Som du säger är det ju högst individuellt. Är man sportig av sig har man högre fart på ämnesomsättningen / förbränningen och behöver mycket mer kalorier än en som är mestadels stillasittande. Sen tror jag att för att kunna bränna fett behöver man äta lite mindre kalorier än sitt dagsbehov, för att kunna ta lite från kroppen också. Då finns det två vägar att gå - antingen äter man lite mindre portioner än normalt, eller så försöker man äta lite mer sällan. Det är kanske lite svårt att hitta en balans där som håller i längden. Du har ju ett närapå idealt bmi på 23,4 och det är inte säkert att du behöver bli av med nåt extra. Kroppen kanske tycker du väger precis lagom mycket nu. Vill du inte äta mindre än du gör nu är nog mer kroppslig aktivitet för att höja förbränningen det bästa sättet att gå ner i vikt om du nu anser att du behöver eller vill det.

Själv skulle jag gissa att du kunde behöva få i dig sisådär 1400-1500kcal per dag om du vll gå ner i vikt, så du ger kroppen en chans att ta lite kalorier från reservlagret också. Men du måste testa dig fram själv. Glöm gärna kalorierna helt och tänk istället mer på portionsstorlekar och mättnad. Ät aldrig om du inte är hungrig, och vänta kanske en timme eller två extra när du känner att nu börjar det småningom vara dags för lite mat igen.

Som stillasittande utan övervikt (som jag ser det) är det inte helt otroligt att du kan gå upp lite på lchf, men du måste nog börja lyssna på dina hungerskänslor även om du inte känner att du kan lita på dem. Jag tycker du ska prova på lchf ett tag och se hur det påverkar dina hungerskänslor. Är man van att äta fettsnål mat med mycket kolhydrater, vilket ger dålig och kortvarig mättnadskänsla, så är det inte konstigt att man inte känner att man kan lita på sina mättnadskänslor. En sådan kost gör att man väldigt lätt äter för mycket, och det är nog den främsta orsaken till den fetmaepidemi vi ser idag i västvärlden.

Tack snälla!

Jo jag förstår att kroppen och hjärnan kan tycka olika om vikt och kroppsform. Min kroppsuppfattning är antagligen lite skev också. Därför prioriterar jag inte en viktnedgång nu, men det hade varit trevligt- Dessutom tror jag att jag har rätt dålig uppfattning om hur stor en lagom portion är. Så det är svårt för mig att glömma kalorierna.

Jag har inte hållit på med LCHF länge, så det kanske blir bättre med tiden. Men vissa dagar säger magen tvärstopp när jag försöker äta fett och proteiner och då äter jag nästan inget. Sötsuget finns men är hanterbart. Andra dagar blir rena matorgier när jag vid en sittning kan trycka i mig ofattbara mängder. Som jag ser det behöver jag hålla stenkoll på vad jag stoppar i mig och då är det rätt bra att ha en hygglig uppfattning om hur mycket jag bör äta. Jag hoppas att om jag vet att jag behöver si och så mycket mat så kanske jag kan lyckas komma till en jämnare nivå på matintaget och slippa pendlandet mellan svält och frosseri.

Ett minimum på vad du bör äta kan du räkna ut men tänk på att det är en minsta mängd och inte en högsta.

Du bör äta minst 1g protein per kilo kroppsvikt. Om du rör på dig mycket så kan du utan problem höja till 2g per kilo kroppsvikt. Detta gäller rent protein, ca 20% av en köttbit.

Till detta väljer du en kolhydratmängd utifrån vad du själv vill, många väljer ca 20g.

Till sist får du då en minstasumma på fettet. Denna får du ut genom att ta proteinet i gram plus kolhydraterna i gram. Fettet i gram ska då bli minst lika mycket som proteinet och kolhydraterna tillsammans.

Väger du 65kg ska du då alltså äta minst 65-130g protein, till det kolhydraterna tex 20g. Då blir minsta fettmängden 85-150g om dagen. Detta blir 1020-1800kcal om dagen. Som du ser så blir den mindre mängden väldigt lite så försök att komma upp i minst den större mängden (som fortfarande är ganska lite) så många dagar som möjligt.

