Grattis till både dig och din mor!

Grattis o vad skönt att du äntligen kan tala med din mamma om LCHF o inte behöver oroa dig för hur hon kommer reagera längre. Också jättekul att du håller på att få din make att vilja testa LCHF, så långt har def. inte min man kommit ännu.

Jag är glad om du är glad.

Tror det bästa är att mor fattar att det inte handlar om någon livsfarlig modediet!

Och på något sätt bör det ha påverkat henne att inte vara rädd för fett.

Tack allihopa, det känns verkligen så skönt! Nu känns det också lättare att planera vad man ska äta. Jag har också börjat äta lite mer på stan och har bett om att utesluta kolhydrater och lägga till extra kött och det gjorde de utan problem, men jag fick betala lite extra och det var värt det. :)

Trevligt att läsa.

Och berätta för din mor att det finns fler - t.ex. jag - som varit 100%-igt övertygade om att det inte gick att leva utan potatis och bröd (och fil med müsli, namnam ), men som testade LCHF, och nu glömmer bort att det finns bröd och potatis. Det är inte intressant, även om nybakat bröd doftar gott.

Eller rättare sagt - jag testade inte LCHF, jag testade GI rivstart, som innebar ett uppehåll i kolhydraterna på 2-4 veckor (vilket jag trodde mig klara) - och där blev jag kvar, när jag insåg att man kunde kalla det LCHF och äta så jämt.

Vad kul läsning efter alla motgångar du skrivit om! Visst är det bara såå mycket lättare om man har närstående som tror på det man gör, då behöver man inte hålla på och förklara och försvara sig eller ännu värre mygla med sina val.

Jag tror alla varit i den sitsen att det känts omöjligt att sluta helt med bröd, pasta och potatis mm och man behöver ju inte rivstarta och köra superstrikt om man inte vill. Förr i tiden var folk inte lika runda som nu och då åt de traditionell husmanskost för det mesta, med lite potatis, helfeta köttsåser, rotfrukter och grönsaker. Redan ett litet steg i rätt riktning - minska lite på kolhydraterna på tallriken och bojkotta lättprodukterna - är mycket bättre än att hålla på och häva i sig så mycket kolhydrater som man gjort åtminstone de senaste decennierna. ca 70% av min viktminskning från 83,5 i november till 75,5-76 kg kom då jag i början körde lchf-inspirerat: Slutade dricka min dagliga öl, minskade till max 1 potatis per måltid istället för 3-4st och slutade äta pasta, ökade på salladsmängden och minskade på brödmängden till max en skiva rågbröd per dag. Fettskrämd har jag aldrig varit så jag behövde inte öka så mycket på mitt fettintag. Drack också ett glas apelsinjuice varje dag i början och åt en del frukt, och gick ner för det…

För att gå ner ytterligare från 78 till 75-76 kg (77,5kg är övre gränsen för normalvikt enligt BMI-skalan, men jag har också en del muskler som gör BMI-skalan lite missvisande) har betydligt hårdare tag krävts. Men uppskattningsvis plockade jag bort minst hälften av mina kolhydrater i början, och det räckte som sagt ganska långt redan det. Kanske det räcker rätt långt även för din mor om hon har en påtaglig övervikt?

JazzBass. Ja, det är så skönt att det är lättare nu med maten och att inte behöva smyga.

Ja, jag har hållit ganska strikt, tror jag iallafall.. Men kan unna mig en bit rågkusa under helger och lite extra grönsaker men annars har jag varit nöjd under vardagarna och inte känt något sug av de som jag inte bör äta. Jag äter gärna tomater, de är en av de få som jag inte ka utesluta helt, men det är mindre jämfört med tidigare iallafall.
Bakar fortf. vanligt fullkornsbröd, men bara till de övriga familjemedlemmarna och de doftar såå gott, men jag smakar inget av det, men OM det skulle bli så ändå så tar jag en liten bit med mycket smör på ohh vad gott det smakade då. Men det känns bra för mig iallafall, bakar inte bröd ofta.

Jag har redan uteslutit de flesta sötsaker och onyttigt tidigare så min kropp har väl vant sig vid att inte inta så mycket sött. Jag har bröjat lära känna min kropp och vet vad den vill ha. Nu när jag äter  LCHF känns det mycket lättare att inte bli sugen, kommer att klara påsken utan problem. Tur att den inte infaller då jag får mens, haha.

Min mamma har ingen övervikt, men hon verkar ha koll på sin vikt och vill inte gå upp i vikt och säger att hon inte har lika mycket tid till att träna, så hon tyckte LCHF var bra för man slipper träna ofta.

Jag har nu gjort en LCHF nöt- & chokladkaka som någon härinne på iFokus hade tipsat, verkligen god den med! Nu kan jag njuta av lite gott under påsken.

Denna här tråd får bli min motivationstråd, så jag fortsätter med några positiva inlägg på denna här tråd.

Igår var det påskafton, och jag har tidigare varit ganska orolig över sötsuget och all sötsaker som bjöds på. MEN det har gått jätte bra, helt över förväntan! Jag smakade inte på en enda godisbit, det fanns en påskägg på jobbet, hemma och hos familjen som vi åt middag hos. Jag bara tittade i skålarna men var inte sugen! Det kunde jag inte tro för några månader sedan. Det kändes så härligt.

Det bjöds på potatisgratäng (färdigköpt, kanske lite tur eftersom det skulle kännas dumt om de hade stått och fixat den själva) och annat som var LCHFvänliga, men jag tog inget av gratängen och brödet. Berättade sedan för väninnan att jag följer LCHF, hon var sjävlklart förvånad först men sen verkade hon ta det bra. Skönt!

Vi tog med fika och det var LCHFvänligt, som jag gillade, men det gick inte i smaken på de andra. De är ju vana vid sött i efterrätter, men jag har iaf gjort ett försök :)

Ohh, vad härligt det är med att äta LCHF, den är ju till och med nästan  jättegodare än vanliga mat. Saknar bara att få frossa i mig somriga bär och melon, får se om jag klarar av dem…

Jag åt turkisk yoghurt till frukost, men fick lite magont, kan det hända så eller var det bara något tillfälligt magont? Äter inte feta mejeriprodukter så ofta, för jag blir hungrig och triggad av den, men ibland vill man unna lite som idag.. Eller var det kanske LCHF valnötsbröd, inte vet jag, men min mage reagerade lite i morse.. Jag har IBS-mage.. Jag får testa igen en annan dag och se hur magen mår.