Ha överseende med övergångsbesvär :) I början blev jag fruktansvärt aggressiv ett par dagar och tokhungrig (hungern höll i sig ett bra tag). Lyssna på kroppen. Även om du behöver gå ner i vikt så kan det finnas behov av näringen och energin (nu spekulerar jag hejvilt). Och chansen är istället att din kropp blir glad, trygg och släpper på överviktsfettet :) Sedan undrar jag hur du har det med fettintaget … Prova lägga in en dagsranson i Min mat.

Ät! Lär dig att lyssna på din kropps signaler, inte på vad andra anger som portionsstorlekar. Det dröjer inte länge innan du och din kropp märker skillna och du har kommit förbi sockerabstinensen.

Gör det enklare för dig och justera dina omeletter t.ex. Lägg till smör och grädde, riktig grädde, inga två matskedar av låtsasgrädde.

Tag det med ro - försök att vänja dig vid att äta riktigt fett, skippa matlagningsgrädde och övrigt med light, det är därför du blir så hungrig så fort, du äter för lite fett. Pröva med creme fraishe och lite majonnäs i till skinka, bacon eller några kokta ägg. Vi som har varit med i bantarsvängen förmodligen i hela vårt vuxna liv har jättesvårt med detta att slå fett i maten, men tänk på att du blir inte grön för att du äter grönsaker….. Du kommer att vänja dig, jag har varit lchf-are sedan 6 septemer 2010 och det är först nu som jag anammar att det är inte "farligt" att hälla grädde i till kaffet istf mjölk osv. Njut av maten och räkna inte kalorier eller något sådant. Du kan gå in på minmat.net och kolla. När du äter mer fett så äter du inte så många gånger på dagen och får inte i dig så många kalorier som du tror. Det är hissnande i början men tro oss - det kommer att vända, så ät mer fett så du inte går hungrig och blodsockret kommer att lägga sig på en låg nivå och du kommer att må jättebra…. ge dig själv lite tid att vänja dig. Lycka till och berätta gärna vidare hur det går för dig… vi är många som peppar dig. kramis!

Fettet är det som ska hålla dig mätt så släpp allt gammalt VV-tänk

Varför inte komplettera frukosten med lite bacon så står du dig bättre.

Matlagningsgrädde är ett skällsord här.

Nä, 40% ska det vara!

Gärna mindre ost korv och påläggsplock och mer riktig mat som kott/fisk/ägg

Speciellt i början gäller ÄT DIG MÄTT!

Din kropp ska inte tro att det är en ny svältkur på gång

Då drar den bara ner på förbränningen

När din kropp fattar galoppen kommer mättnaden.

Då kan du agera och minska på portionerna..

Jo fullgrädde i mat kan jag nog fixa, men iiiiinte i kaffet Har jättesvårt även nu för matlagningsgrädden i kaffet. Jag har levt på lättmjölk i kaffet i väldigt många år o hade oerhörda problem att vänja mig vid ens lättmjölk i kaffet för en sisådär 17 år sedan, men då det visade sig att lättmjölken gjorde att magkatarren la sig o senare försvann helt, så att jag kunde fortsätta o dricka mitt kaffe utan magkatarrsbesvär. Har ju inte ens kunnat klara helmjölk i kaffet tidigare o matlagningsgrädde är ju ännu värre, så jag vågar inte tänka på hur 40% grädde kommer att smaka

Tack för råden o jo jag måste nog allt äta mig mer mätt o då främst på fett o proteiner, men det känns så attans svårt att tänka sig äta mer när jag inte går ner någonting alls o har så väldigt mycket att gå ner. Lite svårt o tackla det just nu men jag har antagligen inget val, för jag måste verkligen ner i vikt. Ikväll känns dock allt bara skit då jag är hungrig, ledsen o samtidigt känner hur jag bundit mer vätska i kroppen igen o just nu är allt bara botten, men tack för att ni bryr er o försöker stötta

Tänk positivt.. du har inte gått upp heller.

Ät mer riktig mat, mer helt kött och färs och sådant, oså fett nog för att du skall hålla dig mätt.

Ät hellre lite för mycket  i början så du känner riktig mättnad.. skulle det mot förmodan vara som så att du fortfarande är mätt när du skall äta nästa gång, så vet du att du skall minska på portionen.

#5 Jag blanda ut grädden med vatten eftersom jag vill ha lattekänsla på mitt kaffe och får då ner kolhydratmängden till ett minimum. Kanske något du skulle kunna testa?

Det är snurrigt – ät mer, gå ner i vikt. Men kroppen gillar inte svält; då håller den stenhårt på fettreserverna.

Koncentrera dig på att få kosten att fungera och att hitta dina mättnadskänslor.

Släng vågen…eller ställ åtminstone bort den ett tag.

Den lurar dig bara och får dig att fundera över små variationer upp o ner i vikt.

När du märker att det går längre tid innan du blir hungrig och dina portioner kan börja minska får du plocka fram den igen

#7 Åh det har jag inte tänkt på. Det ska jag testa för då känns det plötsligt mycket mer rimligt att våga tänka mig 40% grädde i kaffet. I maten är det inte alls samma sak, utan mer att jag måste våga ta det steget. Ska inhandla riktig grädde imorgon.

#8 Tja vågen har varit bortslängd i flera år eftersom jag erkänt mig besegrad o helst inte ville veta vad eländet stod på När jag då tycker att jag varit duktig o inte gjort några avsteg o samtidigt varken går ner i vikt o blir ilsken som ett bi (odräglig för omgivningen) o huuuungrig, då vill man ju desperat åtminstone ha resultat, men jag ska försöka låta bli den tills jag känner att hungern har laggt sig mer o att jag känner mig mer i balans igen, för så här är det odrägligt o tyvärr beter jag ju mig som jag mår. Det enda som är positivt är att jag inte är ett dugg sugen på sötsaker - bara på mat.

Oops - dubbelpost

Du har prexis börjat din omställning till fettdrift och har inte riktigt ridit ut hela stormen ännu.

Koncentrera dig på att äta bra mat förstofrämst. lär dig lite nya recept, lär känna din kropps hungersignaler.

# 11 Tack. Jo jag började ju med Dr Dahlqvists LCHF guide o kokbok o idag kom matrevolutionen o likaså LCHF till vardags, så jag har ju lite att roa mig med. Det är ju mycket som behöver läras om o det görs ju inte i en handvändning, för vanans makt styr en mycket mer än man tror.

Som kommentar till #9:

Grädde i kaffet gillar jag inte heller speciellt mycket, men hellre lite grädde än ingenting. Så olika smak man kan ha. :-) Min favorit är annars semirostat kaffe lagat i en french press / pressopanna. Blir gudomligt gott kaffe, speciellt med mjölk och socker i.. :-) Men det senare har jag från och med idag beslutat mig för att försöka vänja mig av med.

Varför sätta grädde i kaffet om du inte gillar det? Kör på med mjölk bara, det går fint. Det är ändå inga jättestora mängder kolhydrater man får i sig via mjölken i kaffet. Att det smakar avskyvärt med matlagningsgrädde kan jag förstå, speciellt om det är en sån där variant som inte ens får heta grädde då den består av en hemsk blandning växtfetter, vatten och tillsatsämnen. Smakar fruktansvärt, inte alls som riktig grädde. Prova kaffegrädde istället om du vill ha en mindre fet variant för smakens skull. Men som sagt, inget fel med en liten skvätt mjölk heller.

Förresten, med tanke på första inlägget, har du lusläst allt som finns på kostdoktorn.se, speciellt frågorna och svaren på "varför jag inte går ner i vikt"?

Ät precis så mycket mat du vill i början. Dubbla portioner. Eller tredubbla om det krävs för att du ska känna dig nöjd. Det är fullständigt normalt att vara jättehungrig i början. Kanske för att kroppen inte får de lättillgängliga kolhydrater den är van vid?

Jag minskade som snabbast i vikt när jag åt som mest. Närmare 3000 kcal om dagen var inte ovanligt - och då var jag inte ens särskilt fysiskt aktiv. Men kilona försvann raskt, bara jag höll fettmängden över 70 E%.

Efter någon månad stannade tokhungern av och nu äter jag snarare mindre än de flesta.

Apropå att bli arg - igår åt jag ingen lunch, för det var pastagratäng på jobbet… Frukost hade jag ätit vid femtiden på morgonen. Sen var middagen färdig vid 17-snåret. Tolv timmar senare, alltså. DÅ var jag både hungrig och förbannad.

Men inte innan dess!

Dufva skriver så klokt, jag håller med om allt.

Speciellt "Matlagningsgrädde är ett skällsord här"  Den var inte dum.

Tycker aldrig jag blir långvarig mätt på omelett, det är för mycket…eh… fluff, typ;) Inte ens med mycket fett i någon form. Prova som sagt med bacon till, hellre det än blomkål..!

#5: "Tack för råden o jo jag måste nog allt äta mig mer mätt o då främst på fett o proteiner, men det känns så attans svårt att tänka sig äta mer när jag inte går ner någonting alls o har så väldigt mycket att gå ner".

Om du ska ta dig förbi omställningsproblem och diverse fallgropar de första veckorna, då behöver du lägga oron över din uteblivna viktminskning helt åt sidan. Hur många år tog det för dig att gå upp dessa kilon? Du måste ge det du har bestämt dig för en chans, för vad har du att förlora? Om du inte vågar löpa hela linan ut, så kommer du aldrig få veta om det skulle ha gått vägen för dig eller inte.

Så mina råd är: strunta i om du tycker att du äter för mycket eller inte, ät när du är hungrig- och inga mesrullar med skinka, utan riktig mat.  Och ät dig mätt! Senare kan du dra ner på mängderna, men inte nu i början om du ska ta dig vidare. Och du skriver att du har många kilon att gå ned? Det kanske inte är någon orimlig gissning att du är insulinresistent, vilket innebär att du kanske inte kan nöja dig med att äta livsmedel som har max 10% kolhydrater utan behöver gå lägre. Vet att jag inte kan lyxa till det med så hög tröskel, ivarjefall… .

Min personliga åsikt är, att även om Annikas böcker är jättebra och har gjort storverk för LCHF i det här landet så finns det en ganska stor grupp som behöver vara lite mer "radikal" än vad hon rekommenderar. Om du har stor övervikt och upplever problem med viktminskning, då skulle jag rekommendera att du skaffar dig "Ät dig ner i vikt" med Skaldeman.

Ingen kokbok direkt, men med värdefull kunskap om hur/varför- som man behöver om man ska gå in för LCHF med något på fötterna. Börjar man med något och inte vet riktigt hur det fungerar eller varför, då är risken också stor att det inte kommer att fungera. Nu kanske du redan har full koll, men om du känner dig förvirrad/osäker och inte riktigt vet hur du ska göra, så är den boken en väldigt bra utgångspunkt. 

Lycka till!

Tack för svar alla

Ja vi får se var jag hamnar, men först o främst ska jag försöka se till att äta mig mätt o öka fettintaget o sedan försöka blunda för vågen o i alla fall ge det ett par veckor innan jag orkar börjar fundera på det här med att räkna. Jovisst ska jag gå o göra en snabbkoll så att jag ser att jag ungefär ligger rätt med vad jag brukar äta, men jag kommer ifrån erfarenhet av år av räknande. Först räknade man kalorier, sedan gick jag för mer än 30 år sedan min första VV-kurs o lärde mig väga allt o hålla rätt på grupper av mat. Sedan har jag jojo-bantat upp o ner på egen hand o räknat både hit o dit o senaste annan räkning är väl för 7-8 år sedan då jag återigen tog en runda med VV o räknade points istället.