Testa att äta mycket grönsaker de dagar magen säger stopp. Gärna kalla krispiga, de brukar stimulera aptiten.

Jättestort tack, Wildrat!

Bra förklarat, jag tror i alla fall att jag börjar förstå nu. Jag ska testa med grönsaker, de kanske går ner lättare. Tack!

annika73, jag har fått gripa till kaloriräkning för att gå ner. Jag är 2 cm kortare än du och fet. Jag äter runt 1800 kcal (~70 % fett) och går till min stora förvåning ner riktigt bra. Om jag äter fritt äter jag ungefär 500 kcal mer.

Mina försök att banta på gamla kosten gav noll resultat, så att jag nu går ner på en ganska hög kalorinivå är ju himla positivt för mig, även om det retar mig lite att jag körde "ät tills du är mätt" i så pass många år innan jag tog tjuren vid hornen.

Jag har inga ätstörningar och hade inte problem med mättnad förut, men däremot är det så att jag känner ingen större mättnad när jag äter lowcarb, så därför tenderar jag nog att äta för mycket. Ett par timmar efter maten är jag dock mätt och belåten och står mig länge. Så även om vi inte är helt lika kanske det finns likheter.

Tack för ditt svar, hemul!

Det är just det jag är rädd för, att äta tills jag känner mig mätt, eller åtminstone inte hungrig, och i själva verket äta för mycket. Jag vet egentligen att det inte vore någon katastrof om jag gick upp lite, men när jag väl tycker att jag går upp slår det slint i skallen. Jag känner att jag måste gå efter konkreta siffror. Åtminstone i början. Förhoppningsvis lär jag mig så småningom vad som är en lagom portion och hur tillräcklig mättnad känns.

Tack så hemskt mycket för era svar, allihop! Nu har jag fått bra tips på hur jag ska gå vidare! Det är skönt att kunna lufta sånt här med folk som förstår.

Jag tycker att du ska testa att äta fritt först. Du kanske hör till dem som det funkar för och då är ju allt frid och fröjd! ingen idé att sätta upp en massa regler för sig om det inte behövs.

Man om det nu skulla gå snett, så kan det ju vara bra att veta att i varje fall jag inte behöver gå ner på späknivå för att att det ska funka. Mer hålla koll lite så det inte bär iväg räcker för mig. Och då har jag taskig sköldkörtel också och har haft väldigt svårt att gå ner nåt alls förr. Så nån fördel är det med lågkolhydrat även om man behöver räkna. Har gått ner drygt 17 kilo sedan midsommar nu utan några egentliga försakelser, men inget extra smör- och gräddsvullande heller.

Aj aj aj… Det här funkar inte för mig!

Jag lyckas hålla stenkoll på hur mycket jag stoppar i mig (runt 70 g protein, 5 g kolhydrater och 80-100 g fett om dagen) och känner mig tillfreds och mår bra. Tyvärr tänker jag på mat nästan hela tiden, vad jag ska äta ikväll, i morgon, nästa vecka, men det är inget nytt för mig, så har det varit länge, med noggrant planerade måltider och så.

Efter några dagar slår det slint i skallen och jag kan bara inte låta bli att äta mer. Jag känner mig nöjd och belåten efter kvällsmaten, kanske till och med nästan övermätt, och så kommer suget efter nånting, vad som helst. Jag börjar med en sked mjukt smör, sen en sked kokosfett, sedan rotar jag fram macadamianötterna som egentligen skulle användas till bakning i helgen (ska ha kalas), och så lite till och lite till.

Ett okontrollerbart och jä-ligt korkat beteende, enda trösten är att jag lyckas koncentrera det till framför allt fett (försöker intala mig att jag blir mer mätt på och äcklad av fett, och kommer inte trycka i mig fullt så mycket som av något annat). Igår slutade jag på 10 g kolydrater, 85 g protein och 350 g fett, vilket blir ungefär 3500 kcal. Nu känner jag mig givetvis fortfarande äckelmätt och kommer knappast äta vare sig frukost eller lunch.

