkad frukt. Jag tömde skåpen mer och mer. Jag köpte dock inte mycket godis själv. Hade en period då jag frossade i Pressbyråns kanelbullar (sååå goda :p) men den gick över. Under de här åren tog mamma med mig till olika läkare för hon upplevde att jag var så trött, men de hittade ingenting. Det är dock inget jag själv kommer ihåg.
Sedan började jag på gymnasiet i en annan stad. Flyttade hemifrån. Trivdes inte alls. Mådde skit och ville hem. Började köpa lösgodis. Inte så stora mängder först, men det tog inte så lång tid innan jag kom hem med något kg och tömde det på en kväll. Vilket såklart gjorde att jag mådde ännu sämre. Under gymnasietiden eskalerade det här och jag åt soppor och sallader på dagtid och hetsåt allt möjligt på kvällarna. Tränade på gym emellanåt och gick otaliga promenader. Morgon som kväll. Gick väl upp och ner 8-9 kg hela tiden. Började känna att jag inte alls var gjord för denna värld och ville bara försvinna. Var ganska isolerad och tillbakadragen även om jag hade några vänner. Kände mig tjock, ful, värdelös, äcklig. Kände att allting skulle lösa sig bara jag gick ner och blev lika fin och smal som alla andra. Gick hos någon kurator ett tag men det hjälpte inte nämnvärt mkt.
Efter gymnasiet, -06, flyttade jag hem i några månader innan jag åkte till Australien med 2 kompisar. De månaderna kommer jag inte ihåg så väl men tror nog jag skötte mig hyfsat iaf. Men så åkte jag som sagt till Australien, med 2 kompisar som inte hade något bra förhållande till mat och sina kroppar heller. Ena tjejen åkte hem efter några veckor, men den andra och jag fortsatte. Hon var hälsofreak och kunde ha superkontroll i några dagar och gå ner några kg för att sedan frossa loss en kväll. Det kunde inte jag. Och jag kände att jag inte fick äta vad jag ville. Förutom maten så var hon väldigt dominant och det var hennes vilja som skulle fram annars… och jag var livrädd (varför förstår jag inte idag) för att bli osams med henne. Hade en väldigt ohälsosam respekt för henne. Men iaf så flippade jag ur totalt där. Mådde så dåligt, hetsåt allt möjligt skit från morgon till kväll. När vi varit Australien i 4 månader mådde jag även skit fysiskt och var så orkeslös, hadeont i magen och ryggen och lymfkörtlarna under armarna var jättesvullna. Visade sig att jag hade järn- och blodbrist. Järnvärdet var 3 och hb 99. Åt järntabletter och blev bättre.
Efter 6 månader separerade vi, och fortsatte på egen hand. Men då var behovet av socker och att hetsäta så starkt så jag fortsatte. Hade bra dagar mellan varven men de var inte många. Gick jag o handlade mat så var jag tvungen att köpa 2 godispåsar bara att ha på hemvägen. De tre sista månaderna var jag kvar på samma ställe och fick in vanan att gå en promenad varje morgon på 30 minuter, sedan jobba i 8 timmar (fysiskt jobb) och sedan hem för att jogga samma runda jag gått på morgonen. Varje dag. Gick upp totalt 10 kg under resan men gick promenader eller joggade var och varannan dag också :/ Annars hade det nog blivit det dubbla. Mina tankar gick under resan från att vilja försvinna till att verkligen vilja dö.
Efter ytterligare 6 månader åkte jag hem. Bodde hemma hos mamma och pappa. Mådde skit och var så ledsen över att jag hade behövt åka hem (trivdes bra där jag var de sista 3 månaderna). Blev deprimerad och låg i sängen hela tiden förutom när jag hämtade saker för att äta eller tog bilen och köpte på mig massa skitmat och smugglade in för att föräldrarna inte skulle fatta. Fast jag förstod att mamma gjorde det ändå. Jag började gå till en psykolog. Började jobba hos min faster. Efter några månader mådde jag bättre, även om jag fortfarande hetsåt eller överåt godis och var besatt av att gå ner i vikt. Någonstans här hade jag min första panikångestattack också (vad jag kan komma ihåg).
