När det gäller referensvärden så behöver du kolla med de som tagit proverna, olika lab har nämligen olika referensvärden! Det är bla det som gör det så svårt att jämföra olika människors värden…

Jo, jag tycker ditt T4 var väldigt lågt där i början men undre gränsen låg väl på typ 9 och då var du ju "frisk" (var iaf vad jag fick höra under ett par år när jag mådde som sämst). Tyvärr vet ju läkarna nästan ingenting om sköldkörteln, vilkat du ju har märkt. Därför bryr de sig inte om att värdena svänger. Det är ju därför de vägrar ta alla prover som behövs också…

Att TSH går ner när du börjar medicinera är inte så konstigt. TSH är ett hormon som utsöndras från hypotalamus för att få sköldkörteln att producerar mer T4 (och kanske T3). Funkar inte skk som den ska så behövs det mycket påtryckning (TSH) för att få den att reagera, är skk riktigt dålig så kan TSH vara nästan hur högt som helst (200 tror jag är det högsta jag sett).

När du tar mediciner så finns det ju hormoner i blodet och det behövs inte längre lika mycket påtryckning på skk.

TSH påverkar måendet men man vet inte riktigt hur. Höga värden vet man att man mår dåligt av. Låga värden sägs också vara dåligt men här finns inte lika mycket forskning. Det sägs att skelettet kalkas ur av lågt TSH men det märks inte på mig iaf…

Har läst nånstans att lagom TSH för hypotyreospatienter som medicineras är 1 så du ligger nästan bra där iaf. Frågan är ju hur bra de andra värdena är för dig. Där finns det inget annat än känsla att gå på…

Bästa rådet angående läkare jag har är byt… Byt tills du hittar en bra som lyssnar. De måste inte kunna nåt men om de bryr sig mer om hur du mår än siffror på ett papper så är de guld värda…

Tack! Bra förklarat!

Jo högst troligt jobbar min hypofys mindre hårt numera. Åtminstone finns det ju mer T4 i omloppet via Levaxinet.

Undrar över är mitt T3. Ska höra efter vilka ref-värden de tillämpar.. men som både du och jag är inne på så säger de inte så mkt.

Läste nånstans att otillräcklig omvandling av T4 till T3 kan ligga bakom ifall man har problem med värk, svaghet och stumhet i muskler. Jag har MASSOR av problem med det - och det har bara blivit marginellt bättre med medicinen. Hittills.

Och hur är det med kognitiva problem? Är det något av hormonen som relateras mer än de andra till såna problem? Jag har som frisk haft hög kapacietet, men orkar numera inte med tankearbete, läsning o dyl mer än korta stunder i perioder. Väldigt trist.

En till sak: Jag ser ingen som helst tendens till bättring när det gäller viktutvecklingen. Fortfarande tendens att gå upp i vikt, trots mina goda matvanor.

Hej Kaisakavat

Jag har haft svåra hyposymptom som så småningom har blivit bättre med LCHF, jag fick inga mediciner eftersom mina värden låg inom referens och orkade inte kämpa då.

Men- nu när jag läste Sofie Hexebergs bok så stämde väldigt mycket i det som jag upplevt. Hon skriver både om hypotyreos men också om ME, kanske din bibliotek har boken.

Eftersom det kan finnas flera orsaker för hypotyreos vill jag inte spekulera om Du blir hjälpt men försök få tag på boken är mitt tips.

Hoppas Du får hjälp, det som jag okså tyckte var svårt var detta med påverkan på det kognitiva, då när det var värst tappade jag min orienteringsförmåga, hittade nästan tex inte i svampskogen som jag gått i tio år och nu när jag är bättre ha inga problem att känna igen allt.

Marja-Liisa - Tack för boktips och annat du delar med dig av. 

Jag har också länge misstänkt ME, men häruppe (Norrbotten) finns det inte en käft som vet nåt om ME - det avfärdas helt - och läkarna vägrar remittera. Det är fullt möjligt att jag har ME och hypo samtidigt. Vilket som isåfall kom först vette 17.

LCHF hjälpte mig i början när jag gjorde kostförändringen. Bland annat så klarnade det upp i skallen och värken i kroppen lindrades betydligt. Det höll i sig ett tag, men sen började jag bli sämre igen.

