Vad hindrar dig?

Nu kommer jag förmodligen få många mot mig här inne ;) men om du inte är kraftigt sockerberoende sedan tidigare så skulle jag säga »prova«!

Jag satt själv på ett kafé igår. Vi skulle ta en kopp kaffe och sambon tittade lystet mot kakdisken. Sagt och gjort, en portion kladdkaka beställdes in enligt standardargumentet »vi delar«.

Vad det dela slutade med? Jag smakade en sked bara för att konstatera att det var så illsött så det knastrade mellan tänderna och i min mun smakade det helt enkelt inte gott. Sambon åt upp lite av kakan ihop med gräddklicken, med en besviken min i ansiktet, »jag vill ju att det ska vara gott, men det är det ju inte«.

För mig kan det faktiskt funka att smaka, bara för att kunna konstatera att det faktiskt inte är värt att göra avsteget. Men den insikten har kommit med tiden. För tre år sedan kan jag inte föreställa mig att jag skulle ha kunnat lämna kakan på tallriken. Då hade jag tyckt att den var för söt, men fortsatt att äta i alla fall.

Kanske är det så att du känner när du smakar på ditt älskade lösgodis att det faktiskt inte är gott? Och då är ju problemet ur världen. Och är det gott och du känner att du vill unna dig det en gång i veckan, ja men gör då det. Du får ju väga det mot konsekvenserna. Kanske får du huvudvärk etc. Det beror ju på hur känslig du är.

Är du däremot rädd att helt tappa spåret om du utsätter dig för frestelsen, ja då är det ju en helt annan sak. Då är det kanske bättre att undvika det helt.

Det här blev långt och en smula virrigt, men jag hoppas att du förstår hur jag tänker. Lycka till!

/Matgiken

Tack så jättemycket för ditt fina svar! :)

Jag antar att du har helt rätt, jag får testa vad som funkar för mig.
Det jag är mest rädd över är väl att lchf, till skillnad från "räkna kalorier"-tänket, verkar vara en så känslig diet för snedsteg. Alltså - att varje snedsteg innebär att dieten förstörs och att man går upp i vikt snabbt.
Fast varför skulle det vara det egentligen?

Jag tror jag tänker att eftersom man äter ganska mycket kalorier till vardags med lchf så skulle det bli en ultrados för kroppen om man plus allt fett man äter också trycker i sig godis nån gång..
Att det blir värre än om man till vardags äter kalorisnålt..

#3 Är det bättre att äta konsekvent dåligt än att äta dåligt ibland?

Fast är det nödvändigtvis att äta dåligt bara för att man inte äter LCHF?

Jag vet många idrottare som äter en kost som passar deras kroppar väldigt bra, mycket protein, sallad, men lite fett och lite långsamma kolhydrater..

#3

Jag tror att man ska akta sig för att se det LCHF som en diet. Det känns så temporärt, plus att man fort hamnar in på begreppet »snedsteg« och i det ligger gärna en känsla av skuld.

Försök att se det som ett sätt att leva istället. Känn efter hur kroppen mår. Mår du bättre när du äter så här? På vilket vis? Och den givna följdfrågan: Mår du sämre när du äter mer kolhydrater? På det viset blir det också lättare att hantera de »frestelser« som dyker upp längs vägen.

"Jag tror jag tänker att eftersom man äter ganska mycket kalorier till vardags med lchf så skulle det bli en ultrados för kroppen om man plus allt fett man äter också trycker i sig godis nån gång..
_Att det blir värre än om man till vardags äter kalorisnålt.."
_

Nu kommer vi tillbaks till den gamla hederliga ekvationen kalorier in/kalorier ut. Om du äter fler kalorier än vad du gör av med, så går du upp i vikt. LCHF är ingen trollerimetod även om det kan förefalla så ibland. (Lite magiskt är det allt att man får äta så mycket gott utan att gå upp i vikt!  ) Däremot upplever nog många att det är mycket lättare att begränsa sitt matintag när de äter LCHF. Man kan inte äta åtta portioner äggröra till frukost, men det går ganska lätt att knöla i sig åtta rostade smörgåsar. ;)

Alltså, om du inte går upp i vikt som du äter nu, så äter du inte heller mer än vad din kropp behöver.

Min erfarenhet, och jag gissar att många håller med mig, är att kroppen är väldigt benägen att gå upp i vikt om man har hållit igen på kaloriintaget och därefter börjar sätta i sig godsaker. När kroppen är i svältläge suger den i sig allt den kan.

Men som sagt, prova att lyssna till kroppen istället för att resonera så mycket med dig själv, det är mitt tips. För egen del så undviker jag gärna kakor, pasta etc just för att jag vet att magen blir uppblåst. Jag vet att jag kommer att behöva panikspringa på toa när jag minst anar det, jag vet att jag får huvudvärk och blir grinig en halvtimme-timme efter att jag har tackat ja till bullen hos svärmor, och jag vet att jag som ett brev på posten har finnar i ansiktet dagen efter. Då blir valet lätt. :)

#3 Jag funderar såhär ang snedsteg: kolhydraterna bränns ju först i kroppen så om man gör ett snedsteg någon gång, bränns de kolhydraterna ganska fort och sedan återgår man till fettförbränningen. Kanske avstannar viktminskningen för någon dag, och man kan få huvudvärk eller ont i magen osv.

Däremot, när man går på "vanliga"kaloriräknande low-fat dieter och gör ett snedsprång med exra kalorier, från kolhydrater eller fett, så lagras de upp av kroppen som fett eftersom man hela tiden är på kolhydratförbränning.

