Om du nyligen har börjat med p-piller kan det medföra ett större sug efter sötsaker, småätande etc men det ska inte vara några som helst problem efter ett tag - för de flesta. Vet de som fortfarande småäter osv efter mer än ett år men jag tror snarare att det är att man har vant kroppen vid det och inte att det är p-pillrena det beror på. Om det har något samband med det övriga du berättar om, borde din barnmorska kunna svara på… vikten är ju dock någonting som tar stryk av småätande etc.

En sak jag kan tänka med, har du någon som stöttar dig i det här? Alltså, nu tänker jag ju främst på, har du någon som du tränar med, någon som är med dig i det du gör? Eller i alla fall någon du kan prata med om det om du känner att du behöver det som kan ge dig tips och råd?

Jag har också varit i den här stressituationen en väldigt lång period av mitt liv, av olika anledningar nästan hela tiden men jag har aldrig riktigt kunnat slappna av. Jag kom på den brilljanta idén att ha en liten stressbok… eller ja, nästan som en dagbok, bara ta upp ett worddokument eller en anteckningsbok och skriva av sig när det börjar rinna över lite. Sen låta det vara, och när jag har känt att jag har styrkan att ta tag i det har jag läst igenom det jag har skrivit och försökt uppfatta ett mönster och hitta en förklaring till all stress. För, som jag, jag tror jag vet vad det beror på men jag själv har märkt nu att det förmodligen är av helt andra orsaker och än så länge ingenting jag är säker på men försöker jobba mot och jag tycker själv att det går framåt. Lite luddigt kanske och bara mina egna erfarenheter… men ett tips.

Det är väl allt jag har att säga för tillfället… kanske hjälper någonting men "/ Hoppas att det går bra för dig i alla fall.

Hej!

Känner väldigt mycket igen mig i det du beskriver.Jag vet att sömn och stress i väldigt hög grad påverkar vikten men har inte kunsakpen att redogöra för hur.En i sig stressande faktor att sömnen även påverkar vikten!

Kan du inte ingå någon form av kontrakt med dig själv och kanske även någon annan lämplig person hur mycket du får träna? Och hålla dig till det och inte öka innan överenennskommelse altså.

Koppla av… instämmer! Jättesvårt ju! Jag har tappat bort vad jag kan göra som bara är för nöjes skull.Jag har sökt efter någon prestationslös aktivitet att göra bara för nöjes skull.Har tyvär ännu inte funnit någon! Är inte road av korsord,dataspel,pussel,handarbete osv.

Har du själv någon ide om vad som skulle vara avslappnande och samtidigt genomförbart?

Det är ju ett klart framsteg att du kan formulera vad som är problemet ju.Nu gäller det bara att hitta en lösning! Kämpa på!! Kram!

Oj -blev något strul med texten -sorry

Antidepressiva kan ge rejäl viktökning - åt dem 1 år som 18 åring och gick upp från 60 till 82 kilo på ca 8 månader.

Stress och sömnbrist är välkänt för att ge viktökning det med.

Jag tror du snarare ska glömma det med vikten utan satsa främst på att äta och må bra. Hoppa vågar, måttband och "resultat", fokusera just på att må bättre och vara i kontroll över att äta bra så får andra viktmässiga resultat komma med tiden. Det är troligt de inte kommer alls så länge du inte får bukt med stress och sömnbrist, så att stressa ytterligare över det kommer knappast inte hjälpa dig.

Man märker också på kläderna när de sitter annorlunda, så strunta över att stressa över kilon eller cm hit och dit.

Hoppa även över att träna för "vikten", träna om du mår bra antingen när du gör det eller efter. Inte för att du får dåligt samvete om du inte gör det. Gå på en promenad istället t ex.

Du kanske kan försöka att bara fokusera på maten till en början? Eller ändra en sak i taget så borde risken för ett fall bli mindre.

När du sedan känner att du har full koll på matsituationen kan du ju börja träna, om du känner för det.

Själv har jag, precis som du, gått ut hårt med träningen ett flertal gånger i samband med viktminskningsförsök. Det misslyckas alltid för mig.