När jag började med Levaxinet kände jag omedelbart att kroppen svarade. Effekten av medicinen går tillbaka några veckor efter varje dosökning, men då höjer jag igen - i små steg - så kommer förbättringarna tillbaka och fortgår. Men det går långsamt - och det är inte säkert att Levaxinet hjälper mig ända ut.

Hur mår du nu då? Känner du dig frisk - har LCHF räckt till för att läka dig?

För mig har LCHF hjälpt, men det har tagit tid, jag har nu ätit över tre år kolhydrater ca 20 gr/dygn, äter i princip kaffe med kokosfett och lite grädde på morgon, oftast ägg med tillbehör till lunch och kött med grönsaker på kvällen, lever ca en gång per vecka.

Jag tror att för mig var problemet höga insulinnivåerna som gjorde att konvertering av T4 till T3 gick fel. Jag hade ju också alla symtom för metabolisk syndrom, diabetes2, hög Blodtryck etc. Genom kh begränsning har insulinnivåerna kommit ner, mina blodsockervärden är ok, likaså blodtrycket.

Jag undviker goitrogener, använder kokosfett och smör, äter inte bröd eller gluten så det kan ju också hjälpa till.

Men utan mediciner går det sakta med sköldkörteln, hjärnan blev bättre först, men jag tror att det tog två år innan jag svettades första gången på riktigt, nu senast såg jag att ögonbrynen börjar växa på utkanterna också.

Men Hexeberg förklarar allt mycket bättre, tex hur man kan mäta insulinnivåerna och tolka dessa. Likaså berättar hon om ME och sina ME patienter.

Det är jobbigt om man inte har bra läkarkontakt, jag tror att det är samma med trötthetssyndrom som med sköldkörtelproblem att få läkare kan tolka och ha helhetssyn på patienten och lösa problemen i helhet.

Kolla in T3-ersattning, det kanske ar den missande lanken?

Miss-S - Menar du mig? 

Jag har funderat endel på det för min räkning, men läkarna är inget stöd precis.. de vet inget. Så jag vet inte hur jag ska ta mig vidare på det spåret.

Nästa gång jag träffar läkaren tänker jag ta upp det i alla fall.

#7 T3-medicinen heter Liothyronin. Men med tanke på att du har svårt att få Levaxin är det nog nästan omöjligt att få Lio. Den kan läkarna (även experterna) nästan ingenting om och det finns MASSOR med myter om hur den funkar och att den ställer till problem i kroppen…

Tar du upp det kommer du säkert få höra att den är livsfarlig, den ger hjärtproblem, benskörhet mm. Alltihop en massa lögner som läkarna tyvärr gått på. Läkemedlet finns med i Fass så du kan själv läsa på vad som gäller…

Vad står ME för?

Jag undrar också vad ME står för?

Jag har haft problem med sköldkörteln sedan -07 och det fungerar fortfarande inte bra. Fick testa Liothyronin + Levaxin efter jul men tyckte inte det var någon skillnad från att bara äta en högre dos Levaxin. Det jag tycker är värst är att inte känna att jag har koll på läget. Det gäller både koncentration och minnet. Förut kunde jag säga exakt var alla grejer fanns i huset nu noll koll.

För att få testa Lio så fick jag remiss till sjukhuset och en endokrinolog men hon var väldigt tveksam till att det skulle ge effekt så det är inte många som är övertygade. Jag har kvar Lio så jag kanske testar en kombo under sommaren och riktigt känner efter.

Lycka till

#8 Oj, det blir nog knepigt.. 

Överhuvudtaget har läkarna ett enormt motstånd mot att hjälpa och söka lösningar. Passivitet. Tidigare försökte jag få B12-sprutor för många trötta med värkproblem blir hjälpta av massiv B12. Men nej, en läkare menade att jag är "fixerad vid mediciner", "ute efter mediciner".. Ett flertal rätt otrevliga hintar. Kränkande.

De har låtit som om jag velat ha heroin på reecept e dyl.

Jag äter INGA mediciner och det torde väl säga dem att jag inte har pillerdille. Dessutom hade jag ju väldigt konkreta skäl till varför jag ville provbehandlas. Det var inte nån fix idé. OCh för mig började det koka ihop till en fråga om liv och död, för jag var så vansinnigt dålig.

Men när Levaxinet visade sig fungera, så kallade läkaren mig för 'placebopatient'.