Ja är så hiiiiimla trött på räknandet, för man blir liksom totalt inlåst i ett hörn o man räknar o man räknar o blir liksom helt besatt av det o jag hade hoppats att med den här kosten skulle jag mer kunna hålla mig till att ha koll på 10-regeln då jag handlar (jo gärna lägre förståss, men inte mer i en råvara) o sedan försöka låta huvuddelen bestå av proteiner o fetter o använda kolhydraterna mest till ersätta potatis/pasta/ris som blomkål, brysselkål o broccoli m.fl. så att måltiden känns mer hel. Efter att ha levt hela livet med hur mat ska se ut, så saknar jag ju potatis/pasta/ris väldigt mycket o ska jag behöva räkna bort blomkål m.fl. grönsaker för att komma under 5 istället så står jag nog ärligt talat inte ut.

Känner hur det knyter sig i kroppen av protester om jag återigen ska behöva fastna i räknandets värld, för där finns så många icke postiva erfarenheter kopplat till detta. Men inser samtidigt att jag antagligen är orealistisk o antagligen måste ge mig på att räkna o beräkna allt vare sig jag vill det eller inte. Min förhoppning var ju att genom sunt förnuft (= ha koll på att man handlar rätt) o sedan att man stoppar då man är mätt (inte proppmätt, men inte hungrig längre) skulle kunna styra det här på ett bättre sätt, så att det blev en mer naturlig livsföring o inget maniskt räknande.

Sedan har jag antagligen en ovana som fördärvar det lika mycket som alla år av bantning o misslyckanden o det är att jag har varit rökare sedan jag var 13 år. Jag har haft 2 korta rökstopp under alla dessa år o som mest har jag rökt nästan 2 askar om dagen. Denna gången har jag varit mer inställd på att om jag skulle sluta röka så skulle jag göra det med minsta möjliga abstinens eftersom sorgen saknaden efter ciggen o suget vid tidigare rökstopp varit outhärdligt. Så jag har trappat ner rökningen o det tog 1½ år innan jag blev rökfri. Jag är faktiskt enligt många så dum att jag ff. röker 1 cigg i veckan (1 varje fredag) för att slippa o få den här känslan av aaaaaaldrig mer, men jag ser mig som rökfri ändå för den där ciggen är inte för att jag eg. måste ha den, utan den är för mitt psykiska välbefinnande o hur knäppt det än är så funkar det.

Nå allt detta skriver jag för att förklara att en ovana har jag ju kvar att trappa ner o fasa ut o det är nikotintuggumina. Dessa är ju sockerfria, men av vad jag förstår så kan sockerfria tuggummin ändå trigga igång insulinproduktionen o då är väl det i så fall förklaringen till att jag inte kan få det här att fungera med lchf. Givetis ska jag på sikt även fasa ut ut dessa nikotintuggummina, men hade ju tänkt ersätta dessa tuggummina med andra sockerfria tuggumin istället, men då är det ju lika illa ändå - om de nu anses trigga igång insulinproduktionen o då vet jag ärligt talat inte var jag hamnar. Att få lchf o fungera vill jag ju, men att få min rökfrihet att hålla är faktiskt mest viktig just nu. Att äntligen känna att jag klarat något jag aldrig klarat tidigare o att det känns som att det håller - att det jag har gjort för en gångs skull i mitt liv varit helt rätt väg för mig att gå. Ska detta plötsligt kullkastas för att jag nu försöker ta tag i nästa stora sak som jag behöver få rätsida på, min stora övervikt. Trodde nog att jag skulle kunna få effekt av lchf ändå, men kanske är det en omöjlighet då?

Joo.. grunden är att äta rätt mat och har man väl hittat dit så slipper man som regel räkna och går på magkänslan.

Men när vi diskuterar här i forumet måste vi diskutera siffror, mest för att förstå varandra.

Det handlar ju om att förstå hur det blir i verkligheten, mellan tummen o pekfingret.

Det handlar då egentligen om att man behöver skola om tänket, skaffa nya bilder av en lagom måltid, lära sig nya ögonmått.

Eller som Katrin Z skrev, det tog en månad att komma in i tänket, sen gick det av sig självt.. för mig tog det tre månader.. så hon kanske är smartare än vad man anar vid en hastig betraktelse.

LCHF Böcker. Min personliga uppfattning är att det bästa, när man är nybörjare, det är att köpa/läsa böcker  som INTE är renodlade kokböcker, som  Dr Dahlqvists och Airams LCHF-kokbok och liknande - utan istället köpa/läsa böcker med grundläggande info om LCHF, med förklaringar, frågor & svar, och en helt annan typ av recept.  Som t ex Sten-Sture Skaldemans "GI-Noll, För kvinnor som vill äta sig smala".  Lars-Erik Listfeldts "Ät fet mat. Bli frisk och smal med LCHF".

Ta det stegvis - börja varsamt, lägga grunden - så man hinner med, hela ens jag. Inte kasta sig in i LCHF genom att t ex börja laga maträtter med massor av ost - som t ex rotsaksgratänger,  baka bröd på frön & nötter, göra chokladdesserter - efter recept i LCHF-kokbok  och kanske få bakslag på både det ena och andra sättet och därför tappa sugen direkt  (som det blev för min en väninna).

Först sen, när grunden är lagd - man med tiden kommit in i LCHF, kommit fram till vad som passar en själv allra bäst, vad man tål & inte = mår bra av på alla sätt - inkl vikten - då först kan LCHF-kokböckerna vara en bra hjälp. Och även andra recept - där man plockar bort det icke-lchf-vänliga.

Lycka till!

#19 Dubbel.

LCHF är mycket att ändra mat-tänkandet - något som ibland kan vara rätt svårt. Inte minst att förändra tänkandet man är uppvuxen med, det som nötts in genom åren, det man förknippat med trygghet, gett positiva känslor, upplevelser och som man sedan  fortsatt med som vuxen, när man själv bildat familj. Är nog det svåraste.

Som t ex att man ska äta sig mätt på potatis och inte på "sovlet" (köttet, fisken, pastejen, pålägget, etc). Inte äta fett! Inte bre på tjockt med smör på brödet. Inte slicka av smöret från mackan, Inte bara äta upp pålägget, Inte bara dricka tjock grädde! Fått sig itutat; Ät upp potatisen, du måste äta potatis. Nu räcker det med kött, köttbullar - ät potatis! Det nästan var skamligt att bara äta köttbullarna - peta bort potatisen.

Med LCHF är det ju i stort sett tvärt om - man SKA äta sig mätt på fett, kött, fisk, ägg, etc. Välja de fetaste alternativen! Välja bort potatisen, riset, pastan, brödet, allt med socker. När man är hungrig äta en tjock skiva stekt fettsprängt kött istället för en bröd & smör, mjök & bullar, bananer. Hälsosamma alternativ - som man länge håller sig mätt på, slipper sug & hungerkänslor stup i kvarten.

Avstå blomkål och andra ovanjordsgrönsker är inget måste i LCHF  (en del väljer dock att göra det).  Men man ska inte ersätta potatis/bröd/pasta, etc  med ovanjordsgrönsaker för att äta sig mätt på sånt, t ex blomkål - på det sätt som man tidigare ätit sig mätt på potatis. Utan äta sig mätt på fett & kött (protein).

Vi människor är ju så olika - för en del är det kanske superenkelt att skrota gamla ätmönster anamma LCHF till 100 %  på direkten - men så var det inte varit för min del. Och fortfarande, efter snart 3 år med LCHF, kan gamla  inrotade vanor och ätmönster göra sig påminda.

#18: Klokt!

#16:"Efter att ha levt hela livet med hur mat ska se ut, så saknar jag ju potatis/pasta/ris väldigt mycket o ska jag behöva räkna bort blomkål m.fl. grönsaker för att komma under 5 istället så står jag nog ärligt talat inte ut."

Nejnej. Finns massor av grönsaker du kan äta. Gränsen 5% gäller ju just i råvaran- och då har man sedan större rörelsefrihet eftersom det är mycket lättare att komma upp i ganska stor, sammanlagd mängd kolhydrater/dag ju högre innehåll av kolhydrater som råvaran innehåller.

Läs denna lista!

T.ex blomkål innehåller bara 2,2% enligt Fineli, broccoli 2,0%.

Som sagt, försök skjuta viktfrågan åt sidan om du kan, tills du är inne i ett sätt att använda LCHF som säger dig att du har kläm på vad du äter och vad du får i dig. Tills du blivit varm i kläderna, helt enkelt. Oavsett om det tar tre veckor eller tre månader. Och fråga om allt, hellre än att gå och undra!

Har testat Min.Mat nu i 7 dagar o den innebär visseligen en del bökande o vägande, men ändock är det inte som när man räknade o räknade o …… Visst inser jag att så småningom blir jag nog tvungen att räkna mer noggrant. Jag har ju myyyycket att gå ner (ca 45 kg *gulp*) så jag kommer fastna många gånger om på plattåer o vet med mig att då får jag ju räkna för att komma loss igen - förhoppningsvis.

Kanske når jag aldrig fullt ut de 45 kilona men för varje hekto jag kommer ner så är det ett hekto i rätt riktning o min mat har i alla fall hitentills bekräftat att jo jag har en ganska sund uppfattning i mitt överslag om vad jag behöver o ligger någonstans mellan 6-11% kolhydrater per dag. Visst jag kan inte påstå att jag susar ner i vikt, men mer än så i kolhydratväg vill jag inte avstå från ännu. Tids nog får jag säkert både prova på o ligga på max 5 o antagligen också ta några fakirvarv, men nu är jag i början o behöver eg. mest ägna mig åt att få grepp om det hela. Att hålla mig under 20% o få kroppen helt omställd.

Efter 5 dagar så började jag ju samla vätska o efter 9 dagar forsade vätskan väck under några dygn o nu verkar det ha stabiliserat sig. Blodtrycket försöker jag låta bli o kolla för jag blir bara så in i vassens stressad då det stiger så högt o då stiger det ännu mera. Så länge jag känner att det inte är skyhögt (känns på huvudvärk o tröttheten, orkeslösheten) så försöker jag rida ut stormen o ge det i alla fall 6 veckor från starten innan jag börjar mer oroa mig för trycket igen.

På det hela taget känns det bra, om än det högre trycket tröttar mig o jag har inte varit ute o kanat o tagit till mer kolhydrater än jag tänkt mig. Sugmässigt har jag varit väldigt förskonad, men första veckan var hemsk då jag bara blev så urakut vrålhungrig att jag nästan kunde bita huvudet av folk. Det har lugnat sig, men ff. är det så att även om jag håller längre (är mätt längre) o att läget inte blir urakut med en gång, så är det ändock så att när jag väl känner riktig hunger då måste jag bara äta o det är inte förhandlingsbart.

Första veckan bjöd ändock på 4 hg nedgång o det har släppt lite mer nu, men vägning o mätning har jag satt till måndagar o försöker att lämna vågen därhän. Det viktigaste är ju att jag lär mig LCHF o att jag håller mig på banan o så kommer den ev. viktnedgång som kommer. Kroppen är ju ännu inte fullt omställd - jag har ju några röda konstiga blemor här o där på kroppen o jag antar att när sådant också har försvunnit så är kroppen mer i fas med att gå på fett

Dock fundersam på en sak o det är att typ stekt ägg, omelett m.m. inte tycks kunna hålla mig mätt på samma sätt som typ korv stroganoff, stekt kotlett m.m. gör .Inte ens med tillägg av ett helt paket bacon. Visst det är bättre idag än det var i förra veckan, men ändå ger ägg o bacon min mage en lite känsla av luft o vatten o det är det ju sannerligen inte. Undrar varför det är så?

Jag tycker att har man lagt in några dagar i minmat så ser man om man har bra koll på maten, sen kan man om någon månad kolla igen, bara för att vara säker.

Som regel står både vikt och fördelning på matpaketen och nogrannare än så behöver få vara.

Egentligen är det viktigare att komma underfund med vad som fungerar för dig än att uppfylla någon norm.

