LatMask - 60 har läst, ingen har skrivit nåt. Kanske blir vi alla rädd att -smileysarna ska ta slut..

Grattis till att börja med, till dina positiva upplevelser!! Man blir ju alldeles lycklig för din skull!

Jag är inte ännu i klimakteriet, men det lär ju komma.. Tack för din positiva beskrivning. Kanske har jag vid det laget har hittat en partner så jag också får hrrrrmphhhf insprutningar av manligt könshormon.

*LOL* 

(Där gick det åt några till.. )

Jag trodde att jag hade passerat klimakteriet. Är 55 år gammal och hade inte haft någon blödning på ett drygt halvår. Sen började jag äta LCHF och eländet kom tillbaka!  Nu, ett år senare, har jag fortfarande både ägglossningar och menstruationer, och undrar när i h-e jag ska få bli av med det!  Men sexlivet är bra, när jag inte blöder…

Haha, nu är vi uppe i 101 lästa och 3 svar….så det kan bli!

Jag kom i klimakteriet som 35 åring pga cancer. Nu frisk och efter detta torra slemhinnor och rena trosor……inga flytningar!

Efter 4 månader med LCHF har flytningarna kommit tillbaka ?!?!

Detta får jag då….med tanke på det ni skrivit kanske tolka som att lchf hjälper till att hålla det torra borta

Inte en ända rodnande smileys förbrukade jag

Jag kom tidigt i klimakteriet, vid 43, och jag fick allt elände man kan få och det höll på i tio år. Vid 55 blev jag vansinnigt kär och det höll ett par år. Sexlivet har aldrig varit så bra både med och utan *insprutningar* (tänker inte använda rodna-smiley ;), så det är en myt att det tar slut. Kanske de som aldrig upplevt ett bra sexliv tycker att det är skönt att slippa, vad vet jag?

#0

Den  sista delen i inlägget, det har jag fått höra om av f.d. arbetskamrater i flera olika tappningar, bl.a. att det tar bort acne.

Jag tror nog mer på att det handlar om ett sätt att förhärliga patriarkatet och kanske att försäkra sig om att få en avs…..

Eller kanske ett sätt att ge en smocka till en ogift tjej och för att markera sitt överhöga tillstånd som gift/sambo(= mer älskad an du).

I WILL NOT BLUSH!

wikipedia; Blush may refer to: Blushing, the physiological occurrence of temporary redness of the face as an emotional response.

STORT GRATTIS TILL LYCKAN!!! OCH ÄVEN TILL DIN ÖPPENHET.

Jag är 60 och har kommit flera år förbi klimakteriet. Tyvärr får jag säga att ett regelbundet sexliv inte har räddat mig från kruttorra slemhinnor och totalt tappad lust.

När jag klagade hos gynekolog, fick jag till svar att, tyvärr, det var normalt. Och så fick jag östrogenpiller att sätta in, lokalt där de behövdes. Jag provade, i två omgångar, men tyckte inte att det hjäpte.

Behöver tyvärr inte rodna…

Tack alla för uppmuntrande tillrop! Det verkar som det funkar från bra till uselt, om jag förstår er rätt.

Trist Lisabet att det inte funkar för dig!

Yvonne, jag uttryckte mig lite skämtsamt, men jag vill nog hylla MANNEN, som i sin bästa form är alldeles underbart härlig, öm och omtänksam…  Och jag har tänkt mig att livet ut förbli ogift och osambo! Ett helgförhållande är perfekt, jag försäkrar…

Ja, det lär ju finnas såna, jag ska ut och leta.

Ja, de finns, kolla bland de lugna och stillsamma, där finns en del pyrande vulkaner som man blir helt överrrumplad av… wow…

Det kanske beror på att kärleken är ny och fräsch?

Det slår mig att har man varit med samma person i tretti år har kanske glöden falnat en aning…

#10

Är det inte sånt som går under benämningen trygghet?

Jag har ätit magnesium ett tag nu för mangen (med varierande resultat) - och upptäckt att det även gav fuktiga och fina slemhinnor…

Befinner mig i slutet av klimakteriet och har haft torra slemhinnor i minst fem år..

yvonnel - Men brukar prata om val mellan å ena sidan bra sex och å andra sidan trygghet.

Jag tror att det är en förenkling, som leder fel.. Jag tror inte folk gör så medvetna val, tvärtom.. och jag tror inte det är trygghet man väljer egentligen, utan snarare det man tror är 'enkelt'.. Trygghet är nåt annat och kan visst finnas - sida vid sida med sex. Beror kanske på vad man menar med trygghet…

I början finns total passion. Har rätt lite med kärlek att göra, mer med hormoner och naturligtvis attraktion. Vad nu det är..? Vi blir helt hjärndöda under den tiden, borde inte få ta ett enda viktigt beslut till s det går över..

Men sen.. hur gör man sen?

Jag tror det hela - alltså huruvida passion lever efter x antal år eller inte - beror på hur man väljer att leva, vilken typ av liv (rutiner.. schema.. inställning till en massa olika saker..) och kvaliteten på relationen.

Jag tror att det förstås går i vågor.. Ibland mer passion, ibland typ ingen.. men det kanske är en krydda i sig att det varierar i intensitet.. Men jag tror definitivt att det går att inspirera varandra till/med härlig sex, även över tid.

Om båda är med på tåget och kan tänka sig att rata tv-soffan, m m.. Engagemang, lek, humor..  Tror det krävs medvetenhet, om varandra och om att det inte går på räls efter den första passionen lagt sig.. och jag tror det behövs vilja till utveckling av både relationen och mig själv, som individ och ingående part.