Det är absurt - Levaxin och Lio och vitaminer är typ omöjligt att få - men vill jag, så kan jag få lådvis med ångestdämpande, lugnande, antidepp, m m beroendeframkallande skit. Och då behövs plötsligt inga 'provresultat' eller annan konkret att stödja sig mot.

Jag frågade en gång hur läkaren skulle ha gjort om det gällt henne själv.. ALDRIG att de skulle acceptera ett sånt svårt sjukdomstillstånd, total fattigdom, utförsäkring, m m.. utan att ta till provbehandling - allt de bara kunde.

* *

ME - Myalgisk encefalomyelitis Kallas Kroniskt trötthetssyndrom på svenska.

Här kan man åxå läsa..

#11 Ja, tyvärr är många av dem puckon och särskilt när de inte kan skilja mellan kroppsegna ämnen och mediciner. Jag har också fått antidepp i drivor (som inte hjälper) men det var ett litet helvete att få hjälp med sköldkörteln (som eg var problemet).

Med läkarens resonemang borde det vara placebo när huvudvärken förvinner av Alvedon eller strektokockerna dör av antibiotika också, eller? Pucko

Jag är så tacksam över att jag hittat en läkare som iaf lyssnar litegrann på mig. Efter mycket tjat fick jag äntligen naturliga hormoner av rätt sort och från att ha varit helt infertil (oförklarligt ) så är jag nu gravid. Tänkte försöka ge honom lite råg i ryggen sen när bebben kommit så kanske fler kan få rätt hjälp. Ska försöka göra nåt åt läkaren som hävdar att jag inte behöver mediciner alls också om det går…

#12 Hehe.. Läkaren som kallade mig 'placebopatient' gjorde det mest troligt för att hon förlorade vår faktadiskussion, fick slut argument. Tydligen 'tog' det. Gliringarna fortsatte komma i ett par månader, sen hade 'det' tycligen gått över. 

Jag tror hon vet mycket väl att det inte handlar om placebo. Det var ju HON som tyckte mina värden var dåliga, hon som kunde åtminstone lite grann om saken - och HON är den enda villiga hittills att provmedicinera mig. ÄNTLIGEN. Jag är djupt tacksam mot henne, för att hon hjälp mig få medicinen - och för att hon inte hämnades min rättframhet i diskussionen på ännu värre sätt än med förolämpningar.

Man har inte så höga krav.. 

Det du skriver är värdefullt. Man får ju pepp och en gnutta hopp om att kanske en vacker dag.. Tack!

Och Grattis till bebbe - underbart!! 

Mina 'bebbar' är 24 och 26.. så jag blir väl snart mormor/farmor. 

Wildrat - Läste i gammal annan tråd.. och där skriver du att Levaxinet kan göra att man ökar i vikt. Och att det kan bero på att omvandlingen till T3 inte funkar.

Jag går upp i vikt med Levaxinet (ja, innan också).. och är rätt förvirrad och deppig för det, trodde att Levaxinet skulle hjälpa även när det gäller vikten, särskilt i kombi med LCHF. Men inte det.. 

De andra sköldkörtelhormonerna - T1 och T2 m fl som du nämner - har de alls med T4 att göra eller bildas/ickebildas de för sig själva? 

Viktökningen är inget jag har bevis för men många anekdoter talar för att Levaxin kan göra att man går upp i vikt. Men jag har inte gått ner med de naturliga hormonerna heller…

T4 är det inaktiva hormonet som det produceras mest av i sköldkörteln. Det transporteras sen runt i kroppen till dit det ska användas och för att användas behövs det brytas ner i mindre delar. T3 är det aktiva hormonet och när T3 bildas från T4 blir det ju en T1 som restprodukt.

Troligtvis används T2 till nånting, eftersom det finns, och det bryts också ned från T4. Man tror att T2 ev kan ha med viktnedgång att göra men det finns väldigt lite forskning. Tror inte det finns nån forskning alls på vad T1 har för effekt.

Calcitonin vet jag inte var det kommer ifrån…

Sköldkörteln producerar också en liten mängd T3 men även här finns väldigt lite forskning. Öht är sköldkörteln väldigt dåligt utforskad, det är väl därför vården är så värdelös…

Wildrat - Du är en klippa. Tack för all information - även den där du inte är riktigt säker. Det är ju som du säger.. väldigt oklart med mycket.

