Hej på dig

Jag har varit mobbad/nervärderad/ringaktad tidigare i mitt liv - men av andra orsaker än min vikt. Jag vet precis hur du känner dig.. För mig var det enda valet att bryta mina mönster och säga upp bekantskapen med mina plågoandar - jag förstår att du inte kan eller vill det.. OM du kollar på Annika Dahlkvist's sida så finns det en rubrik på höger sida med lchf-kontakter, du kanske kan hitta någon där som bor nära dig och som kan komma hem till dig/er och prata. Ibland kan en sanning gör mer nytta om den kommer ifrån en okänd person..

Jag hoppas du orkar och att du kanske blir lite förbannad och slår näven i bordet och säger att nu får det vara nog - men det krävs mycket för att komma till förbannat-stadiet…men peppar lite ändå..

Monica

Hej, förstår att du har det tufft! Att vända hela kretsen av närstående verkar som en svår uppgift. Huvudsaken är att du är snäll mot din egen kropp. Håller med föregående tipsare om att du skulle kunna hämta kraft hos någon likasinnad. I väntan på det kan vi peppa här. Kram

Inte för att det är till mycket hjälp men jag har till viss del upplevt det du beskriver och förstår din frustration. Tyvärr är det nog inte mycket idé att försöka övertyga de som inte vill förstå eller som inte vill byta bort sina usla matvanor och matvaror.

Kämpa på bara för din egen skull :)

Trist när man blir motarbetad av dom som står en närmast.

Du kommer att få rätt till slut även om det inte är nåt att jubla över.

Du får hämta kraft hos oss 15000 som är med på tåget och vi är ju inte mer än en knapptryckning bort när du behöver lite support

Håller med i föregående inlägg. Dysfunktionella mönster inom familjen av den här typen är = ingen kärlek i ord och handling oavsett vad de tycker innerst inne. Samma gäller nog för din make tyvärr.

Jag har levt ett liknande liv tills jag helt plötsligt insåg vad min bristande självkänsla gjorde att jag accepterade från min omgivning. När jag helt plötsligt insåg vad jag behövde och att jag var värd det vågade jag också kräva att få plats i min familj. Jag sa till min man att nu tänker jag prova LCHF i 365 dagar - jag vill att du hjälper mig genom att INTE äta följande hemma. Gå ut och ät godis eller pizza - men inte här. Inte just nu…

Eftersom han älskar mig och hörde vad jag sa så har han respekterat min önskan. Han förstår att jag under en tid är svag och inte vill ha det gamla omkring mig. Jag har inte lagt ner någon energi alls på att omvända min släkt eller honom - jag förklarar bara vad jag behöver för att jag skall må bra. Serveras inte detta när jag är bjuden på middag så går jag. Är min omgivning inte inställd på att hjälpa mig utan rent av motarbeta mig så väljer jag bort den. Jag vill inte förbli fet och dra på mig sjukdomar bara för att "pleasa" min omgivning.

Det är mitt ansvar att må bra, det är mitt val att välja hälsa, mitt liv är mitt ansvar. I detta ansvar finns också ett ansvar att göra de val som är viktiga för mig. Sabbar min familj min väg mot hälsa måste jag välja bort den under en tid. Jag skrev brev till alla mina där jag tydligt skrev hur jag kände det när de gjorde vissa saker och att jag skall följa min väg - vill de gå där tillsammans med mig är de välkomna men tänker de sabba kan de dra. Det var smärtsamt men mer smärtsamt är att man ens skall behöva slåss för sitt liv bland människor som säger sig älska en…

Så småningom har de kommit över det mer och mer. Jag har tack vare att jag vågade och gjorde det blivit starkare och är idag inte samma offer för min omgivning. Kanske är det min väg till en långt och friskt liv som normalviktig men i sämsta fall är det i alla fall ett liv med mer kärlek och respekt för mig själv.

Jag tror på dig och din metod men tycker att du skall lägga all din energi på bara dig - låt resten av din omgivning se resultatet av din ändrade livsstil. Om du blir normalviktig och frisk så ser de ju själva och vilka argument kan de då ha mot dig?

Kram!