Iallafall om du planerar att gå ner 40 kg, då gäller det långsiktiga perspektivet och det kan vara viktigare att du lyckas hålla dig på banan långsiktigt än att du uppfyller normen.

Testa att göra en omelett med smält smör i istället för grädde och något riktigt tillbehör som t ex strimlor från en kotlett du stekt, stekt köttfärs, räkor, istället för bacon eller typ hamburgerkött. Skinkprodukter innehåller ofta druvsocker, socker och andra tillsatser. Grädde kan vara hungerframkallande. Testa och se om det gör någon skillnad! :)

Cessy, tro mig, jag är både läkare och veteran när det gäller högfettkost. Elva års personlig erfarenhet, räcker det?

Nikotintuggumin, det är inte dina tuggummin som  orsakar att du skriver så här; "Nå allt detta skriver jag för att förklara att en ovana har jag ju kvar att trappa ner o fasa ut o det är nikotintuggumina. Dessa är ju sockerfria, men av vad jag förstår så kan sockerfria tuggummin ändå trigga igång insulinproduktionen o då är väl det i så fall förklaringen till att jag inte kan få det här att fungera med lchf".

Jag tuggade nikotintuggumin i så många år så att du skulle inte tro mig om jag berättade hur många. Men alla människor får alls inte insulininsöndring av sötningsmedel. jag vet exakt hur många kilogram jag gick ner under mindre än ett halvår, trots megadoser av Nicorette. Det är väldigt vanligt att "man" vill ha förklaringar och ursäkter för att det inte fungererar, dessa förklaringar har inte alltid förankring i sanning.

Jag har ännu inte sett någon studie som visar att alla som äter sötnngsmedel får samma insulininsöndring, som den som äter socker.

När du funderar över att det inte fungerar för dig, om du funderar över i hur många år du haft viktproblem, sätt dessa år i relation  till det antal dagar du ätit? högfettkost? har du över huvud taget ätit högfettkost? har du kanske ätit lågkolhydrat och lågfett? mao en slags lågkalorikost med mindre kolhydrater?

Det är intressant att vara "gammal" läsare på KiF, inga frågor är nya, allt går igen. samma problem, samma otålighet. Samma bantning. För mig är det inte att banta att äta högfettkost, det är så jag ska äta resten av mitt liv, det är så jag ätit i elva år.

Mitt lilla tips är helt enkelt att låta det ta sin tid. Jag gick inte ner särskilt mycket i början, men fortsatte för att jag mådde bra av maten. Efter ett halvår hade jag gått ner de 10 kilo jag ville bli av med + 6 extra.

Så, njut av den goda maten, den goda hälsan och lita på att det kommer efter hand. =)

Vi har en tjej som nu har skrivit i Kif igen och lyckats gå ner 30 kg, men hon har tagit några år på sig, du kan gå in på den tråden och läsa. Hon började 2007 och har blivit ombedd av bl a Margareta att skriva ner sina erfarenheter under dessa år. Så ge inte upp, det är aldrig försent…. och tänk så mycket bättre du kommer att må under tiden genom att äta lchf mat. Vi är många som peppar dig…

Vikingmorr: Jag måste skrivet väldigt luddigt för det jag skrev var mer en fundering på att mina tuggummi kanske kan komma o ställe till det om det är så som det spekuleras om - att de drar igång insulinproduktionen o i det jag läste stod aldrig att detta kan variera hos olika individer. Däremot har man inte helt klart belägg för att det är så o för att hålla sig på den säkra sidan borde man avstå sötningsmedel o produkter som innehåller sötningsmedel. Hur det sedan verkligen förhåller sig o om det är individuella variationer i detta vet nog ännu ingen riktigt.

För att ta tag i detta har jag för första gången börjat ta kontroll över nikotintuggummina o jag får inte nu tugga fritt längre, utan jag gör ett tappert försök att börja få stuktur för att sedan börja kunna få allt längre tid mellan tuggummina o kunna trappa ut dem. Dock kommer detta ta tid o eftersom jag är så pass glad över att jag äntligen lyckats sluta röka o det känns som denna gången kan det hålla så får uttrappningen ta den tid den tar.

När det gäller att jag smaksätter mitt bubbelvatten o borde dricka vatten istället, så vet jag att jag inte klarar att göra det alltid. Däremot försöker jag lära mig att dricka vatten o för tillfället tillåter jag mig att smaksätta bubbelvattnet o har detta till mina måltider. För då är ju redan matspjälkningsapparaten igång o så försöker dricka rent vatten mellan måltiderna. Alltså en form av kompromiss.

Sedan känns det som det missats det jag nu skrivit i #23 - att nu känns det som jag har börjat komma igång o att jag nu kollat några dagar med vad jag får i mig i MinMat o min uppfattning om lagom har verkat stämma rätt bra o jag kommer nog mest använda Minmat nu om jag vill kolla något speciellt. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att jag tar till MinMat sedan när jag hamnar på en platå, men det får jag ju se då.

Jag skrev aldrig vad jag gått ner denna veckan - dels för att jag faktiskt inte riktigt vet det ännu, men slutresultatet bör ligga på ett resultat på någonstans runt 2-2,5 denna veckan o med det är jag mer än nöjd. Nu är det dock inte så att detta eg. är reella kilon utan det mesta av det här är vätska.

Ja jag är medveten om att all min övervikt har jag laggt på mig har jag ju laggt på mig under många år o jag har inga illusioner om att min viktminskning kommer gå snabbt. Som jag skrev i #23 jag är ytterst tacksam för varje hekto som det rör på sig o mellan varven kommer det kännas rent tröstlöst o då gäller det att hålla fast o stå ut o försöka analysera läget, men jag har som sagt var ingen förväntan att detta stora företag kommer gå speciellt snabbt. Viktigast är ju dock att jag håller mig fast vid LCHF-vägen o inte släpper taget.

Har inte skrivet på länge förpå det stora hela flyter det på. Är inne på min 6:e vecka o ingen storartad viktminskning o det känns inte heller som det händer så mycket. Försökte mäta mig efter en vecka men har sedan svårt att mäta mig på exakt samma punkt sedan veckan efter. Känns som kroppen mer håller på o ändra form än att det händer så mycket drastiskt på cm fronten. Visst har det minskat men frågan är hur mycket?!? För mig är det en allt för oexakt metod. Däremot tror jag att det kan vara kul o föra in typ vid vart tionde kilo. (Jo jag har mellan 40-50 kilo att gå ner, men om jag kan nå de 40 först o främst så har jag vunnit väldigt mycket jämfört med idag) Att vid var tionde kilo blir det mer en bättre bekräftelse på att kroppen minskat o gör inte så mycket om man inte råkat mäta på exakt samma punkt som föregående gång.

Jag vet att det finns massor med tankar om det här o hålla på o väga sig o att man helst bör slänga ut vågen. Att det tagit si eller så många år o lägga på sig kilona o att LCHF inte är en quickfix. Att man slår naturligt upp o ner en hel del o.s.v. Ändå känner jag att jag hellre gör en veckovägning o bokför den än att jag mäter mig varje vecka. Väger mig flera gånger o tar sedan det värdet som ligger mest mitt i mellan o verkar ha kommit upp flest gånger o eftersom jag alltid gör likadant så får jag ändå en något så när rättvis bild över hur veckan har gått. Det känns som att det går allt segare o är givetvis rädd för att plötsligt fastna. Men oavsett hur det går med viktminskningen har jag hela tiden tänkt att jag ger det 6 månader o sedan utvärderar jag hur det gått. Hur jag mår är ju minst lika viktigt som att gå ner i vikt. Jag räknar krasst med att min viktresa kommer ta flera år, men att utvärdera efter 6 månader ger ändå en hållpunkt o mår jag bra då o det känns som det fungerar så tar jag ytterligare 6 månader o.s.v.

I slutet på nästa vecka fyller jag år o optimistiskt köpte jag för några veckor sedan en ny tunika (eg. linne + blus) i en storlek mindre än jag har haft de senaste åren (Jo jag har varit ganska viktstabil i min stora övervikt i rätt många år nu) Idag tänkte jag plötsligt på denna tunikan o tänkte: hjääälp tänk om jag inte kan ha den. Jag har ju inte gått ner mer än ca 5,5 kilo o det känns som sagt var inte som jag minskat så dramatiskt i kroppen som många som mäter sig beskriver, så tänk om jag inte kan ha den. Då måste jag ju köpa något annat. Fyller jämnt så det känns ju lite kul o få känna sig fräsch då.

Så med viss bävan tog jag fram tunikan o satte den på mig o linnet satt löst o därmed blusen också, Jag kan alltså ha den. Blev så himla glad, för den blev på någotvis den bästa bekräftelsen på att det faktiskt ändå händer något o kände att jag var tvungen att bara få skriva detta för jag blev så himla glad. Jag är på rätt väg o då blir det plötsligt lättare o känna mer tillförsikt igen

Ett jättestort GRATTIS till dig både vad gäller vikten och din födelsedag. Visst blir man glad…… när man ser resultat… så kul för dig, ha en riktigt trevlig födelsedag med massor av god lchf-mat

Kan någon moderator ändra rubriken på min tråd till Cessys tråd? Som rubriken är nu är det lätt att folk bara ser det som en problemtråd o tanken är ju snarare att det ska beskriva min viktresa o mitt mående m.m. på LCHF o inte något som nödvändigtvis behöver vara probleminriktat. Så snälla kan någon ändra rubriken till Cessys tråd - Tack!

Halloj.

Hoppas att det är ok ifall jag skriver här inne.

Jag har en fråga, jag började med LCHF den 11 januari nu i år trivs mkt bra med d.

Det jag tycker är svårt det är själva mängden. Kött har jag inga problem att äta inte heller fett eller grädde, men det stör mig att allting omtalas i gram eller % om jag äter en köttbit ska jag bara typ lägga till en klick smör å sen e det bra ? Det jag ätit tills nu har funkat på så vis att jag är varken hungrig eller sugen på varken det ena eller det andra, men jag känner dock ändå att jag vill få lite mer fart på allting.

Käka ost i alla dess former funkar också, 2 ggr under dessa månader har jag tryckt i mig lite fläsksvålar, vilka innehåller 0,1-0,6 g kollisar / 100 gram å det e ju perfekt för då känner man sig inte "utanför" när de övriga i familjen äter chips på helgen.

Har funderat över det här med ölkorv…e det ok att äta.

Sen känner jag att jag har överkonsumerat grädde 40% ska ta bort det en tid för att se vad som händer.

har köpt boken som Skaldeman har skrivit "Ät dig ner i vikt" måste vara ngn här inne som begriper sig på hans sätt " Skaldemans ratio" Finns det någon här som kan förklara vad det hela betyder på ett annat sätt än med % och delar.

Som jag tolkar det i hans bok äter jag tex 200 g kött så ska jag äta minst lika mkt fet..men det kan ju verkligen inte stämma.

Snälla hoppas ngn kan förklara.

Vill även tillägga att det hade varit kul ifall vi kunde bli några stycken som kan peppa varandra i funderingar å handling, ge tips och råd…

Tack mezza o Gullvi

Fast tyvärr blir det inte alls LCHF-mat på min födelsedag. När sonen fyller år i slutet på juni har jag lovat göra kladdkaka alá LCHF men till min födelsdag har det varit utlovat  smörgåstårta sedan folk började fråga innan jul. Har ju hitentills lyckats hålla mig på LCHF-stigen men jag ser min födelsedag som ett planerat avsteg. Jag kommer antagligen må skit dagen efter o få sota ett par veckor med vikten, men jag ser det som att har jag nu varit så pass "duktig" sedan den 17 januari, så känner jag att den dagen ändå är ok. Det är inte varje dag eller ens varje år man fyller jämnt. Tills näst gång det är dax så har jag säkert lärt mig att göra en smörgåstårta (är brödet jag tvekar på - fyllningen är ju inget svårt) att göra en smörgåstårta som är enligt LCHF o bjuda på något mer tillåtet efterättsliknande istället för tårta, men denna gången ger jag mig tillåtelse att låta det vara som det är.

jamaji: Du har funderingar som jag tyvärr inte kan svara på för jag är ff. en väldigt grön nybörjare på LCHF. Tror att du får mer o framförallt fler svar på dina funderingar om du startar en egen tråd. Här är många som är väldigt duktiga på sådant som dina frågor rör, men tyvärr är jag en sådan som kör på gehör. Jag har på prov laggt upp min mat under 1 vecka på MinMat.se för att se att fördelningen var någorlunda rätt - att mitt gehör fungerar. Eftersom det visar sig verka fungera hyfsat så försöker jag låta det vara så o har detta som rättesnöre o så hur hungrig respektive mätt jag är helt enkelt. Om du startar en egen tråd så kan du också få mer pepning i den.

