Det du behöver göra är förstås planering. Du behöver inte laga all mat själv, det finns en del bra grejer att köpa.

Men det är som sagt planering som behövs. Jag kan berätta hur jag gör, så kan du norpa det du tycker verkar vettigt.

Jag planerar en vecka i taget. Varje fredag kväll slår jag mig ner med almanackan och kollar hur nästa vecka ser ut, ska jag resa t ex? (Va! Brukar ni parta på fredagskvällarna!?)

Så skriver jag in framför allt vilken lunchmat jag ska ha med mig på jobbet. Jag kollar vad som finns i frysen och vad som behöver lagas (under helgen eller på en vardagskväll).

För matlagning skriver jag inköpslista, som kompletteras med vad jag äter till frukost och middag (oftast något enkelt, ostskivor eller rostbiffsrullar med philadelpiaost).

Sen handlar jag på lördag morgon (det är lite segt att inte få sovmorgon, men det går väldigt snabbt i affären). Under helgen lagar jag ofta mat.

Det här äär nåt jag inte hade en tanke på för några år sen, och att laga mat från grunden - hu! Jag är dessutom 55+ - kan jag kan du! Det ger en sån underbart skön känsla att HA KOLL PÅ MATEN, jag lovar att när du väl upplever den kommer du att kämpa för att behålla den!

Planering är a och o som nämnts. Jag kommer undan planeringen iom att jag alltid lagar mat på helgen och då fixar några matlådor. Jag klarar alltid nödfall efersom jag har en hel hög med burkar med makrill i tomatsås och tonfisk i olivolja på jobbet. Finns med andra ord aldrig någon kris som tvingar ut mig i situationer som inte funkar.

Du vet själv med dig, som nu skriver, att du var trött, och inte hade ätit bra under dagen. Vad är det då som gör att du låter situationen bli ohållbar så det spårar ur? Några ostskivor med smör på är inte komplicerat, men det mättar och räddar dåliga situationer. Ät sånt så fort det går, helt enkelt. Osv.

Tack, men jag är inte lika duktig som ni. Jag klarar helt enkelt inte av planeringen. Jag försöker - tro mig! :-(

För det mesta går det bra - men hjärnsläppen slår till med ojämna mellanrum och då går det åt fanders oavsett om jag har aldrig så många Babybel-ostar i kylen.

Jag kan tänka mig att din sjukdom betyder en hel del också. Känner du dig stabilare nu när du äter Litium?

Ett bra trick är ju att inte ha hemma kanelbullar och annat moj.

#4 Jo… Det är klart. Nej, det har inte gett någon effekt alls än som jag känner. Så absolut. Det är klart mycket lättare att hålla sig på banan när man är pigg och glad istället för en sån depp-Fia som jag är nu. Tack för omtanken. :)

Försöker i möjligaste mån att undvika att köpa skit som kanelbullar och godis. Men maken har inga problem med vikten och inte tre-åringen heller. Har svårt att förbjuda dem att få äta det ibland.

Det är i alla fall något som känns bra. Familjen får mycket bättre mat nu än innan. Var storkonsument av lightprodukter som jag tvingade på maken. (Glömmer aldrig en nyårsafton när jag gjorde potatisgratäng på minimjölk…)  Var orolig för att han skulle gå upp i vikt om jag plötsligt började förse honom med gräddiga såser och fet mat. Men det har ju gått hur bra som helst även om de ofta får potatis eller ris som komplement.

Känner mig inte heller orolig för att dottern får lördagsgodis eller fikar kanelbullar ibland. Hon får bra mat som håller henne mätt och nöjd och inte särskilt sugen.

#0: Jag har hört från en säker källa att man inte måste laga mat om man inte vill/orkar/kan… *s*

Denne lchf:are äter salami, kokta ägg, ost, smör- sådant kommer du långt med, kan funka som lunch eller sista kvällsmål eller när du nu tycker det är som mest besvärligt att ordna med lagad mat.

#5 Det handlar inte om att din övriga familj inte får äta kanelbullar. Det handlar om vad du behöver för att klara dig.

