Om han är överviktig är det väl för honom bättre att äta grädde istället för mjölk?

Han går kanske med på att äta råris/vildris istället för vitt ris?

Är han själv insatt i LCHF? Tänker att det kan vara vikgit att inte "tvinga på nån" en speciel kost. Dock har jag inte varit överviktig så jag vet inte hur man tacklar sånt bäst.

Förlåt, men hur gammal är din sambo? Vill han äta LCHF eller vill han inte? Inget duger liksom.. låter som en liten unge som kinkar..

Kanske är jag lite hård, men är det verkligen ditt jobb att fixa det här åt honom? Låter som om du försöker ta ansvar åt honom för något han inte vill ta ansvar för själv.. Om det är så, så tror jag du får väldigt svårt att lyckas. 

Eller missuppfattar jag?

Om han inte läst på om lchf redan så skulle jag tvinga honom att läsa på kostdoktorn.se "Lchf för nybörjare" eller nån bok om dieten.

Sen skulle jag nog köra på på egen hand och när han får se dina resultat så vill han också hänga på.

Alltså om han är totalt insnöad på pasta och ris kanske han är sockerkänslig eller sockerberoende? Då kan det vara bra att läsa Sockerbomben. (Det enda jag själv åt var ris med sötad chilisås innan)

Annars om han är farligt överviktig är väl det du kan göra är att visa upp LCHF och be honom ge det en chans, men nu när han gjort det och han iaf inte vill äta strikt LCHF…

Jag tror att för att man ska tycka det är ok med substitut till stärkelserika livsmedel så måste man vara övertygad om att LCHF är bra och att det finns en poäng med att utesluta bröd, pasta, ris osv. Jag tror de flesta av oss saknade dessa livsmedel de första veckorna, men det hör ju liksom till när man slutar med dem. Det är ingen idé att försöka tvinga honom att inte äta sådant.

Jag håller med ovanstående talare att det faktiskt inte är ditt jobb att vakta vad det är han stoppar i sig - han måste själv komma fram till vad han mår bra av. Men du kan ha lite koll på vad du köper hem - köp fullkornspasta, råris, grovt bröd osv. Gillar han ägg o bacon? Det är en bra frukost om man inte har bröd till. En variant av GI kanske fungerar bättre för honom?

Ge honom ett ex av Matrevolutionen så ser han också bakgrunden till varför man bör utesluta kolhydraterna.

Han är sockerberoende inse det!

För det är väl ingen som tycker att potatis, ris och pastan är det som gör måltiden.

Tar man bort detta och har smarriga grönsaker till blir det rena semestermaten.

Berätta bara hur bra du mår och om han ser att du går ned i vikt kanske han hakar på till slut, men lägg fokus på dig själv och inte på honom. Så några frön, tankar hos honom, och se om det gror. Men det kan ta ganska lång tid så ha tålamod. Tvinga honom inte att äta LCHF om han inte vill det. Men han får själv koka sina tillbehör… om han vill äta samma mat som dig men lägga till kolhydrater. Låt honom också handla hem sina kolhydrater själv. En dag kanske han tröttnar på det. Vill han äta något icka LCHF-vänligt får han göra det själv. Satsa på dig själv och låt honom ta ansvar för sin hälsa på egen hand men låna eller köp gärna några LCHF-böcker. Kanske han kikar lite i dem om de ligger framme, eller be honom leta fram några recept som han tror att han gillar i en LCHF-kokbok eller på nätet. Säg att du behöver hjälp med menyn då den här kosten är ny för dig också och du är osäker på vad ni båda kan gilla för något och be honom titta ut ett recept ni kan testa att laga tillsammans.

Hur äter han för övrigt då? Är en potatis eller två till middagen den enda större kolhydratkällan så är det faktiskt ingen katastrof.

Jag tycker det låter som att han inte alls är motiverad till att byta kost. De flesta människor gillar inte förändringar och det krävs en egen motivation och drivkraft för att man ändå ska göra en förändring. Det måste till syvende och sist komma från honom själv, du kan aldrig vara motiverad åt honom.

Du kanske kan fundera på vad som kan göra honom motiverad. Hälsan? Gemensamma mål? Lock och pock enl de råd du redan fått här? Du känner ju honom och kan säkert klura ut vad han går igång på.

Tack för era svar. Någon frågade hur gammal han är. Han är 30 som mig.

Och har han läst på? Ja det tycker jag verkligen. Det började med att vi var på en föreläsning med Annika D. Vi stannade kvar och ställde frågor till henne. Han lyssnade intresserat. Sedan var vi  på biblioteket och lånade Skaldemans alla böcker inklusive kokböcker. Vi har läst och läst och pratat och pratat i över en månad innan vi slog till och började vår resa.Vi har kopierat en massa recept och satt in i pärmar. Han valde de han tyckte verkade intressant.

Han har trott att han lätt skulle kunna utesluta pastan eftersom den ändå inte smakar så värst mycket. Det var en total chock för honom att det var så jättesvårt som det visade sig vara för honom. Och nu som sagt verkar han ha gett upp att försöka avstå.

Varför jag frågade om magrare sås till honom var för att jag tänkte att kombinera så mycket kolhydrater med fett nog är skadligt om man är riktigt tjock. Kan man inte avstå kolhydrater kanske man borde dra ner på fettet ändå var min tanke.

Men givetvist kan jag inte vakta vad han äter, men det är ju ändå den person som står mig närmast och självklart oroar jag mig för hans hälsa

Tack för era svar. Någon frågade hur gammal han är. Han är 30 som mig.