#34 Välkommen!

Ett tips är att du startar din egen personliga tråd så att fler kan hitta dig och kan hjälpa dig i dina funderingar. har du läst tråden "Vanliga frågor & svar", låst tråd som du hittar uppe till vänster bland trådarna. Det kan vara bra att börja där.

Ölkorv är ok. Läs på innehållsförteckningen men generellt så brukar de ha en hög kötthalt och det är bra!

Jag är ingen expert på Skaldemans ratio men jag tror att han pratar om gram protein, inte gram kött. Kött innehåller i medeltal 20 g protein/100 g. beroende på vad det är för kött så innehåller det i sig också en del fett.

Det jag personligen tycker är så bra med kosten är att det är så enkelt!  Jag brukar ta en handflatestor bit kött, fågel eller fisk och ta någon form av fett till det, i form av smör eller t ex lite gräddsås. Mer om köttet/fisken är mager. Lite grönsaker som pynt, alternativt blomkålsmos eller grönsaksgratäng till. Klart!  Jag äter tills jag är mätt och väntar sen tills jag är hungrig innan jag äter igen.

#36 samt #37.

Tack för era svar, nog den första tråden jag skrivit i som vaktiskt gett respons.

Jag ska göra som ni säger och prova på en egen tråd. Vill ju verkligen fortsätta med detta fast att jag tycker det tar lång tid, har oftast väldigt prådis av mig.

Förresten så har jag precis ätit köttfärssås å d va gott…ha en bra eftermiddag.

/J

#38

Starta din egen tråd så skall jag svara på dina frågor omgående!

#38 (eller ngn annan)

Hur 17 gör jag för att skapa en egen tråd??

J

jemaji: Gå tillbaka högst upp på sidan. Sedan titta längst upp till vänster. Där finns en ikon som säger "Skriv inlägg" Klicka på den så får du upp en ruta som du kan skriva i. Glöm bara inte att välja en kategori för ditt inlägg.

Uppe till vänster under Kolhydrater i fokus-loggan står det "Skriv inlägg". Klicka där!

#33: Jag har ändrat rubriken åt dig.

Tack magma

Idag är det födelsedagsfest o min man överraskade mig med att ha lånat en av mina LCHF-kokböcker o tog med sig den till smörgåstårtetillverkaren. Nu återstår det o se om han fick henne att göra en av smörgåstårtorna enligt LCHF eller inte. Men jag blev väldigt glad över hans omtanke o att han faktiskt försökte göra detta helt av sig själv

Viktminskningsmässigt har jag de tre sista veckorna minskat ca. 200gr per vecka så jag står alltså still o efter denna dagen så lär jag alltså gå upp nästa vecka, men det har jag räknat med. Jag har inte unnat mig ett enda avsteg på snart 8 veckor, så idag får vara som denna dagen är

Stått still? Hur menar du, hade du inte gått ned 0,2 kg/veckan i tre veckor?

Hoppas du får en bra födelsedagsfest!

Grattis och hoppas smörgåstårtan smakade bra!

Några tankar om att "unna sig":

Mjukt bröd, pasta o nötter är för mig fällor som lätt triggar igång ett kolhydratsfrosseri så det försöker jag undvika.

Men för att hålla motivationen uppe tycker jag det är extremt viktigt att få äta det jag längtar efter , p.g.a. brödet går smörgåstårta bort för min del men jag skulle lätt kunna äta en hårdbrödbit med favoritfyllning.

Eller t.ex. så här….Jag har gjort en stor lasange till ungarna, lagat mat i flera timmar och börjar bli småhungrig trots att jag "smakat av" köttfärssåsen under tiden….blir lite avis…vill oxo ha en stor bit lasange, en god vinägrettsallad och ett vitlöksbröd…..

Då bjuder  jag mig själv på en sväng till affären, kan bli allt från rökt lax, färska räkor, sparris eller kanske färdiggrillade revben, en god ost med en nota på  över 100:-. Fruktansvärt oekonomiskt, men jag är värd det!!

Ungarna som ändå äter chips och rostade mackor i tid o otid får äta lasange och billig isbergssallad i flera dagar….

Eller.. varför göra broccolimos som ungarna ändå rynkar på näsan åt och jag själv inte "älskar"….potatismos eller pommes till ungarna och kanske en avocado och ruccolasallad till mig…..

Allvarligt nu….Visst försöker jag vara ekonomisk till vardags men…..tryter motivationen då blir jag egoistisk….

Det gäller nu min vikt o hälsa.  Jag är värd det!! Du är värd det!!

Hoppas nu inte mitt inlägg uppfattas som negativt…meningen var att peppa och inspirera….

magma: Jo förvisso går jag ju ner 1 kg på 5 veckor o 10,4 kg på ett år om jag går ner 0,2 kg på en vecka så helt stilla är det ju inte - Det bara känns så

Nu skiljer jag på att unna mig vid vanliga tillfällen mer till vardags o att unna mig vid ett sådant här pass speciellt tillfälle som att fylla jämnt är. Jag höll mig till min smörgåstårta som var helt ok smakmässigt o ändå bättre än en vanlig smörgåstårta för brödet var gjort efter Airams o Annikas LCHF till fest. Jag avstod alla kakor o läsk o godis/chips. Drack 1 glas vitt vin o smakade en pyttebit på min egengjorda tårta. Så jag tycker nog att jag klarade dagen helt ok ändå.

Nu är ju det en del kvar av "min" smörgåstårta o den vanliga tårtan, men den sistnämnda räknar jag med att övriga familjen äter upp o min smörgåstårta får jag nog finna mig i att äta upp, men jag ser det inte som något större problem. Det som kommer hända är att jag får sota för det här 1 vecka eller 2 på vågen, men värre än så är det inte. Jag är nog ovanligt lite sockerberoende har jag insett för jag sitter här idag o känner inte alls för att kasta mig över varken tårta eller något annat onyttigt o min smörgåstårta - ja den anser jag mig faktiskt vara värd

Din smörgåstårta var väl helt OK att äta, den var ju gjorde efter ett LCHF-recept? Kul att du fick en bra dag, grattis i efterskott!

Tack Magma. Njae - hon gjorde bottnen efter det receptet men fyllningen är nog det hon körde i de andra smörgåstårtorna. Fast fyllningar brukar ju i regel vara ok, så jag blundar o hoppas att denna är det också

Fast min egen vanliga tårta är inte ok, men till sonens födelsedagskalas i juni har jag lovat att jag ska försöka göra något som även jag kan äta typ chokladkladdkaka o så kan man ju ha en skål med vispegrädde som är med socker o en som är smaksatt med stevia/sukrin. Blev glad igår när jag kollade fraktvilkoren på bodystore.com för där var det ju fraktfritt om man beställde över 500, så jag tog både sötin, sukrin melis, o mandelmjöl o kokosnötsmjöl o kokosfett med smak av kokos denna gången. Så nu känns det som jag har lite mer o testa med för att kunna baka något lite godare men ändå tillåtet.

Stevia har jag redan tagit hem tidigare, men har inte försökt testa söta något med det eftersom det kännts som att först måste jag bli riktigt inställd på LCHF o inte trigga igång något sötbegär, men efter helgen så tror jag inte det är någon större risk, så jag kan nog experimentera lite sedan framöver någon gång till en helg om jag känner för det. Nu får jag i alla fall hem grejor som jag kan experimentera med o det goda med bodystore förrutom fraktfriheten var att de använder posten som leverantör. Flera andra butiker använder DHL o här i stan ligger utlämningsstället uselt till o svårt o ens hitta parkeringsplatser i närheten o så stänger de redan 18. Posten är i princip nästgårds. Har bra parkeringsmöjligheter o har öppet till 21, så jag avskyr när webbshopar bara har DHL som alternativ.

Nåja hur som helst ska det bli kul o få testa o se om jag tolererar sötin/sukrin eller stevia eller om jag bör mixa de två för att få en ok sötsmak. Har ju läst en del som säger att de varken gillar den ena o den andra o en del säger att de blandar de båda o nu kommer jag åtminstone kunna testa själv o se vad jag tycker.

#49 Har du boken "Ferry Food"? Längst bak i den så finns det en helt fantastisk bild på en "chokladkladdkaka med vispgrädde och färska bär" . Egentligen gillar jag inte tårta men den där skulle jag definitivt kunna tänka mig!

Nej tyvärr har jag inte det. Har dock 3 andra lchf-koböcker, men jag läste o bokmärkte en tråd härinne som handlade om kladdkaka o någon som tipsade om en kladdkaka någon annastans. Fast nu fungerar ju inte bokmärkena längre o jag hittar inte tillbaka till den tråden Nå det är ju några månader tills juni - fast jag hade ju tänkt testa den tills påsk, så jag vet om den är ok. Nå kommer inte bokmärkena tillbaka får jag antingen skapa en ny tråd o fråga efter tips på chokladkladdkaka eller helt enkelt köpa Ferry´s bok. Eller om någon som läser denna tråden kan tipsa om bra recept på kladdkaka. Tror denna som lät mest intressant eg. var en GI-recept men som var ok ur LCHF synpunkt.

Är det någon som förresten har Bakglädje med LCHF? Är den något att ha? Vilken kakao är bäst o använda då det gäller bakverk? Alltså vilken är mest tillåten eller spelar det ingen roll?

hej Cessy! jag har boken bakglädje med LCHF och den kan jag rekommendera. Kollade i den nu och ser att hon har med en mumsig chokladtårta och där tipsar hon bara att man ska ha choklad med hög kakaohalt. Hon har också recept på en kladdkaka som också innehåller kakao, så där hittar du säker något som du tycker är gott.

ps. grattis i efterskott till din bemärkelsedag. ds

Tack Gullvi Då ska jag nog beställa den boken när marslönen kommer. Har ju försökt fördela böckerna o köper ett par varje månad, men feb. blev ju fler i o med rean. Är eg. ingen bakare alls, men nu blir man ju så illa tvungen om man vill ha något brödliknande eller kakliknande ibland.

hej Cessy! kul att hitta dig här ;) och att läsa om dina framsteg! själv har jag precis börjat och tänkte" fasa ut kolhydraterna" ur skåpet genom att inte köpa fler men använda de som finns, för att få en mjukstart kan man väl säga… vi får jämföra erfarenheter nästa gång vi ses på PUSS ;) kram Linda

Hej Linda. Vad kul att du tänker testa LCHF. För mig räknar jag att det här resan får pågå i rätt många år innan jag nått dit jag vill o då har den här livsstilen blivit en god o väl inrotad vana, så att jag stannar kvar om än givetvis mer modifierat. Kul o ha någon att prata LCHF med på nästa PUSS o som inte kommer rygga o rynka på näsan

Kram Cessy

ja, så tänker jag med.. har kommit fram till att det inte går att eftersträva allt på en gång, för det blir så ofta bakslag då. ja, du har ju sett mig gå från tjock till smal till tjock, det är ju ganska lätt att se näår man bara träffas nån gång om året ;)

haha, ja, vi kan byta recept och kolla i varandras böcker ;) kram

Tja så tjock tycker jag inte att du har blivit men det där är ju en fråga om vad du trivs med o vad du vill väga. Mig har du ju aldrig sett smal, för det har jag ju bara varit en gång för 30 år sedan. Sedan har jag ju förvisso i mellan varven gått ner några kilo o sedan givetvis gått upp allt + en del till o så har jag byggt på min övervikt till dagens enorma höjder

Jag försöker tänka att även om det här går väldigt långsamt så mår jag bättre av LCHF-kosten o om jag haft 50 år på att nå detta omfånget så får jag ju minst ge det några år för att nå ett omfång som jag bättre kan trivas med. LCHF känns ju som en kost som jag kan leva med o må bra av på ett helt annat sätt än viktväktarkost o annan bantning som man ändå inte orkar hålla fast vid. Fast jag är övertygad om att resan kommer bli lång o platåer kommer o inträffa. Det gäller helt enkelt bara o stå ut o hoppas att kroppen så småningom går med på att släppa något kilo till.