Omtanke om dig ger att de kan äta kanelbullarna utanför hemmet. Det är ett väldigt enkelt sätt att ta bort de sämsta delarna i hemmet.

Vill ändå insistera att det inte handar om planering hela tiden. Jag får också känslan att du mår så dåligt att du reagerar negativt på tanken om planering, bara.

Köp 10 3-pack makrill i tomatsås nästa gång du handlar och ha det ståendes på jobbet. Behöver du vara drastisk, så var det.

När suget blir för stort och jag är redo att tömma skafferiet på kolisar tar jag fram mitt smörpaket och kniv och sitter och äter tills jag är mätt.  Det funkar.

Jag är väl inte heller bäst på att planera.  Gillar inte ordet.  Det jag ska försöka är att varje söndag skriva en veckomeny och sedan handla det vi behöver för den.  Har prövat 1 gång och det gick jättebra.  Sen är det bara att hålla sig till den. 

Mellan måltiderna kan jag ta makrill i tomatsås, avokado, smör, ost- och skinkskivor i rullar med smör i, varm tonfiskgegga med creme fraiche och curry, nötter med vispgrädde ur paketet, etc.  Resonerar som så att det värsta suget till slut kommer ge med sig och att det kommer bli lättare och lättare att planera och komma på lösningar. 
Om du är på jobbet, bunkra upp med mat där och kläm i dig när du känner att du vill/behöver.  Kanske har du käkat lunch ute och avstått alla kolisar och det känns "magert"?  Ta en bit smör när du kommer tillbaks till jobbet då.  T.ex.

Det tar ett tag att vänja sig och kroppen.  Ta dag för dag, minut för minut. Försök att välja det bästa alternativet där du befinner dig, just då.  Och gå sedan vidare.  Du behöver inte lösa alla kommande dagars problem idag.  Jag är likadan.  Kan oroa mig för alla möjliga saker i förväg.  Jobbar på att se positivt på mitt liv istället och vara glad för att jag orkar välja det bästa alternativet i min situation.

kram!

Tack alla snälla.

Försöker verkligen ta dag för dag och timme för timme.

Det lunkar på rätt ok med maten. Igår vägde jag in mig på 94,3 så nu är jag nästan tillbaka där jag var för ett par veckor sen.

Måttbandet visade 92 i midjan idag så där har också försvunnit lite grann sen sist. Hurra…

Helgen gick för en gångs skull hyfsat bra.

Satt just och läste Andinas gamla tråd om tålamod. Känner att det är en bristvara. Jag vill så gärna ner några kilo till och hamna under fetma-strecket.

94,4 i morse. Funderar på att jag kanske väger mig lite väl ofta. Men å andra  sidan så brukar jag alltid gå upp i vikt om jag inte väger mig. Behöver motivations-kicken för att inte sagga ner mig helt.

Var hos min bipolär-sköterska häromdagen. Han talade om biverkningarna av litiumet och tog upp viktuppgången. Jag talade om att jag kör relativt strikt lågkolhydrat-mat för att undvika viktuppgång och att jag gått ner ett par-tre kilo.

-Ja, och om du skulle börja gå upp i vikt får du ju dra ner på fettet och äta lite nyttigare.

Jag protesterade och sa att jag ju inte riktigt tror på att dra ner på fettet utan tvärtom på att dra upp på fettet och ner på kolhydraterna för att äta nyttigare.

-Jaja. Jag säger bara som jag lärt mig.

:-)

Idag vägde jag plötsligt 93,2. Mycket märkligt.

Borde jubla men känner bara stor håglöshet och hopplöshet.

Helg-ras igen.

Total-kollaps och kolhydrats-orgie.

Det är bara att bryta ihop och gå vidare! Håglöshet och hopplöshet låter som Depression, är det en sån sväng du har?

#13 Yupp… Det är öken. Varit där så många gånger förut. Vet att det till slut går över men när man vandrar omkring i dimman är det svårt att inte förlora tron och hoppet om att man någonsin kommer kunna vara glad igen.

