Expressens Cecilia Hagen har "skyhögt" kolesterol enligt sin läkare, och äter - gissa vad - som ger henne muskelproblem:

"Cecilia Hagen: Jag försökte se kolesterolvärdet som något positivt

"Dina kolesterolvärden är skyhöga", sa doktorn.

Och jag försökte se det som något positivt. Man ska ju det, försöka se allt som positivt. Jag har tränat på att göra detta i ganska många decennier vid det här laget, men jag kan bara konstatera att min första instinktiva reaktion på i stort sett allting är negativ. Även på människor. De måste på något vis bevisa att de är sympatiska eller hjälpsamma eller åtminstone inte aktivt otrevliga, innan jag börjar se på dem med positiva ögon.
Doktorn hade i alla fall en vänlig och välvillig och icke det minsta alarmistisk utstrålning och han sa det där om "skyhöga" med en ganska så neutral, konstaterande röst.
Och la till: "De har stigit sen förra gången vi tog ett prov!"
Och det kan jag nästan förstå.

Förra gången vi tog ett prov beslöt jag sluta äta Bregott på morgonmackorna och att gå i rask takt i en halvtimme varje dag.
Det dröjde inte mer än en vecka förrän jag insåg att smörgåssalva smakar apa - jag hellre dör än avstår från mitt smör - och sen var just den matordningen återställd.
Så har vi då promenaderna, min särskilda akilleshäl. Jag bor sen alltid i ett av Sveriges mest promenadvänliga områden och jag vandrar, eller snarare strosar, ett par gånger i veckan i väg med någon kär kamrat att kombinera nytta med nöje, att röra lite på påkarna och samtidigt utbyta information om än det ena, än det andra.
Ibland tar vi en liten paus. Och intar något lagom mättande, gärna på en uteservering vid vattnet om vädret så medger.

Och sen strosar vi tlllbaka hem. Eller kanske att vi fuskar och tar bussen på sluttampen.
Redan för femton eller möjligen tjugo år sedan konstaterades att mitt kolesterol var för högt och att jag måste äta medicin. En tablett om dagen av en sort som gjort producenten förmögen.
Efter ett tag fick jag ont i kroppen, så där som det kan kännas när man är på väg att bli förkyld. Diffust ömt lite överallt. Det har nog med åldern att göra, trodde jag. Man får väl ont överallt när man åldras.

Jag råkade gnälla över ontet för en vän som sa att hörrudu, äter du antikolesteroltabletter? De är dom som gör att det värker.
Då slutade jag med dem och värken försvann.
Men nu var det dags för piller igen, sa doktorn häromdagen. Och jag har lydigt knaprat i ett par dar. Kanske ömmar det lite här och var. Eller så är det bara allmänna ålderskärmpor, vad vet jag.
Jag vet inte heller om mitt skyhöga kolesterol gör att jag går en förtida död till mötes. Det beror på vem man lyssnar på. Somliga säger att man plötsligt tvärdör i hjärtstopp. Andra att det inte är så noga det här med kolesterolet, har man så höga värden som jag är det liksom egenproducerat, promenader och äckligt smörsurrogat gör varken till eller från. Och det där med höga värden spelar egentligen ingen roll.
Vad ska man tro? Att rökning är livsfarligt, det tror jag på. Och den prestation i livet jag är malligast över, näst efter mina två förlossnigar, är att jag lyckades sluta röka.
Alkohol? Jodå, jag dricker vin med glädje och entusiasm.
Knark? Det har ingen någonsin försökt fresta mig med.
Renlevnad alltså? Ja, ja, jag ska börja promenera i raskare takt.

Men pappa blev 94 och hade också höga kolesterolvärden.
Så hur farligt är det? Vi kan väl ha mig som testperson. Om jag tvärdör alldeles strax är det inte bra, då ska ni sluta med ägg och smör!
Men tycks jag vara på god väg mot de nittio, då kan ni även fortsättningsvis unna er angenäma promenader i prattakt."