Jag har lämnat x antal relationer, för att medvetenhet och vilja helt enkelt inte har funnits hos den andra parten. (Jag är naturligtvis felfri ) Många vill ha det enkelt och bekvämt och jag börjar snart känna mig som en parkeringsplats (för den andre) istället för en människa av kött och blod. Illa..

Som sagt.. inte på räls.. Men det är visst möjligt! VÄGRAR tro nåt annat! 

Inte riktigt där än (48)…men tror jag börjat få av de där svettningarna, kan bli hysteriskt varm så det nästan bränns i huvudet, nacke , rygg och börja svettas samtidigt….det kommer på sekunder och försvinner ganska snart då jag gått ut en stund på balkongen…?

Mens har jag inte, har min andra hormonspiral, inte för att jag behöver preventivmedel, utan för at jag helt enkelt inte stod ut med menssmärtor och PMS. (Jag är numera jämnbitchig hela cykeln). Hoppas den håller ett par år till, så jag slipper köpa ytterligare en ny….fast om man lyckats hitta "någon trevlig" innan dess så kanske det kan vara värt pengarna

(jag skulle gärna bli kär som en 15-åring igen, men då blev man ju kär helt villkorslöst…nu är det så mycket…)

Tack för kloka svar och intressanta resonemang!

Funderar på det där med att bli kär helt villkorslöst - vad innebär det egentligen? Är det att jag accepterar hur den andre än är? Att jag accepterar vilka villkor som helst? Det har jag nog aldrig gjort. Eller har jag alldeles missuppfattat dig, Aliki?

Kommer att tänka på min mamma, som kanske inte direkt varnade mig för vad hon kallade "snarfagra" män(niskor), men som genom sitt beteende visade ganska tydligt vad hon ansåg - att vackra personer hade alldeles för mycket gratis, att de var alldeles för bortskämda och att man på det hela taget borde undvika dem.

Jag visste om hennes inställning, men föll förstås några gånger pladask för ett vackert ansikte - och upptäckte egoismen, tråkigheten och latheten bakom den vackra masken.

Nej, om man söker sig till de som inte är fullt så välformade upptäcker man personer som ärligt kämpar, som SER en, som kan umgås med en och som på det stora hela är väldigt mycket mer utvecklade än de "vackra"…

#15 Förståndig, din mamma..

Inte för att man ska dra alla över en kam nånsin, men det ligger nog endel i det där.

Och.. Tur man inte är snarfager.  

Jag söker inte efter vacker…. jag söker efter kärlek, ömhet, charm och kanske support

….jag tänker på mina barn, ekonomisk situation, övervikt….jag golfar inte, kan inte spela något instrument, vem vill ha mig?… vad/vem vill jag ha?

Nej, jag menar inte att du accepterat vilka villkor som helst….jag menar att  när jag (vi) var 15  accepterade jag vilka villkor som helst, det var en en härlig känsla….önskar jag  får uppleva kärlek igen….

intressant diskussion det här…… när jag var 55 (för åtta år sedan) blev jag upp över öronen förälskad i en man……… det var oerhört starkt…  inte på något vis någon skillnad mot i ungdomen…

Jag tyckte han var den mest fantastiska människa på jorden… såg inte några brister.. bara fördelarna………..

Han är fantastisk, det tycker jag fortfarande, men jag ser ju nu att han är en vanlig människa med vanliga människors fel och brister……….  och han är också vacker…. jag tycker inte att man ska ha fördomar mot vackra människor…………. ingen kan ju hjälpa hur vacker eller ful man är… det beror ju bara på de föräldrar man har och hur deras gener blandats ……… eller hur?

Jag golfar inte, jag spelar inget instrument, jag är inte snygg - jag pratar omkull killarna!

Jag har efter geomgånget klimakterium fått den här djävlaranamma-känslan som tydligen inte är alltför ovanlig: JAG ÄR BRA, jag är en fascinerande, spännande, intressant människa, om roar och oroar och får karlar att titta till: "OK, hon ser ingenting ut, men hon är kul att prata med, man ska kanske prata lite till…"

Jag är väl inte så fasligt ful, kanske t o m snygg vid en ålder av 72 år! Ett bra sexliv sägs föryngra, så jag ser kanske tio år yngre ut, jag är glad och lycklig sedan många år tillbaka, men jag är särbo med min älskade, och deet gynnar nog sexlivet. Mitt klimakterium var ett helvete med värmevallningar, men sedan dess har jag ätit östrogen, och därför har jag inga sådana problem längre och inte heller torra slemhinnor.

#18 och ni andra…skönt att höra att man kan bli förälskad som en 15-åring igen…..Då är det väl kanske jag som krånglar till det, eller helt enkelt inte hittat rätt karl…

Gittanglad, så härligt att höra! Det är bara att se framtiden an!

Du har alltså inte några problem med att äta östrogen? Jag antar att du går på regelbundna hälsokontroller?

Svar till 22. Östrogenet har inte varit till något problem för mig. Jag har försökt sluta två gånger, men inte lyckats. "Det är ditt liv som pågår nu" sa gynekologen. Det är alltså mitt val, och jag ångrar inte att jag forfarande äter östrogen. Min hy är också förvånadsvärt bra för min ålder, men det kan ju vara ett arv från min mamma.

Coronella, så intressant med magnesium! Jag har haft en burk stående länge… Nu kastade jag mig över  den!

Jag är lite förvånad över att det är så pass få svar om detta. För nåt år sen såg jag en omröstning här på sajten där det frågades efter hur gammal man var, och det var rätt måga som var 50+, och eftersom vi är mest kvinnor, så…

Eller det kanske är som någon i tråden berättade, att det verkar som LCHF-ätande skjuter på klimakteriet?

OK, jag håller med om att frågan i sig kanske är känslig…