Ett år, -08, senare flyttade jag till Kalmar för att studera på högskolan. Socialt sett gick det bra i början, och jag kunde prata om mina matproblem med en av tjejerna jag umgicks med (vi var 4-5 st). Men studierna passade mig inte alls. Och medan de andra tjejerna började lära känna mer människor så isolerade jag mig allt mer och hetsåt var och varannan dag. Ben&Jerrys, lösgodis, choklad, chips med dip, dammsugare, chokladbollar och kanelbullar var mer eller mindre standard för nästan varje gång. I november träffade jag en kille och blev pladask förälskad. Det sket sig ganska snabbt men ändå gick jag ner 10 kg på 3 månader, trots att jag fortfarande hetsåt med jämna mellanrum. Jag gick hos en ny terapeut på högskolan men som vanligt hjälpte det inte mycket. Under våren skar jag mig för första gången. Och hade någon panikångestattack på ett seminarium. Hade järnbrist igen om än inte så kraftig som i Australien.
Det blev till slut ohållbart, så efter ett år, -09, hoppade jag av och flyttade hem. Mina föräldrar startade en butik där jag fick jobba tills vidare bara för att sysselsätta mig. Mådde fruktansvärt den sommaren. Började fundera mer och mer på hur jag skulle slippa leva, skar mig emellanåt, smugglade hem godis så gott det gick. Vantrivdes något fruktansvärt på jobbet (mina föräldrar var inte riktigt insatta i det de startade så de hade två anställda killar som var bossarna) och åkte till jobbet med smärta i magen varje dag. Men till hösten lossnade det och jag trivdes bättre och bättre. I slutet av oktober fick jag en egen lägenhet och flyttade hemifrån på ritkigt för första gången. Trivdes bättre på jobbet, gick hos en ny terapeut som var den bästa hittills. Men fortsatte att hetsäta och mådde fortfarande dåligt. Efter 9-10 månader konstaterade han gång på gång att han inte kunde hjälpa mig.
En lördagskväll i början av mars 2010 var jag riktigt nere, blev dumpad av en kille jag träffat under något år och tappade greppet fullkomligt. Jag satt hemma i hallen och grät och grät och grät och kände att "det är nu det gäller, antingen gör jag slut på allt eller så ringer jag mamma och pappa". Efter en stund valde jag att ringa hem. De misstänkte nog att det var något på gång och kom och hämtade mig samtidigt som de hela tiden höll kontakten i telefonen. Jag var helt slut i flera dagar efter det. Men mamma och jag letade reda på en ny terapeut och hittade en äldre dam som var specialiserad på ätstörningar. Hon var inte som någon jag tidigare träffat och hon hade själv varit sjuk i anorexi, bulimi och ortorexi i många år. Där har jag gått nu sedan mars 2010 och jag kan säga det att jag har kommit hur långt som helst. Och fått en helt ny syn på mig själv och min omgivning. Jag hetsäter ibland men det är väldigt sällan, men jag har fortfarande ett behov av socker. Det är väldigt tydligt för mig nu vilket lugnande medel det är för mig. Jag är inte stresstålig för fem öre och mina första impuls är att köpa godis. Men det är inte alls så farligt längre som sagt.
Jag är nu 24 år och har äntligen förstått att hetsätningen egentligen inte alls har med mig att göra, och hur mkt det är under uppväxten som gjort att det blivit som det har blivit.
LCHF provade jag första gången under 3 veckor förra sommaren. Jag hade mjölkmage hela tiden men mådde i övrigt väldigt bra. För 5 veckor fick jag för mig att testa igen, men nu för evigt. Första veckan försvann sötsuget, men sedan har det ökat igen. Särskilt när jag har pms. Jag har inte kommit in i riktigt än, men märker mer och mer vad som funkar för mig. Triggas något fruktansvärt av grädde, bär, nötter, smörgåssubstitut, mörk choklad, yoghurt m.m. Jag är dock helt övertygad om att det är så här jag är menad att äta :) Jag ska bara lära mig vad som funkar för mig.
Under våren har jag gått ner 7 kg bara av att jag slutat hetsäta, sedan jag började med LCHF har jag gått ner ytterligare 1,5 kg :) Känner mig mycket fastare i kroppen, mycket snyggare. Hade jag inte haft järnbrist så är jag säker på att jag känt mig piggare också :) Nu var mitt järnvärde 2 och hb runt 90. Jag förstår inte varför min kropp inte vill ta upp järn men ska på undersökning imorgon.