#14 Nej det ingår ju lite per definition att man ser även framtiden i svart och inte kan föreställa sig att det någonsin kan bli bättre. Det kan hjälpa att gå igenom de klassiska tankefällorna (Judith Beck har en bra sammanställning, ska se om jag kan hitta den…) och ifrågasätta sina egna kognitiva förvrängningar. Det kan vara svårt att hitta rätt i medicinerna också när man är bipolär.

Var inte för hård mot dig själv nu. Du har det tufft, och det fick dig att göra ett mindre bra val. Gjort är gjort. Nu kan du fokusera på att göra saker för dig själv som du mår bra av. Lycka till och hoppas det vänder snart!

#15 tack snälla rara.

Har nu på lunchen inhandlat en burk Cocosa för att ha i kaffet istället för mina två tetror mellanmjölk. Tycker det smakar mycket kokos, men det är rätt ok.Eftersom jag lätt dricker 10 koppar kaffe om dan så blir det ju en del mellanmjölk vilket känns onödigt.

jag är bipolär och vet hur du har det, äter mediciner men inte litium och vet inte hur dom funkar, men jag vet hur jag funkar med planeringen,
jag måste planera allt, skriva upp allt inte bara när det gäller mat utan även handla tvätta städa you name it…
men det tog ganska lång tid innan jag fick i ordning på det där, men köpte mig en super kalender (halvt A4 stor) med en veckodag per sida och där har jag även satt in ett post it blockså jag kan skriva lappar att ta med,

säger som någon tidigare makrill och ägg funkar att ta med protein shakes kör jag med om jag har bråttom, gör ett storkok någon ledig dag,köttfärsås är enkelt och gott till kokta grönsaker om du äter det.

men börja för det första med att få in allt i kalendern, det har räddat mig från deppträsket flera gånger, får inget alls gjort utan min kalender

jag har en del medicinkilon att gå ner (även osunda kilon) och har nu bytt till tabletter som inte ska inverka ngt på vikten

jag försöker intala mig själv att "vad gör 5 minuter av mitt liv" försök lägga dom 5minutrarna på planering och struktur

usch vilken tråkig moraltant jag blev nu då 

hoppas du mår bättre snart!!!

#18 tack. :-)

Vad är det för protein-shakes?

Har slängt påsen, men tror den heter Whey class eller något sånt, finns mängder annars, köpte min i en life-butik

förslagsvis så tar du den med vanilj för att kunna smaksätta den med vad du vill.

kolla innehållsförteckningen så ser du vilken du ska ta!

Coolt - tack. Ska pröva det.

Hej!Jag är också bipolär och har ätit Litium i omgångar.Jag fick lära mig att ev. viktuppgång beror på ökad törst eftersom Litium är salt.Se upp med vad du dricker altså.Hoppas medicien blir en hit för dig!

När du börjar må bättre så blir det ju mycket enklare med allt annat också förhoppningsvis.En sak i taget kanske?

#22 Jo, det stämmer väl. Tycker det är lite skumt dock att man för det första kissar mycket mer eftersom njurarna inte klarar av att koncentrera urinen riktigt och DESSUTOM kan man samla på sig vatten i kroppen. Märker inte av att jag skulle vara särskilt mycket törstigare än vanligt.

Eftersom jag dessutom dricker så mycket kaffe som också är vätskedrivande får tänka noga på att jag ska dricka ordentligt till lunchen. annars blir jag yr fram på eftermiddagen. Men riktigt törstig är jag sällan. Var alltid mycket törstigare på kolhydratstiden.

94,3 på vågen imorse så helgens frosseri har inte lämnat så väldigt stora spår som man hade kunnat befara.

Det gick rätt bra tills den stora påskgodis-kollapsen inträffade. På påskdagens eftermiddag dök jag huvudstupa ner i påskägget. Och fortsatte vada runt där till igår kväll då jag avslutade med en pizza.

Men men… Det är väl bara att bryta ihop och komma igen.

Var nere på 93,2 innan jag åkte iväg till landet och har inte vågat väga mig igen sen jag kom hem. Tror jag väntar med att kliva upp på den tills jag inte känner mig så svullen och puffig som jag gör nu.

