Tror att det numera är sagt från de övre regionerna att fetma är en sjukdom? 

Läste att amerikanska myndigheter 1998 fastslog att fetma är en sjukdom, och att ett BMI från 30 och uppåt ska klassas som fetma. Sedan är det inte så svårt att lista ut att även svenska myndigheter anammat den amerikanska linjen, det brukar de ju göra i de allra flesta fall…

Intressant dock att man använder ett så grovt instrument som BMI för att avgöra om en person lider av "sjukdomen fetma", istället för att faktiskt ta reda på hur stor andel av kroppsvikten som består av fett. Men å andra sidan så finns inte de resurserna att tillgå, antar jag…

Att klassa en kropp som sjuk enbart utifrån vikten, är sjukt i sig. En tjockis kan vara bra mycket friskare och mer tillfreds än en smal, synbarligen hälsosam person. Ska man bedöma en människa som "sjukt" (även en fet sådan) så ska man ha mer på fötterna, som t. ex att den feta människan faktiskt lider av följdsjukdomar som högt Blodtryck, diabetes o.s.v. Och då är inte fetman sjukdomen i sig, utan orsaken till sjukdomen/sjukdomarna.

Gissar att orsaken till att använda sig av metoden att dela in feta och smala människor i sjuka kontra friska enbart baserat på deras vikt, till största delen har att göra med ekonomiska anslag till överviktsenheter…

Kolla vilket svar jag fick när jag räknade ut mitt BMI… Lite löjligt, va?

Du har ett BMI på 25.3

Du är överviktig. Tänk efter på vad du äter.
Du bör gå ner 0.9 kg.

He he jag älskar tester så här blev det för mig

Du har ett BMI på 31.7

Du har fetma. Uppsök hjälp hos en dietist snarast.
Du bör gå ner 22.2 kg.

Tja dietisten får vara, det mesta av min vikt härrör nog från vatten i min lite svullna mage, en följd av min IBS, men alla värden var utmärkta på senaste hälsokollen sånär som en del förhöjda levervärden, men dom har varit förhöjda sen jag var liten grabb, och morsan hade dom liksom brorsan. Tilläggas bör att när jag talar om min vikt för folk tror dom mig inte "du kan inte väga så mycket, har du kollat om vågen är okey" så jag kan knappast säga att jag lider av min "fetma" eftersom den knappast består av fett

… Å nu har jag gått ner ett kilo…

Du har ett BMI på 25.0

Du har en normal vikt. Fortsätt så.

Du har ett BMI på 17.3

Du är mycket underviktig. Uppsök hjälp hos en dietist snarast.
Du bör gå upp 3.5 kg.

---

Undrar om jag lider av undervikt då? Jag kan nästan garantera att min kropp skulle lida mer av att följa råd från den där dietisten som jag hänvisas till!

Haha, godisboll, har för mig att du har varit hos en dietist som rekommenderade mat med massor av kh och socker, visst var det så? Eller blandar jag ihop dig med någon annan på KiF?

Förresten, mycket underviktig och bara 3,5 kg till "idealvikt"? De flesta av oss skulle nog tycka att det var ett väl drastiskt ordval. 10-15 kg för lite är en annan sak.

Du har ett BMI på 32.7

Du har fetma. Uppsök hjälp hos en dietist snarast.
Du bör gå ner 20.9 kg.

LatMask: Jajamensan, jag har "drillats" hos två olika dietister och en av dem har jag fortfarande kontakt med. Vi träffas en gång var tredje månad och konstaterar att hon inte håller med mig och att jag inte håller med henne. Hon föreslår juice, smörgås och margarin och jag undrar vad jag gör där ;).

Ja, nog är det ett drastiskt ordval alltid! När jag hade BMI på under 13 en gång för flera år sedan, då var jag onekligen mycket underviktig, nu tycker jag allt att det räcker med "något underviktig".