Gjorde en håranalys förra året som visade att min metabolism var superspeedad vilket itne alls var bra och jag hade massor med näringsbrister bl.a. magnesium och kalcium medan mitt zink var skyhögt. Gjorde en ny i år som visade att metabolismen var betydligt bättre och jag var lite mer balanserad men magnesiumbrist och kalciumbrist har jag fortfarande. Detta var en väldig motivation till att börja med LCHF eftersom jag läste att socker förhindrar upptaget av just dessa två och jag tänkte att det kanske kan vara en orsak till min ständiga järnbrist också.
Herregud blev längre än jag trodde. Är grymt imponerad om någon orkat läsa ändå hit :) Tack :) Jag kommer som sagt använda den här tråden som en liten blogg för min egen skull, men ni får såklart jättegärna läsa, kommentera, tipsa och ge konstruktiv kritik :) Och dela med er av egna erfarenheter :D
Glömde skriva att jag trots att jag inte har samma behov av att hetsäta länrge fortfarande har ett starkt behov av socker, vilket emellanåt resulterat i hetsätningsattacker. Och det är det jag hoppas uppleva med LCHF, att inte ha något behov av socker. Ibland när jag vill ha socker kan jag uppleva att en del av mig (huvudet) bara skriker efter det och gör vad som helst för att få det medan en annan del av mig (kroppen) bara stretar emot för den vill verkligen inte ha det. Känner ni så också?
Har som sagt varit sötsugen de senaste veckorna och den senaste veckan har varit hopplös! Mest pga pms. I torsdags åt jag en hel 85% mörk chokladkaka, igår med och idag med. Var så jäkla less på att vara sötsugen så bestämde mig för att faktiskt köpa lösgodis, som är min största last. För att påminna mig själv och kroppen om hur jäkla dåligt det är! Sagt och gjort. Köpte en chipspåse också. Första godisbitarna var så goda, men sen smakade det ingenting. Var bara sliskigt. Då var ju chipsen skitgoda istället, fick i mig nästan hela påsen men inte var hela påsen god inte. Mat är godare! Och känns bättre i kroppen. Inte värt det. Blev yr också! När jag åt godiset. Och det sitte ri fortfarande. Är snurrig, känns inte som hjärnan hänger med :/ Vet att jag brukar bli så men känns mkt mer påtagligt nu.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det verkar ju ändå som om du är på rätt väg. Du har ju en hel del att gå igenom av vad som varit och att skriva är ett väldigt bra sätt.
Även om det är jobbigt och kanske tar lång tid så kommer det en dag när du kan sätta slutpunkt .
Jag vet av egen erfarenhet hur utmattande svårt det kan vara.
Ja det är jag :) Och det tror jag också, att det kommer en slutpunkt :) Känner mig full av hopp som jag hoppas jag kan smitta av mig på andra.
Igår kväll efter chipspåsen köpte jag två glassar också. Sedan satt jag där med yrsel, hjärtklappning, svettningar, vallningar, trötthet, svullen mage. Kände mig hyfsad efter någon timme, men när jag gick ohc la mig snurrade det så mycket (särskilt när ajg blundade) så jag blev illamående. Av att ligga stilla i sängen. Trodde jga skulle kräkas där jag låg. Men jag somnade ändå och imorse vaknade jag med ett stort hål i magen. Kändes det iaf som. Men nu har jag fått i mig frukost. Omelett med mozzarella, tomat och basilika och te med kokosfett.
Det får nog bli striktare LCHF för min del. Inte fakir, men striktare.
Det gick ju åt helsike.
I onsdags var jag hos min doktor som tyckte att vi skulle ta en massa prover, bl.a. för glutenintolerans. Jaha tänkte jag, lika bra att käka vetemjöl då så testet visar något. Men vi pratade inte om när det skulle göras men jag började direkt. Åt ett pkt tunnbrödsrullar med smör och conjascsmedwurst, B&Jglass, 2 kesella, 2 kexchoklad, havrefras med mjölk, naturgodis m.m. Svettades som en gris, ont och svullen i magen, trött och tjock och äcklig… O samma ikväll, chips, glass och godis. Men åt knappt hälften, klarade inte mer. Vill inte mer. För en vecka sedan älskade jag min kropp, nu avskyr jag den. Så äcklig igen.