Nu under de här dagarna i samband med mitt fördelsedagsfirande så var jag ändå mycket lite på fel bana, men det räckte för att jag skulle samla på mig mer vätska igen p.g.a. mer kolhydrater o fick huvudvärk. Nu har den vätskan släppt o likaså huvudvärken o jag mår återigen betydligt bättre o byxorna känns rätt stora igen. Så oavsett vad vågen kommer o säga på måndag så känns det att LCHF är rätt väg o gå. Jag mår bättre o så småningom tappar jag förhoppningsvis den vikten jag vill tappa.

härligt att det släppt efter födelsedagsfirandet :) jag tänker mig att det kan va bra att tillåta sig att avvika ibland, bara det inte blir för ofta. eller så får man helt enkelt börja lära sig bakrecept och så så man kan göra finfina tårtor utan så många kolhydrater :) själv älskar jag att baka cupcakes, som tur är så är jag inte lika glad i att äta dem utan tycker mest det är kul att göra dem vackra. tills sonen fyller år har du nog hittat ett bra recept tror jag. såg ett recept här på kif idag som såg gott ut, jordgubbstårta.
tycker du de kokböckerna du köpt med lcfh-recept är bra? jag har inte köpt några, men älskar kokböcker så tips om bra sådana vore toppen :)

Jag tycker den bästa bok jag köpt är matrevolutionen av kostdoktorn. Receptböckerna - njae jag tror att du hittar mer o fler tips här på Kolhydrater iFokus o på övriga nätet. Fördelen är dock att man får en start o något att hålla i, men så där strålande bra tycker jag nog ingen av dem är. Vettigast hitentills tycker jag Airams o Annika Dahlqvist kokbok - "Dr Dahlqvist o Airams LCHF-kokbok" har varit o så var förståss "Doktor Dahlqvists LCHF, Guide o kokbok" en väldigt bra startbok. Dels för att greppa kosten o dels för att få ett upplägg om vad det innebär matmässigt. Jag har även en skalderman böcker, men den har jag inte läst ännu. Så min rek. är att du läser kostdoktorns bok först o främst för att greppa LCHF bättre o bli ännu mer motiverad "Matrevolutionen - Ät dig frisk med riktig mat" av Kostdoktorn Andreas Eenfeldt. Läs också hans blogg den innehåller massor av nyttigheter.

Sedan kan du köpa någon kokbok om du vill ha något o hålla dig i men räkna med att du hittar mer recept här o på andra ställen på nätet. Jag kommer alltså trots detta köpa bakboken, men det är för att få tips o idéer o uppfattning om mjölsorter (alltså typ kokosnötsmjöl, mandelmjöl) sukrin/sötin/ o stevia o för att få en grund att stå på. Nu är jag ingen stor matlagningsmänniska o ännu mindre är jag bakmänniska, så jag behöver ha något o hålla mig till, men matlagning a la LCHF gör i alla fall livet ganska mycket enklare o det är lättare o få till riktigt god smak i maten med riktiga råvaror.

kanske bättre kolla lite i böckerna på bibblan för att se om man gillar dem då och fortsätta kolla här inne och i olika bloggar i stället :)

Ja det låter som en god idé o så kan du ev. köpa en av dem som du gillar bäst eller så nöjer du dig med låna dem o sedan googla på nätet.

På tal om att köpa billigt (t.ex kosttillskott som D-vitamin o Omega-3) o sukrin o olika mjölsorter (sådana som är tillåtna för oss som mandelmjöl, kokosnötsmjöl m.m.) så vet jag inte om du såg tipset att köpa billigt från iHerb? Man ska tydligen se till att handla för under 3 pund( ca. 1,5 kg) o då får man billigaste frakt, så vill man handla mer så ska man hellre göra flera småbeställningar för att hålla fraktkostnaden nere o handlar man för max 3-400 kr åt gången så är tullen tydligen ganska benägen att släppa igenom det utan lägga på fler avgifter. Jag skall i alla fall def. testa iHerb nästa gång jag behöver ha något, för priserna där var mycket trevligare än i Sverige. Dessutom vid första ordern kan man ange YU004 när man checkar ut, så får man 5 dollar i rabatt.

Nu har jag hållt på i 10 veckor o det har gått allt trögare med viktnedgången o jag har bara gått ner ca 200gr i veckan i 5 veckor o så plötsligt förra veckan började det kännas att något hände o mycket riktigt i måndags hade jag gått ner 1,6 kilo på en vecka. Blev ju jätteglad för nu kanske kroppen äntligen har fattat o vågar släppa lite mera.

Kan ju säga att vecka nio tröttnade jag på att aldrig känna mig mätt efter lunchen Jag äter inga små portioner o alltid grönsaker till o jo jag vill ha grönsakerna i varje fall så länge det i alla fall rör sig neråt, om än väldigt sakta. Oftast blev det typ 1 ägg extra till lunchen eller lite större portion mat än jag brukar o samtidigt var jag ju livrädd för att då börja gå upp o istället kom detta resultatet.

Jag känner ju att det fortsatt hända saker men samtidigt kom idag hungern tillbaka - inte lätt småhungrig, inte sugen på gott utan vrålhungrig precis så där som jag var i början. Trodde ju verkligen att allt skulle stabilisera sig nu o istället kom detta. Jag har för första gången på länge fikat. Nej inte kakor utan 4 rädisor som jag sätter bregott på o så salt o en bit ost + att jag tog en skinksteksbit som jag stekte upp till lunch o skulle eg. ha ikväll o ändå är jag inte mätt.

Ska det verkligen vara så här att hungern kan komma tillbaka så massivt? Min spontana tanke är ju att - jaha kroppen vill att jag ska äta så då får jag väl göra det, men samtidigt har jag ju redan ätit mer än tidigare o ändå är jag ff. hungrig, så vågar jag ge efter o äta mer ändå?

Du har alldrig funderat på det att innan LCHF så varierade hungern olika dagar och då har du antagligen bara skurit dig en limpskiva eller två?

Skulle inte förvåna mig om hungern har med de där 1,6 att göra, vi har alla en triggerpunkt, en mekanism som inte tillåter oss att tappa för mycket på en gång.

Fettväv avger Leptin och ju mer fettväv desstomera Leptin, och hjärnan ställer in sig på en viss mängd leptin och tappar man för mycket fettväv på en gång så sjunker leptinhalten och hjärnan reagerar på det.. tror iallafall jag!

Svårt o säga för jag kan aldrig komma ihåg att jag var så här ursinnigt hungrig då jag åt kolhydrater. Fast då var man ju istället ständigt sugen på något o som du säger så stoppade man ju i sig extra då, o den här vansinniga urhungrigheten har jag nog aldrig upplevt. Ja i så fall är det så många år sedan så att jag har glömt bort hur det kändes

Ok det där lät ju intressant med leptinet o jag antog själv att det hade med 1,6 o göra för eftersom jag fortsatt känner att det hänt något så vägde jag mig även idag o på de två dagarna har jag rasat ca, 0,8kg, så det är inte konstigt att kroppen skriker "svälter" idag. Frågan kvarstår ändock - om jag svarar o äter mer stoppar jag upp detta som äntligen hänt (viktnedgången) då? eller om jag inte äter o kroppen fortsätter tro att den svälter (kräver mat - hunger) kommer den då slå till backen o stoppa upp (vägra släppa mer fett) just nu?

Hade varit roligt o veta vad som eg. är rätt. Fast personligen utan att ha ett uns bevis på min sida, så tror jag att jag ska öka upp ätandet så att kroppen inte går i baklås. Samtidigt så kommer det ju givetvis innebära att viktminskningstakten då antagligen mer normaliseras. Fast å andra sidan så är det ju inte bra om det går för fort heller. Fast jag sticker ju inte under stol med att jag samtidigt är väldigt glad för att det äntligen satt lite fart, men lagom är ju alltid bäst.

Nu är vi där och med de tankar som alla borde fundera över.. dags att pröva hur kroppen regagerar, dels på matmängd, hunger och viktnedgång!

Generellt skulle jag villa säga att du bör döva den värsta hungern, pröva att äta något lite mer vid dina måltider. så att du inte blir vrålhungrig väldigt länge innan nästa planerade måltid.. jag tror det är en balansgång på slak lina.. lika bra att öva upp sina balanskonster!

Oandrasidan om det nu inte är så himla långt till nästa måltid är det knappast någon ko på isen.

mm … jag äter 2 måltider av den enkla anledningen att jag inte ätit frukost på ca. 30 år, så det finns ju ingen anledning att börja med det nu. Jo jag tar en kopp kaffe med grädde, men det ser jag inte som en frukost. Jag dövade till lunchen o likaså med fika men ikväll stod jag bara inte ut o bara döva utan såg till o bli mätt. För om jag inte blev mätt nu så hade jag desperat till slut börjat knapra på något mindre nyttigt o bättre då att äta sig mätt på mat. Sedan sätter jag P för dagen med en kopp kaffe med grädde o kokosolja o står mig till lunch nästa dag. Antagligen blev det dock lite väl bra med mat ikväll, men jag har svårt o klara när jag blir så himla hungrig. Småhungrig är en sak, men vrålhungrig är en annan o då tappar jag totalt humöret o blir en pest o en pina för resten av familjen.

Jo jag får väl experimentera o se om knoppen o kroppen kan hitta en balans som fungerar - i alla fall ett tag, för kroppens behov förändras ju efterhand som man går ner, men det brukar ju ta ett tag för knoppen att hänga med på det.

Jag håller på och läser "ät dig ner i vikt" och tänker att om du behöver äta mer så ska du nog göra det. Kanske behöver du äta mer fett eftersom det är det som mättar bäst? Och så får du se hur det fungerar. Ps. Grattis till viktnedgången!

Ja gårdagskvällen kändes faktiskt befriande, för ibland kräver min knopp (inte säkert att min kropp kräver samma sak dock) att jag får bli riktigt mätt. (OBS menar inte övermätt) Sedan kan jag gå vidare o inget som jag kräver vid varje måltid, men då o då. Antagligen blev det väl en tvärinbromsning igårkväll då i kroppen, men hur helhetsresultatet av veckan blir vet jag ju ändå inte förrän på måndag.

Måste säga att min kropp fettfördelar om fettet ganska underligt. Låren o stussen har blivet mindre (känns o syns i byxorna) o överkroppen har blivit mindre. Urringningen i t-shirtarna går numera ganska långt ner o dax att byta till ett nummer mindre känns det som, men midjan är bara minimalt mindre??? Alla pratar om hur mycket mindre de blivit i midjan men jag har blivit betydligt mindre överallt utom just där Känns faktiskt som fettet ovanför midjan har "trillat nedåt".  Ja ja - mer minskat midjemått kommer väl så småningom, men det känns ändå ganska underligt att minskningen är så opropertionerlig?

