Klart det går att få bort!

Tränar du?

Nej jag tränar inte direkt. Gör Chins/dips/crunches och andra kroppsövningar en gång i veckan på ett friluftsgym men då pratar vi en halvtimmas träning.

Nej jag tränar inte direkt. Gör Chins/dips/crunches och andra kroppsövningar en gång i veckan på ett friluftsgym men då pratar vi en halvtimmas träning. Annars rör jag inte på mig mer en til och från kommunkationerna i staden

Sitter fettet inne i buken eller i bilringarna?

Det som sitter inne i buken får man bort genom att vara avslappnad, lycklig, nöjd och tillfreds med sig själv och omgivningen.

Bukfett handlar mycket om stress.

Bilringarna kan man få bort genom riktig kost, motion och lagom mycket mat, är det överblivna valkar från tidigare vikt så försvinner de inom några år som regel.

Eller så justerar man ner vågens skalla några kilo.

Har du någon koll på hur mycket kalorier du får i dig? När man går ner i vikt så minskar ju även kaloribehovet. Skittråkigt att räkna kalorier, jag vet, men det funkar oftast om man ger sig fan på det! Verkar vara många som har problem med dom där sista kilona.. Lycka till!

Det stämmer att en del av gammal vana lägger upp lika stora portioner som vanligt fastän de inte behöver det längre, men man behöver inte sätta sig vid skrivbordet och räkna på sitt nya kaloribehov, det går utmärkt att experimentera fram rätt nivå i vardagen istället. Äter man t ex två-tre ägg till frukost kan man ta bort ett av dem och testa om man står sig till lunch ändå, ifall man gör det så är det ett tecken på att man äter mer än man behöver av gammal vana, man kan tillämpa samma princip på lunchen eller middagen, helt enkelt prova sig fram till hur mycket mat som är nödvändigt för att hålla sig lagom mätt och sen äta efter det, varken mer eller mindre.

Jag har ätit LCHF sedan den sista januari 2009. Då vägde jag ungefär 85 kilo. Det tog inte många veckor innan jag hade kommit ner till 70-72, vilket torde vara rätt bra för min längd på 1.72. De "sista" kilona som måste bort för att jag skall kunna stoltsera med tvättbräda verkar dock aldrig ge med sig. Jag har alltså varit viktstabil i två år och det oavsett om jag nollar eller ligger på några gram om dagen.

Portionsstorlek tenderar dessutom att inte spela någon roll. Det kompenseras bara av nästa mål. Skulle jag, som Wtn3 skriver, minska från 3 till 2 ägg på morgonen skulle jag bara äta mer till lunch. Skulle jag medvetet hålla lunchstorleken på samma nivå som förut skulle jag vara hungrigare till middagen. Skulle jag dessutom hålla middagen på samma nivå skulle jag inte kunna somna utan ett kvällsmål (som jag vanligen inte äter). Och så vidare. Jag ser inte någon möjlighet att hålla nere antalet kalorier utan att i längden drabbas av kronisk hunger som håller i sig så länge försöket fortgår. Aptiten ser helt enkelt till att jag håller min nuvarande vikt.

Jag utgår från att de enda sättet att verkligen bli rippad är att börja med kaloriräkning och löpträning. Jag är dock inte det minsta intresserad av detta eftersom det känns ganska uppenbart att den eventuella tvättbräda jag kan få fram enbart kommer att finnas kvar så länge jag löptränar och svälter mig. Återgår jag till nuvarande kosthållning och motionsnivå kommer magen att återgå till samma storlek, och jag känner att min aktivitetsnivå är på den nivån jag vill ha den och hungrig vill jag inte vara i onödan.

Jag gissar att samma gäller för de flesta. Det är i alla fall intrycket jag får när jag läser trådar om samma problem här på forumet.

Jag har faktiskt försökt att "överäta" genom att trycka i mig så mycket som möjligt till frukost och ännu mer till lunch. Det slutade med att jag inte orkade äta middag eller ens frukost dagen efter. Jag har även försökt att kalorireducera ett par dagar i streck och se om jag på något sätt börjar känna mättnad trots det lägre kaloriintaget. Det gick inte. Jag åt som en häst några dagar efter det och sedan planade det ut på samma vikt och samma matmängd som förut.

Kan bara hålla med Skepparkrans; det är precis likadant för mig. Om jag är mycket hungrig äter jag mer, och om jag inte är hungrig hoppar jag övar att äta. Min vikt har varit stabil i ungefär tre år. Statistiskt har jag minskat ett kilo, men jag ser det som att det inte handlar om någon förändring. Jag har en del fett lite här och var, och det stör mig inte. Jag är ganska rippad och strävar inte efter mer. Kanske det skulle gå att bygga upp lite mer muskler, men jag är egentligen inte intresserad av att göra det, tycker det är bra som det är. Och jag har väldigt svårt att förstå det där med "de sista två-tre kilona". Det är ju inte kilon det handlar om när man formar om sin kropp, det är hur man ser ut, hur man känner sig, och kanske hur stark och uthållig man är. Starkare har jag inte blivit, men uthålligare. Jag kan hoppa över maten en hel dag utan att närmare reflektera över det, men det leder alltid till att jag äter större portioner när jag väl äter.

Året innan jag började med LCHF gick jag ner tolv kilo genom att aldrig äta mig riktigt mätt. Det var inte särskilt behabligt, och jag slutade när jag hade råkat ut för en allvarlig händelse i hjärtat, som krävde ingrepp. När läkaren sade till mig att jag fick räkna med att äta statiner resten av livet bestämde jag mig för gå över till att äta fett i stället för kolhydrater. Än har jag inte haft skäl att ångra det.

#0 Långa promenader i raskt tempo (Power walk), gärna innan du äter första målet. Det brukar få fart på de sista kilona.