Imorgon blir det nystart på LCHF. Omelett till frukost. Kom igen, jag vet att du kan!! Och framför allt vill! Jag kände mig så jäkla fin på LCHF, varje morgon o varje kväll. Så underbar känsla, helt ny!
Imorgon börjar vi på nytt. Omelett, jobb och picnic med vänner på kvällen. LCHFpicnic för mig såklart :)
O väger mig, det gör jag inte på ett tag.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Hej Jenny
Jag är också gravt sockerberoende och när jag läste din tråd blev jag mycket rörd och berörd. Jag känner med dig, sockerberoende är en sjukdom som man ska ta allvarligt på. Har du läst boken "sockerbomben" med Bitten Jonsson?. Hon beskriver så bra hur sockret påverkar oss både på ett fysiskt plan och på ett socialt och psykiskt plan. Jag rekomenderar verkligen denna bok. Den fick mig till att förstå och inse hur farligt och skadligt det är att fortsätta droga när man har detta beroende. Jag skriver droga då det är samma saker som händer i hjärnan vid sockerberoende som vid alkohol eller heroin beroende.
Sedan tror jag att du skulle behöva hjälp av andra i samma sits som dig det finns en sajt som heter OA anonyma överätare och de har telefon möten där flera är på en linje där man kan ge stöd och hjälp till varandra,
Jag tror du är helt på rätt väg då du skriver att du måste vara ganska strikt LCHF are så är det för mig med jag triggar igång också på grädde bär choklad brödsubstetut mjölk mm.
Tror att du kommer må bättre med att äta kött fisk skaldjur ägg vilt fågel och fet med lite grönsaker till samt omega 3 och magnesiumtillskott. Kanske även D-vitaminer till hösten.
Hoppas du tar dig själv på allvar och inser att du har en sjukdom och det är inget fel på dig som person bara för att du åker dit ibland. En annan sida som är mycket bra är bloggen " Gunilla vitt begär" hon har också sockerberoende och hjälper om man behöver lite tröst och tips.
Hoppas du kommer att snart må bättre kram Trulte
#Trulte Tack för de fina orden :) Ja, jag köpte Sockerbomben för någon månad sedan men har läst den tidigare också. Mycket bra bok, och för varje gång man läser den tar man in mer.
Dvitamin känns som ett måste till hösten! Jag har aldrig provat det men jag har läst mkt om det nu i LCHFsammanhang. Har du testat det?
o kram! ;)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ja D-vitamier åt jag hela vintern och det gjorde så att jag var mindre deppad och inte så trött som jag brukar vara på hösten och vintern.
Hur går det för dig nu i ditt ätande? För mig går det bra just nu då jag äter mycket strikt. :)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Hej och välkommen in i klubben! :)
Känner/känner till några med sockerberoende och ätstörningar, så det är inget ovanligt så…
Det skulle vara bättre om du gick till en beroendespecialist/beroendekunnig än till en terapeft eller psykolog, eftersom det ofta är beroendet som ger själva depressionen/ätstörningen/ångest etc. Eftersom beroende är en fysisk sjukdom är det lite som att gå till en öronspecialist när man har brytit benet.
Trulte: Okej, då blir det Dvitaminer till hösten :) Mitt ätande går sådär… jag håller mig till LCHF. Men magen är svullen pga vin och kaffe och grädde. Har inte ätit så strikt, men är övertygad om att det är det bästa! Nu är det lite rörigt 2-3 veckor framöver. Utlandsresa och flytt… får försöka göra det bästa av situationen helt enkelt. Mkt stress och så också, sover sådär. Gör sitt det med :/ Hur går det för dig? :)
Athiria: Hon är ingen vanlig psykolog, och vi jobbar med en helsikes massa saker utanför beroendet/ätstörningen. Men jag har ju förstått att ätstörningen, beroendet, inte bara beror på psykiska faktorer utan även fysiska. Så försöker hitta ngt som passar mig nu :)
Det här går ju inget vidare. Körde en vecka, sedan blev det några glas vin i fredags och 3 koppar kaffe på söndagen och det gillade inte magen. Drack en kopp kaffe med grädde på lördagkvällen också, och det satte igång ett sug.