Sedan jag på allvar började med LCHF i början av året har jag nöjt mig med att fortsätta att gå vanliga promenader med hundarna i skogen varje dag, och jag går ner i vikt och mår jättebra.

Nu har jag börjat få mer energi så de där hundpromenaderna innebär numera både hoppande över omkullfallna träd och sprinter med hundarna i hälarna. Det finns inte längre några måsten utan jag gör det bara för att det är så härligt!

Mitt tips är att utöva någon motionsform som du verkligen tycker är kul och som du mår bra av (men gör det med måtta)!

Du kanske har ett beroende i botten? Det ger Depression, sömnstörningar etc

Känner verkligen med dig! Eftersom jag har brottats med liknande problem kanske jag kan hjälpa till med några svar. Depression (och antidepressiv medicin), p-piller, stress och sömnproblem har alla samband med övervikt.

Depression brukar alltid påverka vikten. Vissa tappar aptiten och går ner i vikt andra får ett ökat sug och går upp i vikt. Personer som sedan tidigare har problem med maten och t.ex. tröstäter är naturligtvis extra sårbara.

Antidepressiv medicin påverkar ofta aptiten. Precis som med depressioner kan det slå åt båda hållen men det absolut vanligaste är att aptiten ökar. Det finns dock antidepressiv medicin som mycket sällan ger den bieffekten. Tyvärr så verkar inte alla läkare vara observanta på detta. För den som behöver antidepressiv medicin och som har problem med vikten så rekommenderar jag att ta en ingående disskusion med läkaren. Jag har ätit Cymbalta i ca 1 år och var extremt lättad över att den inte påverkar vikten alls.

Eftersom p-piller innehåller hormoner påverkar de bl.a. vikten. Precis som med antidepressiv medicin finns det sorter som har mindre risk för viktökning. Tyvärr så är det även här ofta upp till patienten att påtala för barnmorskan/läkaren att man vill ha ett p-piller som är skonsammare. Ett alternativ till p-piller är p-ring (en hormonpreparerad silikonring som förs in i slidan och byts ut en gång i månaden). Eftersom p-ringen verkar invärtes är hormonnivåerna lägre och det kan minska risken för flera av biverkningarna som p-piller har t.ex. viktökning och acne.

Stress påverkar vikten eftersom det frigör ämnen i kroppen som bl.a. påverkar fettinlagringen. I stressade perioder brukar det även vara svårare att hålla sig till bra mat och motionsvanor. 

Sömnbrist kan leda till viktökningar av samma orsaker som stress. 

Förutom att alla dessa saker är riskfaktorer för viktökning så har de samband med varandra. Stress kan leda till sömnproblem som kan leda till Depression. Depression ger ofta sömnproblem och ökar känsligheten för stress. Osv

Hoppas att jag kunde bidra med något. Om jag kan hjälpa till på något annat sätt eller om du vill ha mer utförlig info så är det bara att höra av dig.

Håll ut!

Tack för alla svar!

Nu har jag skippat de mesta kolhydraterna i snart en vecka och mår rätt bra. Jag tar det steg för steg, äter fortfarande lite frukt och förmycket grönsaker och mjölkprodukter men planerar att succesivt ta bort/minska dessa livsmedel. Som någon tipsade om har jag tagit lite promenader men annars tagit det rätt lugnt.

P-piller och andra hormonbaserade preventivmedel kommer jag att avstå från, eftersom jag inte riktigt "tål" det, men det är inget större problem utan fungerar bra ändå.

Så länge jag försöker fokusera på att äta bra mat och tänker på att ta det lugnt och slappna av så fungerar sömn och jag blir inte lika sötsugen och tröstäter. En god cirkel.

Lycka till!

Om du har lätt för att bli deppig/gå in i väggen mentalt så rekommenderar inte jag att du kapar kolhydraterna till noll utan ligger runt 50 gram om dagen (gärna i dagens sista mål..) för att tillfredsställa dina serotoninnivåer innan sänggående.

http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm#serotonin

Minskar serotoninnivån så blir man rädd, depressiv, får ångest, blir nedstämd, impulsiv, lättirriterad, aggressiv, får snabba utbrott, samt känner sötsug och sug efter snabba kolhydrater.