Jo mer fett o mindre av proteiner borde det ju vara om man ökar maten. Igår var det inte så men idag kommer det bli en dag med mycket fett. Lunchen bjuder på korvstroganoff (har hittat en varmkorv med bara 4,5gr kolhydrater o vettigt kött innehåll) o den innehåller ju en del grädde. Ikväll ska jag o sonen festa i tonfiskröra o iden är det ju både cf, majo, avocoado o fetaost. Tänk att man numera får äta så goda saker o inte ha dåligt samvete för det

Om någon Medarbetare råkar läsa denna tråden - kan du vara så snäll o flytta tråden till rätt kategori - Medlemmar. Tack!

Såg inte förrän nu att den har hamnat i helt galen kategori o nu när man inte ens kan söka på sina gamla inlägg, så blir det ju attans svårt o hitta sina gamla trådar om de hamnat i helt fel kategori

Försöker en gång till. Kan någon Medarbetare flytta denna tråden till rätt kategori - Medlemmar - så att jag lättare hittar tillbaka till den när jag söker den?

Tja än så länge ser veckan väldigt lovande ut. Helgen brukar ju i o för sig inte innebära någon nergång men jag brukar inte heller gå upp under den. Bara mer att jag står stilla. Jo jag vet att många anser att man inte bör väga sig så ofta o helst ska man slänga ut vågen. Naturlig variation o.s.v. men under mina veckor oavsett när det gått trögt eller om det gått bättre så väger jag mig mån, ons. o fre. o så skriver jag upp veckoresultatet på måndagar. Detta kommer jag fortsätta med trots att många tycker att man inte bör. Jag ser i alla fall trenden o talar inte om något absolut resultat o för mig funkar det att göra så här.

Det som däremot inte funkar är att mäta mig. Jag är aldrig säker på att jag mäter på exakt samma punkt som förra gången o därför funkar det inte för mig att mäta. Jag känner ju hur stora byxorna blivit kring låren o stussen, men tyvärr inte på samma sätt i midjan? T-shirten hänger också ner så det verkar ha minskat uppomkring också. Tycker det verkar som fettet lite omfördelar sig o eftersom jag är väldigt stor - fet, så tror jag att det kommer ta lång tid innan jag får bättre resultat kring midjan. Speciellt om det ovanför ska bort först

Nå vågen funkar helt enkelt bättre för mig o så känner jag ju o ser hur kläderna blir större. Mäta mig kommer jag förvisso göra någon gång då o då men med ganska stora mellanrum eftersom jag som sagt var är för osäker på att jag verkligen mäter på samma punkt som förra gången. Skulle tippa på att det blir ca. var 6:e vecka eller något liknande o då spelar det inte så stor roll om punkten jag mäter är exakt samma som förra gången för jag känner ju o vet att en förändring har skett.

Jag är heller inte rädd för vågen, kan väga mig flera gånger per dag, och ser att vikten hoppar upp och ner under dygnet.. utan att jag får panik för det.

Så funkar det för mig oxå.. minskar uppe och nere mest, minst i midjan även om det hänt lite där med.

Det där med mätande tycker jag oxå är krångligt, det märks ändå på hur kläderna sitter, och har man gått ner en storlek så räcker det som måttstock.

Precis Zepp o jag älskar just nu att jag trampar på byxorna eftersom de glidit ner något.

Skönt o höra att det inte alltid nödvändigtvis är midjan som minskar mest, men som sagt var byxorna fladdrar ju runt låren o stussen så något har ju hänt ändå midjan till trots

ja, man får ju göra det som passar en själv bäst tycker jag :) härligt att höra att kläderna sitter lösare! dock så vill jag reservera mig - i mitt minne är du inte alls fet..!

Åh då minns du nog fel.Jag tror att jag någonstans skrivet var jag startade men eftersom det inte är något jag är stolt över så nämner jag det inte titt som tätt men till mina 166 cm vägde jag 110 kg (Har vägt något lite mer men exakt hur mycket vet jag inte eftersom jag aldrig vägde mig då) o alltså BMI 39,9 - alltså i högsta grad fetma tyvärr

Just nu längtar jag som en galning efter att få se siffran 99 på vågen o för första gången på många år väga tvåsiffrigt, men nu rör det ju på sig så jag har gått hopp o nå dit i vår i alla fall. Förvisso har jag då massor med kilon kvar, men det känns som ett viktigt delmål att nå dit.

Hej Cessy! Bara det att byxorna sitter lösare ger väl en härlig känsla, du är på rätt väg. Vill du väga dig och anteckna så gör det…. det går inte att följa alla råd som ges här för då får man ändra varje dag- nästan

Kul att det har börjat hända saker för dig. Grattis!

Hej Gullvi! Tack Ja det gör det för de påminner ju hela tiden om att jag är på rätt väg.

Mm det är ju många råd o himla tur att alla goa människor härinne på kolhydrater finns så man har någonstans o fråga o läsa andras frågor. Sedan får man ju sålla o försöka få det att passa en själv, så man hittar sin egen väg att gå som funkar för en.

Jag fick "Bakglädje med LCHF igår" o där verkar ju precis som du sa vara en hel del som är värt o pröva. Nu har jag tidigare aldrig varit en bakande människa, men att leva med LCHF gör ju bakandet av nöden tvunget om man vill ha något brödliknande eller något till fikan att bjuda på o boken ser som sagt var klart lovande ut.

Jaha jag visste väl att raketfarten ner inte skulle vara *suck* Fast jag ska ju inte klaga för det blev ändå 0,6 kg ned så det rör ju på sig i en ok takt trots allt. Det som gör mig sur är att jag nu har fyllt 50 o ändå ff. dras med den eländiga röda veckan ff. Visst det känns som det är på upphällningen nu, men så eländigt som jag mår av detta numera så önskar jag att det slutade helt. Håller tummarna för att detta var sista gången. Visst sedan kommer andra besvär istället men de måste jag ju igenom förr eller senare än då o så risigt som jag känner mig nu så  kunde i alla fall den risigheten få lov o ta slut.

Så nu har jag gnällt av mig lite o vet ju att antagligen mår jag bättre redan imorgon igen. Fast ren sak är i alla fall underbar nu o det är vårkänslan det finns i luften ute just nu. Visst vi har inte lika fint idag som det var igår, men det är betydligt ljumare vindar ute nu än tidigare, så det går åt rätt håll. Våren är här o förrutom vindarna så hörs det på fåglarna o vissa av buskarna har börjat få musöron nu.

Några veckor sedan jag skrev, men kan bara konstatera att jag ff. är på banan o att jag sedan de senaste veckorna ser en väldigt tydlig variation i min viktnedgång. Att vid mens så blir det mindre o efter mens går jag gärna upp ett par hekto o så veckan efter igen så går jag ner dessa hekto + ett par till o så plötsligt veckan efter igen rasar jag ner rejält (ca 1,5 kg) o så kommer inbromsningen igen men ändå vettig nedgång o allt börjar s.a.s. om igen

Ja ja det gäller väl helt enkelt bara o hålla ut o jag har ju nu efter 14 veckor med LCHF för länge sedan insett att jag aldrig kommer få den här supersnabba viktminskningen som en del får o att jag måste vara inställd på en väldigt lång resa. Så länge det går åt rätt håll så är jag faktiskt ändå väldigt tacksam. Visst jag sticker inte under stol med att det hade varit nice om det gått lite fortare, men så länge bekräftelsen kommer ungefär var fjärde vecka att jag ändå är på rätt väg o att jag äter rätt, så ska jag försöka stilla mig o hålla fast vid känslan att det jag gör ändå är rätt. Inte helt lätt de där veckorna när det känns som man sitter fast. Har aldrig varit så påverkad av min hormoncykel tidigare, men det är väl helt enkelt så att det numera är så handlar om min ålder o inte mycket att göra någonting åt.

Jag började min resa - insats mot att vara snällare mot mig själv o att inte längre misshandla mig själv ständigt genom att sluta o röka. Sedan 14 veckor är jag också på steg 2 - att försöka ta bort lite av den övervikten jag i alla år släpat runt på o bara vid 2 korta perioder i mitt liv varit normalviktig (fast eg. är det bara en gång jag verkligen varit nere o det var runt 20-årsåldern - idag är jag 50) Jag var alltså inte ens normalviktig som barn. Så eg. är det inte så konstigt att resan måste ta tid, för min kropp har ingen susning om hur det är att vara normalviktig o frågan är väl om den ens går med på att jag ens hamnar så långt ner.

Nå det blir vad det blir o huvudsaken är ju att jag grundmurar dessa nya vanor som min kropp uppenbarligen mår så mycket bättre av. Uppenbarligen tål jag inga större mängder av kolhydrater, däremot har jag nog tack o lov inget svårt sockerberoende att handskas med också. Steg 3 är att börja motionera o något som väcker lite dåligt samvete när jag ser hur duktiga många andra är o eg. borde jag ju ge mig ut o röra på mig. Fast det steget är för mig lika stort som det var att äntligen börja ta tag i min vikt o som det var att äntligen bli rökfri. Förr försökte jag alltid ta tag i flera saker samtidigt - att nu skulle jag äntligen bli en sundare människa o givetvis kraschlandade jag med buller o brak efter ett tag. Det blev helt enkelt för mycket på en gång.

Så jag försöker känna mig duktig ändå o att jag är på rätt väg mot ett friskare o bättre liv. Att steg 3 finns där i planerna men får vänta ett tag till. Nu är det primära att jag håller fast vid mina nya kostvanor som kroppen så uppenbarligen mår så mycket bättre av. Visst jag borde kanske sätta ribban högre fast jag tror att om jag ska ha en varaktig förändring så måste det här få ta tid o att var sak har sin tid. Att när jag är redo för steg 3 så kommer det också o hända.

Dock är jag väl medveten om att ta mig till gym kommer nog aldrig o hända. Där kommer jag nog aldrig våga visa min kropp, men väl att jag mer vågar mig ut o promenera eller cykla. Kanske kommer den dagen så småningom (om några år) då jag vågar visa mig mer öppet o inte längre skyggar för föraktet i en dels blickar o kanske vågar jag då träna någonstans, men det känns väldigt väldigt avlägset o jag blir eg. mest ledsen då jag tänker på det här o försöker då kontra mig själv med - ja men jag har varit duktig. Jag har slutat röka o för första gången känns det som detta kommer o hålla o jag är på väg ner i vikt även om det inte går så fort. Någonting gör jag trots allt rätt, även om det ännu inte inkluderar allt jag känner att jag borde göra (motionen). Fast på något sätt är det alltid lättare att vara destruktiv o tänka att jag borde varit duktigare - undrar varför det är så lätt att slå på sig själv så o känna att man inte är tillräckligt duktig?!?

Vid minskad vikt är det inte helt ovanligt att man börjar röra på sig spontant.

Håll inte emot då.

Det räcker gott med promenader, gärna i trevligt sällskap.

Jag tycker du är jätteduktig! Du resonerar klokt och känner vad DU vill och behöver, något vi alla borde göra lite oftare 

Vad gäller motion så håller jag med Zepp; det kommer när det kommer. Jag är ingen träningsmänniska även om jag älskar att röra på mig. Nu när det är så skönt och fint ute har det blivit mer promenader och jag känner att det räcker; jag kommer ut, får sol och frisk luft.

När det gäller "Jag borde träna mer" tror jag det kommer sig av alla artiklar om hur man bäst rör på sig för att bränna flest kalorier osv, och att det hela tiden förespråkas motion rent generellt för ett bättre liv. Ett liv utan motion är väl inte sämre än ett liv med motion? Så länge man gör som man tycker är rätt för sig själv, ja då är det ett bra liv 

Jag hoppas du fortsätter uppdatera dina tankar, det är intressant läsning!

