Beror ju helt på vilka resturanter du väljer att gå på, tradionella steakhouse och sånt måste ju gå hur bra som helst?

Det handlar ju om vad som fungerar för dig.

Vad är det som får dig att falla? Bara att äta ute? Äta sådant du inte tål? Motivation? Dålig koll på hur du kan äta ute?

Vad är det för avsteg du gör? Har du behovet av att ligga under 20 gr / dag eller kanske lite mer skulle fungera för dig? (kolhydratreducerad kost..) Isådanafall kan du välja nåt köttigt med potatis eller pommes till om du måste äta ute.

TIll alla ovan-

Alltså, jag skrev om mitt inlägg sådär en tre gånger för det är så grymt svårt att förklara situationen.

Visst finns det vissa ställen man går till där man kan undvika kh, men ofta handlar det om indiska/kinesiska restauranger eller pizza ställen.

Är det tex indiskt, det är inte allt för gott att äta en huvudrätt utan ris, dessutom har jag grymt svårt att undvika naan brödet…

Mitt problem som gör att jag aldrig lyckas hålla ut med LCHF är att jag kanske får migrän anfall som håller i sig i ett par dagar, och då tappar jag all motivation, och antagligen handlar det om att jag tycker "synd" om mig själv och tycker att jag "förtjänar" att äta bröd eller whatever - grymt löjligt när man tänker på det i efterhand.

Sen är ett ytterliggare problem min mentala inställning till mat som tyvärr är ganska rubbad, så det handlar ofta om mitt mentala förållande till dålig mat som gör att jag faller….

Så min fråga är mer hur viktigt ni tror det är att man kör riktigt strikt iaf i början tills man ställt om sig, kanske blir det lättare senare om man är riktigt strikt i början, att man elt enkelt ställer in både kropp och det mentala på den nya livsstilen?

Jag är så trött på den ständiga kampen och önskar att jag visste precis vad jag skulle göra.

Ställt om sig för vad? Mig veterligen finns det inga mirakulösa fördelar av att t.ex. vara i ketos om det var vad du tänkte på? Sedan tror jag att många inom LCHF blåser upp det här med "insulin = ingen fettförbränning" på tok för högt. Fett bränns även om du inte är i ketos eller äter lite kolhydrater, även om fettförbränningen är sänkt när du har förhöjt insulin.

Sålänge som du håller dig lite aktiv och äter fullfet mat så kan du gott äta 50-100 gram kolhydrater om du nu faller tillbaka på det. När det gäller att ställa om sig så är det nog 50/50 när det gäller den mentala biten och det som sker i kroppen när man äter vissa saker (t.ex. socker..) Kanske kan du ersätta dåliga matvanor med att göra roliga aktiviteter istället? Ta "onyttighetspengarna" och köp en resa, eller något annat du tycker är kul. Då får du ett mål som kan vara värt att kämpa för samtidigt som du håller hjärnan fokuserad på något annat.

Rent spontant känns det som du vill äta som andra trots att det kanske inte fungerar för dig. Är det inte bättre att slippa pressen på att undvika saker du vet att du faller tillbaka på och acceptera att du äter det ibland? Stress är betydligt värre än insulin när det gäller viktkontroll.

Om du har problem med sug efter kolhydrater, så kommer du ha svårt att komma över den tröskeln så länge du gör avsteg med ris, bröd osv på mer eller mindre regelbunden basis. Det är den bistra sanningen…

Men om du däremot tror att du har större problem med stressen kring avstegen än med själva avstegen i sig, så handlar det om att du behöver avgöra vad som väger tyngst just för dig.

Svårigheterna med sockerklådan, eller stressen över att du äter fel ibland? Om du inte blir att må dåligt av att äta mer kolhydrater ibland och inte har problem med viktökning, så finns det ingen anledning att göra det till en så stor grej.

Men om du däremot upplever att du efter ett sådant avsteg lider av att få ett ökat sug efter kolhydrater (stärkelse, socker) som inte ger med sig på ett bra tag- och som gör dig mentalt "uppe i varv", stressad osv… Då kanske det inte är värt det?

Håller med Erik.. finns inga magiska koster,, det enda som är magiskt är att äta nyttig mat, från bra råvaror, i lagoma proportioner, i lagoma portioner.

Det är hur du äter i snitt under en längre tid som avgör hur du mår och din hälsa och vikt över en längre period.

Är man unga och frisk och har en fungerande glukosmetabolism är det inte säkert att det spelar någon roll om man är i ketos eller ej.

Däremot tror jag det underlättar vid viktnedgång, om nu detta är nödvändigt, mycket då tack vare en ökad fettoxidationsförmåga, stabilt blodsocker och en bättre aptitreglering, man håller sig ohungrig på mindre iomed att kroppen har en bättre tillgång till fettreseven.

Är man frisk kan det vara viktigare att bestämma sig för att äta nyttigt, och då får man ställa sig frågan hur nyttigt det du äter är.. innehåller den maten verkligen all den näring din kropp behöver?

Varför äter du enligt LCHF? Att ligga under ett visst antal kolhydrater är kanske viktigt om man är fet, har diabetes eller är sockerberoende, men vad jag vet klarar sig rätt många bra med ändå hyffsat mycket kolhydrater i kosten.