Jag har aldrig hört något sådant samband. Men om ett pulver ger diabetes så blir det knappast godkänt för försäljning.

Låter inte troligt, diabetes handlar ju om regleringen av insulin och just typ två handlar väll om vikt?

Så troligtvis hade hon diabetes utan att veta om det, och blev diagnoserad efter pulverdieten och skyller det hela nu på det?

Låter mest logiskt.
Men men vad vet man.
Pulvret är inte nyttigt för kroppen i alla fall.

Om pulvret består till största delen av kolhydrater så är det väl troligt, eftersom pulverdieten går ut på svält spelar det ju ingen roll vad det består av, och kolhydrater är billigt=fabrikanten tjänar mer

Pulverdiet är väl alltid svältdiet, håller man på länge så måste ju obalans inträda som kan rubba hela metabolismen, det kan ta lång tid att komma tillbaka efter en sådan ansträngning, kanske någon del blir för alltid skadad.

Fast.. ganska mycket som är ohälsosamt är godkänt för försäljning.. 

Annars är jag inne på det ni skriver..

Min släkting är inte den mest kunniga i världen, men hon var så säker på sin sak i det här fallet. Därav min undran..

Men även om pulvret bara innehållit kolhydrater äter man ju så lite pulver, tror inte man får i sig mer än 600 kalorier per dag så det skulle ju inte bli mer än 150 g per dag.

Nja, det låter lite konstigt..

#6 kelt klart underligt,

Nej, det låter inte rimligt. Tror din släkting missuppfattat det hela den här gången. Det händer den bäste

Tror som sagts tidigare.. hon var prediabetiker innan.. det var därför hon var överviktig som ett symptom.

Sen så är det kanske inte det hälsosammaste man kan göra som prediabetiker att äta soppor till största delar består av kolhydrater.

Orimligt och underligt.. kan man tycka. Visst kan moster ha missuppfattat, visst kan hon ha haft diabetes redan.. som så småningom upptäcktes alldeles oavsett pulverdieten, men jag är ändå nyfiken.

Tänker t ex på att sånadäringa pulver ju kan ha innehållit typ vadsomhelst (utom fett - hujja mej..).. Så om någon hört nåt samband mln vissa kemikalier t ex och ökad diabetesrisk.. så..

Tänker också på om något samband kan finnas mellan extrem svält och ökad risk för diabetes när man sätter igång och fikar igen.. vilket moster ju gjorde - hon var ju 'färdigbantad'. 

Eller nåt annat samband.

Förlåt om jag tjatar.. 

Om man redan är insulinresistent pga kortisol/stress, så kan en svältkur (eller flera) säkert vara droppen som får bägaren att rinna över. Men det är nog ganska uppenbart att "släktingen" var på väg dit ändå.

Oj, missade Zepp förut.. sant.

Pasi.. ja, ungefär så tänker jag - om svältkuren.

Och nog var hon på väg.. Alla möjliga tecken sen länge.. och ni skulle ha skådat bull- och kakfaten..

Men - för att summera. Hon har nog misstagit sig om pulvren och det akuta sambandet.

Tack alla som svarat i tvåden!

Det enda man kan säga med säkerhet är att det är omöjligt att bli diabetiker t2 utan att äta kolhydrater!

Man måste förmodligen överäta rätt länge dessutom, men var gänsen går verkar vara induvidiellt.

#13

Blir inte insulinkänsligheten sämre om man helt utesluter kolhydrater för att sedan äta dessa igen? Så om man hoppar mellan low-carb och medium/high-carb så borde det va sämre ur diabetessynpunkt än att ha en regelbundenhet i sitt kolhydratätande, eller är jag ute och cyklar måntro?

Tänkte mest "if you dont use it, you lose it" när det gäller insulinets funktion. Lite på samma sätt som med gallan om man inte äter tillräckligt med fett… men jag vet inte.

#14 Du är inte ute och cyklar. Kostdoktorn har skrivit om detta på sin sida och det är bra att vara medveten om utifall att man av någon anledning ska göra en glukosbelastning. Vill man träna på kolhydrater dagarna innan så är potatis en bra källa. Mannen som testade 20 potatisar om dagen (och inget annat mer än lite salt och kryddor) hade svårt att hålla vikten uppe då han hade svårt att trycka i sig tillräckligt många kalorier men lyckades å andra sidan förbättra sina blodsockervärden med råge. http://www.20potatoesaday.com/

#14 Man får alltid viss omställningsproblematik vid övergångarna - är kroppen van att bränna fett så får den lite svårare att hantera kolhydraterna när man ökar dem**. Efter några dagar fungerar nog kroppen som den ska.
Motsvarande gäller då man går från högkolhydrat till högfett - fettförbränningen/-hantering är inte optimerad med en gång då heller.

**Det som ger största effekten i detta fallet är kanske insulinkänsligheten hos fettcellerna - mindre socker går in där för att stoppa fettets flöde ut ur cellen (Bad calories… s 396 eller liknande).

Insulinkänslighet och diabetes t2 är delvis olika saker.. även om de kan gå in i varandra.

Vid utvecklad D2 är signalsystemet som skall reagera på insulinet trasigt.. och vad jag vet går det inte att reparera.

Insulinkänsligheten varierar dessutom hos helt friska beroende på flera faktorer och är en del av en frisk kropps energireglering.

Tex antalet Glut4 som är de insulinberoende glukostransportkanalerna finns alldrig mer av än vad du behöver.. och de ökar vid fysisk ansträngning.. dvs vid frekvent fysisk ansträngning.

Sen så har vi fettinducerad insulinresistens, vilket mer handlar om energihomeostas.. dvs kroppen förbrukar det bränsle som finns tillgängligt i blodet och kroppen förbrukar den energi som finns i blodet i de proportioner som där är.. vilket mest är ett problem för de som redan har diabetes.

Problemet är när man nått det tillstånd som kallas för Metabolt syndrom, då man som regel har både höga blodfetter och blodsocker.. då går man mot en metabol härdsmälta.

Tack för svaren #15-17! Då blev man lite klokare på området..