Så inget kaffe. Man lär sig :) Det blir rörigt nu i några veckor framåt, ska först resa utomlands en vecka, och sedan ska jag flytta. Blir ingen ordning på maten då men ska försöka så gott det går tt göra det bästa av situationen. Känns som det enda alternativet :) Sedan blir det strikt LCHF igen.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#11
Jo alltså klart du ska gå till en psykolog om det är det du vill det har jag också men det jag har märkt i min terapi är att det kom inte åt grundproblemet eftersom detta just var beroendet. Sen hörde av en som sa att först och främst ska man gå till en beroendeexpert med alla problem man har eftersom det kan vara beroendet som är i grunden, men inte så många såna som kan sockerberoende i sverige och sen på det ska man ju göra det som passar en. (vad det är vet man ju bäst själv)
känner igen mig i ditt sockerberoende och önskar dig all lycka till! ta en dag i taget.
#13 Jag kan aboslut tänka mig att en beroendespecialist skulle kunna hjälpa mig med en del också :) Kan ju bli nästa steg om jag inte får ordning på det här.
#14 Tack så mycket! Och detsamma!
Känns som att magen reagerar på allt möjligt nu. Den är svullen, och det är jobbigt svullen. Det spänner liksom. Och den blir värre när jag äter, och det spelar ingen roll vad jag äter verkar det som. Men mjölkprodukterna, de åker. Och jordgubbarna, fy f*n… nä usch… o kaffet! Men det gör inte så mkt…
Men samtidigt som jag saknar att känna mig så fin och smal som jag gjorde de första 5 veckorna så vill jag bara äta godis, desserter, glass… allt… Gillar inte den känslan, för den drar ner motivationen. Jag var skitmotiverad när jag börjarde. Sedan började jag överäta LCHFmat allt mer. Och sen hetsåt jag kolhydrater. Och sedan dess har magen inte varit bra, trots att den är lite bättre nu när det gått 1,5 vecka. Vågar dock fortfarande inte väga mig. Det kommer ta ett tag. Var så nära min önskevikt förut innan kolhydraterna… nu är det långt bort igen,.. som sagt, efter semesterresan coh flytt, då kör vi strikt och jag ska lära mig att hitta min väg ännu mer. Jag tycker jag har lärt mig massor redan nu :)
Förresten, detta är vad jag har ätit idag:
Frukost: 2 stekta ägg, 5 skivor bacon, te med kokosfett
Lunch: Ädelostsallad
Middag: 2 ostkorvar, 1 stekt ägg, 5 cocktailtomater
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag har också problem med att magen känns svullen. Undrar om jag borde ändra kosten lite
#17 Hur äter du? På ett ungefär bara… Jag har upptäckt att jag behöver utesluta mkt mer än jag trodde… dels pga svullen mage och dels pga det triggar hetsätning.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Hejsan
Det går bra för mig jag äter enligt en matplan som jag har fått av en sockerberoende/LCHF kostrådgivare. Jag känner igen mig i det ni berättar man överäter LCHF maten eller så äter man bär mörk choklad eller för mycket mjölk produkter. Det jag äter nu är
Frukost: 135g proteiner, 35g fett och 100g grönsaker
samma Lunch och middag kväll blir det 50 g proteiner och 10g fett proteinerna då är det tex 135g kyckling 2,5 msk fett
Och första veckan har jag redan gått ned 3 kilo och godissuget är bortblåst.. Tror att om man äter för stora portioner så ökar insulinet något och det gör att viktnedgången avstannar…
Det enda man kan göra för suget är att minska på portionerna och undvika allt som triggar en och det kan vara olika för var och en…
Sedan så kan FAA möten vara en viktig hjälp det finns telefonmöten också det är bara att googla FAA så kommer ni på hemsidan.
Ett annat tips är att man hittar roliga saker i livet som gör att man kommer lite bort från alla mat tankar som kanske handarbeten, vistas i naturen, motion, måla, simma, umgås med djur eller positiva människor mm… önskar er all lycka till
Starta ny diskussion