På't igen bara!

Fördelen med att väga sig efter ett avsteg är att det är roligt under dagarna efter att se hur fusk-vattnet rinner av kilo för kilo. Men blir man nedstämd av att se den höga siffran först ska man förstås låta bli.

Ja… Det är litee både och. Vi får se hur jag gör.

Nu har jag straffet i form av förfärliga mag-kramper och ordentlig genomströmning i tarmkanalerna (om man ska linda in det lite).

Då har jag kört omkull igen. I söndags eftermiddag tyckte jag att jag omedelbart behövde äta en bit choklad. Som blev pannkakor med sylt. Som blev rostat bröd - med sylt för säkerhets skull.

Igår var jag fylld av goda föresatser men så gick jag omkring och bar på dotterns glass och plötsligt hade jag smakat på den. Och som ett brev på posten tyckte jag efter en halvtimme att jag absolut behövde en muffin. Som blev två, tre, fyra och fem muffins. Och sen behövde jag absolut äta upp pastan som blev över när dottern ätit middag.

Funderat mycket på att jag hela tiden får rådet att familjen ska stötta mig och at jag inte ska ha kolhydrat-skit hemma och varför jag inte tycker det är nån bra idé.

När jag förklarar för mig själv tycker jag inte att de ska behöva "lida" för att jag är fet och inte kan äta kolhydrater utan att tappa konceptet.

Men sen tänker jag att jag inte vill be om den uppoffringen för då har jag inga kakor när sockermonstret tar struptag på mig. Jag vill ju ha lite knark i garderoben "ifall att om"…

Har nu läst hela tråden och förstår att du kämpar! Jag har under de senaste månaderna förstått att jag är extremt sockerberoende. Varje gång det ballar ur är jag ju extremt medveten om mina val och att jag egentligen inte vill äta det här men jag gör det ändå, och det är väldigt frustrerande. Man blir väldigt ledsen och arg på sig själv. Jag började igår om med en nystart och jag hoppas, och ska se till att, det blir min sista. Jag ser mig själv som en intelligent människa och då ska det väl inte vara så svårt att förstå att jag och kroppen mår bra av LCHF och skit av kolhydrater.

Vad gäller familjen tror jag att du kan be dom om ett kolhydratfritt hem, det förstår dom nog. Är man sockerberoende är det som vilket annat beroende som helst och man kan inte styra ätandet om det finns i huset. Jag har en lång och smal sambo som jag mer eller mindre har förbjudit att ha saker hemma. Han äter chips och glass på helgen men då vet han att han ska köpa såna förpackningar som går åt. För finns det i skåpen är jag där och tar innan jag ens hunnit tänka. Så lite knark i garderoben kommer bara att straffa sig för dig, och du och din starka tåliga kropp är värda mer än så eller hur! :)

Idag är en ny dag, ta nya tag och kämpa!

Hej #28 och tack!

Precis som du skriver. Tror inte att jag är helt kokt i kolan jag heller och borde ju kunna fatta att jag inte mår bra av kolhydrater.

Tror ytterligare ett bekymmer för mig är att jag inte gärna vill erkänna för min omgivning att jag har ett sockerberoende. Kan knappt erkänna det för mig själv och vill inte prata med min man om det.

Hur som och emedan. Har nu som mål för maj månad att jag ska klara 10 dagar utan dikeskörningar. Idag är det dag nummer tre. So far so good.

Vikten 94,4 idag.

Överdoserade kokosfettet jag köpte häromsistens så jag fick ont i magen och diarré varje dag framåt lunch och har inte ätit nåt av det sen förra veckan. Men idag ska jag nog våga mig på burken igen men inte ha en tesked i varje kaffekopp. Blev uppmot 8-9 teskedar före lunch. Halva 220-kronorsburken har jag redan slevat i mig så ett mer måttligt intag känns bättre i plånboken också.