Och har han läst på? Ja det tycker jag verkligen. Det började med att vi var på en föreläsning med Annika D. Vi stannade kvar och ställde frågor till henne. Han lyssnade intresserat. Sedan var vi  på biblioteket och lånade Skaldemans alla böcker inklusive kokböcker. Vi har läst och läst och pratat och pratat i över en månad innan vi slog till och började vår resa.Vi har kopierat en massa recept och satt in i pärmar. Han valde de han tyckte verkade intressant.

Han har trott att han lätt skulle kunna utesluta pastan eftersom den ändå inte smakar så värst mycket. Det var en total chock för honom att det var så jättesvårt som det visade sig vara för honom. Och nu som sagt verkar han ha gett upp att försöka avstå.

Varför jag frågade om magrare sås till honom var för att jag tänkte att kombinera så mycket kolhydrater med fett nog är skadligt om man är riktigt tjock. Kan man inte avstå kolhydrater kanske man borde dra ner på fettet ändå var min tanke.

Men givetvist kan jag inte vakta vad han äter, men det är ju ändå den person som står mig närmast och självklart oroar jag mig för hans hälsa

Alltså, vill han ändå äta LCHF-aktigt kan han ju gå över till nån GI med massa fett. Många recept är ju väldigt skaldemansinspirerade med nötkött och fet sås, så behöer man ju inte äta. Man kan äta tigerräkor med en sås separat gjord på creme fraiche och med fullkornsbröd till etc. Det viktigaste är ju att veta att man behöver nödvändigtvis inte äta lite och fettfritt för att gå ner i vikt och må bra.

För de allra flesta fungerar det som så att får man mer fett i maten äter man mindre av annat.. alternativt så äter man mer sällan.

Det ser lite liknande ut hemma hos mig! Det var min sambo som tjatade om att vi skulle börja med LCHF (igen!) och jag hakade på. Han började aldrig utan äter som vanligt. Jag lagar nästan all mat och vi bestämmer ihop vad vi ska äta, men om han vill ha ris, potatis eller pasta till får han fixa det själv, då brukar det sluta med att han äter som jag ändå

En lite tråkig situation ni har - men sätt er ner och prata om föreläsningen ni var på och hur taggade ni var båda två - fråga vad som gick fel, vad som känns svårt, svaret blir nog - att det är för lite kolhydrater som flyter runt i vardagen, sätt fingret på kärnan, läs lchf för nybörjare på kostdoktorn - igen - och prata om vad som händer i kroppen. Kanske kan han äta LITE ris, pasta & potatis, i en övergångsperiod.. Han måste själv inse att han är sockerberoende - tyvärr var jag uppvuxen med att socker är farligt men kolhydrater måste man ha.. en svår sanning att lägga på hyllan

Lycka till båda två och hoppas ni peppar varann till att prova ett tag till (typ- livet ut)

Monica

Laga nya rätter som köttfärsgratänger med zuccini, LCHF-fläskpannkaka med mera. Då kanske han inte saknar sin potatis/ris/pasta lika mycket om det inte riktigt passar att äta till.

Jag tillhör de som får spatt av ersättningsprylar. Jag äter blomkålsmos för att jag vill ha blomkålsmos, inte för att det skall vara det istället för potatismos. Det blir bara fel.För varför skulle jag vilja låtsas att blomkål är ris eller potatis? Det är det inte. Och det är heller inte utbytbart.

Bortsett från att sätta fokus på att han har ett sug efter spannmåloch stärkelse, kan det vara bra att se till att han kan äta rejält av maten så att han får ordentlig mättnad av fett och protein, det dämpar sug efter annat.

Är suget inte alltför starkt eller ställer till med problem, kan han äta någon potatis eller rotfrukter till maten. Det är vida bättre än pasta och ris, och med riktig mat i övrigt så får han mättnaden därifrån.

Min man äter inte LCHF. Jag kokar ris,potatis eller pasta till honom men annars äter vi samma. Har inte brytt mig så mycket utan bara kört på. Nu efter 3 månader blir det alltid kvar mat. Jag har fått dragit ner på ris, potatis, pasta kokandet. Ingen har pratat om det, det har bara blivit så och det är väl antagligen för att maten gör honom mättare nu med allt fett.

Förr åt han 3-4 potatisar nu 2! Han är lite överviktig men skulle aldrig drömma öm att äta LCHF. Känns som om hans kropp reglerat detta själv genom snabbare mättnad av fettet. Kanske om detta fortsätter att det blir mindre kollisar automatiskt. Snart är vi nog nere på 1 potatis

# 18 Det låter ju bra att ni kan äta samma mat och att han blir mättare och då prioriterar bort lite av kolhydraterna.

För mig fungerade att skaffa en blodsockermätare. (man får det gratis) Jämförde hans socker med mitt efter maten. Sedan krävde jag att han skulle förklara varför det höga sockret var bra. :):) Nu berättar han stolt för sina bekanta hur lätt det är att gå förbi godishyllan numera.

# 6 jo det finns gott om folk som tycker att ris eller potatis eller pasta är det viktigaste i måltiden! Jag själv har hört till dem. Kunde lätt ätta en stor tallrik med pasta med bara lite ost på, eller bara ketchup. Inga problem alls. Ris också, jag bara älskar jasminris, lite smör och svartpeppar på utgjorde ofta min middag tidigare. Kött var ju bara  dyrt och krångligt att laga till. Tror inte alls att jag är så unik.

Ändå var jag inte alls sockerberoende, hade inga problem alls att sluta när jag väl fått info om LCHF. Men jag skulle än idag kunna njuta av en rismåltid om jag bara ville.