Finns det någon som har något bra tips på hur jag ska övervinna den här matdemonen och inte vräka i mig mer än nödvändigt?

Hej Annika!

Som sockerberoende och kolhydratkänslig känner jag igen mig i mycket av det du går igenom. Äter du mycket färdigköpta såser, majonnäs och liknande? För de innehåller maltodextrin av majs. (socker) Dessa "bovar" sätter igång suget på mig, och jag hamnar i hetsät.

Men sen jag började göra all min mat från "grunden" har detta blivit mycket bättre!

Ett annat tips är att försöka begränsa mängden med mat som triggar dig.

Lycka till !

#8 Hur mycket kommer du att äta idag? Det är ingen katastrof på något sätt att äta mycket en dag..

De dagar jag äter överj-t mycket kompenseras alltid med att jag inte kommer igång med ätandet dagen därpå eftersom jag är fortfarande mätt.

Hej igen Annika,

Jag tror du behöver äta lite mer och tänka lite mindre. Går man och är hungrig har man nog antingen ätit för lite eller så har man ätit fel. Jag tror du skulle må bra av att äta mer riktig mat, och inte så mycket rent smör och kokosfett. Kostdoktorn talar ju alltid om att man ska äta "riktig mat", och med det menar han nog kött/fisk, grönsaker, smör, ägg och annat i lämpliga proportioner. Fett är nyttigt men det finns väl ingen orsak att äta näst intill uteslutande fett för det, och speciellt inte med målet att bli "äcklad" av näringsintaget.

Fett fyller inte magen lika bra som protein och kolhydrater, men ger bäst långtidsmättnadskänsla. Äter man alltför mycket rent fett i proportion till resten så finns det en risk att man inte fyller magen tillräckligt, tror jag. Jag tycker mig iaf har märkt av det.

Du skriver inget om vikten nu annars, och jag har förstått att det inte är din huvudprioritet, men hur har den ändrat den senaste månaden?

Hursomhelst, istället för att sleva i dig smör och kokosfett i ren desperation, var ärlig mot dina hungerskänslor och ät en skaplig portion riktig mat istället baserat på kött/fisk och grönsaker, en portion tillräckligt stor så du blir mätt på riktigt och håller dig mätt på i många timmar. Skit i kalorierna, åtminstone under nån vecka, och se vad som händer. Ät när du är skapligt hungrig och ät då ordentligt.

#9 Tack för dina synpunkter! Jag tycker att jag äter i stort sett bara riktig mat, som jag lagar från grunden. Nötkött, fläsk, fisk, ägg, smör. Grönsaker har jag haft svårt med i och med att det inte är säsong för något just nu, men jag har knaprat på lite vitkål, ibland med hemgjord majonnäs på olivolja. Inga färdigköpta grejer alls. Inget socker. Det är inte heller sötsug jag känner. Det spelar liksom ingen roll vad jag vräker i mig, bara det är mycket och tills jag är nästan spyfärdig. Då lägger jag mig i soffan och skäms och mår skräp, både fysiskt och psykiskt.

#10 Tack! Det blev ingen frukost idag och jag tror att jag skippar lunchen med, men det jag hade tänkt mig till middag (köttfärsbiffar med coleslaw) måste jag äta oavsett hunger - är rädd att det blir en ny matorgie imorgon annars. Har varit med om att kompensera hit och dit alldeles för många gånger…

#11 Tack igen! Grejen är att jag är ju inte hungrig. Jag känner mig nöjd och belåten. Jag tror nästan att det är just när jag har ätit lite för mycket, så jag känner mig mer eller mindre övermätt, som jag inte kan låta bli att vräka i mig mer. Fast inte varje gång. Och jag tycker att jag äter bra mat: kött av olika slag och ägg för att få ihop proteinerna och lite av fettet, lite extra smör för att få ihop fettet till det totala som rekommenderades av Wildrat tidigare, och lite grönsaker (senaste tiden mest vitkål). Jag häller alltså inte i mig proteindrinkar och kompletterar med smör. Det där extrafettet som jag vräkte i mig igår var en ren hetsätsningsgrej. Jag vet att jag kände mig mätt innan, men jag var bara tvungen att stoppa i mig mer och hjärnan hittade på löjliga ursäkter för att få mig att äta mer. När jag håller på så vill jag nog bli äcklad, för jag vill inte hålla på på det viset.
Jag vet inte om vikten har ändrat sig. Jag har inte vågat ställa mig på vågen på flera veckor. Magen känns större än tidigare, men det kan ju också bero på att jag har fyllt tarmarna med mat. Just nu vill jag bara blunda för vikten och få ordning på mina matvanor.