Tack ceredras o Zepp

Njae älska o röra på mig kommer jag aldrig att göra, för jag har extremt dålig grovmotorik o inte någon vidare finmotorik heller för den delen. (Har Aspergers Syndrom) Så ut o gå är sannerligen inget nöje för jag snubblar ständigt över kanter, stenar o rötter eller så duger det väldigt bra att snubbla över mina egna fötter eftersom jag har ganska stora balanssvårigheter. Att hela tiden behöva titta var jag sätter fötterna förtar nöjet av att promenera. Dessutom har jag alldeles för usel kondition för det för att orka

Mitt sikte är inställt på steg 3 till hösten då sonen börjat skolan igen efter sommarlovet. Då har förhoppningsvis värmen laggt sig eller lägger sig inom några veckor (tål tyvärr värme väldigt dåligt) o då ska jag asa in min motionscykel framför tv:n o börja försiktigt i lugn takt o samtidigt få något annat o titta på än en tråkig vägg. Hoppas att bygga upp konditionen så under hösten o vintern att jag kanske till våren vågar mig ut på min riktiga cykel istället o mer kan njuta av naturen då istället. Förhoppningsvis är jag ju då till nästa vår några kilo till lättare, så att det inte tar emot så att visa mig på en cykel + att jag förhoppningsvis då har grundkondis nog att orka med o cykla.

Jag köpte även en Zumba-DVD men den visade sig kräva bättre kordination än jag har, men kanske jag klarar det bättre om jag sedan fått upp kondisen lite för förra gången jag höll på o cyklade så blev faktiskt balansen något bättre. Kordintionen är ju vad den är men balansen kan man tydligen påverka lite genom att vara i något bättre kondition.

Så planerna finns där o medlen också o är bara sommaren över (i o för sig inte säkert den blir varm), men jag vill inte pressa mig att komma igång o sedan få ge upp p.g.a. värmen. Vill hinna bygga en viss grundkondis då innan nästan sommar kommer o då kanske jag ff. orkar röra mig något lite trots värmen. Det jag givetvis också hoppas innan denna hösten är att jag lättat något kilo till o därmed per auto får ännu lite mer lust att röra mig o att starta steg 3 ska kännas naturligt

Tja är ff. på LCHF-banan o har förutom min 50-årsfest hållt mig helt på banan. Inget godis eller något annat utanför LCHF. Tillhör inte heller dem som knaprar grädde med bär eller LCHF-tillåtna kakor m.m. Inte för att jag tycker det är fel utan mest för jag är rädd att dra igång sötsuget igen.

Har ju massor att gå ner (minst 40 - gärna 50kg) o med tanke på startvikten var 110 så hade jag nog förväntningar på att rasa en hel del i början i varje fall, men så ville inte min kropp. Jag har testat o laggt in på min mat lite då o då för att ha koll på att jag ligger ungefär rätt men jag håller inte på o räknar än hit o än dit utan det jag försöker lära mig är att lyssna på min kropp (hunger, sugen, mätt m.m.)

Efter 9 veckor kändes det plötsligt som det börjar hända saker o jag hoppades på att viktminskningen äntligen skulle ta fart o jo då - var 4:e vecka minskar jag rätt bra o kanske lite veckan efter o sedan stoppar det o så går jag upp (japp mens) veckan efter o så rullar det på. Ganska tröttsamt o det känns som jag stampar o inte kommer någonstans.

Har nu hållt på i 16 veckor o visst har jag gått ner litegrand (8,2kg) men det känns liksom att i kroppen finns det eg. en större kapacitet för att gå ner men jag påverkas så otroligt av mina hormonsvängningar o så har det aldrig tidigare varit de gånger jag försökt minska i vikt. Nu är jag som sagt var 50 o befinner mig ju kroppsligt i övergångsfasen o alla säger ju att då blir det mycket svårare, men att det skulle påverka så här mycket o ge dessa mycket tydliga 4-veckorsintervall var jag inte beredd på.

Försöker nu från o med denna veckan köra 3 dagar då jag försöker öka andelen magert protein o samtidigt minskar på fettet. Nej lugn ingen fettskrämdhet o jag steker i smör o använder t.ex majonnäs till tonfisken o.s.v. men sammantaget försöker jag ändock få ner fettet till runt 60% o så lite kolhydrater som möjjligt dessa 3 dagarna (mån. ons. fre.) De andra 4 dagarna lever jag på "vanlig LCHF" o då gör jag de här goda maträtterna som per auto också innehåller större andel mättat fett.

Nu har jag ju precis börjat med detta o måste ju överleva minst 2st 4-veckorsperioder innan det går o säga om det har någon effekt eller om det bara är tramserier, men jag vill åtminstone testa o se om det händer mer om jag gör så här. Har ingen lust att köra fakir eller ufo för jag vill ha mina ovanjordgrönsaker o mitt grädde i kaffet o så här lite varvat så behöver jag inte stå ut med att vara borta från sådant jag vill kunna äta mer än en dag i taget.

Nu kommer det alltså dröja innan jag skriver något om hur det går (minst 8 veckor kanske mer) o kanske står jag inte ut ens med 8 veckor, för det är markant att de två dagar jag testat (mån. o ons.) så var jag mer hungrig o tröttare men samtidigt så är det kanske så att för att det ska hända något så måste där finnas en viss hunger. Fast jag hade aldrig stått ut med detta i 7 dagar i veckan. Kanske är detta som sagt var bara tramseri o att de 4 andra vanliga LCHF-dagarna tar ut effekten av de tre också LCHF-dagar men med lägre andel fett o för min del lägre antal kolhydrater (de andra dagarna brukar mitt kolhydratintag ligga på mellan 5-11% av dagsintaget) Nå det är i alla fall värt o testa o se vad som händer.

Hoppas att ni alla härinne på KiF får en riktigt skön o trevlig sommar!

men du! du går ju i snitt ner ett halvt kilo i veckan :) det är ju skitbra! men jag förstår att du vill gå ner snabbare. får se om detta testet ger resultat, ska bli spännande att höra :)

mm….vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Innan vecka 9 kändes det som att jag får i alla fall vara glad att det går neråt om än långsamt. Så tog jag då plötsligt ett skutt ner på 1,6 kg o så bromsade det in veckan efter o så mensen o upp o så stilla o så börjar allt om, så sammantaget blir det inte så mycket av det. Men frustrationen är att det efter vecka nio med LCHF känns som viktminskningen står o knackar mig på axlen o säger hörde du du-Jag är redo att släppa taget om lite vikt nu, men du måste hjälpa till.

Vet att det låter fjantigt, men det känns som att kroppen är redo att släppa tag om några kg nu, men att mina hormoner o jag själv inte hjälper till genom att puffa på med hur jag äter ordentligt. Fast allt kan ju vara inbillning o önsketänkande också förståss, men jag har haft den här känslan o tanken nu i många veckor o det känns som jag måste i alla fall prova o se om det hjälper o att jag kanske kan få en jämnare viktnedgång o mer motverka att jag jojjar upp o ner så mycket. Kanske hjälper det inte alls, men då är det ju inte värre än jag bara går tillbaka till de vanliga propotionerna igen alla 7 dagarna i veckan.

Nå får se hur det går o om jag står ut o hur länge jag fixar det men det vore jätteintressant o se om jag kan hålla det över minst 2 cykler gärna mer om det ger vettigt resultat, för att bättre kunna utvärdera om detta är vägen jag bör gå.

Åh kan ju förvisso inte utvärdera ännu det jag skrev om in #82, för jag har bara hållt på med denna LCHF variant i två veckor, men dessa två veckor har å andra sidan bjudit på fantastiskt bra resultat. ( -2,8kg) Nu har jag ju de två svårare veckorna framför mig då jag brukar rusa upp allt igen o jag bara ber en bön att det inte ska bli fullt lika illa denna gången.

Jo att jag bubblar av glädje är för att idag på vägningsdagen stannade vågen på 99kg. -11kg totalt. Jo förvisso massor av för många kg o mängder med kg till som måste bort, men ändå. Tvåsiffrigt på vågen är det måååååånga år sedan jag såg. Som mest har jag vägt ca 115 kg, men 110 vid LCHF-starten o nu 99 kg - jag är så himla glad! Håll tummarna för mig att min Mån, ons, fre, variant fortsätter o ge så bra resultat (se. #82) för jag har ju som sagt var massor som behöver bort.

åh, vad härligt att höra att det rör på sig! :) jag håller tummarna för att det fortsätter!

Tack Jo det är jättekul att det rör på sig o känns helt fantastiskt att jag äntligen får se två siffror på vågen istället för tre. Väldigt peppande inför den fortsatta viktkampen att nå normalare nivåer. Behövde verkligen detta.

Trodde ärligt talat med min vikt o allt prat om insulinresistenta o gravt överviktiga/feta att jag skulle rasa i vikt till en början o sedan stagnera av, men så blev det inte alls. Nu känns det ju som det äntligen händer lite mera (menar att jag upplever det som lite jobbigare) o jag håller tummarna för att det fortsätter gå lite bättre än tidigare även de två nästkommande veckorna som tidigare alltid inneburit sämre resultat o viktuppgång. Fast det kostar också lite mer o köra den här tredagarsvarianten, men är värt det då det ger resultat på vågen. Blir väldigt lycklig av att bara tänka att äntligen är det tvåsiffrigt igen.

Måste få gnälla lite o samtidigt undra - är det så att jag måste vara hungrig för att det ska röra på sig o jag ska gå ner? Idag är en sådan dag då jag är jättehungrig, men samtidigt så funkar det ju med att köra så här mån, ons, fre. o som vanlig LCHF de andra dagarna o de andra dagarna blir jag ju inte lika hungrig, men eftersom det var så pass trögt de första 16 veckorna, så blir ju tankegången att är det så att jag måste äta lite för lite för att de ska röra på sig?

Ja antagligen är det så o antagligen funkar det för att jag inte gör så här varje dag o därmed inte försätter kroppen i svältläge. Fast jag fattar ff. inte varför jag inte förlorade mycket till en början. Det brukar man ju göra med så pass stor övervikt som jag har. Kanske äter jag för mycket en vanlig lchf-dag fast det rörde ju åtminstone på sig om än lite för långsamt för att jag skulle tycka att det var ok. Önskar att man kunde få ett svar på hur mycket som är lagom o vad man borde äta för att gå ner mer exakt. Jo jag vet att sådant svar inte finns, men det går inte o låta bli o tänka så här när man känner sig lite trött o hungrig o blir lite allmänt sur på allting

Det måste ändå vara det du testar fram.. finns ingen annan väg.

Du har uppenbarligen ett eller fler problem som gör att kroppen inte lättvindigt tar energi från fettdepåerna.. tror jag vi kan spekulera iallafall.

Reel hunger borde tyda på att fettdepåerna inte släpper tillräckligt med energi för att balansera upp det som fattas.

Sådant tror jag tar olika lång tid, för mig tog det cirka tre månader.. nu kan jag gå rätt länge utan att bli vrålhungrig.. även om det suger lite i magen efter 9 timmar.. ofta kan jag döva det med en slät kopp kaffe.

Har läst om personer där det tog ett år innan fettdepåerna släppte till.

mm … så här funkar det ju åtminstone viktminskningsmässigt, men jag märker ju hur mycket tröttare jag har blivit o mer energilös överhuvudtaget o känner mig inte alls lika pigg som jag gjorde till en början på LCHF. Håller jag mig ohungrig så går jag ju ner litegrand men med så stor övervikt som jag har så känns det som att jag helt enkelt inte riktigt orkar med den takten. Fast dagar som denna då jag plötsligt är superhungrig o har huvudvärk o känner mig allmänt ur slag så känns ju inte min idé om att köra så här mån, ons, fre. som riktigt bra, men imorgon kommer det kännas ok igen, men frågan är ju om det är värt det i längden. Nå så länge jag orkar o inte blir totalt utslagen så fortsätter jag nog så här ett tag till trots allt även om hungern säger någonting annat.

