Startvikt 93,7 kg (vägning den 1 juni på morgonen).
Längd 164 cm. 

Målet är 65 kg men vi får se var jag hamnar.

Känner mig stolt att jag inte åkte till macken igår kväll när jag var så sötsugen. Åt några ostskivor och tog te att dricka. Te brukar hjälpa mig att bli mindre sötsugen.

Bra!

Det är kul att gå tillbaka och kolla ibland…Typ hur man mådde, vad man ätit och vilka följder det fick….

För mig kan det vara till hjälp att undvika kolhydratsfrossa om jag blir påmind om en sådan katastrof i tidigare trådar.

Lycka till!!

Ser gott ut:)

Ett tips, ta vispgrädde i teet istället för mjölk. Mättar mer o mindre kolh

Vad duktig du var som lät bli mackan, det är inte lätt alltid:)

Tackar. 

Tar grädde senare när jag vant mig med fettet. 

Eller kokosolja!

Kokosolja? Vad är det? Det har jag inte hört talas om.

#7

Kokosolja, eller kokosfett, är vad det låter som. Fett som pressats från kokosnöt. På hälsokosten eller i välsorterade butiker kan man hitta ekologiskt, det är dock rätt dyrt. Det finns billiga silverpaket i mejeridisken ofta, ett från Alba Dalby och ett från Unilever, det från Unilever ska man dock se upp med då det är härdat, och det brukar det avrådas från. Det är ett smaklöst fett (ekologiska dyra varianter med kokossmak finns dock) och har man det i té eller kaffe så ger det en simmig känsla på läpparna, men annars märker man inte av det. Det är ett enkelt sätt att få i sig fett på, om man har svårt att äta fett kött, eller stora mängder fet sås.

Fast dom där silvriga paketen (billiga varianten) är väl inte att rekomendera ? 
Har hört att det är raffinerat och innehåller transfettsyror, vilket inte är bra.

#9

Det från Unilever är härdat, innehåller dock inga transfetter (delvis härdat fett), om det finns några risker med fullhärdat fett är inte helt utrett ännu, men man bör nog vara lite skeptisk mot det, och så finns det ju andra skäl att helt bojkotta Unilever. Det silvriga från Alba Dalby däremot är helt okej, det är inte härdat. Ekologiskt kallpressat kokosfett tycker jag personligen mest är slöseri med pengar, särskilt om man har tänkt steka i det.

Antar att detta är vanligt att känna så här. Jag vill bara sluta och kunna äta mitt godis och pasta och pommes. Varför skall det vara så jobbigt psykiskt?

Japp.. den stora omställningen är nog psykologisk, för kroppen tar det några veckor att ställa om men för psyket tar det antagligen betydligt längre tid.

Okej. Det var det jag misstänkte. Det är ju så jobbigt när man har andra känslor och tankar som flyger och far i huvudet. Kanske därför som jag aldrig pallar med en diet. 

Japp.. grejen är väl att gå från diet till en livsstil.. dvs där allt faller naturligt på plats utan särskildt mycket eftertanke.

Alla kan köra en diet en kort stund.. att lägga om till en livsstil kräver mer efetratanke och planering.

Lättast är självklart att inte tänka alls.. vilket egentligen är något modernt.. planerade man inte förr i tiden fick man svälta..

Numera är det väl så lätt att sätta sig i bilen och åka till närmaste bensinstation och svulla vad som helst.

Ja det är det. Att åka till macken alltså.

Jo det är nog svårt att ändra på sig och det tar nog ett tag innan man vänjer sig.

Jag tror det handlar om motivation också, att bestämma sig.

När jag började äta LCHF kost så började jag så fort jag blev övertygad om att kosten fungerade (blev inspirerad av en blogg och googlade). De första dagarna var faktiskt inte svåra för jag kände mig nöjd. Innan jag började med LCHF hade jag precis svält mig själv så att kunna äta tills man var mätt var som en gåva. Jag har alltid mått dåligt över allt som kommit till min mun och fått skuldkänslor. Att äta LCHF gick dock inte ut på att äta lite utan bara att äta mycket fett och lite kolhydrater. Busenkelt tyckte jag som hittade massa goda recept, och jag förstår verkligen varför den kallas njutningsmetoden!

Just frukt, potatis, pasta, ris, godis, glass och läsk (läsk hade jag dock slutat med sen långt tillbaka) saknade jag inte alls den första tiden faktiskt. Det jag kom att sakna mest - till min chock - var bröd i alla dess former (alltså matbröd som fikabröd eller bullar och kakor). Så där började min jakt på hitta "substitut" men nu ett år efter så har det där försvunnit. Ibland gör jag substitut ändå för jag tycker att det är gott eller man har någon dum bild av att man ska ha leverpastej och gurka på en brödskiva.

Jag är ganska utseendefixerad och har alltid kämpat med min vikt. När jag började med LCHF var jag även förälskad så man kan nästan säga att min inställning när jag började med LCHF var:

"Jag ska ge det en chans även om det går emot alla tidigare rekommendationer. Jag har ju försökt följa tidigare rekommendationer utan att lyckas och blir aldrig av med min vikt eller behåller min vikt. Så även om det vore farligt kortsiktigt som långtsiktigt, men jag går ner i vikt, så lever jag hellre en kort och lyckligt liv än tvärtom."

Jo, jag var desperat!  Med tiden har min inställning blivit annorlunda då jag insett att LCHF är allt annat än farligt. Det finns inte i min värld att man kan må så här bra om det nu skulle vara farligt. Nej, jag tänker äta så här livet ut och må prima ballerina!

Jag hoppas att du kommer dit också! Lycka till!