Jag tycker du angriper problemet på rätt sätt, det där med att bli sugen trots att man ätit är rätt vanligt i början och handlar nog om att hjärnan förväntar sig sockerkickar trots allt.

Vad du gör när du äter dig mätt på fett är att du förstärker aversionssystemet.. dvs man lär sig av erfarenhet, få vill må illa av maten och man lär sig så småningom att hur mycket som är lagom för att bli mätt och nöjd.. det är en period man får kämpa sig igenom.

De första månaderna var för mig en saknad av något och det var förmodligen avsaknad av stigande blodsocker, det kändes inte rätt.

Så småningom försvann den där saknaden.

Tack så jättemycket för de orden, Zepp!
De inger ett litet hopp, nu när jag mår skräp och allt känns hopplöst.

Det du skriver om saknad är träffande. Jag är ju mätt och belåten efter en måltid, men… Det saknas liksom något. Jag kan inte sätta fingret på vad, men det är en konstig känsla. Det kan mycket väl vara stigande blodsocker jag saknar.

Jag undrar också om det inte kan ha att göra med några signalsubstanser, som serotonin, dopamin och så med. Jag läste någonstans att serotoninbrist kan orsaka tvångsmässigt beteende.

Läs "Hjärnkoll på vikten", som handlar mycket om belöningssystemet med dopamin och sådant.

http://www.kostdoktorn.se/hjarnkoll-pa-vikten-annu-en-professor-mot-fettskrack

Jag steckläste "Hjärnkoll" på direkten, kände mig träffad på många punkter. Tack så hemskt mycket för det tipset!

Sedan har jag försökt känna efter ordentligt hur det känns före resp. efter en måltid, och insåg att trots att jag var mätt så var jag inte belåten, något fattades. I en månad eller två tänkte jag på Zepp och det han skrivit om saknad och det har funkat bra för att hålla mig från hetsätning. Det gick faktiskt riktigt bra i drygt två månader, med bara ett återfall och det var i det närmaste planerat.

Men de senaste två veckorna har allting rasat igen. Jag hetsäter i stort sett varje dag. Något som är intressant är att jag inte alls känner mig hungrig på jobbet eller på vägen hem, men så fort jag kommer innanför dörren skulle jag kunna mörda för en tugga mat. Jag liksom förknippar mitt hem med mat och frosseri. Det stod lite om det i "Hjärnkoll" och att man ska undvika sådana ställen, men jag måste ju hem förr eller senare…

Återigen känner jag mig inte nöjd efter en måltid, även om jag är mätt. Mättnadskänslan försvinner numera en stund efter att jag ätit och jag kan inte skilja på om det är sug eller hunger som jag känner. Men jag går i alla fall lös på saker som macadamianötter, salami, ost, majonnäs (alla dessa försöker jag låta bli att köpa hem, men det händer kanske en gång i månaden) men även ägg och räkor och annan mat. Jag kan lätt trycka i mig 500 g brie om det finns i kylen. Jag har choklad, som jag alltid varit svag för, hemma men den rör jag inte, är inte alls sugen på det. Jag vräker i mig tills jag mår illa - jag känner mig inte nöjd förrän jag mår illa - sen känner jag mig korkad och bestämmer mig för att ta lärdom av det, jag mår fortfarande illa kommande morgon och är fast besluten vid att sluta äta på det viset, men sen kommer jag hem på eftermiddagen och så börjar det igen.

Den senaste veckan har jag vräkt i mig 2500-4500 kcal per dag. Det är ju sjukt!