Jag tänker som du - att finns ett hormon i kroppen (alltså kroppen producerar det) då har det förstås någon funktion. Inte konstigare än så.. kan man tycka. 

Jag har hittills tänkt, att kommer jag bara upp i ordentligt med T4 så ordnar det sig. Men kanske inte: När jag ökar Levaxindosen så kommer - förutom vissa symtom på överskott - även tämligen snabbt en klarhets-/friskhetsboom. Bortsett från lite tendens till hjärtklappning och huvudvärk, så mår jag BRA. Mycket bättre. Sen går det tillbaka lite efter några veckor - dags för ny dosökning troligen..

Jag tycker det är intressant att jag får 'friskhetseffekt' så direkt. Just när det är 'för mycket' T4 i omlopp. Alltså.. det skulle (?) kunna tyda på att omvandlingen inte är tillräcklig om jag inte har överskott eller i alla fall ett högre T4-värde.

Det är ingen lösning - överskott är inte bra, jag vet - men kanske är det en ledtråd.

Jag kan förstås vara ute och cykla här.. 

Hittills verkar jag inte ha slagit i taket med Levaxinet (T4). Det trilskas lite vid dosökningarna, men problemen försvinner alltid efter några dagar. En vacker dag så kanske det funkar.. fullt ut. 

Men tänker ändå prata T3 med doktorn.. 

Sköldkörteln har en koppling till binjurarna. Fungerar inte dina binjurar optimalt kommer heller inte din sköldkörtel göra det. Finns mycket information om binjurar och binjuretrötthet på engelska. Binjuretrötthet kan översättas som en mildare form av kortisolbrist som inte ska förväxlas med addisons sjukdom.

http://www.drlam.com/articles/adrenal_fatigue.asp?page=1#1 

(länkar en bra sida på engelska där det går att läsa mycket)

#17 Fast just det med binjurarna vet de ännu mindre om och vägrar lära sig nåt. Det är där jag är idag. Sköldkörteln är ordentligt medicinerad men troligtvis är mina binjurar trötta men inte får jag nån hjälp för det inte. På sin höjd att de tar nåt blodprov (efter jag tjatat mycket) men de visar ju ingenting eftersom jag alltid testas när jag har som bäst värden! Nåt annat vill de inte göra…

Jag självmedicinerar nu med Adrekomp och mår mycket bättre. Innan jag började med Armour kunde jag inte sola. Värmen var olidlig och mina ögon gjorde ont av solen. Hade huvudvärk nästan hela sommaren. Sen fick jag Armour och solade och blev solbränd för första gången i mitt liv.

Sommaren efter började jag få tillbaka mina problem (främst ljuskänslighet) och läste på lite om bla binjurar. Efter att ha försökt med sjukvården började jag med Adrekomp och min problem försvann!

I år började jag känna av ljuskänsligheten i våras men jag höjde då dosen Adrekomp och problemen försvann igen. Ändå säger läkaren att jag är frisk… Att man skulle få problem med ögonen av att binjurarna inte funkar som de ska har de aldrig hört talas om.

Det är knappt att de känner igen Addison! En på jobbet fick gå sjuk över ett halvår innan de kom fram till problemet trots tydliga symptom!

#16 Tack för ditt beröm, det värmer gott…

Att känna sig bättre vid doshöjning är inget ovanligt. Väldigt många som börjar med medicin får den effekten. Men jag vet inte vad den beror på heller. Kanske är det överskottet eller så är det obalansen man känner av. När allt stabiliserat sig så har ju TSH sjunkigt och T3 påverkats (om omvandlingen funkar). Har för mig TSH reglerar det också…

Överskott är definitivt inte bra men vad ska man göra… Innan jag började med T3 så var jag tvungen att ha mycket T4 för att må ok. Till slut hade jag överfunktion och underfunktion samtidigt! När jag såg provresultaten så var det inte så konstigt, jag hade över referens på T4 men under referens på T3 så jag hade ju överfunktion och underfunktion samtidigt…

Som tur är visste jag vad siffrorna betydde själv så jag kunde påpeka dem för läkaren och kräva Liothyronin, hade jag inte sagt nåt hade inget hänt! Läkaren var fullt beredd att släppa iväg mig som jag var! Där ser man nyttan av att vara expert på sin egen sjukdom.