Ja kroppen har ju verkligen gott om energi o ta av o underligt att den inte plockar av det, men det där får jag antagligen aldrig svar på. Får väl gilla läget o hoppas jag står ut några veckor till i alla fall. Nå kan jag bara få gnälla av mig mellan varven så kanske jag kan stå ut

Jaha nu är de 4 första veckorna avklarade med mån, ons, fre varianten av LCHF o de 4 andra dagarna som mer vanlig LCHF. (Undrar du vad detta innebär så läs inlägg #82) o se där samma trista 4 veckorscykel, men ändå en viss förbättring. 2 veckor går jag ner bra på o de två andra bjöd på -0,2 o -0,3 så sammantaget blev dessa fyra veckorna -3,3.

Förstår ärligt talat inte att hormonerna ställer till det så att jag får den här 4 veckorscykeln eftersom de inte påverkade mig på det sättet förr, men dessa 4 veckorna var ändå totalt sett bättre än alla andra 4 veckorsperioder. (Har hållt på med LCHF i 20 veckor nu) så jag jojade inte upp allt vid mens o det rörde liiiite på sig både mensveckan o veckan efter, vilket det inte gjort tidigare.

Så ändock är jag ganska nöjd. Jag lär inte slå de fantastiska snabbhetsrekorden som finns ibland härinne på sajten, men det går i alla fall neråt just nu o -3,3 kg utslaget på 4 veckor känns ändå som ett helt ok resultat. Så även om det det tagit 20 veckor att gå ner 11,5 kg så känns det att kan jag få nästa 4 veckors period att se ut som de 4 veckorna som gått så blir jag jättenöjd.

När man ser siffran -11,5 kg på 20 veckor så kan det säkert framstå som "vad klagar hon på?" Det är ju 0,575kg per vecka Men det är faktiskt inte alls så det sett ut, för jag tror om vågen hade sagt minus 0,575 kg i veckan (Jo jag vet att nu gå ju inte en sådan siffra att få fram på vågen) så hade jag inte sagt halvsju utan varit väldigt nöjd o glad.

Nu ser alltså verkligheten inte ut på det sättet utan dels har jag väldigt tydlig 4 veckors variation (2 bättre veckor o 2 sämre) o dels har viktnedgången varierat högst betydligt per 4 veckors period. Att start veckorna ska gå bra är ju nästan ofrånkomligt eftersom man då dels förlorar mycket vätska o dels om man som jag har stor fetma så brukar ju startveckorna bli dramatiska, men förrutom vätskeförlust så startade LCHF ganska trögt för mig o så här ser alltså fördelningen ut av mina 11,5 kg på 20 veckor

4 veckor  -4,6kg

8 veckor  -0,4

12 veckor  -2,6

16 veckor - 0,6

20 veckor  -3,3

Totalt per 20 veckor ger detta en viktminskning på 11,5kg

Tabellen ovan visar alltså hur mycket vikt jag förlorat per 4 veckorsperiod o det ger kanske en bättre förståelse för att jag ylat om att det går trögt. När jag dessutom bara har 2 veckor som jag minskar o 2 veckor som jag antingen gått upp eller gått ner minimalt så blir ju en 4 veckors period när jag minskat 0,4 o 0,6 en känsla som lätt lett till uppgivenhet.

Att jag nu fått det att fungera betydligt bättre de sista fyra veckorna trots att jag ff. haft 2 bra o 2 sämre veckor ger mig i alla fall hopp om att jag ska fortsätta o stå ut, för ser nästa 4 veckor lika bra ut som föregående 4 veckor så blir jag jätteglad. Så håll tummarna för att jag nu har hittat en variant som fungerar för mig!

Jag tror att både vet och fattar att den tackt du har nu är en naturlig tackt för viktminskning och att pressa kroppen mer är ren bantning, vilket ofta straffar sig.

Du skulle även kunna ha dagar då du inte "bantar", utan äter rätt fritt så att kroppen känner sig lugn.

Jo jag äter kanske förvisso inte helt fritt tis, tors, lör, sön men går upp i vanlig balans då, för att jag är rädd för att kroppen annars ska gå i baklås o någon gång på helgen så unnar jag mig numera också typ en bit 86% choklad eller kanske lite hemmagjord glass eller något annat typ detta. För jag har haft jättevårt o unna mig någonting alls tidigare eftersom jag varit allt för rädd att inte gå ner något alls då, men nu försöker jag i alla fall äta gott de 4 dagarna men inom LCHF ramarna ändå. Fast i sommar blir det nog en o annan jordgubbe o så förståss någon enstaka nypotatis. Kanske jag till o med unnar mig ett glas vitt vin på semestern Fast du kanske mer menar det här med att ha någon kolhydratdag någon enstaka gång?

De där kolhydratdagagarna har en tendens att komma iallafall oavsett om de är planerade eller ej.

Sen så tror inte jag att det spelar så stor roll om du får det från mörk choklad eller nypotatis.. fast vi inser bägge att nypotatisen nog är det nyttigare alternativet.

mm … precis. Det tänker jag i alla fall försöka inbilla mig på midsommarafton - att det är "nyttiga" kolhydrater alltså o försöka tillåta mig både dem o jordgubbarna då

Nu tror jag ju inte att jag eg. är sockerberoende, men det är ändå lätt att dra igång suget o så ökar man o unnar sig lite då o då allt oftare o eftersom jag har låååång resa o göra så har jag verkligen försökt hålla mig ganska strikt inom ramarna.

Tror att det är lättare att trilla ifrån då, men jag inbillar mig också att man har bättre kontroll om man kör planerade avhopp, för då reglerar man i regel mängden bättre o fortsätter inte bara o tar än det ena o än det andra p.g.a. att det då känns som "när jag ändå har syndat så …." Planerar man så tänker man också efter precis vad man unnar sig o varför. Fast det är kanske bara jag som inbillar mig att det funkar så.

Du har ju lång väg att vandra så det handlar väl då om att kolla hur strikt du behöver vara och hur mycket avsteg du kan göra för att det skall fungera i långa loppet.

Egentligen menar/tror jag att det är vad du äter i snitt under en längre period som spelar störst roll, men det e klart man får ta psyket med i beräkningen så man inte blir slappare o slappare i sina matval.

Jo jag har ju prövningarnas tid framför mig - sommaren o successivt lär det ju märkas vad man tål o inte tål. Kommer säkert hamna oplanerat i sockerdiket några gånger men det viktigaste är ju då att ta sig upp på banan igen. Den dan jag väl har kommit så långt som kroppen klarar av, så börjar ju nästa resa - den att hitta jämnviktsläget o vad man tål o inte tål för att stanna kvar i vikten. Fast det där är så himla långt bort o på något sätt blir det lättare o tänka sig 4 eller 8 eller max 16-veckors perioder. Längre än så klarar jag inte i nuläget att greppa helt enkelt.

Joo man behöver egentligen alldrig bestämma sig för mer än en månad åt gången.. men det är bra att ha åtminstone en månad för man måste ju planera lite med matinköp o sånt.

Sen när månaden har gått och man varken är yngre eller ser ut som en fotomodell, men det har rört sig åt rätt håll kan man ju ta en månad till.. om inte annat så för se om det fortsätter att röra sig åt rätt håll?.

Den dagen du blir stoppad på gatan och någon erbjuder dig ett fotomodellskontrakt kanske du inte behöver planera lika noga längre, men den dagen den sorgen!?

*fniss* Tja iså fall skulle det vara i kombo med att den fotografen har ett allvarligt synfel, för även om jag en dag skulle nå mina drömmars mål, så skulle det aldrig ske. Min katt är mycket mer fotogen o står för den kvinnliga fägringen i denna familjen. Åh andra sidan så tror hon sig vara en drottning o vi är hennes tjänare, så det är tur att det är parerat med att hon faktiskt är en skönhet.

Nej när det gäller LCHF så har jag givetvis långsktigare tankar o förhoppningar o i mitt huvud har jag gått på denna kosten för att stanna på den. Dock vågar jag inte ha några högtflygande planer eller allt för långsiktiga. Sådana brukar kraschlanda för man biter över ett alldeles för stort stycke.

Det är snarare den här varianten som jag nu kört i 4 veckor o som jag ju tänkte ge 8 veckor innan jag bestämmer mig för om jag fortsätter med denna varianten eller går tillbaka helt till ursprunget (alltså tillbaka till vanlig LCHF  ) o att jag bör hålla fast vid den i åtminstone 8 veckor för att se vart den leder.

Den kostar dock lite mera i sådant som typ hunger o trötthet m.m. men å andra sidan visar ju dessa 4 veckorna på vettig effekt. Visar de kommande 4 veckorna på likvärdigt resultat så ger jag det antagligen åtminstone 4 veckor till, för då har jag 16 veckor på "vanlig" LCHF att jämföra med denna varianten o då får jag se om jag orkar fortsätta med min variant eller om jag går tillbaka.

I mitt huvud är det dock inte aktuellt att kliva av LCHF-banan, utan jag kommer att fortsätta, men om det kostar mer än det smakar så får jag kanske hitta en annan väg att gå. Dock menar jag ff. inom LCHF-ramarna bara att man försöker göra vissa småförändringar, för ramarna till LCHF är ju ganska vida o det gäller ju för var o en o hitta vad som fungerar just för dem.

Det är för att få det stora perspektivet greppbart o för att kunna känna att jag uppnår åtminstone pyttesmå delmål som jag gör så här. Dock sätter jag inga sådana mål som antal kg eller hekton som jag ska gå ner. Det viktiga är att det rör på sig o att det känns som att det betalar sig i form av ett resultat. Sedan blir det vad det blir, men jag vill bara undvika känslan av total frustration av att ingenting händer. Det känns som allt för tidigt att nå en platå ännu, med tanke på alla kilo som ska bort. Så jag försöker lyssna på vad min kropp vill o det känns som att just nu samarbetar vi om än med viss möda

Tja efter förra veckan så bröt jag den här varianten, för det kändes som kroppen sa - Enough!!! Mån. ons, fre när jag alltså åt snålare så stog jag still o vanliga LCHF dagar (tis, tors, lör, sön) så gick jag istället upp så till helgen bestämde jag mig för att det fanns jätterisk för att kroppen höll på att låsa sig. Kanske har jag nu hamnat på en platå.

Kanske kan jag rädda läget genom att gå tillbaka o leva "som vanligt" som jag gjort tidigare på LCHF o krypa ner i vikt sakta men säkert. Oavsett vad så är den varianten jag testade förvisso effektiv - ett tag, men sedan tar det stopp, så det är inget jag kan leva på i längden. Däremot tror jag att jag kan köra ett par veckor så här ibland, men inte längre. För jag blir betydligt tröttare o mår inte helt bra när jag hamnar lite lägre med fettet o inte heller mår jag bra av att ligga på UFO-nivå med kolhydraterna.

Känns redan efter 5 dagar på vanlig nivå o alltså ff. inom gränsen för LCHF med kolhydraterna, att jag piggat på mig betydligt o njuter mer av maten o livet igen o även magen sköter sig bättre igen, så jag verkar ha slutat i tid o hoppas på att fortsätta o må så här bra över sommaren. Jag ha testet o äta en liten miniskärva av Nektarin o även om det var sött så triggade det inte igång något sötbegär så jag kommer under sommaren vid enstaka tillfällen unna mig något av våra härliga körsbär, någon jordgubbe o någon nypotatis - i alla fall på midsommarafton

Ja givetvis kommer jag inte unna mig allt samtidigt o inga mängder. Nå jag hoppas i alla fall att jag stoppade i tid o att jag kan lunka på i sakta mak neråt på den mycket långa väg jag har att vandra. Hur som helst så känns det där jag ligger (läs det jag äter) just nu mår jag i alla fall bra av både till kropp o själ