Det är svårt att acceptera att man är sockerberoende. Jag har alltid tänkt att jag är väl som alla andra som äter lite godis när jag känner för det, inget mer med det. Men nu när jag tänker tillbaka så har det alltid varit en inställning av nu eller aldrig. Att jag nu när jag äter ska passa på att ta så mycket som möjligt av det goda och sen vara duktig igen. Och det är ju verkligen inte bra, så det här med att äta lite av allt och motionera har aldrig fungerat för mig.

Heja heja för dag 3!! Idag är dag 4 och jag kämpar på! Har gjort äggmjölk till kaffet efter att ha läst så mycket bra om det och gud va gott det var! Har kanel och lite ekologiskt vaniljpulver i och det smakar som en white chocolate mocca/vanilla latte när jag dricker min kaffe :) Nåja nästan, lite saltare bara ;) Kokosfett är fortfarande outforskat territorium för mig, kan man göra äggmjölk av det eller är det bättre som det är i kaffet?

Kämpa på!!

Har också tänkt att jag ska försöka testa äggmjölk. Det låter lite läskigt bara.Ingen aning om man kan göra äggmjölk av cocosan.

Jag är inte särskilt förjust i kokos. Tycker kokos-recept jag testat härifrån smakar förfärligt och har aldrig gillat kokoskakor eller bounty (wow - godis jag inte gillar!) eller så. Men det här smakar inte särskilt mycket när man lägger et i kaffet. Liten kokos-ton men väldigt mild. Men med tanke på hur jäkla dyrt det är så tror jag inte man har råd att göra äggmjölk av det. fast man kanske kan ha i lite grann.

Får nog ta och gå och köpa ägg och testa på lunchen. Här på jobbet finns ju vattenkokare.

Dag fyra är ju kanon! Heja heja!

#30 Använd osaltat smör!

Solange: Heja på! You can do it!

#32 Tack tack!

Har funderat på en sak. När jag nu har smalnat av lite igen känns det som om min rumpa försvinner. Magen känns lika stor som vanligt och på framsidan sitter byxorna uppe men på baksidan har jag värsta gällivarehänget.

Skumt.

Nu ska jag gå och handla smör och ägg.

Nu har jag läst äggmjölkstrådar. Fnns ju ingen mixer eller elvisp här på jobbet. Går det att göra med vanlig handvisp eller kommer ägget att stelna innan man hinner vipsa?

#34 Det är stor risk att det blir klumpigt tyvärr. Jag tycker inte det funkar så bra med elvisp heller, utan jag brukar använda en kraftfull mixerstav. Du kan ju prova, men dissa inte äggmjölk generellt pga detta om det inte blir bra!

Jaha… Det gick bra att skaka. Blev inte klumpigt.

Hade en äggula, ett par klickar smör, en tesked kokosfett och lite kardemumma. Skakade som attan med 3 dl kokande vatten.

Nästa gång ska jag ha lite mer smör och två äggulor för det kändes rätt vattnigt när jag smakade som det var. Och kaffet smakar superblaskigt. Ska försöka ge det en chans till ändå imorn.

#31 det finns även cocos i hälsokostaffären som inte smakar cocos över huvud taget. Har för mig att märket heter Cocosa och en burk kosta ca 100:--. Den utan kokossmak är billigare än den med kokossmak så det kanske kan vara ett alternativ.

Ny vecka - nya tag. Dvs det är ju redan tisdag men rätt så ny vecka. Jag är mycket nöjd med mig själv som klarade av den lömska helgens snubbeltråd och lömska fällor i form av lördagsgodis och dålig energi till matlagning.

Är nu inne på min åttonde dag och målet med tio dagar utan kolhydrat-frossa känns inte särskilt svårt att uppnå. *pepparpeppar*

Har ett tilläggsmål: Klara två helger på raken utan hjärnsläpp.

Morgon vikt idag 93,4 kilo

Mätte midjan för första gången på länge och den var 92,5 - också ett framsteg

Tycker att det verkar vara lite för mycket av att "slå på sig själv" här. Gör inte det, Du är värd allt som är bra för Dig! 

Det tycker säkert din familj också, åsså jag.