Det kan låta lite drastiskt, men känns situationen så hopplös som den låter i ditt inlägg, kanske ett brev eller ett e-mail till dina närmaste kunde vara ett sätt att få slut på eländet (undantagsvis din man, honom är det nog bättre om du talar med istället, och försök få honom att inse allvaret i situationen). Förklara att du mår väldigt dåligt av deras kommentarer, och att det känns som de motarbetar dig istället för att stödja dig i din kamp mot övervikt och ohälsa. För att ge stöd åt ditt kostval, ge ge gärna referenser till utvalda sidor på kostdoktorn.se (gärna de om kolesterol och fettets påstådda farlighet, samt första kapitlet i Matrevolutionen) och poängtera att det här sättet att gå ner i vikt är dokumenterat det effektivaste sättet för viktnedgång, och att fettsnål och kolhydratrik mat dokumenterat sämst. Säg att du gärna ut ditt exemplar av Matrevolutionen (du har väl den?) åt dem, om de vill läsa lite mer.

Det är ibland bättre att kommunicera i skriven text än muntligen, speciellt om man känner att man inte får tala till punkt eller tycker att nån lyssnar och tror på det man säger. Eftersom de är dina närmaste anhöriga skulle det vara konstigt om de inte brydde sig om ett skrivet brev.

Vi har i ett femtiotal år blivit itutade att vi blir vad vi äter - feta och sladdriga av fett, hårda och platta av knäckebröd. Folk känner sig upplysta och duktiga när de följer de gängse kostråden. Då är det självklart väldigt provocerande att någon kommer och påstår att allt är precis tvärtom! Förändring upplevs som ett hot mot det egna välbefinnandet av många. Då kan de uppvisa den palett av reaktioner som din omgivning uppvisar. Så var inte så arg och ledsen på dem, det är ganska naturligt att de reagerar som de gör.

Därmed inte sagt att du ska tiga och lida, jag tycker att du ska göra som det står i inlägget härovan (#6) och kräv, åtminståne av din man, att innan han kommer med påståenden om hur man ska äta så ska han sätta sig in i vad som är fakta. Be att han läser på kostdoktorn.se eller skriv ut valda delar eller sätt Matrevolutionen i händerna på honom. Visa speciellt kapitlet om hur det gick till att etablera den falska tesen att man blir fet och sjuk av fett.

Följ sedan LCHF kosten konsekvent och överbevisa därmed alla om att man blir smal och frisk av det!

Om din familj tycker det är för jobbigt att du ska äta annat än de så kan man väl ha viss förståelse för det så ta med egen mat när ni ska träffas.

Har nästan alltid gått min egen väg i mitt liv. Så att bli ifrågasatt är något jag är van vid.

Människan är ett flockdjur. Ställer du dig mot flocken så blir du bortstött. Det är så det fungerar. Ta det inte personligt.

Oj vad fina peppande svar det kom. Det är så svårt att förstå att vuxna männiksor kan bli så provocerade av mat. Men ibland å känns det som att vad man än gör så är det fel. Så är det hemma hos oss. Att man aldrig kan göra rätt.

Det är skönt att höra (samtidigt sorgligt) att andra också upplever det så svårt med omgivningen. Det är tråkigt att familjen inte bryr sig om at jag har kommit från en extremt djup Depression sen jag började äta lchf. Det sårar mig att dem föredrar att jag äter normal mat till bekostnad av min psykiska hälsa. Jag diagnostiserades som manodepressiv tidigare, men nu efter lchf har jag inte haft en enda manisk period…innan det hade jag hemska symtom. =) allt borta. Jag hoppas att jag inte behöver välja bort familjen, men jag gör det om det är nödvändigt.Börjar tyvärr kännas lite mer att det vore ingen förlust egentligen.

Så nu är det dags att äta bräserad grisbog och gräddstuvad spenat. Mums =) Maken får äta lchf idag eller så får han koka potatis till själv.

Blir rörd av att läsa det du skriver. Trots att du blivit behandlad så illa så har du inte vänt de ryggen. Jag känner delvis igen mig och det är tufft när familjen inte "ser". Jag är ensam på min arbetsplats om att äta såhär, jag är ordentligt känslig för kolisar och har bestämt att jag ska vara riktigt strikt o rensa kroppen för att sedan återgå till grönsaker och mejeriprodukter för att se att jag mår bra av det. Men på jobbet finns inte förståelsen alls, fika gör ju inget säger en del, nästan inget fett alls i den här glassen….de är invanda vid det gamla mönstret.

Hoppas du uppdaterar då och då så vi får veta hur det går, både med din viktminskning, ditt välmående och hur familjen reagerar.

Kram på dig!!