Med andra ord, om du inte har några problem med sockerberoende, kan ett enstaka snedsprång inte vara så farligt om man äter LCHF i övrigt.

Sedan beror det ju på som så mycket annat, hur mycket och hur ofta … Själv tillåter jag mig själv vid speciella tillfällen efterrätter och tårtor och t o m lite godis etc men eftersom jag oftast vet om i förväg att jag kommer att äta detta så drar jag ner på andra kolhydrater innan.

Jag har ätit LCHF sen 2007, och jag äter godis lite då och då. (Jag är nere på normalvikt nu).

Jag gillar marsipanlimpor, så en sådan blir det någon gång i månaden. Choklad med hög kakaohalt har aldrig varit min melodi, så jag har inte, som t ex Matgiken, upplevt att sött smakar illsött.

Sött smakar sött, helt enkelt. Jag har dock blivit lite mer kvalitetsmedveten, så lösgodis äter jag inte. När jag går förbi de hyllorna tycker jag det stinker syntetiskt om dem.

Allt är individuellt i den här kosten, så jag säger också: prova! Det kan hända att du åker i diket ordentligt, och det kan hända att du får ont i magen, eller att du inte märker nåt alls. Vad det än blir har du i alla fall lärt dig något om dig själv och din kropp.

Allt är individuellt i den här kosten, så jag säger också: prova! Det kan hända att du åker i diket ordentligt, och det kan hända att du får ont i magen, eller att du inte märker nåt alls. Vad det än blir har du i alla fall lärt dig något om dig själv och din kropp.

Tre tummar upp för detta, mycket välformulerat!

Hej

Om jag äter något kolhydratrikt, då samlar min kropp vätska och jag kan gå upp2kg på ett par dygn, och det brukar ta ca 4-5 dagar innan dessa vätskekilon försvinner om jag stricktar upp min kost.  Det kan räka med en glass med fruktsallad.  En och två små godisbitar brukar inte påverka vikten uppåt men jag går inte ner.

#10

Det är just därför som vågen är usel för att mäta vad man tappar/lägger på sig. Du kan gå upp 1hg vatten, upp 1hg muskler och ner 2 hg fett, vågen kommer då säga att du gjort +-0 fast du egentligen inte har gjort det.

Sedan tror jag många oroar sig för den s.k. fettförbränningen som "inte" sker om man inte äter tillräckligt lite kolhydrater. I en normal kropp så går allt runt oavsett vad man äter och muskel-fett-vätske-uppbyggnad/nedbrytning sker konstant, dock lite beroende på vad man gör (tränar, sover, äter m.m.) Givetvis sänker insulinet fettförbränningen men det är inte så att kroppen prioriterar att bränna kroppsfett om man nyss har ätit fett, den måste först göra något av detta (lagra eller använda..)Äter man för mycket går man inte heller ner i fettvikt om det nu är målet.

Genom att jobba på alla delar så som kost, sömn, stress, vardagsmotion, träning m.m. utgör grunden för att man faktiskt ska gå ner i riktig fettvikt utan att tappa för mycket muskelmassa. Det går inte att peka på en enskild nämnare som ett "problem" när man inte går ner i vikt utan man får kolla på helheten.

Nu blev det lite "off-topic" här men kort och gott så skippa vågen om du inte kan avgöra vad du tappat/byggt.

Jag tycker att allt i lösgodishyllorna är socker fullproppat med kemikalier. Idag läste jag ett glasstest i en tidning, inte glass lockar heller.  Men syrliga äpplen är svårt att avstå från. Min dotter har ätit LCHF sen nyår. Hon har mått så bra, men nu har allt påskgodis fått henne att spåra ur. Det är svårt att nöja sig med bara lite, när suget och oron sätter igång.Hon har ingen övervikt. m man blir piggare och gladare av LCHF kost, så är det inte möjligt att springa förbi godishyllan.

Sista raden i mitt inlägg ska vara: Om man blir piggare och gladare av LCHF kost, så är det möjligt- dvs lättare, att springa förbi gdishyllan.Jag tycker allt med socker i är humörsänkande.

Jag köper lite smågodis några gånger per månad. Men det blir färre och färre sorter för varje gång. Vissa saker jag alltid tyckt om smakar urrk nu.

Så i framtiden kommer jag nog inte att äta det alls ;-)

Jag fixar detta eftersom jag inte är sockerberoende.

Igår åt jag godis! Och hör och häpna - pizza!
Och det var supergott och jag njöt - men magen svullna upp och jag kände bara: nej, det här var inte värt det. Och nu vet jag det :)

Men, jag ska fortsätta testa äta lite godis någon gång ibland eftersom jag inte heller är sockerberoende. Tycker bara det är så mysigt.

Jag gillar det individuella tänkande ang. kosten.

Kul att höra att du provade - och upptäckte följderna. Det är så man lär sig hur det funkar -eller inte funkar- för en själv.

Jag tror att det är rätt vanligt att man som vanlig "Svensson-ätare" mår lite smådåligt då och då, utan att inse att det kan vara maten som ställer till. Jag har läst ett par trådar där folk berättar att de tyckt sig må helt OK på den maten. Sedan har de av ren nyfikenhet, eller andra omständigheter. provat LCHF - och till sin förvåning upptäckt t ex stt magen inte är svullen, att gasverket inte längre existerar mm mm. Krämpor som de tidigare knappt lagt märke till, för att de hörde till vardagen.

Tack, ErikSvensson, för komplimangen, den värmde !