#39 - tack snälla rara. Ja, du har rätt. Jag är rätt duktig på att slå på mig själv. Har så svårt att låta bli här nere i deppe-jeppe-träsket.

BRA JOBBAT!!!! Jag är inne på dag 9, jag drack ett litet glas rosé i fredags och samma i lördags ute på balkongen i kvällssolen och det var härligt! Och jag kände inte av något sockersug efter vinet och det var ortoligt skönt!

Tänke bara tipsa angående äggmjölkstipset, jag gör i mixer och kan tipsa om att hålla ner locket HÅRT när man mixar. Två gånger (jag vet jag lärde mig inte efter första!) har jag mixat och det har sprutat äggmjölk över hela köksbänken………….. så ja håll hårt i locket om du gör i en vanlig mixer!

#41 Well done you - själv! :-)

Rosévin på balkongen låter som bra grejer. Själv har vin aldrig triggat nåt sötsug hos mig så jag känner mig inte så orolig för det. Däremot kan det vara som med godis att jag måste MASSOR med vin. Vilket ger andra problem. Särskilt dagen efter. :-)

Tackar och tar emot äggmjölkstipset. Ligger i farans riktning. Jag är en riktig kladdmoster. Har inte gjort om äggmjölken än. Kanske ska försöka idag.

Morgonens invägning 93,1. Om jag har riktig tur kan jag kanske få se en tvåa denna vecka.

Blir ingen 2:a denna vecka. Igår 93,8 och idag 93,6. Men det är ingen ko på isen. Vet ju att det hoppar så där. Och ska nog peta i mig lite kokosfett för det är ingen vidare fart på tarmverksamheten för att dela med mig av mer information än nån vill ha.

Har nu klarat mål nummer ett för månaden och är inne på den elfte dagen utan genomklappning.

Igår fick flickebarnet en stor godispåse av bekant som vi var och besökte. Eftersom hon inte tycker om lakrits försökte hon trycka i mig några lakritsbitar. Det krävdes vilja av stål att slänga dem istället för att stoppa dem i munnen. Men det gick.

Nu står jag inför nästa eldprov - helg igen. Vill så gärna klara två helger i rad utan genomklappning. Är fruktansvärt trött så det kommer bli svårt. Men jag har en påse fläsksvålar som jag hoppas kan rädda mig undan snacksande.

Då så - två veckor utan avsteg gick bra. Igår körde jag i diket igen och tröståt efter panikattack och efterföljande gråt-orgie.

Försökte förhandla med mig själv om att jag kunde göra mascarpone och smält mörk choklad och inte äta chokladen direkt. Åt upp hela härligheten själv. En hel burk mascarpone och lite drygt en halv chokladkaka mörk choklad.

Toppade sen med vanlig mjölkchoklad jag hittade under den mörka chokladen. Hade glömt att den fanns.

Hur som tycker jag ändå att det som dikeskörning betraktat var en bättre dikeskörning än förut. Det blev inga kakor eller bullar efter chokladen. Och jag åt inte upp HELA chokladkakan utan kunde stoppa efter två rader. Och idag känns det ok igen.

Två dagar efter chokladorgien (nåja) vägde jag all(this)time-low på 92.0

Men både igår och idag är jag tillbaka på 93.5. Men det var kul med en tvåa iaf. Ser fram mot att få se den igen.

Midjan är nu snarare 90 än 91. Tycker mitt midjemått alltid brukat följa min vikt. En cm=ett kilo. Men nu minskar midjan snabbare än kilona. De andra måtten minskar inte alls lika snabbt.

Bysten är nu 110 och höfterna 113. Tror bara det är en minskning med 2 resp 3 cm. Men det verkar ju bra om det är depåerna runt magen som får stryka på foten,

Nu är det helg igen. Eftersom jag klarat mig så bra två helger i rad känner jag mig lite mindre orolig. Vilket paradoxalt nog gör mig orolig.

Håll tummar för att det ska gå bra. Vill träffa tvåa igen nästa vecka.