Insulin (vilket främst produceras vid intag av kolhydrater) samt Vitamin B6, Vitamin B9 (folsyra) och Vitamin B12 behövs främst vid bildandet av serotonin. Snabba kolhydrater har dessvärre den förmågan att de höjer Serotoninnivån, det är därför man känner sig så tillfredställd efter man tagit en sötsak. Detta kan dessvärre leda till att man minskar intaget av långsamma kolhydrater till förmån för de snabba kolhydrater, se GI-värde. Tillsammans kan detta leda till obalans i produktionen av hormonet insulin med allt vad det kan innebära på sikt, bl.a. viktökning och övervikt. Därför är det av stor vikt att ha en känslomässig balans i kroppen, samt inta rätt föda. Dvs. försöka uppnå en naturligt bra serotoninnivå i kroppen.

God sömn är viktig för att hålla produktionen av serotonin på en normal nivå, därför kan sömnsvårigheter leda till depression då serotoninnivån minskar.

… Och givetvis bör man välja bra kolhydratkällor så som rotfrukter eller grönsaker om man nu väljer att prova det. Givetvis botar/skapar kolhydrater/avsaknaden av dessa inte depressioner i sig utan det är så mycket som spelar roll (stress, mediciner, sömn, mental stimulans, ett bra jobb, familj, kost, träning etc..) Däremot tror jag att det kan vara farligt att hålla på med stora kostförändringar under just dina förutsättningar.

inga/väldigt få kolhydrater är inte alltid bäst för alla utan man får prova sig fram.

#8,#0 Nu har jag inte läst hela tråden - men jag har ju varit med om utbrändhet, stress och sömnbrist (och både läst på om det och testat eftersom läkarkåren är relativt okunniga), samt träffat många med utbrändhet och stressymptom.

Något jag märkte ganska snabbt vid kostbytet, var att symptomen (stressen med följande sömnproblem) försvann så fort jag hamnade under 10g kolhydrater per dag… medans t ex 12 g kolhydrater slog på alla besvär igen. Jag höll mig under 5g per dag under hela första året, om man bortser från de dagar jag "testade" vilken kolhydratmängd som triggade min utbrändhet.
Det kan alltså vara värt att prova en mycket restriktiv LCHF-kost under en tid för att utröna om kolhydratsänkning kan ge bra effekt även på dig (jag vet ju inte hur noga du redan testat förståss).
Hade jag följt andras råd (andra som aldrig varit utbrända och därför själva aldrig kunnat testa olika saker) så hade jag troligen fortfarande varit sjuk - eller snarare död - idag. 

Flera har säkert redan skrivit detta, men stress och sömnbrist har mycket stark verkan på fettinlagring. Det viktiga är att koncentrera sig på hälsan - med god hälsa kommer normalt en bra vikt (släng vågen).

Träning under stressade perioder kan vidare ha negativ effekt - dvs öka stresshormonerna i kroppen. Snarare ska man ägna sig åt avstressande saker - vila, hobby (saker som ger inspiration/'flow' ökar dopaminet som skyddar mot stress) och liknande.

Fiskätande (omega-3) samt D-vitamin kan vara till hjälp mot stress/depression, och Melatonin kan vara till hjälp vid sänggående (kompenserar eventuellt högt kortisol i kroppens inbyggda klocka).

Mår inte bra idag, mår illa, ont i kroppen, känner mig svimfärdig, och denna jälva huvudvärk.

Orkar liksom inte äta, äter alldeles för lite. Känner inte jättemycket sockersug mår bara dåligt. Känns som jag är full.

Vad är det för fel på mig? uäh.

puffar

Sugerpunsh: Om du har dragit ner drastiskt på ditt kolhydratsintag så skulle jag tro att du har abstinens. Din kropp vill att du ska mata den med kolhydrater som den enkelt kan om vandla till energi. Det verkar som att abstinenssymtom är ganska lika oavsett om kroppen saknar kolhydrater, koffein eller nikotin.

Samtidigt så dämpas hungern när du börjar ge kroppen mer proteiner och fett. Alltså känner du dig mätt samtidigt som kroppen vill att du stoppar i den lite snabb energi i form av kolhydrater.

Det går över!