Testade. Min nuvarande vikt är 76,6kg och bmi strax under 25 (tack vare LCHF). Kunde gå ner till 57,5kg och det skulle fortfarande vara normalvikt enligt BMI-skalan. Undrar hur jag skulle se ut om jag vägde så lite…. (jag är man, 32 år) Vill helst väga 70-75kg men jag börjar tro att min kropp inte vill väga riktigt så lite. Få se, har ju bara hållit på med LCHF i ett par månader…

JazzBass, jag har vägt så lite och det var inte kul! (Jag är iofs kvinna). Det var när jag var 19 år och just gått ut gymnasiet. Hela jag var bara kotor och knotor, det var inte snyggt. Sen träffade jag min dåvarande sambo och tillsammans sjönk vi ner i pasta- och pizzaträsket.

Men en dietist skulle alltså ha tyckt att jag var helt OK! Så här i backspegeln bör jag nog väga minst 60-65 kg, det är lagom för mig.

Jag matade in den högsta och den lägsta vikten jag har registrerat under min tid med reducering av kolhydrater och utan begränsning av fett, och det blev stadigt att jag hade normalvikt och skulle fortsätta så, och det tänker jag nog göra.

Jag provade också att lägga in min vikt vid mönstringen 1964, och resultatet blev att jag borde äta mer för att gå upp en sån där fjuttig decimal. Jag tror faktiskt att jag gjorde det medan jag låg i lumpen, men jag vägde mig inte på åtskilliga år efter mönstringen, så jag har ingen aning om precis när jag passerade gränsen för normalvikt och så småningom hamnade på övervikt.

Bilden är alltså min längd och vikt 1964 när jag mönstrade. Jag tycker att det är lite märkligt att de inte har matat in någon form av rimlig noggrannhet i programmet, eftersom siffrorna man anger kanske inte har decimaler.

Eftersom jag inte på något sätt begränsade matintaget när jag var ung, annat än genom att äta tills jag blev mätt, antar jag att det är ganska normalt att i tonåren väga "under" enligt BMI, utan att det ska finnas någon orsak att komma med pekpinnar. Jag var smal, men inte spinkig, och jag hade mycket bra kondition.

Så BMI är nog ett hyggligt statistiskt mått, men i stort sett värdelöst sett till individen. Man kan kanske använda det för att klassificera svår fetma eller undervikt, men jag tror nog att man märker det ändå utan att ha en sådan siffra. Men för finlir på några hekto upp eller ner är det helt utan värde.

… jag lade in den har lanken under sin egen trad eftersom jag inte sag att detta redan pratades om: http://exercise.about.com/b/2011/03/17/a-new-way-to-measure-obesity-the-body-adiposity-index-bai.htm?nl=1

Jag fick radet att jag var mycket underviktig (162cm/47 - 48 kg) och behovde ga upp 0,6 kg

Jag tycker ändå att bland det piggaste är orienteringsklubbarnas inhopp, där åtgärden för att förbättra tillståndet hos befolkningen i Ö-vik är att skicka ut kartor till alla för att de ska ta sig ut i naturen. Jag tror inte att brist på kartor någonsin har varit orsak till övervikt, och inte tror jag att en karta i brevlådan lockar särskilt många att bli mer rörliga. Sedan är det ju också tveksamt om det skulle förändra vikten, även om det kanske är sekundärt. Visst kan man få bättre hälsa av att röra på sig lagom mycket jämfört med att vara soffpotatis, men jag har väldigt svårt att tro att en karta över grannskapet skulle påverka det.

Sen kanske man inte alls lider. Man kanske rentav njuter.

När det var som värst led jag mest av att jämt vara hungrig och av att känna att jag aldrig kunde äta mig riktigt mätt, fast jag åt massor av gröt och frukt, som ju är så nyttigt. Nu kanske jag väger lite för mycket, men jag lider inte av det, eftersom jag inte längre drabbas av vare sig vrålhunger, proppmättnad, uppblåsthet eller svimningsattacker.

Ja, det är väl klart att jag lider av det. Det är jobbigt att knyta skorna. Det är jobbigt att gå i trappor; väljer jag trapporna i stället för hissen får jag stanna en gång på vägen och flåsa lite (jag bor på åttonde våningen, i o f s). Det är inte kul att titta i en spegel, och det är inte kul att handla kläder.

Men det här vet jag ju om; jag behöver inte någon sida på nätet som talar om det för mig och kommer med klämkäcka råd.

Och jag håller med raphanus - det var ännu värre med kolhydrater. Aldrig mätt, ont i magen, tänkte bara på nästa mål mat, och vikten bara ökade…