Ett steg fram och två tillbaks känns det som. Lördagen gick utmärkt. Söndagen gick inte lika utmärkt. Ont i själen och stor tröttma gjorde att jag tappade fotfästet igen. Åt dammsugare. Flera stycken.

Vaknade på natten vid halv fyra och gick upp och åt en till. *skäms*

Nu är jag tillbaka på banan igen - någorlunda. Men nån tvåa på vågen är det ju inte tal om precis. 94,4 imorse.

Försöker att inte hänga läpp. Vet ju att en del av det förmodligen är borta redan imorn. Och på det hela taget har maj varit en rätt bra LCHF-månad.

Morgonens invägning 93,4. Back on track.

Midjan är nu snarare 89 än 90 - fattar inte det riktigt. Undrar om jag mäter på olika ställen eller drar åt olika hårt. Men å andra sidan har jag nog alltid dragit åt så mkt det går och nu skulle jag kunna dra åt mer…

Sen är det lingonvecka så jag är förmodligen lite mer svullen än vanligt. Om jag nu kan hålla mig i skinnet under helgen kan det bli riktigt intressant nästa vecka. *håller tummarna*

Morning!

Jag har sett en tvåa! 92,8 imorse.  Lagom till helgen har jag alltså lyckats göra mig av med förra helgens dammsugar-överdos. Håller nu tummarna hårt för att denna helg går bättre.

Och imorse 92,4.

Midjan är nu strax under 89.

Höfterna 112 och bysten 109.

Klarade långhelgen bra. (Även om helgen jag pratade om i #48 slutade i en rejäl dikeskörning igen)

Några planerade avsteg med jordgubbar och vin gick bekymmersfritt utan sötsugsattacker. Det höll på att gå at pipan igår med jordgubbsmousse-tårta. Hade bara tänkt smaka och vispa runt min bit på tallriken så det såg ut som om jag åt men plötsligt hade jag tryckt i mig nästan hela biten.

Blev också hysteriskt sötsugen fram på kvällen - ville ha choklad. Hade en ruta mörk choklad i skafferiet och tryckte i mig den men sen var det bra. Så det blev ingen större katastrof för en gångs skull.

Nu ska jag försöka komma på vad jag ska äta ikväll. Inte alls sugen på att laga mat. Är sugen på att ha semester…

Månadens målsättning i gå ner-i-vikt-tråden är att ha fler dagar under 93 kilo än över.

Tänkte jag skulle hålla lite koll på min statistik här. Brukar väga mig nästan varje dag när jag är hemma men på landet har jag ingen våg. Bestämmer mig för att räkna alla gånger jag väger mig oavsett hur ofta eller sällan det blir.

Vi har en dag (invägningsdagen) som låg rejält över 94,5.

Nu har jag två dagar i rad under, 92,4 igår och 92,9 idag.

2-1 med andra ord. Fast jag fundrar lite på om jag ska räkna över 94 som två minuspoäng. det beror nog på hur jag ligger till i slutet av månaden…

92,7 idag - 3-1

Nu ska jag till landet igen så det blir ett par dagar utan invägning. Håll tummarna för mig att det går bra utan omkullkörningar.

Igår gjorde jag något som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Övriga familjen ville äta våfflor så jag åt före dem för att inte vara hungrig när dofterna av nygräddade våfflor spred sig i hemmet.

Kan tillägga att jag prövat alla möjliga varianter av LCHF-våfflor och de har inte smakat nåt vidare så jag ville inte ha "egna" våfflor.

Allt gick bra tills de ätit klart och det fanns våfflor kvar. Då drabbades jag av extremt våffel-sug och kladdade sylt på ett våffelhjärta och tuggade och spottade ut. Och det funkade… Jag kände inget behov av att svälja och efter tuggeriet så var jag nöjd och var inte sugen mer.

Allt gott och väl med undvikande av kolhydrater (det jag faktiskt fick i mig tror jag inte var nån fara) men på nåt sätt känns det inte riktigt sunt. Har i ungdomen haft lite bulimi-tendenser och kräkts när jag ätit. Det kändes lite som om det var nåt åt samma håll. Hmmm….